När jag gick i småskolan, 1-2 klass, och en bit upp i skolåren, fick man betyg i två övergripande avseenden - utöver läroämnena - nämligen 'Ordning' och Uppförande'. Jag fattade aldrig skillnaden. Hade man 'god ordning', så hade man väl också 'gott uppförande'. Men det var väl så, att skolan försökte lära ut 'ordning', dvs hur man skötte sina egna åtaganden. Och ville också utbilda i 'uppförande' - "typ" hur man uppträdde i grupp och liknande. Dessa uppgifter (och skolans strävan) försvann så småningom - varför..?
Alt. 1 - Det ansågs inte vara skolans åtagande.
Alt. 2 - Ordning och uppförande upphörde att gälla, så att det blev omöjligt att betygsätta.
Alt. 3 - En kombination av alt. 1 och 2 --?
Även om skolan också på den tiden misslyckades med att bibringa precis alla individer både 'God Ordning' och 'Gott Uppförande', så var det väl i alla fall ett gott försök att börja lära in ett beteende, som skulle vara positivt för ett framtida samhälle.
Att skilja på 'mitt och ditt'.
Att hålla sams med sin omgivning.
Att alla människor är lika värda. (Även om det helt allmänt inte ansågs så på den tiden.)
Att lära sin läxa för att kunna göra sin insats i samhället efter förmåga. Med mera, med mera.
Denna inlärning, tror jag, gjorde den generation, som nu är säg +70, fördomsfria och liberala mot sin omgivning - mycket mer än dess barn och barnbarn, nu 40/50 resp 20/40. Därmed inte sagt, att den fullständigt gillar och älskar utvecklingen, som skett de senaste decennierna. Tex vad gäller homosexualitet, promiskuitet, hänsyn till andra och liknande. Kanske en viss grad av artighet mot och respekt för äldre..?
För att uppnå konsensus i en befolkning krävs det sålunda en viss tid för att en förändring i samhällets åsikter i en fråga skall anammas av ett flertal. Dvs den äldre generationen måste avlida, och dess plats intas av nästa, som växt upp med de nya åsikterna.
Om homosexualitet, för att ta ett exempel.
Eller att förstå varför ungdomar måste klä ut sig till oigenkännlighet för att visa sin tillhörighet till en grupp.
Eller bara för att barn måste skrika så hjärtskärande för att göra sig hörda.
Varför ett mord idag blir en notis i tidningen, men som på 40-50-talet skapade krigsrubriker på första sidan.
Eller varför det idag är helt OK att kalla en 'tant' för 'käringdjävel' och en 'farbror' för 'gubbdjävel'..?
Till exempel.
Därmed går jag ur denna ordväxling.
YoursTruly,
_/h
:n:s:N.