Att fuska sig till en bra bild....

[MagnoliaW]

Jag har funderat mycket på detta med bildbearbetning och vad man kan göra med sina bilder idag. Det är både för och nackdelar med alla dessa möjligheter.
Men jag har kommit fram till att jag kan inte riktigt tycka om en bild som har bearbetats så pass mkt att dess orginal helt fallit bort.
Bläddrade lite i en fototidning i affären här om dagen, där visade dom hur man med ps kunde förvandla en trist landskapsbild (en skog+åker) till en solnedgång över en liten sjö eller vad det var). Visst blev bilden fin, men kan man som fotograf verkligen stå för denna slags bilder? När folk frågar och förundras över hur man lyckades ta en viss bild - ska man då säga sanningen, att man satt framför datorn och klistrade och klippte? Känner man sig stolt över sitt verk då? Jag gör det inte! och jag tycker inte att det tillhör det verkligt fina i fotokonsten heller.

Jag tycker däremot att det är helt okej med vissa förändringar som kontraster, färgdjup, skuggor och högdagrar, och vissa andra skönhetsredigeringar.
Höll på att skriva att byta t.ex himmel också är okej men ändrade mig för jag kände mig inte helt säker. då är det ju inte den bilden jag tog längre.

Men jag undrar lite hur ni gör ni som ändrar era bilder så till den grad...säger ni sanningen till dom som undrar och berömmer era bilder, eller tiger ni bara tyst och ler?

 

[atotowi]

Bilder får man göra hur som helst tycker jag. Det handlar ju om att skapa en bild.

Fotografi, som är en typ av bild, tycker jag att man enbart kan kalla det som fortfarande visar det som faktiskt fångades vid fotograferingstillfället utan alltför mycket efterbehandling.

 

[Helmetrock]

Om en konstnär står och målar en tavla över ett landskap och tycker att den ser trist ut och därför målar han till en sjö och en solnedgång, tycker du den konstnären ska skämmas över sitt tilltag och framhålla för alla betraktare att så såg verkligheten inte ut, ursäkta så mycket men jag förskönade lite på egen hand. Eller skulle han måla en tavla han från början vet skulle bli tråkig och intetsägande?

Ta en grabb som Picasso till exempel, tror du någonsin sett något av det han målade?



Jag ser ingen skillnad mellan ett foto som tagits för att vara vackert och en tavla som målats för att vara vacker, båda får upphovsmannen behandla precis hur han vill för att de ska bli som han vill ha dem.

Däremot foton, men såklart också målningar, som gjorts för att skildra verkligheten är det ju en helt annan sak med. Där är det ju viktigt att veta att det såg ut precis som på bilden till exempel för att kunna dra slutsatser om vad som hänt och så vidare.

Själv håller jag inte på med bildbehandling på någon högre nivå, men det är tyvärr för att jag inte kan och inte för att jag inte vill

 

[Valein]

Att redigera ett foto i den mån som beskrivs för att skapa en bild är bara ett sätt att uttrycka konst på. Jag tycker det känns fel att säga att det är fusk, precis lika lite som det är fusk att ha många färger, bra penslar och en utmärkt duk när man ska måla en tavla. Dålig jämförelse, jag vet... Men jag håller med Tony, man bör inte längre kalla den ett fotografi.

 

[Gunnar-E]

Själv har jag kommit fram till att det är slutprodukten som räknas för min egen del. Vad man tycker om eller inte beror på betraktaren. Däremot tycks vi vara snabba att hela tiden räkna upp vad som är fint eller inte, fast det är ju inte bara inom fotografin som vi tycker om att göra det. Vi är snabba att komma med pekpinnar hur det ska vara och hur man ska gå till väga.

Jag tycker det är upp till den enskilda fotografen vilken väg man vill ta. Direkt ur kameran eller arbeta med bilden i flera veckor i ett bildbehandlingsprogram. Vilket är bäst? Det går inte att säga. Tycke och smak. Huvudsaken är att fotografen trivs med sitt bildskapande.

Tråkigt blir det först när man börjar ljuga om sin bild. Att inte stå för vad man har gjort utan medvetet ljuger hur den blev till.
Regler behövs först när man ingår i ett sällskap, t ex Naturfotograferna eller någon annat sällskap, och anser att man behöver regler. Bildtävlingar är också en plats där man kan behöva regler om man så vill.

Själv gör jag inte mycket i ett bildbehandlingsprogram, men ibland är det kul att leka lite. Det är sällan att mina bilder blir bättre för jag sitter en längre tid i ett bildbehandlingsprogram, men det beror nog på att jag inte vet hur det slutliga resultatet ska vara. Hur lätt är det då att dra i en massa spakar.

/Gunnar

 

[flygnord]

Själv har jag kommit fram till att det är slutprodukten som räknas för min egen del. Vad man tycker om eller inte beror på betraktaren. Däremot tycks vi vara snabba att hela tiden räkna upp vad som är fint eller inte, fast det är ju inte bara inom fotografin som vi tycker om att göra det. Vi är snabba att komma med pekpinnar hur det ska vara och hur man ska gå till väga.

Jag tycker det är upp till den enskilda fotografen vilken väg man vill ta. Direkt ur kameran eller arbeta med bilden i flera veckor i ett bildbehandlingsprogram. Vilket är bäst? Det går inte att säga. Tycke och smak. Huvudsaken är att fotografen trivs med sitt bildskapande.

Tråkigt blir det först när man börjar ljuga om sin bild. Att inte stå för vad man har gjort utan medvetet ljuger hur den blev till.
Regler behövs först när man ingår i ett sällskap, t ex Naturfotograferna eller någon annat sällskap, och anser att man behöver regler. Bildtävlingar är också en plats där man kan behöva regler om man så vill.

Mycket bra inlägg av Gunnar, Håller med till 100%.

Personligen gör jag inget mer avancerat med mina bilder än att rätta till kontraster, horisonter, färgmättnad och dylikt, med målet att bilden ska se ut som jag uppfattade den på plats. Är däremot intresserad/faschinerad av mer avancerad bildbearbetning, t.ex Simon Cederquists bilder. Satsar på att använda hösten till att lära mig mer av det, sen får vi se om jag börjar använda det aktivt i någon utsträckning.

 

[Makten]

Detta kommer säkert bli en lååååång tråd eftersom det är ett alltid lika hett ämne Mina två öre:

Man bör skilja på bild och fotografi. En bra bild kan aldrig "fuskas" fram. Är den bra så är den bra. Talar vi om ett bra fotografi däremot, så kan man börja dividera om vad som är "fusk" och inte. Att klippa ihop flera olika bilder och försöka få det att framstå som om det vore en enda bild, kan jag medge är fusk. I alla fall om man påstår eller underförstått vill mena att det är ett enda fotografi.

Bildbehandling är en annan aspekt. Där tycker jag heller inte att man kan tala om fusk. Alltså om det handlar om ett enda original, då det inte finns någon anledning att inte göra vad som göras kan för att det ska bli så bra som möjligt. Det är något helt annat än att klippa in en himmel från en helt annan exponering.

 

[Twilice]

Gills HDR bilder som ett fotografi kan jag fråga då.

 

[hvenafoto]

Jag skiljer bara mellan dokumentärt och resten, är det dokumentärt så får man justera kontrast mm men inte lägga till och ta bort saker i bilden. Beskär man i en sådan bild ska man inte göra det så att händelsen förändras så att säga eller lägga upp hela bilden på någon site. För resten kan man härja fritt utan det är upp till var och om de vill berätta eller inte.

 

[Danlo]

Bilder får man göra hur som helst tycker jag. Det handlar ju om att skapa en bild.

Fotografi, som är en typ av bild, tycker jag att man enbart kan kalla det som fortfarande visar det som faktiskt fångades vid fotograferingstillfället utan alltför mycket efterbehandling.

Hur ska man då förhålla sig till Jpeg och Raw-filer? Likadant, hur ska man kopiera ett negativ i mörkerrummet så att bilden blir så "oförvanskad" som möjligt?

Jag tycker själv det är extremt svårt. Själv använder jag bara kurvor och lagermasker i Photoshop när jag vill berätta något dokumentärt eller gör ett journalistiskt arbete.

Att klona eller klippa o klistra är ju självklart UTESLUTETt inom all journalistik.. Fast samtidigt kan man ju dölja / framhäva saker med hjälp av bara pjattning och efterbelysning..

 

[flygnord]

Gills HDR bilder som ett fotografi kan jag fråga då.

kanske inte som ETT fotografi

 

[William Spiik]

Ska jag uttrycka min åsikt så bryr jag mig inte om bilden är orörd eller jättemanipulerad. Finns bilder som är helt manipulerade som jag älskar, och bilder som är originala som jag också tycker om.

 

[Helmetrock]

Ett litet tillägg:

De få gånger jag tagit en bild och den blivit exakt som jag föreställt mig och jag inte behövt ändra på minsta lilla sak i exponeringen eller något känner jag mig mycket stoltare över den bilden än jag gör när jag tagit en lika snygg bild men behövt ändra en massa smågrejer.

Fast det hör nog mer ihop med "hantverksstoltheten" än med min åsikt om vad som är riktig fotografi att göra.

Hade jag haft en halvdålig bild att börja med och sedan photoshoppat den så den blivit fantastiskt snygg hade jag säkert varit lika stolt över den. Om jag hade kunna alltså

Sen vet jag ju inget om din bakgrund Johanna, men kan det inte vara så att du underskattar skickligheten som krävs för att redigera en bild riktigt snyggt? Jag skulle tro att det krävdes mer jobb för att photoshoppa bilden du hade som exempel från en åker till sjö och sonedgång än det hade varit att leta reda på en sjö och fota den i solnedgången

 

[light]

Men jag undrar lite hur ni gör ni som ändrar era bilder så till den grad...säger ni sanningen till dom som undrar och berömmer era bilder, eller tiger ni bara tyst och ler?

En alldeles utmärkt fråga.

Självklart får man redigera sina bilder så lite eller så mycket man vill. Så troget eller otroget man vill.

Men det viktiga är att det finns en sann och ärlig kommunikation. Med andra ord, om det ges möjlighet för en betraktare att fråga hur bilden/fotografiet kommit till, så bör fotografen/bildkonstnären vara öppen och tala sanning.

Och om fotografen/bildkonstnären inte vill det, då är det också ett ganska avslöjande svar.

 

[bengt-re]

Jag har funderat mycket på detta med bildbearbetning och vad man kan göra med sina bilder idag. Det är både för och nackdelar med alla dessa möjligheter.
Men jag har kommit fram till att jag kan inte riktigt tycka om en bild som har bearbetats så pass mkt att dess orginal helt fallit bort.
Bläddrade lite i en fototidning i affären här om dagen, där visade dom hur man med ps kunde förvandla en trist landskapsbild (en skog+åker) till en solnedgång över en liten sjö eller vad det var). Visst blev bilden fin, men kan man som fotograf verkligen stå för denna slags bilder? När folk frågar och förundras över hur man lyckades ta en viss bild - ska man då säga sanningen, att man satt framför datorn och klistrade och klippte? Känner man sig stolt över sitt verk då? Jag gör det inte! och jag tycker inte att det tillhör det verkligt fina i fotokonsten heller.

Jag tycker däremot att det är helt okej med vissa förändringar som kontraster, färgdjup, skuggor och högdagrar, och vissa andra skönhetsredigeringar.
Höll på att skriva att byta t.ex himmel också är okej men ändrade mig för jag kände mig inte helt säker. då är det ju inte den bilden jag tog längre.

Men jag undrar lite hur ni gör ni som ändrar era bilder så till den grad...säger ni sanningen till dom som undrar och berömmer era bilder, eller tiger ni bara tyst och ler?

man ändrar bara mycket lite - typ kontrast, skärpa, färgbalans, beskära och liknande - allt annat är inte fotografi - bildbehandling på den anancerade nivån är måhända en egen konstart, men inte är det fotografi iaf och därmed för mig som bildkonsument totalt ointressant och "fusk" - iaf om man inte tydligt talar om vad man har gjort med bilden eller om det inte är väldigt uppenbart.

 

[Makten]

Gills HDR bilder som ett fotografi kan jag fråga då.

Ja, det tycker jag, förutsatt att exponeringarna tagits vid samma tillfälle. Alltså med nån slags rimlig marginal för eventuell inställning av kameran emellan. Med en kamera med naturligt högt dynamiskt omfång hade du nämligen kunnat göra samma sak med en enda exponering som varat lika länge som de som du annars byggt upp HDR-bilden av.

Sen kan jag personligen säga att jag tycker att 99% av alla HDR-fotografier är dåliga bilder;-) Men det är en smaksak.

 

[Danlo]

Med andra ord, om det ges möjlighet för en betraktare att fråga hur bilden/fotografiet kommit till, så bör fotografen/bildkonstnären vara öppen och tala sanning.

Och om fotografen/bildkonstnären inte vill det, då är det också ett ganska avslöjande svar.

Hm.. eller kanske ett desperat försök att behålla lite marknadsandelar.. Det enda en fotograf kan leva på idag är personlig stil och högkvalitativ fotografi. Om massor andra människor kan göra likadant så är det ju kört.

Så döm inte en fotograf bara för att han inte vill dela med sig av sina hemligheter.

 

[Makten]

Jag skiljer bara mellan dokumentärt och resten, är det dokumentärt så får man justera kontrast mm men inte lägga till och ta bort saker i bilden. Beskär man i en sådan bild ska man inte göra det så att händelsen förändras så att säga eller lägga upp hela bilden på någon site. För resten kan man härja fritt utan det är upp till var och om de vill berätta eller inte.

Vad anser du att skillnaden är mellan att beskära bilden i efterhand och att välja en annan brännvidd vid fototillfället?

 

[Danlo]

Sen kan jag personligen säga att jag tycker att 99% av alla HDR-fotografier är dåliga bilder;-) Men det är en smaksak.

Absolut, Jag förstår det liksom inte, tycker det är fruktansvärt fult! Har sett en riktigt snygg hdr bild på ett tropiskt landskap med vattenfall o grejer en gång på Flickr.. Såg ut som i Avatar!

Där hade fotografen använt hdr-tekniken för att få teckning i både högdagrar och skuggor, inte för att uppnå nån löjlig "HDR-effekt"

 

[keckax]

Gills HDR bilder som ett fotografi kan jag fråga då.

Gills svartvita bilder, kan jag svara.