Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Att fotografera utsatta människor?

Produkter
(logga in för att koppla)
"Nja, som journalist har jag lite större friheter att ta bilder som eventuellt är av journalistiskt intresse, men visst grundprinciperna är de samma. Dock så är jag faktiskt lite mer "fri" som privatperson eftersom jag inte behöver ta hänsyn till PO eller det pressetiska rådet, men då är vi som sagt över på publiceringen, som är en del av diskussionen - Men inte hela diskussionen."

Större friheter eller större rättigheter? Om det är det senare som menas skulle jag gärna vilja veta vilka rättigheter det är.

Mvh
Maverick
 
Om förtal och verkligheten

Kijana skrev:
Oj, här öppnar sig en avgrundsdjup skillnad mellan Lars E och svenska domstolar, åtminstone när det gäller stämning för förtal. Då handlar det om syftet att sprida en uppgift, sann eller inte är lägre prioriterat.
Med påståendet om sanningen inte kränker kommer vi också in på nästa fråga: Vems sanning är det du sprider? Din sanning eller den fotograferades? Dessa två olika versioner kan också vara minst sagt avgrundsdjup.
Publicerade bilder har också den egenskapen att de lever vidare och kan spridas igen. En bild på en individ som lever under miserabla förhållanden sett till levnadsstandard och livskvalité (lång omskrivning för en utslagen person) kan ju 20 år senare för denne ha förbytts till en stabil tillvaro med fru, villa, Volvo och vovve. Skulle det inte skada om bilderna dök upp igen?



"Då handlar det om syftet att sprida en uppgift, sann eller inte är lägre prioriterat."

Förtal är när man sprider falska uppgifter om att en annan person har gjort sig SKYLDIG TILL ETT BROTT.Om uppgifterna är sanna eller falska är INTE lägre prioriterat som du tror utan har högsta prioritet och är helt avgörande ifall det är en fråga om förtal eller inte.

Förtal handlar alltså om någon brutit mot lagen eller inte, som någon annan påstår.

Om jag säger till dig, eller om jag talar om (sprider uppgift) för andra människor, att du ser ut som en gris, då är detta inte förtal. Vet du varför? Man får nämligen se ut som en gris!

Okay, där har du en poäng, det medger jag. Att sprida förtal är kränkande för den som drabbas.
Det finns alltid undantag som bekräftar regeln.

Men det är skillnad på att bli kränkt och att bli förnedrad. Att sprida förtal är inte samma sak som att fotografera eftersom kameran ljuger aldrig!

----------------------

"Vems sanning som jag sprider?"

Det finns bara en verklighet och den är sann och motsägelsefri. "Sanningen" som jag sprider är en avbild av verkligheten, ett fotografi.

----------------------

Om en utslagen person "reser sig" och 20 år senare för en stabil tillvaro innebär det inte med nödvändighet att 20 år gamla bilder skulle ställa till med skada om de plockades fram och visades. De kan också vara till nytta, ge styrka åt den fd utslagna personen.


Lars E
 
Senast ändrad:
FILM) (ulltand skrev:
Om en annan person anser att andra kan förnedra honom, kan du då förstå att han känner så?
Kan du tänka dig att handla på ett sätt så att personen inte ska behöva känna sig förnedrad, trots att du inte skulle känna förnedring i samma situation?


Bra Ulf!
Mycket bra!

Ja, i så fall kan jag tänka mig att ta hänsyn till den personen, måste jag svara.

Men hur skall jag kunna veta att jag eventuellt i så fall är orsak till att han känner sig förnedrad? Han kanske känner sig förnedrad för minsta lilla skitsak?

Han kanske bara tror att han känner sig förnedrad därför att han har inte analyserat sina känslor ordentligt? Nej, den går kanske inte hem.

Ett poäng till dig!


Lars E
 
Re: Om förtal och verkligheten

carllarsen skrev:
[BFörtal är när man sprider falska uppgifter om att en annan person har gjort sig SKYLDIG TILL ETT BROTT.Om uppgifterna är sanna eller falska är INTE lägre prioriterat som du tror utan har högsta prioritet och är helt avgörande ifall det är en fråga om förtal eller inte.

Förtal handlar alltså om någon brutit mot lagen eller inte, som någon annan påstår.
[/B]


Nej, förtal handlar om att sprida uppgifter om någon som kan "ses som klandervärd i sitt leverne". Ja, visst är det klandervärt enligt de flesta av oss att begå brott, men om det inte vore förtal att publicera helt sanna uppgifter så skulle ju press, radio och TV aldrig behöva fundera särskilt länge när det handlade om namnpublicering. Men det övervägandet gör man varje dag på varje redaktion.

Om jag säger till dig, eller om jag talar om (sprider uppgift) för andra människor, att du ser ut som en gris, då är detta inte förtal. Vet du varför? Man får nämligen se ut som en gris!

Om du alltså anser det vara klandervärt att se ut som en gris så är ovanstående citat ett misstänkt fall av förtal. Tur att det bara var ett exempel för att illustrera dina åsikter.
 
Re: Om förtal och verkligheten

carllarsen skrev:
Det finns bara en verklighet och den är sann och motsägelsefri. "Sanningen" som jag sprider är en avbild av verkligheten, ett fotografi.

Antagligen är det här enbart en sarkasm - Om inte, så anser jag att det är ett väldigt naivt uttalande.
 
carllarsen skrev:
Mina efterlevande???
Det där förstår jag inte alls.
Brist på empati? Du har precis exemplifierat mitt starkaste argument: Oempatiska fotografer är eventuellt farliga fotografer.

1 poäng till mig själv (eftersom det tydligen delas ut poäng i tråden)

Är det mina efterlevande som blir fotograferade? Jag trodde att det var jag, som låg död på skolgården.

Jag tror nog att du vet precis vad exemplet handlade om.
 
stoltz skrev:
Brist på empati? Du har precis exemplifierat mitt starkaste argument: Oempatiska fotografer är eventuellt farliga fotografer.

1 poäng till mig själv (eftersom det tydligen delas ut poäng i tråden)



Jag tror nog att du vet precis vad exemplet handlade om.



Den här tråden handlar alltså om att fotografera utsatta människor. Exemplet var ju att det var jag som låg död på skolgården och blev fotograferad. Skulle jag ha invändningar mot det? Nej, det kan jag ju inte eftersom jag är död, eller hur? Men mina efterlevande skulle kanske ha invändningar. Det ju jag som är utsatt och blir fotograferad, eller hur? Inte mina efterlevande. Dom blir möjligtvis också utsatta men det är ingen som fotograferar dem.

Man får inte dela ut poäng till sig själv.

Lars E
 
DEN RÄTTA KÄNSLAN I BILDEN

stoltz skrev:
Antagligen är det här enbart en sarkasm - Om inte, så anser jag att det är ett väldigt naivt uttalande.


Finns det mer än en verklighet då? Kameran ljuger inte eller hur? Jag tycker nog att jag har fått precis den rätta känslan i bilden, PRECIS SÅ SOM JAG VILLE HA DEN, så som jag upplevde känslan på platsen, som mina ögon såg det. Jag har bara avbildat vad jag såg utan att försöka försköna kvinnans situation eller göra den värre.

Det har ingenting med respekt eller avståndstagande eller närhet att göra. Jag tyckte visserligen synd om kvinnan men i övrigt förhöll jag mig så neutral som möjligt. Jag var blott en observatör som fotade vad jag såg för att visa de där hemma vad mina ögon såg. Det är inte meningen att min närvaro skall påverka bilden. Jag deltar inte och ingriper inte i den verklighet som jag fotograferar därför att jag vill att mina bilder skall ha ett etnografiskt värde.

Om jag känner empati med kvinnan så vill jag inte att det skall framgå av bilden. Det är inte min målsättning att ta empatiska bilder utan jag bara avbildar den krassa verkligheten och sen får du tycka vad du vill om det eller uppfatta min bild hur du vill.

Bara för att du kanske inte tycker att det är en bra bild eller för att jag inte tar bilder på samma sätt som du hade gjort. Jag är kanske olämplig till att ta bilder så som du vill ha dem men jag försöker inte efterlikna dig. Var och en har en egen stil och detta är min stil.

Är det svårt att förstå?

Lars E
 
Lars:
Hemskt vad mycket du vet om mig :)

Ang mitt arbete bland hemlösa:
1. Vill inte skryta, bara påvisa en viss kunskap i ämnet "utsatta människor"
2. Arbetet utfördes över flera år av mig och mina mina foto-elever (med mig som handledare)
3. De bilder som jag valde till utställningen var till stor del elev-bilder, jag har inget behov av att framhålla mig själv (hoppas jag:)
4. Jag tjänade inga pengar utöver min vanliga lön
5. Arbetet skapade uppmärksamhet, i första hand kring de hemlösas situation, därav mina framträdanden olika sammanhang
6. Jag blev rejält utskälld, både privat och i media av vissa kommunalpolitiker.
7. Det hela ledde fram till varaktiga förändringar i kommunens arbetssätt
8. Jag visar aldrig vissa av bilderna på utrycklig begäran från de fotogaferade personerna.

Att du anklagar mig för lögn för att jag generaliserade (bortsåg från en kommentar) är direkt löjligt! Försök första vad det är jag vill säga istället!

Det borde vara en självklar ambition: att vara en fotograf/person med integritet, både i sitt privatliv och i sin yrkesutövning, om man nu skall närma sig människor som på något sätt är just "utsatta"!

Därför blir den här diskussionen snart bara för mycket... ;-)
 
Senast ändrad:
Jag har nu lusläst vartenda inlägg i detta forum. Och jag upptäcker till min glädje att en mängd fotografer hyser en stark empati för sina medmänniskor parallellt med ett lika stort engagemang att få fortsätta fotografera fritt.

Inlägg efter inlägg, med vissa undantag, visar insikten att den friheten är en frihet under ansvar.

Om någon av oss vill skildra något så kan vi luta oss tillbaks på den gamla sanningen att "att enbild säger mer än tusen ord". Gamla sanningar brukra bli gamla just därför att de är åtminstone relativt sanna; en påpassligt och skickligt tagen bild säger mer än en massa ord.

Författaren sitter i enklare sits: Han eller hon kan skildra verkligheten och undvika att hamna i dilemmat att utlämna männsikor genom att ge dem annat namn, hårfärg, vistelseort, hemland, kön och...ja, vad som helst.

Det kan inte vi, utan att "maska" ansikten, manipulera med kloningsverktyg o dyl. Och det är verkligen något jag anser MÅSTE undvikas i dokumentära bilder.

Jaja, jag tänker inte dra litanian om att bildens trovärdighet då går förlorad efterföljd av tusen förty och emedan! Det har diskuterats 138474614601 ggr.

Men låt oss vara empatiska. Var varsam med och tänk efter innan bilden lämnas för publicering.

I övrigt må det stå var och en fritt att plåta vad den personen vill. Så länge det inte sker på ett påträngande och buffligt sätt.

Jag låg på sjukhus för en bukoperation och hade faktiskt 2 kamerahus o ett antal objektiv med mig. Tyckte det var ett utmärkt tillfälle att plåta vården inifrån.
"Okej, du får göra det" sade de som bestämde på avdelningen för de visste att efter en operation och ett dygn på IVA är man inte speciellt benägen att stappla omkring med en kamera.

Men efter ytterligare någon dag började jag stappla omkring och har ett hundratal bilder därifrån. Det gick alldeles utmärkt att plåta patienter i situationer som borde känts förnedrande. Men jag var en av dom! Så det gick utmärkt. Där ser man hur viktigt det är att ha en relation till sina motiv. Och en del bilder ställdes faktiskt ut med Landstingets och Kommunens kulturnämnds gillande. Men de patienter som finns med på bilderna ringde jag innan naturligtvis. De behövde inte ens se bilderna (en del bodde långt från orten där lasarettet låg) sade de för man litade på mig.

Och eftersom jag gick och hade mer eller mindre lika ont som mina medpatienter tror jag att jag inte kunde göra något annat än automatiskt fotografera dem med stark medkänsla.

Att plåta utsatta människor går utmärkt bra om man verkligen skapar en ärlig relation till dem. Det har många namnkunniga reportage- och dokumentärfotografer visat sedan fotografins barndom. (Och då menar jag folk som är fan så mycket skickligare fotografer än jag)

Men att bara tränga sig på, tycka att man har rätten att plåta hur som helst och sedan publicera blir för många "offer" en typ av mental våldtäkt.

Och i sanningens namn hur många gånger måste det flockas fotografer utanför ett tingshus eller häkte bara för att ta en bild av en misstänkt gärningsman som bara har dragit en jacka över huvudet. Totalt ointressant bild!

En eloge till de fotografer som istället tänker ut symboliska motiv som väcker känslor som skildrar vad den misstänkte misttänkts ha utfört för dåd. Och en eloge till de bildredaktörer som vågar gå ifrån mainstreamfåran och publicera den typen av bilder istället för att ta den bekvämaste utvägen genom att följa "flocken".

Men min point (obs jag menar inte poäng i den mening som använts på sistone i forumet) är att jag ff vill fotografera vad jag vill utan att ha en massa lagtexter i huvudet o PO rännande efter mig.

Jag hoppas kunna göra det med den empati som många på forumet gett uttryck för. Samt att vara väldigt självkritisk innan jag lämnar en bild för publicering.

Pressfotografer har ibland en attityd liknande
"I tjänsten känner jag ingen, sa livgardisten och red omkull mor sin".

Måste erkänna att jag en gång hade den själv, men den attityden är rejält nedfilad nu, även om den lede frestaren ibland får en att glömma det för en stund.

För övrigt tycker jag att tråden i forumet har nått vägs ände nu. Ämnet är väsentligt, men skall diskussionen fortsätta skulle jag gärna se att vi gav varandra tips om hur man skildrar "utsatta människor" utan att kränka eller såra dem ytterligare. Eller i och för sig deras anhöriga.

Det är inte alltid så lätt att HINNA bygga upp en bra relation till personen ifråga innan man trycker av.
 
carllarsen skrev:
Finns det mer än en verklighet då? Kameran ljuger inte eller hur?
Kameran berörs inte av begreppet lögn eftersom det är kopplat till en handling - En kamera kan inte utföra handlingar själv - Och en bild kan innehålla en ambition till en lögn, så utifrån detta så kan "kameran ljuga". Kameran skapar en representation av någon sorts verklighet utifrån en teknisk process. Representationen av verkligheten är begränsad av den tekniska processens möjligheter och brister.

Finns det fler verkligheter?

Det är klart det gör, objektiva sådana (det är dock starkt ifrågasatt) samt subjektiva verkligheter. Min verklighet är ju inte din verklighet, eller hur?

Jag tycker nog att jag har fått precis den rätta känslan i bilden, PRECIS SÅ SOM JAG VILLE HA DEN, så som jag upplevde känslan på platsen, som mina ögon såg det.
Bra exempel på en subjektiv verklighet - Alltså finns det flera verkligheter samt upplevelser av dessa. Detta är helt och knutet till handlande person och den personens perception samt kognition.

Jag har bara avbildat vad jag såg utan att försöka försköna kvinnans situation eller göra den värre.
Genom att handla i situationen så har du direkt eller indirekt påverkat den.

Det har ingenting med respekt eller avståndstagande eller närhet att göra. Jag tyckte visserligen synd om kvinnan men i övrigt förhöll jag mig så neutral som möjligt. Jag var blott en observatör som fotade vad jag såg för att visa de där hemma vad mina ögon såg.
Ytterligare ett exempel på en subjektiv verklighet. Jag är dock frågande till om du verkligenb var neutral, eftersom det, i viss mening, skulle innebära att det egentligen inte finns något syfte med din bild. Ville du inte visa misären eller den horribla situationen? Om så är fallet, så har du ju inte hamnat i situationen med ett neutralt utgångsläge.

Det är inte meningen att min närvaro skall påverka bilden. Jag deltar inte och ingriper inte i den verklighet som jag fotograferar därför att jag vill att mina bilder skall ha ett etnografiskt värde.
Det där köper inte jag

Genom att fotografera och förmedla den verklighet du har fotograferat, så har du definitivt påverkat den. Du har även påverkat andras subjektiva verklighetsuppfattningar av Indien och av dig som person. Du skriver ju även under en av dina bilder (Liktvättaren) att mannen tvättade liket för att du skulle få bättre bilder. Här är ett tydligt exempel på att din närvaro OCH din kamera har påverkat verkligheten - M a o har du på ett indirekt sätt ingripit. Genom att vara på plats så deltar du också i den verklighet du fotograferar.

Jag är lite nyfiken på vad du menar med att dina bilder skall ha ett etnografiskt värde, vad menar du med det och vad består det värdet av?

...utan jag bara avbildar den krassa verkligheten och sen får du tycka vad du vill om det eller uppfatta min bild hur du vill.
Du avbildar verkligheten så som du uppfattar den och den uppfattningen är subjektiv, så då finns det ju andra verkligheter eftersom jag kanske inte uppfattar den på samma sätt?


Bara för att du kanske inte tycker att det är en bra bild eller för att jag inte tar bilder på samma sätt som du hade gjort. Jag är kanske olämplig till att ta bilder så som du vill ha dem men jag försöker inte efterlikna dig. Var och en har en egen stil och detta är min stil.
Men tråden handlade väl inte specifikt om någon av dina bilder, utan om att fotografera utsatta människor - Den här delen känns lite förvirrande eftersom jag överhuvudtaget inte har kommenterat någon av dina bilder. Diskussionen handlade väl inte om hur man tar bra bilder på utsatta människor?
 
CreativeMind skrev:
Lars:
Hemskt vad mycket du vet om mig :)

Ang mitt arbete bland hemlösa:
1. Vill inte skryta, bara påvisa en viss kunskap i ämnet "utsatta människor"
2. Arbetet utfördes över flera år av mig och mina mina foto-elever (med mig som handledare)
3. De bilder som jag valde till utställningen var till stor del elev-bilder, jag har inget behov av att framhålla mig själv (hoppas jag:)
4. Jag tjänade inga pengar utöver min vanliga lön
5. Arbetet skapade uppmärksamhet, i första hand kring de hemlösas situation, därav mina framträdanden olika sammanhang
6. Jag blev rejält utskälld, både privat och i media av vissa kommunalpolitiker.
7. Det hela ledde fram till varaktiga förändringar i kommunens arbetssätt
8. Jag visar aldrig vissa av bilderna på utrycklig begäran från de fotogaferade personerna.

Att du anklagar mig för lögn för att jag generaliserade (bortsåg från en kommentar) är direkt löjligt! Försök första vad det är jag vill säga istället!

Det borde vara en självklar ambition: att vara en fotograf/person med integritet, både i sitt privatliv och i sin yrkesutövning, om man nu skall närma sig människor som på något sätt är just "utsatta"!

Därför blir den här diskussionen snart bara för mycket... ;-)



Bäste Johan!

Om jag inte missminner mig så myntades just uttrycket "social pornografi" av sådan verksamhet som du har bedrivit och som du till och med har varit handledare till och lärt ut. Därför tycker jag att det rimmar väldigt illa att du beskyller andra för att bedriva social pornografi och samtidigt framställer dig själv som den store läromästaren som vet bäst.

Du skriver att du blev rejält utskälld och det får mig att ställa frågan varför du blev det? Var verksamheten tvivelaktig på något sätt? Är det därför du i din tur ger dig på mig?

Arbetet fick uppmärksamhet, säger du, för de hemlösas situation. Men det var du som skapade uppmärksamheten genom dina framträdanden och det gav uppmärksamhet åt din egen person.

Jag vill inte klandra dig för ditt arbete utan jag tycker att det i grunden är bra att visa på bristerna i samhället och jag ger dig mitt stöd. Jag har inte sett bilderna från utställningen men det skulle vara intressant att titta på dem. Ligger dom på nätet? Har du någon länk dit?

Låt mig få fråga dig vilka varaktiga förändringar i kommunens arbetssätt som ditt arbete ledde fram till? Det är något som jag nog har missat för jag tycker att det ser lika illa ut idag för de hemlösa.

Beträffande din "generalisering" om bildkommentarerna till min bild så är det inte helt korrekt att du bara förbisåg EN av kommentarerna. Det var faktiskt mer än bara en. Du försökte få det att se ut som om alla kommentarerna var emot mig och det är inte sant, det vet du. När man riktar kritik mot någon, speciellt hård kritik, måste man vara noga med att uttrycka sig korrekt. Det är inte bara fotografen som laddar upp sina bilder till hård kritik som måste vara hårdhudad och kunna ta hård kritik. Den som ger kritiken måste vara beredd på att fotografen kritiserar kritiken. Det bör också ingå i fotosidans regler för bildkritik.

Du har medgett att det inte var alldeles korrekt när du generaliserade om bildkommentarerna till min bild. Ändå vänder du det emot mig, som om det var jag som har gjort ett fel. Du säger att jag "märker ord" och tycker till och med att det är löjligt av mig att påpeka felaktigheterna och det tycker jag inte är riktigt schysst gjort av dig.

Hur är det med dina egna attityder egentligen? Saknar du respekt för mig? Jag tycker att du i rättvisans namn skall tillerkänna mig rätten att gå i svaromål och inte vända dina egna brister emot mig och förlöjliga mina invändningar.

Du har till och med begärt en ursäkt från mig när det är du som har gjort ett fel. Nåja, ursäkten har du fått och det är ren goodwill från min sida för att du inte skall gå och vara sur. Eftersom jag inte visste varför jag skulle ursäkta mig så kom inte min ursäkt från hjärtat, om du förstår.

Jag tycker att du skall ta tillbaka att det var löjligt av mig att påpeka felaktigheterna du kom med. Du behöver inte be mig om ursäkt men jag tycker att du bör visa mig en sådan respekt annars ser jag det inte meningsfullt att diskutera med dig. I gengäld kommer jag inte att dra upp din "generalisering" igen och använda den emot dig.

Det är intressant att du blev utskälld av kommunpolitikerna för din verksamhet. Är du medveten om att de hemlösas situation är en medveten politik från myndigheternas sida? Det kan inte ha undgått dig att de flesta hemlösa i Malmö är narkomaner och att politiken är en del av samhällets narkotikabekämpning? De hemlösa är alltså "utsatta" för denna politik och vi håller oss fortfarande till ämnet för denna tråd.

Lars E
 
En enkel tanke...

Ibland tar jag bilder på personer som inte vill.
Nära vänner, kompisar och kollegor.
Jobbig som sjutton kan jag vara....
Vi diskuterar och tjafsar.
Åsså ibland .... så når man *fram*, de ser!
Sig själva och accepterar det som är.
Kanske ser att bilden är bra och att de är åtminstone okey?

Diskussionerna kan bli så himla teoretiska ibland.
Handlar det inte om så här enkla saker egentligen?

Och självklart vanlig "hyfs", att inte såra människor?
-Christian
 
Verkligheten och overkligheten

stoltz skrev:
Kameran berörs inte av begreppet lögn eftersom det är kopplat till en handling - En kamera kan inte utföra handlingar själv - Och en bild kan innehålla en ambition till en lögn, så utifrån detta så kan "kameran ljuga". Kameran skapar en representation av någon sorts verklighet utifrån en teknisk process. Representationen av verkligheten är begränsad av den tekniska processens möjligheter och brister.

Finns det fler verkligheter?

Det är klart det gör, objektiva sådana (det är dock starkt ifrågasatt) samt subjektiva verkligheter. Min verklighet är ju inte din verklighet, eller hur?


Bra exempel på en subjektiv verklighet - Alltså finns det flera verkligheter samt upplevelser av dessa. Detta är helt och knutet till handlande person och den personens perception samt kognition.


Genom att handla i situationen så har du direkt eller indirekt påverkat den.


Ytterligare ett exempel på en subjektiv verklighet. Jag är dock frågande till om du verkligenb var neutral, eftersom det, i viss mening, skulle innebära att det egentligen inte finns något syfte med din bild. Ville du inte visa misären eller den horribla situationen? Om så är fallet, så har du ju inte hamnat i situationen med ett neutralt utgångsläge.


Det där köper inte jag

Genom att fotografera och förmedla den verklighet du har fotograferat, så har du definitivt påverkat den. Du har även påverkat andras subjektiva verklighetsuppfattningar av Indien och av dig som person. Du skriver ju även under en av dina bilder (Liktvättaren) att mannen tvättade liket för att du skulle få bättre bilder. Här är ett tydligt exempel på att din närvaro OCH din kamera har påverkat verkligheten - M a o har du på ett indirekt sätt ingripit. Genom att vara på plats så deltar du också i den verklighet du fotograferar.

Jag är lite nyfiken på vad du menar med att dina bilder skall ha ett etnografiskt värde, vad menar du med det och vad består det värdet av?


Du avbildar verkligheten så som du uppfattar den och den uppfattningen är subjektiv, så då finns det ju andra verkligheter eftersom jag kanske inte uppfattar den på samma sätt?



Men tråden handlade väl inte specifikt om någon av dina bilder, utan om att fotografera utsatta människor - Den här delen känns lite förvirrande eftersom jag överhuvudtaget inte har kommenterat någon av dina bilder. Diskussionen handlade väl inte om hur man tar bra bilder på utsatta människor?




Hans-Christian!

Finns det mer än en verklighet? Ja, säger du och talar om objektiva och subjektiva verkligheter och att din verklighet är inte samma som min verklighet.
Det är väl närmast en rent filosofisk fråga och det är från filosofin som jag har hämtat min egen uppfattning. Det finns bara en verklighet och varje del av verkligheten är del av samma verklighet. Vi talar nog om verkligheten utifrån olika förutsättningar. Vad du menar med objektiv verklighet har jag ingen aning om men jag tror att du med subjektiv verklighet menar att vi som individer har olika uppfattningar om verkligheten. Men våra uppfattningar om verkligheten är inte verkligheten i sig själv utan endast olika bilder av verkligheten och dessa finns bara i våra hjärnor.
Jag skulle vilja säga så här: i allt som finns, finns både det verkliga och det overkliga. Det overkliga finns alltså, men inte i verkligheten. De är skilda åt och det som skiljer dem åt är att verkligheten är lagbunden. Vi kan ju drömma, fantisera, få hallucinationer och ha olika uppfattningar om verkligheten men det är processer som bara finns i våra hjärnor och de tillhör inte verkligheten utan overkligheten.

Att kameran inte ljuger är bara ett talesätt och det skall du inte tolka bokstavligt. Man kan med en kamera avbilda verkligheten utan att kameran förvränger verkligheten. Jag talar alltså nu om omanipulerade bilder. Om man tar ett fotografi av en del av verkligheten så förändras eller påverkas inte den delen av verkligheten på något sätt. Verkligheten finns där oavsett om jag fotograferar eller inte och det ger mina bilder ett etnografiskt värde. Att jag inte vill att min närvaro skall påverka mina bilder är bara en strävan som jag har och den målsättningen lyckas jag inte fullända i alla mina bilder som du mycket riktigt påpekar. Etnografi är ju en vetenskap där man studerar andra kulturer och beskriver dem. Om mina bilder har ett etnografiskt värde kan de alltså användas för att studera t ex den indiska kulturen.

Sen måste jag nog be om ursäkt för den sista delen i mitt inlägg, där du rätteligen känner en viss förvirring när jag talar om dina och mina bilder. Jag ber dig att bortse ifrån vad jag säger där. Det är ett misstag från min sida som beror på att diskussionen har svällt i omfattning eftersom flera personer deltar och att jag alltså diskuterar med flera personer samtidigt. Jag har helt enkelt förväxlat dig med någon annan.

Jag vet inte om jag lyckats beskriva min uppfattning på ett begripligt sätt men jag hoppas att du kan ta åt dig lite av vad jag sagt här.

Lars E
 
Förtydligande om ursäkt

Bäste Johan!

Jag vill med dessa rader dels upprepa min ursäkt, på din begäran, och dels förtydliga vad jag menar.

Jag ber om ursäkt.

Som jag tidigare framhållit förstod jag inte vad jag skulle be om ursäkt för utan gjorde det endast för att du ville det och att jag inte ville att du skulle gå och vara sur pga våra diskussioner här.

Du har sedan låtit mig förstå att du ville att jag skulle be om ursäkt för vad jag sade om att du eventuellt hade tjänat pengar på din utställning. Jag missade tyvärr frågetecknet men det jag sa var formulerat som en fråga och det var inte ett påstående i sig.

Det var naturligtvis inte min avsikt att såra dig och om jag har gjort det så ber jag om ursäkt en gång till så att alla hör det. Jag vill samtidigt understryka att jag verkligen menar det på allvar.

Därmed har jag visat att jag kan vara ödmjuk och känna empati vilket är egenskaper som du ansett saknades hos mig.

Som du kan läsa i mitt tidigare inlägg vill jag gärna se en motprestation från din sida. Inte en ursäkt, men ett erkännande istället för ett förlöjligande av att det fanns fog för mina invändningar pga din generalisering av bildkommentarerna kring min bild. Som jag tidigare sagt kommer jag, om detta sker, inte att ta upp saken igen för att använda det emot dig och att detta är en förutsättning (ömsesidig respekt) för fortsatta diskussioner oss emellan.

Vänligen
Lars E
 
Re: Verkligheten och overkligheten

carllarsen skrev:
Om mina bilder har ett etnografiskt värde kan de alltså användas för att studera t ex den indiska kulturen.

Jag godtar din ursäkt, även om jag inte begärde någon.

Visst kan dina bilder eventuellt beskriva den indiska kulturen, men aldrig helt sanningsenligt. Bilderna bär inte sig själva - Dina beskrivningar är nödvändiga för att bilderna skall förstås i ett sammanhang. Denna beskrivning är inte neutral eller opåverkad av dig som person. Du är ju dessutom västerlänning och det påverkar även det etnografiska värdet i bilden. Som västerlänning kommer du troligtvis aldrig kunna beskriva den indiska kulturen sanningsenligt (begreppet sanning är dock inte relevant i generell mening), eftersom du inte är en naturlig del av kulturen. Så dina bilder kommer alltid vara präglade av ett starkt utifrån-perspektiv som i sin tur påverkas av din ursprungskultur.

Detta påverkar ju även fotografer som fotograferar hemlösa - Samma utifrånperspektiv om man inte naturligt tillhör gruppen eller kulturen.

Detta måste man ta i beräkning när man diskuterar ett etnografiskt värde.
 
Re: Re: Verkligheten och overkligheten

stoltz skrev:
Jag godtar din ursäkt, även om jag inte begärde någon.

Visst kan dina bilder eventuellt beskriva den indiska kulturen, men aldrig helt sanningsenligt. Bilderna bär inte sig själva - Dina beskrivningar är nödvändiga för att bilderna skall förstås i ett sammanhang. Denna beskrivning är inte neutral eller opåverkad av dig som person. Du är ju dessutom västerlänning och det påverkar även det etnografiska värdet i bilden. Som västerlänning kommer du troligtvis aldrig kunna beskriva den indiska kulturen sanningsenligt (begreppet sanning är dock inte relevant i generell mening), eftersom du inte är en naturlig del av kulturen. Så dina bilder kommer alltid vara präglade av ett starkt utifrån-perspektiv som i sin tur påverkas av din ursprungskultur.

Detta påverkar ju även fotografer som fotograferar hemlösa - Samma utifrånperspektiv om man inte naturligt tillhör gruppen eller kulturen.

Detta måste man ta i beräkning när man diskuterar ett etnografiskt värde.



Hej igen!

Jag har inga invändningar mot vad du säger ovanstående utan instämmer, dock med tillägget att jag försöker komma så nära som möjligt.

Vänl hälsn
Lars E
 
jorgene skrev:
Det är omöjligt att definiera vad/vem som är "en utsatt människa". Förvisso ganska uppenbart ibland, men poängen är att du *aldrig* kan veta vem som *upplever* kränkning av att bli fotograferad, och vem som totalt kan missuppfatta din kameras närvaro. Det kan vara folk med operationsärr, förföljda flyktingar, andra som "skyr kameror", personer med vittnesskydd, utsatta yrkesgrupper, personer med psykiska sjukdomar, illegala invandrare, misshandlade kvinnor, paranoida individer, personer med dålig tandstatus, dolda missbrukare, brottslingar, osv i all oändlighet... Poängen? Du kan aldrig veta vem som kan känna sig "kränkt" av ditt fotograferande -- oavsett om de står för sig själva, eller i en folksamling.

Min slutsats står fast: är man överdrivet rädd att "kränka" någon, så blir det svårt att t.ex. bedriva gatufoto och liknande.

Nej, det är naturligtvis inte bara jag som fotograf som avgör vad som är kränkande. Men, följderna blir ju lite märkliga om det är "oetiskt" att ta en bild av det man ändå kan se med blotta ögat. Den logiska följden blir ju nämligen att det då skulle vara "oetiskt" att också komma ihåg och minnas det man faktiskt sett. Ett sådant resonemang hänger inte logiskt ihop.

Den stora faran för kränkning ligger naturligtvis i publiceringen, och inte i själva fotograferingen. Vad bilden sedan (personligt bruk, ej publicering!) skall användas till, är tämligen irrelevant. Fotografens yttrandefrihet torde stå *minst* i paritet med motivets rätt till en privat sfär då denne befinner sig på *allmän plats*.

Och ur en strikt juridisk synvinkel finns inget sådant som "kränkande bilder"; bilder på allmän plats är tillåtna (såvida inte andra brott, som tex sexuellt ofredande, begås samtidigt. Typ, fotografera under kjolar, etc).




Hej Jörgen!

Jag skulle vilja säga att den här diskussionen har spårat ur helt, tyvärr. Men jag tycker att du, Jörgen, är den som har haft de sundaste åsikterna i dessa frågorna och speciellt i det du säger i ovanstående citat. Jag vill instämma i din uppfattning till fullo. Det du säger här är precis vad jag ville att den här diskussionen skulle leda fram till. Du har förstått mina frågor och du håller dig på ett beundransvärt sätt till de frågor som jag startade den här tråden med utan att blanda in ovidkommande saker, speciellt i detta inlägget.

Det finns några till här som har haft bra åsikter men jag tycker att du är den som har utmärkt dig bäst av alla.

Vänl hälsn
Lars E
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar