Att fotografera utsatta människor?

[Niclasfoto]

Kränkande handlig som slår mot sig själv.. är det egentligen kränkande? .. jag tror mer att det handlar om oförsiktigt handlande där tanken inte sträcker sig längre än till nuets idé&handling.

Kränkning har inget med den egna individen att göra som jag ser det.

Alla är utsatta framför en kamera, om den är där. Också en kamera utan film kan vara kränkande!
Som ett oladdat vapen! Du vet kanske syftet till att vapnet är framför dig eller så vet du det inte. Är vapnet där för att dra nytta av dig, eller är det för att skydda dig?,,
Hur (kameran) vapnet hanteras avgör hur man där och då uppfattar syftet. om det upplevs som farligt eller inte, osv.



Det är ju under ett givet ansvar vi tar del av världen när vi fotar!!

MVH Niclas,

 

[alf109]

Kalle_B skrev:
Amen

Normalt bondförnuft kommer man man långt på och framförallt "gatufotografer" borde komma ner lite från sina 100meters hästar. Menar inte att alla går under denna kategorin, långt ifrån alla, men hur svårt kan det vara att gå fram till en person som man precis plåtat och ärligt berätta vad man pysslar med och fråga om det är ok. Man behöver inte dra fram en lång deklaration över fotografens rättigheter och samla in namnunderskrifter på ett avtal, man kan bara gå fram och verbalt fråga.

Jag förstår inte varför detta ska vara så svårt.

När du utalar dej på detta sätt vore det bra om du klargjorde vad du syftar på. Jag tror nämligen att du fått detta med gatufoto lite om bakfoten unge man. Eller menar du att Cartier-Bresson, Doiseau, Brassai, Robert Frank, Lee Friedlander, Winogrand och vår egen Christer Strömholm, för att bara nämna några få, alla varit fel ute, och helst skulle avstått sina bilder?

 

[carllarsen]

Kalle!
... det skiter väl jag i ...
Lars E

 

[Kalle_B]

alf109 skrev:
När du utalar dej på detta sätt vore det bra om du klargjorde vad du syftar på. Jag tror nämligen att du fått detta med gatufoto lite om bakfoten unge man. Eller menar du att Cartier-Bresson, Doiseau, Brassai, Robert Frank, Lee Friedlander, Winogrand och vår egen Christer Strömholm, för att bara nämna några få, alla varit fel ute, och helst skulle avstått sina bilder?

Jag tror inte jag fått gatufoto om bakfoten. Det är skillnad på gatufoto och kränkande bilder som avhandlas i denna tråden.

Jag har inget problem alls med gatufoto och jag springer själv ute ibland och fotograferar människor på staden eller där folk rör sig. Detta är nogot jag finner mycket spännande och givande.

Som ajg skrev innan så är ju lagen ganska öppen för fotografer, men det hindra inte oss från att fråga om man det var ok att knäppa bilden och lägga upp den på tex internet.

Jag frågar alltid när det gäller porträttliknande bilder eller där personen är det klara huvudmotivet i bilden. Vare sig jag måste eller inte. Det var det jag menade. Rättigheter 'r inte enkelriktat.

Ang dina namn du drog upp så har jag inte pratat med dom personligen och vet inte hur deras arbetsförfarande ser ut. Men skulle inte förvåna mig alls om dom i många fall faktiskt pratade med sina avbildade och många bilder är ofta också arangerade, naturligtvis inte gatubilder med ögonblicksbilder, men dessa är väl inte alla utsatta? så jag förstår inte riktigt paralellen där...

 

[Poteta]

Nu är jag inte särskilt bra på att utrycka mig i skrift men jag gör ett enkelt försök.
När jag ska ta ett kort och inte vet om personen i fråga som ska fotas vill vara med på bild eller inte så frågar jag givetvis om det är ok att ta kort. Senast för ett par veckor sedan satt en kock utanför sin restaurang och slappade med sitt skitiga förkläde på sig. Det hade blivit en underbar bild. Givetvis frågade jag om det var ok att fota, vilket han inte ville ställa upp på. Om jag tagit bilden ändå hade jag kränkt honom, kanske inte enligt lagen men moraliskt. Att smyga fram och bränna av ett kort i synen på honom och sedan gå därifrån utan att tala med honom gör man inte, det hör till vanligt sunt förnuft. Om någon tycker det är ok så tycker jag att den personen är urbota korkad och utan medmänsklighet. Bara mina två cent...

 

[jorgene]

Kalle_B skrev:
Jag tror inte jag fått gatufoto om bakfoten. Det är skillnad på gatufoto och kränkande bilder som avhandlas i denna tråden.

Jag har inget problem alls med gatufoto och jag springer själv ute ibland och fotograferar människor på staden eller där folk rör sig. Detta är nogot jag finner mycket spännande och givande.

Kalle, vem definierar när något är kränkande? Du tycks ju personligen ha en klar uppfattning om detta, men vad är det som får dig att tro att alla har samma uppfattning som du? Varför tror du att just din uppfattning skulle vara någon slags objektiv sanning om vad som är kränkande och inte?

Du anklagade i en tidigare post andra för att sitta på höga moraliska hästar, men är det inte just det du gör själv när du tycker dig ha den "sanna" definitionen av vad som är kränkande och inte? Du måste väl ändå inse att det finns en konflikt här; att alla tycker olika vad gäller denna definition och att din uppfattning är precis lika mycket (eller litet) värd som alla andras?

Och återigen: de *juridiska* rättigheterna ÄR faktiskt tämligen enkelriktade vad gäller fotografering på allmän plats. Att sedan de flesta av oss (jag med!) har vissa moraliska spärrar är en helt annan fråga. Det har mycket lite med juridiska rättigheter och skyldigheter att göra. Mer om allmänt hyfs, faktiskt...

 

[Kalle_B]

Ett exempel.

Denna bilden tog jag för lite mer än 1 år sedan. Ingen märkvärdig bild alls men paret så otroligt söta ut där dom satt nyförälskade på sin första semester ihop.

Jag frågade dom faktiskt innan jag tog bilden, dom blev nästan lite skrämda eftersom dom inte hörde mig komma. jag frågade omdet var ok att plåta dom vilket det var.

Dessa var knappast utsatta. Men man kan fråga ialla fall. Tänk om det var en liten otrohetsaffär? inget jag vill stödja direkt men rätt til lett privatliv har dom i alla fall. En radsaker kan vara relevant och ge själ till utsatthet eller andra saker som gör att man inte bör fotografera eller ialal fall lägga ut på nätet. De flesta säger ja, inte många faktiskt som sagt nej till mig, så vad spelar det då för roll att man frågar efter en plåtning?

 

[cw-op]

Kalle_B skrev:
Ett exempel.

Denna bilden tog jag för lite mer än 1 år sedan. Ingen märkvärdig bild alls men paret så otroligt söta ut där dom satt nyförälskade på sin första semester ihop.

Jag frågade dom faktiskt innan jag tog bilden, dom blev nästan lite skrämda eftersom dom inte hörde mig komma. jag frågade omdet var ok att plåta dom vilket det var.

Dessa var knappast utsatta. Men man kan fråga ialla fall. Tänk om det var en liten otrohetsaffär? inget jag vill stödja direkt men rätt til lett privatliv har dom i alla fall. En radsaker kan vara relevant och ge själ till utsatthet eller andra saker som gör att man inte bör fotografera eller ialal fall lägga ut på nätet. De flesta säger ja, inte många faktiskt som sagt nej till mig, så vad spelar det då för roll att man frågar efter en plåtning?

Du e duktig du Kalle - Bror Duktig! Om alla fotografer skulle göra som du dvs gå å fråga INNAN om dom fick ta en bild på folk som sitter frånvända, iförda mc-ställ där inga anletsdrag alls syns öht så skulle nog inte många bra bilder bli tagna. Ska det bli några intressanta bilder så är det -plåta först och fråga sen- om man har tänkt sig att publicera en person som går att identifiera. Att gå fram och presentera sig innan man ska ta bilden funkar bara inte när det gäller gatufoto. För porträtt och modellraggning etc blir det ju annat förstås. Välkommen till VERKLIGHETEN! JANNE

 

[Kalle_B]

uj uj.. en person som ofta missuppfattar mig...

1 jag är inte bror duktig, bara ett exempel.

2 jag har i tråden hela tiden poängterat fota först och sedan fråga, just detta exempel blev att jag frågade innan.

Läs innan du hoppar på folk Janne. Detta bevisade ju bara hur ofantligt fel du fick

Nåväl, ska det bli som vanligt i trådarna att kärnämnet försvinenr och det blir mer argumenteringar rörande personer så då skiter jag i det. Det brukar sluta så när Janne är med i snacket. (nu gjorde även jag ett personligt påhopp!)

 

[incus]

Kanske det inte äro kameran som kränker?

Vissa mänskliga handlingar är kränkande, syftet med fotografera någon i pinsam situation kan vara att mobba eller göra sig rolig på annans bekostnad.

Typiskt exempel på detta som tagits upp i massmedia sista veckorna är:

* fotografera någon som spytt ner hela sig och är asfull och halvt medvetslös, lägg ut bilden på internetsida med kul text till.

* fotografera/filma någon när han misshandlas av en eller flera personer. Lägg ut på internetsida.

Det senare fallet resulterade i att syrran till den misshandlade killen knivhögg killen som utförde misshandeln.

Så visst går det att kränka folk, men det är väl inte kamerans vara eller inte som avgör? Tror snarare på syftet.

 

[cw-op]

Kalle_B skrev:
uj uj.. en person som ofta missuppfattar mig...

1 jag är inte bror duktig, bara ett exempel.

2 jag har i tråden hela tiden poängterat fota först och sedan fråga, just detta exempel blev att jag frågade innan.

Läs innan du hoppar på folk Janne. Detta bevisade ju bara hur ofantligt fel du fick

Nåväl, ska det bli som vanligt i trådarna att kärnämnet försvinenr och det blir mer argumenteringar rörande personer så då skiter jag i det. Det brukar sluta så när Janne är med i snacket. (nu gjorde även jag ett personligt påhopp!)

Ja men jag har inga problem med det Kalle(C;=
Jag tycker att jag har läst tråden men har jag missat nåt så är jag den förste att göra avbön och be om ursäkt! Flåt Kalle! Tyckte att ditt sista exempel när du frågade innan bara var för mycket. Hur skulle det se ut om det skulle frågas och pratas hela tiden jo inga bilder skulle tas. Kan personerna identifieras och man har planer på att publicera är det ju annat såklart! Vi är tydligen överens så -fel av mig- Jag ber hundra gånger om tusen kronor Kalle! JANNE

 

[solvargen]

Har en fråga angående barn som jag fotograferat utan tillstånd från föräldrar i S-Ö Asien.
Ibland får jag lite dåligt samvete att jag publicerat bilderna här på fotosidan men jag är av den åsikten på gott och ont att det är bilder som visar deras levnadsförhållande, en verklighet som borde ses upprepande gånger och betänkas av oss som har det bättre.
Det dåliga samvetet består naturligtvis av att jag utnyttjat barnet situation utan föräldrars närhet och utan att denna vet om att bilden publiceras.
Jag tänker att en dag när han/hon blivit äldre,fått den stora lyckan att få studera och fått ett bra arbete kanske hittar sig själv på en bild publicerad på internet som barn.
Undrar hur denna person kommer att reagera???
Har man kränkt denna människa då?? Har man förpassat denna person tillbaka till en tid personen kanske helst av allt vill glömma??
Tyvärr känns det inte rätt men samtidigt..är det inte för att kränka barnet jag publicerar bilden.
Vilka åsikter har ni på inlägget??
Mvh Thomas

 

[KGS]

Re: Re: Att fotografera utsatta människor?

FILM) (ulltand skrev:

Var det moralsikt rätt att ens ta bilderna?

I såna fall gäller att skjuta först o fråga sen...

 

[Tomasz]

carllarsen skrev:
Frågorna lyder: finns det några utsatta människor? Vem är utsatt och vem är inte utsatt? Hur vet man det? Vem bestämmer det? Vad är dom i så fall utsatta för?

Jag vill erinra om att enligt fotosidans experter finns det inga kränkande bilder på människor. Jag delar uppfattning med experterna. Gör inte du det?

Lars E

Jag är utsatt för väder, vind och allsköns jävligheter. Jag har läst fysik på universitetet så jag vet att jag är utsatt (kausalitet kallas det visst). Ingen bestämmer över vädret, det har SMHI sagt, men de som bestämmer över det andra har jag röstat bort i ett öråd. Fast vägtullarna vete fn, det måste vara de som laddar upp dåliga bilder, skriver risiga kommentarer och tjatar i damp-trådar på FS som får bestämma över det.

Krigsmans erinran har jag inget till övers för, och inte så många andra dylika heller. Experter går lösa på gatorna utan att något görs, jag delar inte uppfattning frivilligt! Egen härd är guld värd. Jag känner mig dessutom kränkt!

 

[Maverick]

Normalt så brukar man väl säga att de som befinner sig under oss i den sociala hierkin är de som är utsatta. Även om man viss rätt kan säga att de som befinner sig överst i samma hierki också är utsatta, om än i annan form. Åtminstone i sverige där politiker och företagsledare är granskade av intresseorganisationer och media.

Det kränkande uppstår inte i och med att vi har en kamera med oss eller ens att vi tar en bild. Det kränkande uppstår i hur vi förhåller oss till vårt motiv. Om totalt nonchalerar dem vi fotograferar och vad de eventuellt tycker och tänker om att vara med på bild så har vi allvarligt kränkt dem. Den kränkningen blir i stort bara större ju större klasskillnad det är mellan den som fotograferar och den som blir fotograferad när fotografen tillhör den högre klassen. Förutom allt misär dessa människor redan lever i så kommer det nån snubbe och tar en bild av det som om det vore en jäkla attraktion. Den avbildade kan omöjligen ha en susning om våra ambitioner med bilden om vi inte tar kontakt.

Huruvida man upplyser folk före eller efter fotografering måste variera beroende på vad man försöker fånga i bilden. Men även om man kommer från röda korset så måste man visa den respekten. Människan vi fotografer kommer att känna sig lika kränkt som innan om vi inte förklarar syftet med vårt fotograferande. För många av dessa utsatta männsikor skäms över sin situation. Idealen i de flesta kulturer skulle jag gissa är att man ska klara sig bra och gör man inte det så är det för att man är en dålig människa. Det syns i sverige bland arbetslösa, hemlösa och narkomaner. Det syns i tredje världen bland de fattiga, det syns i bilderna från 30-talet på amerikas fattiga. Men när vi förutsätter att det ok att plåta dessa och visa upp dem för omvärlden utan att ens bry oss om deras åsikt, då kränker vi dem.

Sedan behöver vi kanske inte alltid följa de avbildes åsikt, men jag tycker nog att vi åtminstone är skyldiga att lyssna till dem.

/Maverick

 

[Tomasz]

Tar man ett lite vidare grepp så är det ju faktiskt handlingar som kan vara kränkande (K), alltså inte bara bilder. Att skriva något kan vara K. Som när du skriver om fattiga i tredje världen och hemlösa i Sverige. De kan ju faktiskt känna sig kränkta av att diskuteras av oss välmående på detta sätt.

Vad är minsta gemensamma nämnare när det gäller K? Olika kulturer har olika uppfattning. T.ex. kan det vara K för en man i medelhavsländerna om en sittande kvinna reser sig upp när han hälsar på henne. I den SF-bok jag läser just nu är det oerhört K att uttala det fullständiga namnet på någon. De kulturella specialiteterna är nog i majoritet.

I den allmänna bristen på sunt förnuft så får vi väl helt enkelt leva med att bli kränkta lite då och då. Det har ju rent av blivit ett modeord, så det kanske kan vara till fördel att bli kränkt ibland.

 

[dJb]

Personligen brukar jag aldrig smyga med mitt fotograferande på stan och ofta får man ögonkontakt, ett leende eller nick från den man fotograferat. Fotograferar jag mer porträttlikt så brukar jag i regel säga några trevliga ord, tacka och fråga om det var okej och jag har aldrig fått ett nej. Dock så brukar jag i regel undvika att fota alkisar eller uteliggare för det känns på något sätt plumt och tråkigt. En annan sak är det OM man skulle göra ett reportage men utan att ha gjort det så har jag ungefär samma inställning som Johan, att det gäller att skapa förtroenden och att ens bilder faktiskt har ett syfte. Fotar man uteliggare och lägger ut bilderna på fotosidan så kan fotografen möjligen intala sig själv att det har ett högre värde. Personligen är jag mycket tveksam till det och det ligger väldigt nära social turism enligt min uppfattning. Trådskaparen undrar vidare om det finns utsatta människor. Bara att ställa den frågan tycker jag visar på liten erfarenhet i att arbeta med människor i olika situtioner. Det är till och med så att man skulle kunna mäta det med ett antal kvantitativa mått såsom hälsostatus, medelinkomst, arbetslivsstatistik eller kriminalstatistik (både risken att begå brottslighet som att bli utsatt för det) etc. Detta är inte minst viktigt och något som intensivt diskuteras inom ämnen som socialantropologi, psykologi och medicin där respekten för subjektet man studerar alltid måste stå i främsta ledet. Detta är ju inte lika formaliserat utanför de vetenskapliga disciplinerna som t ex fotografi men personligen tycker jag att det är väldigt viktigt att rannsaka sig själv och tordas ställa frågan i vilket syfte man tar bilden vilket inte minst är viktigt då man funderar på att fotografera utsatta människor. Ofta tycker jag dock man ser fotografer som i sin strävan att "dokumentera verkligheten" tar sig på för stort allvar, som om de verkligen utför något viktigt och fint trots att det mest framstår som ganska banalt.

 

[Tomasz]

Det var ett bra och givande inlägg.
Jag funderade över "Trådskaparen undrar vidare om det finns utsatta människor. Bara att ställa den frågan tycker jag visar på liten erfarenhet i att arbeta med människor i olika situtioner".
Kan det vara så illa att trådskaparen inte ens kan känna igen en "utsatt" människa? Nu fick du mig att läsa om tråden från början, jag fick en annan vinkling på den och vet inte vad jag ska tro.

 

[pial]

CreativeMind skrev:

Några exempel:

1.Arbetar jag för en organisation som hjälper just dessa personer? = Ok att fota

2. Vill min uppdragsgivare (tidning, TV, webb) publicera bilderna i samband med tex ett reportage som kan påverka situationen positivt? = Ok att fota

3. Sysslar jag med social turism? Dvs ingen har bett mig fotografera, jag saknar egentlig kunskap och utrustning men tycker att det är tex "coolt" = INTE OK att fota enl. mig :-(

Detta är inget uttömmande svar men några enkla riktlinjer som funkar för mig!

Och om man då är en fotograf som ger en kvinna med lepra 50 öre för att få ta en bild, och sedan lägger ut den på fotosidan med kommentarer som "När jag överlämnade myntet var jag noga med att inte röra vid henne ifall det var en smittosam sjukdom hon hade" och "det är fullt tänkbart att den här kvinnan från Mysore kanske är tacksam för sitt öde", då faller man knappast i kategori 1 eller 2.

/Pia

 

[CreativeMind]

pial skrev:
...då faller man knappast i kategori 1 eller 2.

/Pia

Häller med dig Pia .-)

Hoppas att trådskaparen tar sig tid att svara på mina inlägg, speciellt:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=789450#post789450
det är i högsta grad relevant för hans frågeställning....