Att fotografera utsatta människor?

[Jeppe]

Nu taggar vi ner lite här. Att tänka på när man diskuterar i forum är att man bör använda netikett och försöka att föra konversationen på en vättig nivå utan att ta till hårda eller starka ord. Annars slutar det bara med att vi får stänga tråden och det gagnar ingen.

Mvh
Jeppe - forumvärd.

 

[solvargen]

Jesper.
Håller fullständigt med.
Mvh Thomas

 

[Photocon]

Den här till en början mycket viktiga diskussionen spårade ur för ett par dagar sedan. Istället har det blivit pajkastning modell töntigare mellan några individer som enl min uppfattning kunde maila till varandra privat.

Andra inlägg än deras verkar inte läsas. Så var det inte i början och mitten av denna tråd.

Många bra inlägg har aldrig tagits ad notam.Istället ställningskrig mellan ett par personer.

Jag hakar gärna på tråden igen när den håller sig mer till ämnet (som jag anser vara värt att debattera).

Tack alla som försökt komma med sakliga inlägg, sedda ur olika aspekter. Tänker mest på de som gjort inlägg som innehållit just utsatta personers känslor vs fotografens sätt att hantera dessa samtidigt som de hållit rätten att fotografera (men inte alltid publicera) högt

 

[solvargen]

solvargen skrev:
Har en fråga angående barn som jag fotograferat utan tillstånd från föräldrar i S-Ö Asien.
Ibland får jag lite dåligt samvete att jag publicerat bilderna här på fotosidan men jag är av den åsikten på gott och ont att det är bilder som visar deras levnadsförhållande, en verklighet som borde ses upprepande gånger och betänkas av oss som har det bättre.
Det dåliga samvetet består naturligtvis av att jag utnyttjat barnet situation utan föräldrars närhet och utan att denna vet om att bilden publiceras.
Jag tänker att en dag när han/hon blivit äldre,fått den stora lyckan att få studera och fått ett bra arbete kanske hittar sig själv på en bild publicerad på internet som barn.
Undrar hur denna person kommer att reagera???
Har man kränkt denna människa då?? Har man förpassat denna person tillbaka till en tid personen kanske helst av allt vill glömma??
Tyvärr känns det inte rätt men samtidigt..är det inte för att kränka barnet jag publicerar bilden.
Vilka åsikter har ni på inlägget??
Mvh Thomas

Kanske finns det ingen som vill svara men jag tycker min fråga kom bort lite tidigare i tråden så jag försöker igen eftersom den är viktig för mig att höra åsikter om.
Mvh Thomas

 

[Photocon]

Det är ett dilemma!

solvargen skrev:
Kanske finns det ingen som vill svara men jag tycker min fråga kom bort lite tidigare i tråden så jag försöker igen eftersom den är viktig för mig att höra åsikter om.
Mvh Thomas

Klart som f-n att ett sådant viktigt inlägg ska besvaras. Eller åtminstone få en kommentar.

Ja,du Thomas. Jag har inget bra svar. Däremot har jag befunnit mig/befinner mig i likadan sits.
Här gäller det dock svenska barn (gömda flyktingbarn där asyl avslagits). På Fotosidan kommer jag aldrig att publicera bilderna.

Däremot är några av de publicerade då jag som anställd pressfotograf fick det som uppdrag att besöka en präst (någonstans i Sverige) som gömde barnen ifråga hos en vän. Plåtade dem i anonym miljö.

Det slogs upp stort på mittuppslag och förstasida. Då tänkte jag precis som du. Och jag har inte riktigt fred med mitt samvete. Ändå skedde detta med föräldrarnas tillstånd. men frågan är om de visste vad de utsatte sig själva och barnen för.

De här bilderna finns kvar i 8 tidningars arkiv. Så vad händer i en framtid om något av barnen får se sig självt eller blir igenkänt om bilderna som jag som anställd bara har den ideella copyrighten till?

Viktig fråga du tar upp. Jag lämnar ett dåligt svar. Finns det ngn annan på forumet som har aspekter?

 

[solvargen]

Tack för svaret, Lennart.
Kanske är det lite lättare...om man nu skall ha svårighetsskalor gå efter....att du som yrkesarbetande fotograf ändå har ett skydd för dina uppdrag iom att du har fått ett uppdrag av din arbetsgivare och föräldrars tillstånd.
Måste väl finnas någon slags arbetsskyddslag även för fotografer antar jag??
Det vore ju inte gentemot dig som eventuellt någon av barnen skulle bli arg på....även om du inombords kanske känner lite skuld.
Föräldrarna har gett sitt medgivande och det tyder på att det är en rätt "görning" i grunden.
Jag både tror och hoppas dessa barn....vid en vuxen ålder senare...förstår att det är viktigt ur samhällssynpunkt att "vanliga" människor får denna vetskap om verkligheten både i och utanför Sverige.

Mvh Thomas

 

[CreativeMind]

Svar: angående barn som jag fotograferat utan tillstånd från föräldrar i S-Ö Asien

solvargen skrev:
Kanske finns det ingen som vill svara men jag tycker min fråga kom bort lite tidigare i tråden så jag försöker igen eftersom den är viktig för mig att höra åsikter om.
Mvh Thomas

Thomas, jag tror att det alltid är fotografens motiv som är avgörande.
Om du närmar dig motivet ( i detta fall barn i ett U-land) med empati som "grundton" i ditt fotograferande så har jag svårt att se att det är fel att
1. ta fotona
2. använda dem i "rätt" sammanhang

Föräldrarnas tillstånd kan vara både bra o dåligt, jag har varit med om förädrar som går "för långt" i sitt "tillstånd" (krigsskadade och även prostituerade barn) i sin eget behov av uppmärksamhet. Detta alltid i kulturer där barns status är väldigt långt från vårt västerländska "barnet bästa" i fokus. Mem jag skulle aldrig fotografera barn (någonstans i världen) mot förädrarnas uttryckta vilja.

Sedan tror jag att det är bra att man kommunicerar med dem man fotograferar, både barn o vuxna, så att de förstår ens motiv ochh syften.

Jag har varit med om att "turister" som bara dyker upp, fotar, och sedan sticker utan förklaring, ställer till en hel del problem för yrkesfotografer. Ett exempel var flyktinglägrerna i Makedonien under Kosovo-krisen -99. Jag hjälpte en del Svenskar att få komma dit på mitt foto-tillstånd. Många av dem fotade på utan eftertanke och med en ganska uppenbar felaktig attityd. Nu är ju Kossovoalbanerna Europer och mycket lika oss i attityder mm, så många upplevde nog fotograferandet som en exploatering av deras situation. Medan andra såg det värdefulla i att "världen fick se" dem och deras situation (oavsett hur många som plåtade dem och hur . Men som sagt, ett samtal löser så mycket - om nu tillfälle ges...

Sedan tror jag att en fotograf med även de bästa intentioner ändå kan "kränka" andra.
Som proffs har man inte alltid ett val (som för Lennart) men som amatör (eller frilans med egna projekt) så faller mycket tillbaka på en själv och ens personliga ställningstagande.

Helt enkelt: det är bara du som kan avgöra om du vill visa dina bilder här, ingen kan säga om det är rätt eller fel. Bara du som "var där", såg och exponerande bilderna, vet om det är rätt eller fel...

 

[Photocon]

Tack både Thomas och Johan!

Jag är inte längre anställd fotograf (startade egen f:a för 1½ år sedan men levererar mycket bilder till press genom den och blir i dagsläget i samma sits som en frilans). Har i stort sett varit anställd fotograf åren 1982-2004 däremot.

Är med i journalistförbundet. I deras fackorgan diskuteras sådana här frågor ganska lite. Men det är rätt som Johan skrev att som anställd har man i stort sett inget val (Jo, man kan vägra ett par gånger, sen ut i kylan).

Men jag har ändå känt mig som "jaggjordebaraminplikt" ibland. Typ samma förklaring som Hitlers bödlar kom med. Och jag har de facto lämnat ut människor genom åren. Ibland mot bättre vetande, ibland med ett gnagande samvete.

Men jag har lärt mig nu att sovra så jag vet vad som känns rätt och inte. Det har man nästan ingen uppfattning om intill en deadline med en nattchef/redigerare över sig.

Det är fördelen med att vara sin egen. Jag kan verkligen säga nej. MEN plåtandet är mitt levebröd och jag har stora kostnader för utrustning (avdragsgillt, men det är ju inte detsamma som gratis). Så trots att jag har valet hamnar jag i ett annat dilemma. Min ekonomi klarar inte att jag säger nej till jobb som känns fel! Så utför jag uppdrag ibland som väl inte känns helt ok! Men jag har renare fingrar och är väl lite fattigare nu.

Jag försöker alltså leva efter måttstocken att inte skada andra i min yrkesutövning. Efter bästa förstånd (som kanske inte alltid är "bästa").

Därför gläder det mig att det finns så många som gett uttryck för empati/etik o dyl i detta forum.

Jag fick 2 mkt givande svar. Ett av Johan och ett av Thomas. Jag vet därmed att flera har liknande tankar som jag själv och att det är svårt att alltid göra rätt.

Men jag gör ff distinktionen mellan rätten att ta vilka bilder jag vill (på ett så lite störande sätt som möjligt) och att publicera dem.

I den här debatten har upphovsmannarätten inte diskuterats så mycket. Har man sålt en känslig bild i vänligt syfte till en tidning som publicerar den korrekt i sitt sammanhang är allt gott och väl. Men om tidningen ingår i en koncern med fler tidningar som samtrycks finns risken att en sådan bild används som genrébild i en annan tidning och kan då bli olyckligt placerad.

Så vill TU (Tidningsutgivarnas Förbund) ha det, medan journalistförbundet hittills har lyckats streta emot,

Fick en ny bok om upphovsmannarätt från förbundet i förrgår och ska lusläsa den. Men aldrig har upphovsmannarätten varit viktigare att försvara än nu med tanke på hur lätt bilder läggs ut på nätet, hur bildstölder sker mer eller mindre medvetet och ibland klart medvetet.

En fotograf som skiter i hur och var hans/hennes bilder publiceras lider av empatibrist och kan vålla stor skada.

En upphovsmannarätt som är slagen i spillror (som många vill) däremot är en KATASTROF.

Och det är en tungt vägande aspekt för de flesta fotografer har empati, men om deras bilder plötsligt hamnar i fel sammanhang går ingen säker. Då finns inte längre begreppet "utsatta männsikor" som den grupp vi har diskuterat på forumet. Utan då riskerar ALLA som överhuvudtaget finns på en bild som är i omlopp att bli "utsatt".

Okej, ska inte bli för långrandig, men upphovsmannarätten...är värd att försvaras med alla demokratiska medel!

 

[solvargen]

Johan&Lennart.
Tack för era tankar och åsikter.
Mycket givande att läsa era inlägg.
Mvh Thomas

 

[Laponia]

carllarsen skrev:
Finns det några utsatta människor? Vem är utsatt och vem är inte utsatt? Hur vet man det? Vem bestämmer det? Vad är dom i så fall utsatta för?

Jag vill erinra om att enligt fotosidans experter finns det inga kränkande bilder på människor. Jag delar uppfattning med experterna. Gör inte du det?

Lars E

Intressant diskussion som rör upp många känslor.
Konstigt vore det väl annars eftersom frågan är väl knuten till vilken livsåskådning man har.

Om man anser att våra liv helt styrs av våran egna fria vilja och våra egna val, så är väl ingen utsatt. Vi har helt enkelt valt det liv vi lever.
Om man har en mer ödesbunden tro på livet, så blir man ju utsatt för slumpen/någon högre vilja och blir då mer eller mindre utsatt.
Så kan man hålla på tills man tömt alla olika sätt att se på livet.

Om bilder är kränkande eller inte är som jag ser det beroende på vad man själv tycker.
Att det skulle finnas experter på tyckande har jag svårt att se. Här kommer ens egen moral och etik in, och den är ju inte lika hos alla.

Dina frågor kan ju inte ges något definitivt svar, men det var ju säkert inte din tanke heller.

Tack för en intressant läsning.

 

[carllarsen]

Jan Westerlund

"Dina frågor kan ju inte ges något definitivt svar, men det var ju säkert inte din tanke heller."

Det är alldeles korrekt uppfattat. Tack för det.

Lars E

 

[Sonnaren]

Började fundera litet kring frågan: "När blir det ett kränkande fotografi?"
Enkelt kan tyckas, i exponeringsögonblicket givetvis.
Är ett antal kemiskt förändrade silversalter/ nyuppkommen gruppering av "ettor och nollor" (jajaja, laddning - ickeladdning då) kränkande?)
Nä, knappast.
Är det fotografen som gör det kränkande? Njaää, han har redan sett situationen - se´n fotograferar han/hon.
Fotograferingen i sig är den kränkande?
Kränkningen uppstår väl kanske i det ögonblick bilden visas för någon annan......eller?
Har brottats med detta förut. Läs andras och mina kommentarer i anslutning till denna bilden:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/31016.htm?set=lp
Det är en litet knivig fråga. Vad tycker Ni?
Us

 

[CreativeMind]

Sonnaren skrev:
Började fundera litet kring frågan: "När blir det ett kränkande fotografi?"

Jag tror att fotografi precis som de flesta handlingar är "neutrala" i sig, det ät motivet samt effekten av handlingen som avgör om det är kränkande.
Och ibland blir det kränkande - men det kanske trots allt är moraliskt rätt att ta och visa "kränkande" bilder i vissa situationer.

Ett exempel:
Bilderna från Nurmbergrättegången var säkert kränkande för de anklagade Nazipamparna men absolut nödvändiga att visa upp för världen. Fotona bidrog kanske till och med till lite upprättelse åt alla deras offer och en varning till framtida missdådare.

Bilden är som det talade ordet, det är betoningen i budskapet som går fram, inte nödvändigtvis själav orden.

Någon sa att det är "undertonen i budskapet som är tonen" om du förstår vad jag menar