Ja public domain kommer från datorvärlden, där olika filer, demos (nej inte shareware) och programfiler laddads upp till BBSer som folk fick ladda ner gratis och använda, men det har en annan underförstådd betydelse som har med Internets ursprunglika konsturktion att göra. Allt som finns på internett skulle vara fritt för alla att komma åt, information var tänkt att spridas på ett nät som inte gick att stänga ner oavsett om sovjet bombade skiten ur USA med a-bomber. Det var tanken på 60-talet. På 70talet var inteternett igång för fullt mellan universitet, företag och militära forsknings laboratorier (los alamos, Lawrence Livermore, MIT, UCLA etc..) akademikerna ansåg att allt som hamnade å nätet var public domain, vem som helst kunde utnyttja det förutsatt att man lämnade "credit" till rätt person. Detta för att främja sammarbete och informations utbyte.
Nuförtiden kan man anse att allt som hamnar på internet är Public Domain, inte av laglig orsak, utan för att alla har tillgång till det och kan lada ner det om de vill och har kunskapen.
Men vi vill inte längre att alla ska ha total access längre av olika anledningar. Vi försöker tvinga internett att gå mit sin egen natur.
Vad jag menar är att om en bild hamnar på internett så försvinner den aldrig, (i teorin iaf) den finns alltid på någon dator någonstans. Att försöka reglera vem som använder vad var, är en systematisk och administrativ mardröm, och du blir knäpp (Arkham asylum knäpp) om du försöker.
Det är det jag menar på att man ska välja sina slag efter vilka man kan vinna, för kriget är redan förlorat.
Enda sättet att förändra detta är att bygga om hela internet från grunden upp på de logiska lagren, använda andra protokoll system för att förhindra spridning av information, men det kommer ingen att acceptera nu. Något av en schak matt.
Några som förstått att utnyttja internett till sin fördel är de japanska animerings studiona och de japanska manga förlagen, som lever i symbios med fansen som har olika scanlation grupper och sprider deras material över andra nationsgränser väldigt snabbt. Men kulturen är inte leech baserad, utan så fort en serie (animerad eller serietidning) blir licensierad i ett land, så slutar man sprida materialet i det landet eler på det språket. Nu har det gått så långt att en del scanlation översättare har fått jobb på olika förlag. Vad de japanska bolagen gör är genialiskt, de låter fansen bygga upp sin egen marknad innan de börjar sälja en serie där, och då vet de redan vilken serie som går att sälja där. Japaner är smarta när det gäller affärer =)
Chris