Analogt, utdöd?

[Graal]

eller var det så här tro:

Ur lagringssynpunkt är digitala bildfiler överlägset film. Då kan man ha negativen utskrivna på film eller papper och lagrade (precis på samma sätt som de analogt fotade bilderna), samtidigt som de även finns digitalt och bevaras helt intakta utan de problem film utsätts för. Om den utskrivna bilden blir förstörd, förändrad, oläslig av brand/vattenskad/stöld edyl, så finns ändå negativet (eller bilden) kvar helt intakt om man förvarar det rätt.

Sorry, kunde inte låta bli. ;-)

Ja där håller jag i stort sett med. Det är alltid bäst att ha sina bilder lagrade på flera sätt. Men den fysiska lagringen är mycket enklare (man behöver inte uppdatera, spara om eller överföra till ny media) och mycket säkrare (den förändras inte lika lätt och enda risken är väl brand, översvämning etc, vilket gäller samma för digital media). Min poäng var just det. Svarade på uttalandet: ......Tack och lov för icke-fysisk media!......

 

[Graal]

Men i grunden står jag fast vid att film är överlägset digitala bildfiler ur lagringssynpunkt. Detta pga följande faktum:

För min egen del har jag alla bilder som negativ i arkivsäkra fickor av polyester/acetat. De utvalda bilder jag vill spara för framtiden är kopierade i mörkrumet för bästa hållbarhet på syrafritt fiberpapper och behandlade enligt konstens alla regler för bästa hållbarhet och motståndskraft mot luftföroreningar. Dessutom har jag både de bilder jag vill bevara för framtiden, och en del andra, som inscannade och färdigredigerade digitala filer, i datorns hårddisk och på en extern dito. Vissa av dessa inscannde bilder är också utskrivna på lumppapper med svart carbonbläck som uppges hålla i uppemot 500 åt utan problem. Man kan fråga sig vilka digitalfotografer av idag som överför sina mest värdefulla digitalt fotade filer till negativ film och pappersmedium av arkivbeständig kvalitét med musuem-standard? Torde vara ytterligt få. Däremot är det väl mycket mera vanligt (eller i princip mera regel än undantag) att de som fotar med film idag även har sina negativ i form av inscannade bildfiler sparade på hårddiskar. Och vad gäller brand, översvämning, stöld etc, så går det att skaffa brandsäkra/vattentäta/stöldsäkra skåp där negativ/bilder/hårddiskar kan förvaras. Där är riskerna ungefär lika för alla media så det kan man bortse från i jämförelsen.

 

[gustavgustafsson]

som tur är så är det analoga fotograferandet ej dött. inte på långa vägar. dock har både analog och digital teknik sina för- och nackdelar.

själv fotar jag enbart analogt, för känslans skull. känslan i bilderna och även känslan av att lägga ett fysiskt negativ mot ljusbordet. det blir då mer påtagligt att fotografi är något mer än bara pixlar, ettor och nollor.

hade jag haft råd och tid att kopiera alla bilder i mörkrum så hade jag gjort det. då känslan i att egenhändigt ha gjort en mörkrumskopierad c-print överstiger många gånger en digital utskrift.

nu ska jag se om jag kan få tag i en arca swiss 4x5.

allt gott.

 

[jorgene]

För min egen del har jag alla bilder som negativ i arkivsäkra fickor av polyester/acetat. De utvalda bilder jag vill spara för framtiden är kopierade i mörkrumet för bästa hållbarhet på syrafritt fiberpapper och behandlade enligt konstens alla regler för bästa hållbarhet och motståndskraft mot luftföroreningar. Dessutom har jag både de bilder jag vill bevara för framtiden, och en del andra, som inscannade och färdigredigerade digitala filer, i datorns hårddisk och på en extern dito. Vissa av dessa inscannde bilder är också utskrivna på lumppapper med svart carbonbläck som uppges hålla i uppemot 500 åt utan problem.

Det låter som att du vet vad du gör, Nils! Men, samtidigt skall man ju då vara medveten hur det ser för "den stora massans" negativarkiv, framkallade bilder och så vidare. Min erfarenhet är att förskräckande många ur denna grupp inte ens sparar sina negativ. Gemene mans kopior (och negativ!) från så sent som 1960- och 70-tal? Man skall nog vara glad om någon av dem är relativt oskadda och användbara.

Varför nämner jag detta? Därför att du gör det klassika misstaget i denna fråga: du jämför ett rent expertförfarande för det analoga akivet, med hur du antar "genomsnittsanvändaren/nybörjaren" behandlar det digitala arkivet.

Slutsats: den som har lika stor koll på sitt digitala arkiv, som du tycks ha på ditt analoga Nils, kommer INTE att förlora några filer och kommer INTE att lida några som helst kvalitetsförluster över tiden.

 

[ebermark]

som tur är så är det analoga fotograferandet ej dött. inte på långa vägar. dock har både analog och digital teknik sina för- och nackdelar.

Fast digitalt foto har ju förvisso mycket större och fler fördelar än nackdelar...
Jag tycker heller inte riktigt att man kan räkna känslan att fota analogt som en fördel, utan snarare som nåt positivt man upplever. Rent kvantitativt är det inte värt nåt alls, faktiskt.
Som exempel; Kalle tycker det är jättetrevligt att fota analogt, men Pelle tycker inte att det är nåt speciellt alls. Alltså en helt subjektiv egenskap hos det analoga. Saker som dynamiskt omfång och andra mätbara värden är däremot sånt som går att jämföra och inget man upplever.

 

[Graal]

Det låter som att du vet vad du gör, Nils! Men, samtidigt skall man ju då vara medveten hur det ser för "den stora massans" negativarkiv, framkallade bilder och så vidare. Min erfarenhet är att förskräckande många ur denna grupp inte ens sparar sina negativ. Gemene mans kopior (och negativ!) från så sent som 1960- och 70-tal? Man skall nog vara glad om någon av dem är relativt oskadda och användbara.

Varför nämner jag detta? Därför att du gör det klassika misstaget i denna fråga: du jämför ett rent expertförfarande för det analoga akivet, med hur du antar "genomsnittsanvändaren/nybörjaren" behandlar det digitala arkivet.

Slutsats: den som har lika stor koll på sitt digitala arkiv, som du tycks ha på ditt analoga Nils, kommer INTE att förlora några filer och kommer INTE att lida några som helst kvalitetsförluster över tiden.

Men tar vi perioden före 70-talet, då finns alla gamla fina svartvita bilder på fiberpapper i album som tål väldigt mycket. Min fars bilder från 1940-talet och framåt är helt opåverkade där de sitter inklistrade i sina album. Trots att de inte kommit till med några extra arkivsäkrande metoder, utan ofta väldigt primitivt. Och de som fortfarande fotar med film idag behöver inte vara experter för att deras negativ/bilder ska hålla i 100 år. Det gör de med helt normala förfaranden. Fast färgnegativ/dia och bilder på plastpapper är det väl inte så bevänt med. Den som fotar anlogt idag har därför stora fördelar rent arkivmässigt, även om man inte arkiverar enligt museumstandard. Och kör man svartvitt är förutsättningarna enormt mycket bättre ur den synpunkten. Och de som fotar analogt idag är nog inga medlesvenssons, utan man ser till att spara sina negativ.

 

[Graal]

Om vi går till ursprungsfrågan också: Vad är skillnaderna mellan att fota med en analog kamera och en digital dito? Trådskapren upplevde att det är roligare med en analog kamera. Vad tycker du som provat bådadera? Själv har jag endast erfarenhet av en digital kompaktkamera (somt även provat DSLR vid några tillfällen) och retar mig hela tiden på att behöva hålla koll på batteriet. Med mina anloga kameror (oavsett om slutaren är batteriberoende eller mekaniskt styrd) slipper jag fundera på det. Kameran är skjutklar i alla lägen. Batterierna håller upp mot ett år eller mera, även för mina elektroniska analog-kameror. Och detta vid normal användning.

 

[gustavgustafsson]

Fast digitalt foto har ju förvisso mycket större och fler fördelar än nackdelar...
Jag tycker heller inte riktigt att man kan räkna känslan att fota analogt som en fördel, utan snarare som nåt positivt man upplever. Rent kvantitativt är det inte värt nåt alls, faktiskt.
Som exempel; Kalle tycker det är jättetrevligt att fota analogt, men Pelle tycker inte att det är nåt speciellt alls. Alltså en helt subjektiv egenskap hos det analoga. Saker som dynamiskt omfång och andra mätbara värden är däremot sånt som går att jämföra och inget man upplever.

vad som är fördelar respektive nackdelar är också högst subjektivt.

och om du läst mitt inlägg noga så hade du kanske märkt att jag svarade vad jag känner, inte vad som är allmän uppfattning eller vad som är tekniskt bevisat.
jag har heller inte påstått att känslan är en fördel. bara nåt jag upplever.

fota du digitalt, så fotar jag analogt, men kom inte och säg vad jag ska uppleva som en fördelar eller nackdelar.

 

[jorgene]

Men tar vi perioden före 70-talet, då finns alla gamla fina svartvita bilder på fiberpapper i album som tål väldigt mycket. Min fars bilder från 1940-talet och framåt är helt opåverkade där de sitter inklistrade i sina album.

Jodå, Nils, jag kan hålla med om att svartvitt alltid varit tacksamt på olika sätt, när det gäller hållbarhet och liknande. Något jag är väldigt tacksam för, när det t.ex. gäller min morfars gamla bilder.

Icke desto mindre så var/är svartvitt i det närmaste en marginell företeelse för den "fotograferande allmänheten", sedan färgfilmen gjorde sitt intåg. Och därute, i skrivbordslådor, skokartonger och på vindar, så tror jag att mycket av svenska folkets 60-, 70- och 80-tal sakta försvinner bort på rosablekta fotopapper av undermålig kvalitet. Själv har jag försökt rädda vad som räddas kan av familjens gamla album, genom scanning och bildbehandling av halvskadade färgkopior. Negativ? Knappast...(Men, återigen: det lilla svartvita som fanns, var av bra kvalitet).

Den "Analoga Döden" där ute i slott och koja, är minst lika verklig som den i av vissa fruktade digitala varianten!

De mer intresserade -- en liten bit av den totala mängden -- undviker säkert en del av detta på olika sätt. På det sättet skiljer sig analog lagring inte särskilt mycket från digitalt.

 

[Graal]

Jodå, Nils, jag kan hålla med om att svartvitt alltid varit tacksamt på olika sätt, när det gäller hållbarhet och liknande. Något jag är väldigt tacksam för, när det t.ex. gäller min morfars gamla bilder.

Icke desto mindre så var/är svartvitt i det närmaste en marginell företeelse för den "fotograferande allmänheten", sedan färgfilmen gjorde sitt intåg. Och därute, i skrivbordslådor, skokartonger och på vindar, så tror jag att mycket av svenska folkets 60-, 70- och 80-tal sakta försvinner bort på rosablekta fotopapper av undermålig kvalitet. Själv har jag försökt rädda vad som räddas kan av familjens gamla album, genom scanning och bildbehandling av halvskadade färgkopior. Negativ? Knappast...(Men, återigen: det lilla svartvita som fanns, var av bra kvalitet).

Den "Analoga Döden" där ute i slott och koja, är minst lika verklig som den i av vissa fruktade digitala varianten!

De mer intresserade -- en liten bit av den totala mängden -- undviker säkert en del av detta på olika sätt. På det sättet skiljer sig analog lagring inte särskilt mycket från digitalt.

Kan väl hålla med om det mesta du skriver. Dock inte det sista. De mera intresserade analoga fotograferna (som förmodligen utgörr majoritéten av analogfotografer idag) har ju även sina negativ förutom de inscannade filerna, vilket inte de mera intresserade digitala fotogarerna har. De har bara sin filer, och bara i bästa fall, fysiska utskrifter på arkivbetsändiga material som fiber/lump-papper med pigment/carbonbläck. Och de som överfört sina digitalfiler till negativ film är nog svåra att hitta.

 

[jorgene]

Ja, pratar man om idag, så är det ju betydligt färre "vanligt folk" som fotar analogt, och förhållandevis fler "entusiaster". På så vis har du säkert helt rätt i att det som skapas idag, rent generellt har bättre förutsättningar att överleva intakt.

 

[Graal]

Vad jag upplever negativt med digitalkameror, är att de inte klarar sig utan batterier. Och även en batteriberoende analog kamera är skyhögt bättre vad gäller batterikapacitét. De klarar sig ofta i ett år eller mer utan att man behöver bekymra sig om byte/laddning. Detta även med normal användning. Kameran är alltid skjutklar i alla lägen.

Negativt med analoga kameror är att man måste byta film efter 36 exponeringar. Men å andra sidan, får man rutin på det, går det på någon halvminut. Men man ska inte sticka under stol med att man ibland kan missa bilder pga detta. Vid lugnare foto, landskap etc, spelar sånt ingen roll.

 

[Walle]

Jag tycker mig märka en tendens att det ses som ett starkt tecken på seriositet att plåta analogt parallellt med det digitala.
Eller så är det bladaren från -66 som gör det, jag vet inte.

Jag plåtar både på film och digitalt. Småbild digitalt, mellanformat med film. De största anledningarna till att jag fortfarande plåtar analogt mellanformat är dels tri-x gråskala, och dels så gillar jag det fina skärpesläppet som min Zeiss 250mm från -67 har.

 

[Fixer]

Har många släktbilder från 40- och 50-tal. Alla är analogt fotade. Inte en enda tiff! Det måste ju betyda något?

Närå.. jag lattjar ibland med mina gamla mekanikstridsvagnar, men bara för att det är lite kul. digitalt regerar för mitt vidkommande.

Borde väl hälla soppa på brasan för det är intressanta diskussioner att läsa, men det känns så självklart bara.

När den här tråden dör - då är analogfoto borta för alltid.

 

[wfrank]

Fortfarande är det inget som slår en bra vinyl spelare i ljudkvalitet...

Vad sägs om Live? ;-)

 

[ebermark]

vad som är fördelar respektive nackdelar är också högst subjektivt.

Ibland kanske. Men i exemplet med just dynamiskt omfång är det då inte subjektivt. Ett större dynamiskt omfång är är aldrig en nackdel. Vad jag pekade på var att det finns egenskaper som går att mäta och jämföra (och sådana egenskaper finns det gott om hos kameror). Personliga åsikter kring dessa egenskaper spelar ingen roll, bättre är bättre. Det är precis som att jämföra två kameror av samma typ. Ena kameran tar 3 bilder fler per sekund än den andra - en kvantifierbar fördel. Sen om du föredrar långsammare seriebildstagning är inte det nånting som objektivt är en fördelaktig egenskap hos den långsammare kameran, utan en personlig preferens.

 

[gustavgustafsson]

Ibland kanske. Men i exemplet med just dynamiskt omfång är det då inte subjektivt. Ett större dynamiskt omfång är är aldrig en nackdel. Vad jag pekade på var att det finns egenskaper som går att mäta och jämföra (och sådana egenskaper finns det gott om hos kameror). Personliga åsikter kring dessa egenskaper spelar ingen roll, bättre är bättre. Det är precis som att jämföra två kameror av samma typ. Ena kameran tar 3 bilder fler per sekund än den andra - en kvantifierbar fördel. Sen om du föredrar långsammare seriebildstagning är inte det nånting som objektivt är en fördelaktig egenskap hos den långsammare kameran, utan en personlig preferens.

du har rätt. om den ena kameran tar 3 bilder fler än den andre så är den bättre på att ta många bilder per sekund. din bil kanske går 80 km/h snabbare är min, är den då bättre? ja, på att gå snabbare.
jag förstår vad du menar. men jag påstod heller aldrig att vissa egenskaper är bättre i den digitala tekniken. den har massor.

jag skiter helt enkelt i vilken av de olika teknikena som är bäst på seriebildstagning, snabbast autofokus eller hur många megapixlar jag får ut. jag väljer analogt för känslans skull, och det var min poäng i inlägget från början.

 

[Bjoernowitsch]

Gillar kommentarer från de som kör analogt som "det finns en speciell känsla med film som man inte kan få med det digitala" eller "det blir inte samma djup i digitala bilder". Själv förstår jag inte vad de pratar om. Har sett en hel del bilder på t ex på utställningar. Många med mig kan inte se någon skillnad om fotografen har kört analogt eller digitalt.

Brukar säga till dessa entusiaster som kör analogt att de inte behöver försvara sig för att de kör analogt. Gillar de köra med film så ska de göra det. Det är resultatet som räknas för mig som betraktare. Vägen dit är fotografens egen resa och där avgör man själv hur man ska få ut största nöje.

/Gunnar

Att använda film till fotografering kan ge möjligheter i bildskapandet som inte finns i rent digital fotografi. Man kan experimentera mera med särskilt negativ i färg eller svartvitt om man har en filmscanner och ställa in den fel, nej, jag menar annorlunda, för att få fram speciella effekter.

 

[wfrank]

Att använda film till fotografering kan ge möjligheter i bildskapandet som inte finns i rent digital fotografi. Man kan experimentera mera med särskilt negativ i färg eller svartvitt om man har en filmscanner och ställa in den fel, nej, jag menar annorlunda, för att få fram speciella effekter.

Är inte kemi helt förlegat? Vilken "effekt" eller "möjlighet" i kemifoto går inte att göra bättre i PS/ACR etc?

 

[Bjoernowitsch]

Är inte kemi helt förlegat? Vilken "effekt" eller "möjlighet" i kemifoto går inte att göra bättre i PS/ACR etc?

Man kan till exempel scanna negativ medan man har scannprogrammet inställt på att scanna dia. Då kan man få speciella färger, eller stoppa in ett svartvitt negativ i scannern medan den är inställd på att scanna färgnegativ. Alla färgjusteringar är inte till för att få bilden perfekt. Man kan ju vilja göra något annorlunda än i verkligheten. En filmscanner försedd med dia eller negativ i färg eller svartvitt ger mer utlopp för fantasin än bara rent digitala bilder.