ANNONS
Annons

Analog fotografering.

Produkter
(logga in för att koppla)
Det kanske är dags att vi tar oss tillbaka till tiden när bildkonst skapades på berghällar?
Enkel, manuell, utrustning.
Ingen risk för slöhet.


Diskussionen börjar bli lika fånig som när min dotters kompisar år 2020 diskuterar ifall ett körkort begränsat till ”automat” är ett ”riktigt” körkort eller inte. Som om bilkörning i allt väsentligt skulle handla om att trampa ner kopplingen och rycka i växelspaken.

Det är inte många år sedan som tex ansiktsfokusering ansågs som jäkligt töntigt alltså, Canon EOS MKII hade smugit in ansiktsfokus någonstans i menyerna, det ville dom flesta inte veta av på den tiden, Ögonfokus då skrattade veteranerna i hjäl sig. Fuji var annars tidiga med ansiktsfokus i sina kompakter, inte ovanligt att dom gamla kompakterna fick vara lite av testa nya finesser.

Återgå till ala Flintstone bildhuggeri med kvicka fågelnäbbar var skojigt, Hanna Barbara var finurlig, När jag växte upp var det inte så gott om pengar, återvinning var standard och lite sovel var självklart, skridskor, skidor, kläder ärvde vi efter varandra, ny cykel var otänkbart, men vad f.....an hjälpte det, nu dör jorden.
 
Det kanske är dags att vi tar oss tillbaka till tiden när bildkonst skapades på berghällar?
Enkel, manuell, utrustning.
Ingen risk för slöhet.


Diskussionen börjar bli lika fånig som när min dotters kompisar år 2020 diskuterar ifall ett körkort begränsat till ”automat” är ett ”riktigt” körkort eller inte. Som om bilkörning i allt väsentligt skulle handla om att trampa ner kopplingen och rycka i växelspaken.

Nä jag tycker faktiskt inte det för jag ser ju på mitt eget foto över 50 år. Jag tog ofta bättre bilder förr just därför att jag måste gå nära då.
 
Nä jag tycker faktiskt inte det för jag ser ju på mitt eget foto över 50 år. Jag tog ofta bättre bilder förr just därför att jag måste gå nära då.

Jag är inte övertygad om att det är utrustningens fel ifall det går slentrian i ditt (och kanske några andras) fotograferande.

Det går att vara hur långsam och noggrann som helst även med den modernaste av moderna utrustningar. Ta bara Mattias Klum som exempel: mycket noggranna förberedelser. Lång väntan. Enastående bilder. Det hade inte blivit bättre med äldre prylar.

Det är fortfarande fotografen som tar bilden.
 
Analogt forever

Jag började fotografera på 1970 talet analogt. Har senare arbetat som fotograf i många år, både analogt och digitalt. Försörjer mig nu på något helt annat, men har då valt att gå "all in" med analogt. Storformat (4X5" - 8X10") både vid fotografering och i mörkrummet. Vilken otrolig kick och tillfredsställelse att jobba sakta och med eftertanke. Fantastiskt är det bästa ordet att beskriva processen från silvernegativ fram till färdig fiberbaskopia. rekommenderas!
 
. Storformat (4X5" - 8X10") både vid fotografering och i mörkrummet. Vilken otrolig kick och tillfredsställelse att jobba sakta och med eftertanke. Fantastiskt är det bästa ordet att beskriva processen från silvernegativ fram till färdig fiberbaskopia. rekommenderas!

Blir en aning avis! Låter fantastiskt roligt!
Har börjat samla på mig lite mörkrumsprylar och hoppas kunna sätta igång senare i år.
Håller mig däremot till mellan och småformat.

Har testat på wet plate collodion för några år sedan vilket var otroligt häftigt, det kan jag rekommendera.
Mvh/Tomas
 
Nä jag tycker faktiskt inte det för jag ser ju på mitt eget foto över 50 år. Jag tog ofta bättre bilder förr just därför att jag måste gå nära då.
Jo, Sten-Åke, jag håller nog med om, att tråden faktiskt börjar bli något fånig.
Allt handlar, i grunden, om psykologi, - m.a.o. känslor och tänkande hur det kändes förr i tiden.
Då det bara fanns en analog fotografi, med film, - man tyckte det var spännande med fotografering, spännande att själv framkalla/kopiera fram sina bilder.
Jag vet, - redan vid 50-talets slut började jag fotografera, med en enkel kamera, 120 film, senare köpte jag en Asahi Pentax S3, svindyr, tog alla sparade pengar.
Nu, blev det mycket bättre bilder, - Takumar gluggarna var och är fantastiska.
En nyfiken/intresserad/engagerad fotograf, som använder en bra kamera/bra optik, - då blir det ofta riktigt utmärkta bilder!
Om det är en analog eller en digital framställning av den färdiga bilden, spelar ingen roll!
Med tiden blir många amatör-/hobbyfotografer trötta/övermätta på just fotografering, hittar inget att fotografera längre, tror man. :) :)
Min lilla digitala kompakt kamera, Sony, med 1" bildsensor, ger bilder nära nog i klass, med mina analoga och digitala systemkameror, - tekniken går framåt.
Tog du ofta bättre bilder förr, just därför att du måste gå nära då?
Ja, så kan det vara, men börja använda igen fasta gluggar, - precis som förr!
Med en mindre/lättare utrustning, blir det roligare, att fotografera! :) :)
 
Jag är inte övertygad om att det är utrustningens fel ifall det går slentrian i ditt (och kanske några andras) fotograferande.

Det går att vara hur långsam och noggrann som helst även med den modernaste av moderna utrustningar. Ta bara Mattias Klum som exempel: mycket noggranna förberedelser. Lång väntan. Enastående bilder. Det hade inte blivit bättre med äldre prylar.

Det är fortfarande fotografen som tar bilden.

Nä det är långt ifrån enbart utrustningens fel. På gott och ont har jag levt i en tid som ung som var mindre välansad, mindre doftlös och mindre globaliserat enhetlig än den är idag och man reste inte med flyg utan åkte över land ända från slutet på Europa bort till Fjärran Östern, bara för att ta ett exempel. Även Sverige levde på ett annat sätt i de politiska konflikter vi hade på 60- och 70-talen som även avsatte avtryck i gatubilden när exv. slaget om rivningarna av kv. Mullvaden och Järnet stod, bara för att nämna de mest kända.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=385271

Jag var back packer i 15 år och de flesta som gjorde långresor på tre fyra månader till kanske ett halvår och mer då gjorde precis samma sak och fick liknande erfarenheter och intryck. Vi fick mycket fler intryck per tidsenhet då än vart vi än reser idag, möjligen med undantag av Afrika och Indien.

Jag tycker faktiskt Sverige har svårt att entusiasmera mig idag. Jag har fortfarande inget problem med det när jag lämnar landet, så det handlar inte bara om åldersmättnad.

Det är också så att de kameror jag har idag, rätt riggade, är så otroligt bra och ergonomiska (ja inte när det gäller rattar eller menyer men när det gäller att den inte är i vägen när jag ska ta bilderna eftersom den idag sköter praktiskt taget allt utom att komponera bilden och trycka på avtryckaren). I det fotograferande jag gör mest d.v.s. att ta bilder på människor eller människor i miljöer, så är det bara att ställa ställa in AF-C (AF-S har jag helt pensionerat liksom manuella fokuspunkter). Det räcker med "Wide" och se till att det lilla som behöver riggas för att hierarkisk Real Time AF ska funka så kan man i princip glömma allt utom en sak till: ISO Auto Minimum Shutter Speed.

Bengt Norberg är fågelfotograf och som kör samma kamera som jag och som riggat den precis som jag brukar med "Wide" och AF-C by default berättade belysande nog att han på Hurtigrutten stod vid en person som uppmärksammade honom på en fågel långt bort som just dykt och kommit upp med sin fångst. Bertil slängde upp kameran med sitt nya 200-600mm-objektiv och bara tryckte av och när han kollade så hade han en lunnefågel i flykten med näbben full med småfisk i perfekt skärpa. Vem är det egentligen då som tagit bilden?? (det är en retorisk fråga som inte är ställd för att förringa Bertils insats utan för att belysa hur fantastisk tekniken är nu många gånger).

Har man riggat våra kameror som man bör går det knappast att misslyckas idag. Är det verkligt mörkt så är det enda man behöver göra är att skruva upp ISO Auto Minimum Shutter Speed till "Fast" eller "Faster" så sköter kameran även att man svårligen misslyckas även om det är mörkt och objekten rör på sig. Det är helt otroligt. Baksidan är emellertid att det blir lite tråkigt. Min kamera och många andras är inga kameror längre i analog mening de är maskiner som praktiskt garanterar att det är rätt svårt idag att misslyckas rent tekniskt. Är det mörkt och ISO trycks upp till förr hopplösa 8-10 000, så är det inte nödvändigtvis några problem idag för det kan man nästan alltid parera i RAW-konverterarna idag. FF-sensorerna sköter resten.

Sen kan man helt koppla bort teknikhjärnan för Real Time AF tar det närmaste öga den hittar, finns inget sånt så letar den efter huvuden, misslyckas den med det så kanske den hittar något i motivet som rör sig och saknas även det så låser systemet på närmaste objekt. Är man missnöjd med vilket öga eller ansikte som valts så kan man alltid sikta på ett annat och överstyra automatiken utan att knappt tänka alls. Det är fantastiskt nu men faktiskt lite tråkigt i all perfektion men vi gör det om vi prioriterar bilderna istället för det egna hantverket - för i många fall är vi helt enkelt inte kapabla att ta samma bilder utan automatiken.

Sony hade inte haft en chans från början om det inte varit för adapterindustrins intresse för NEX-plattformen. Det var den som lyfte plattformen initialt. När vi fick focus peaking i kamerahusen så presterade även de manuella gamla objektiven från den analoga tiden bättre än de gjort på de analoga husen. Mattskiva, mikroprismor och snittbilder i all ära men de står sig slätt i många ljussituationer mot EVF:er och peaking. Även jag sätter självfallet på mina gamla analoga fina små lätta objektiv när jag tröttnat på AI-automation och teknisk perfektion.

Självfallet ska inte det jag skrivit kring zoomar tas helt bokstavligt i alla lägen. Jag vet ju att du fotar fotboll och idrott och då är långa telen och telezoomar ett måste. Det jag talar om är zoomar i gatufoto och porträtt av folk i allmänna miljöer, där jag faktiskt tror att det idag blivit svårare att ta bilder än tidigare. Det finns en stor trötthet kring att bli fotograferade på allmän plats och genom det har det möjligen också blivit så att zoomarna blivit ett sätt att möta det problemet men priset för det blir att man tappar närheten och det är just det jag tror kan vara negativt för fotograferandet i de sammanhangen.

Bilden nedan är tagen med den autoriggning jag talat om och togs 2019 i Marrakesh under ett framträdande i en riad. Det var väldigt nedsläckt för att effekterna i sidenkläderna skulle komma till sin rätt. Jag hade en Sony G 24-105mm/4 zoom, på min A7 III, alltså inget vidare snabbt objektiv en gång. Bilden är tagen på ISO 8000 och efterbehandlad med Prime denoise i DxO Photolab. De 800 pixlar FS tar gör inte bilden helt rättvisa men dansösens ansikte är faktiskt skarpt trots hennes snabba rörelser och jag tycker själv att jag skulle kunna ha den på väggen efter friläggning från den röriga bakgrunden.

Var detta min förtjänst? Nä knappast, det var automatikens och sensorns i kameran. Utan dessa hade jag aldrig fått tag i det motivet under de ljusförhållandena. Satte det mina fotokunskaper på prov? Näää, det var inget särskilt mer än att sikta och trycka av. Ungefär som med Lars Borgs kompakt. Är jag nöjd med bilden? Jaa. Tyckte jag att det var roligt att ta den? Nää, inte något särskilt men jag blev förvånad över hur bra bilderna faktiskt blev.
 

Bilagor

  • SAS04226.jpg
    SAS04226.jpg
    133.6 KB · Visningar: 7
Senast ändrad:
För någon vecka sedan hörde jag ett föredrag av en hyfsat känd gatufotograf. Han visade en hel del jättebra bilder och berättade om hur de tagits och fixats. Han berättade om en bild som tagits dolt och med seriebildtagning och det är ju även det en teknik idag där man exv. med en A9:a ljudlöst kan ta 20 bilder/sek, även om han hade något annat förmodligen mindre snabbt. För min del så är det ju som om man skulle dra igång en slumpgenerator. 20 bilder/sek. är ju verkligen en helgardering. Alltid är det väl något som blir hyfsat och då tycker i alla fall jag att en del av den prestationens skimmer fördunklas en hel del.

Hade man istället tagit med en A7r IV med 61 Mpixel och haft en 35:a på den så hade man inte ens behövt ta upp kameran och sikta idag. Jag hade enkelt själv kunnat rigga kameran och bara ha den hängande runt halsen och ljudlöst tagit säg 10 bilder på en sekund med min elektroniska lilla fjärrutlösare eller styrt kameran genom att lotsas mickla med min telefon som egentligen fjärrstyrde kameran istället och även lät mig se kompositionen i mobilen. Sedan kunde man gå hem och beskära ut det man var intresserad av. Om jag bara använt fjärrutlösaren så hade det inte ens varit nödvändigt för mig att se motivet i sökare eller display innan tagningen!

Det jag vill säga med det är att kameratekniken gör oss mer till bildskapare än fotografer. Förr fotade många av oss med diafilm med mycket låg känslighet och usel dynamik. Då MÅSTE man sätta exponeringen perfekt under alla omständigheter för överexponerade man stack färgerna direkt och blev det för mörkt fanns det inga möjligheter alls att rädda bilderna eftersom framkallningsprocessen var en "svart box" som man bara skickade in filmerna i via posten och bilderna kom sedan med vändande post fixade av industriella labbprocesser som man inte kunde påverka överhuvudtaget på det sättet man kunde med svartvitt. Så som diafotograf måste du vara en hyfsad fotograf. Diafilmen var en sträng magister.

Även mina första digitala systemkameror med gamla CCD-sensorer ställde mycket högre krav på mig än mina moderna kamerahus. Min A7 III går ända upp till ISO 204800 och det i sig har ökat möjligheterna enormt och att ta bilder på ISO 10 000 är inga problem idag ens i riktigt mörker - en del går högre upp ändå. Detta kan jämföras med mina CCD-systemkameror som jag undvek att ens gå upp till ISO 400 med.

Med moderna Sony-kameror är det som med mobilkameror - det är bara att sikta och trycka av, dock med skillnaden att systemkamerorna måste grundkonfigureras innan användning. Det kan man läsa sig till i Friedmans "friendly manuals" som vi Sony-användare tidigare varit tämligen ensamma om att ha till hjälp (nu skrivs de för Fuji också), vilket jag anser varit en viktig komparativ fördel för plattformen. De är lättillgängliga även om de är på ca 700-sidor då våra kameror numera är så nedlusade med funktioner som många annars skulle missa att de faktiskt finns. I övrigt räcker det alltså långt med att bara sikta och trycka av.

Så idag behöver folk inte ens kunna det mest elementära om fotografi. Idag är många inte fotografer utan snarare bildskapare eller bildkompositörer. Så min uppfattning skiljer sig från deras som fortfarande tror att själva utrustningens beskaffning inte skulle ha något med sättet vi tar våra bilder på och hur vi uppfattar oss själva i bildtagningsprocesen. (ja jag skev inte fotograferingsprocessen eftersom det inte är nödvändigt längre att ha några större kunskaper om vare sig kameratekniken eller fotograferingstekniken i sig.) Tekniskt utmärkta bilder blir det ändå däremot inte nödvändigtvis fotografiskt utmärkta bilder.
 
Senast ändrad:
Det är fortfarande fotografen som tar bilden.

Det beror nog lite på hur man definierar bildtagningsprocessen. Det kan vara rätt många delmoment i skapandet av bilden som faktiskt är helt automatiserade idag. Det har blivit allt mindre kvar av den manuella processen. I sin mest extrema form som jag skissat ovan krävs som sagt idag (även med systemkameror) endast att man trycker ner avtryckaren. Man behöver inte ens kolla i sökaren för komponera kan man ju faktiskt göra efteråt om man vill. Det är lite hårdraget för de flesta men som sagt ett fullt möjligt scenario för exv. "gatufotografer".

Jag har själv tillämpat liknande tekniker i arabländer och Östafrika där det kan var besvärligt att ta bilder inte bara av kvinnor. Jag har flera gånger själv blivit utsatt för stenkastning bara genom att sikta med kameran på motiv. Det är ytterst sällan folk vill att man ska ta bilder, även om det kan hända som när Paul Hansen var i Gaza och tog de kända begravningsprocessionsbilderna när gråtande fäder begrät sina dödade småbarn. Det fanns starka politiska skäl att visa världen dessa bilder och göra världen uppmärksam på dessa dåd men jag tror snarast den situationen var undantaget som bekräftar regeln.
 
[...]
Var detta min förtjänst? Nä knappast, det var automatikens och sensorns i kameran. Utan dessa hade jag aldrig fått tag i det motivet under de ljusförhållandena. Satte det mina fotokunskaper på prov? Näää, det var inget särskilt mer än att sikta och trycka av. Ungefär som med Lars Borgs kompakt. Är jag nöjd med bilden? Jaa. Tyckte jag att det var roligt att ta den? Nää, inte något särskilt men jag blev förvånad över hur bra bilderna faktiskt blev.

Ja, foto har blivit en dussinvara. Mina barn tar nog fler bilder om dagen än jag tog under hela mitt liv innan de kom till världen. Dessutom publicerar de alla sina bilder i olika sociala tjänster. De allra flesta av mina kom inte längre än till ett negativ på en remsa i ett album.
De inte bara tar många bilder. De är också bra på komposition och ljus, även om deras iPhones sköter exponering och lite annat trolleri.

Hantverket har förändrats. En del längtar tillbaka till hur det var förr. Några samlas en gång om året för att slå med lie och hässja hö. Dricka ljummen mjölk och äta bullar. Andra preparerar plåtar och tar två bilder i veckan.

När jag i början på åttiotalet fotograferade rockbanden på skolfesterna och ungdomsgårdarna hade jag Tri-X (eller var det T Max?) i kameran. Mörkret var påtagligt. Ljusmätaren i pappas F2 gav inte ens utslag. Jag körde på största bländare och någon inte alltför lång tid, pressade i framkallningen och fick grova bilder med hårda kontraster. Svartvitt.

Andra fotograferade med blixt och fick färgkort som imponerade. Klara. Skarpa.

Jag kan fortfarande tycka att mina bilder från då är något av det häftigaste jag presterat.
Just att tekniken gav begränsningar som skapade en särskild stämning är ju dock inget jag kan kreditera mig själv för. Jag gjorde ju inte mycket mer än siktade och sköt. Men med lite mer övning och erfarenhet hade jag nog kunnat bygga upp et arbetssätt där resultatet blev repeterbart.
 
Nu handlade väl den här tråden inte om digitala bildserier i 20 fps utan att sikta på skyhöga iso.
Utan det helt omvända, om analog fotografering och vad den ger oss.

Kan vi inte hålla oss lite mera till det ämnet? :)
 
Jag kan fortfarande tycka att mina bilder från då är något av det häftigaste jag presterat.
Just att tekniken gav begränsningar som skapade en särskild stämning är ju dock inget jag kan kreditera mig själv för. Jag gjorde ju inte mycket mer än siktade och sköt. Men med lite mer övning och erfarenhet hade jag nog kunnat bygga upp et arbetssätt där resultatet blev repeterbart.

Mycket intressant att höra. Tycker du, Sten-Åke och många här i tråden, är något på spåren här.

Skall man fota något uppdrag eller svårare saker som sport, så skall man självklart använda bra moderna saker som lättast uppnår det tekniska resultat man söker. Inget snack om det.

Men skall man fota för nöjes skull, och där hela processen av fotograferandet är viktigt, så kan faktiskt just olika former av begränsningar skapa kreativitet. Gäller inte bara foto. De gånger som jag känner att jag presterat bäst estetiskt och "konstnärligt" (utan att bli allt för pretto) är just när jag haft en massa begränsningar som varit kul och spännande att försöka "går runt" för att ändå kunna få ett intressant resultat. Begränsningar kan alltså vara oerhört både tillfredsställande och kreativa.

Sedan kan man ju skapa dessa begränsningar på olika sätt. Gällande foto så kan det vara allt från mentala begränsningar (skall bara fota på detta sätt nu), konfigurationsbegränsningar (nu stänger jag av all automatik i kameran), utrustningsbegränsningar (nu fotar jag enbart med min manuella kamera), osv.

Nu handlade väl den här tråden inte om digitala bildserier i 20 fps utan att sikta på skyhöga iso.
Utan det helt omvända, om analog fotografering och vad den ger oss.

Kan vi inte hålla oss lite mera till det ämnet? :)

Håller både med dig delvis, och samtidigt inte alls till en liten annan del.

Tycker absolut att vi skall fokusera på ämnet och andemeningen i tråden. Inget snack om den saken.

Men samtidigt så kan man inte diskutera saker tagna helt ur sitt sammanhang och i absolut vakuum.

Dvs. för att kunna diskutera vad som är bra med kemiskt framkallad film, så måste man även kunna förstå och diskutera vad som är dåligt eller mindre bra med alternativen, som sensorbaserad fotografering i detta fallet.

Kan man inte få diskutera och jämföra alternativ, så kan man inte heller seriöst diskutera och framföra varför ett specifikt alternativ är bättre än alla andra.

Själv så finner jag tråden oerhört intressant. Just att diskutera vad som ligger bakom motreaktionen mot dagens mass/volymfotande, och önskan hos en del att gå mot strömmen och tillbaka till en äldre tids fotograferande (för mig den absolut intressantaste tråden på Fs på länge).
 
J

Hantverket har förändrats. ……………….När jag i början på åttiotalet fotograferade rockbanden på skolfesterna och ungdomsgårdarna hade jag Tri-X (eller var det T Max?) i kameran. Mörkret var påtagligt. Ljusmätaren i pappas F2 gav inte ens utslag. Jag körde på största bländare och någon inte alltför lång tid, pressade i framkallningen och fick grova bilder med hårda kontraster. Svartvitt.

Andra fotograferade med blixt och fick färgkort som imponerade. Klara. Skarpa.

Jag kan fortfarande tycka att mina bilder från då är något av det häftigaste jag presterat.
Just att tekniken gav begränsningar som skapade en särskild stämning är ju dock inget jag kan kreditera mig själv för. Jag gjorde ju inte mycket mer än siktade och sköt. Men med lite mer övning och erfarenhet hade jag nog kunnat bygga upp et arbetssätt där resultatet blev repeterbart.

Ja, det är precis detta jag menar. Det är ju ofta så att vi faktiskt kan uppleva att gamla inskannade dian eller en del gamla Tri-X mycket väl kan ge lite ruffare känsla i det som ibland faktiskt är en form av teknisk imperfektion i jämförelse med vad den digitala tekniken kan ge idag. Även det kan upplevas som en positiv kvalitet av en del.
 
Tidens tand

Jag tror mycket i det att man uppskattar sina gamla analoga bilder beror på att de är från en svunnen tid. Miljöer och personer som idag förändrats eller försvunnit är roligt att ha på bild. Att man lyckades exponera något sånär rätt förvånar också idag. Hade man haft dagens teknik då hade man haft desto fler uppskattade bilder med ännu bättre teknisk kvalitet.
Vill man ha korn och oskärpa idag så går det att lägga till. Förr var det ofta oundvikligt.

Jag har inget emot att andra jobbar med film och kemikalier. Jag gör det också ibland. Tog en "selfie" idag för att kolla att min Nikon F100 laddad med tri-x 400 fortfarande fungerar. Behöver hinna ladda filmerna för framkallning medan det fortfarande är mörka kvällar eftersom man opraktiskt nog har fönster i varenda utrymme i huset.
 
För någon vecka sedan hörde jag ett föredrag av en hyfsat känd gatufotograf. Han visade en hel del jättebra bilder och berättade om hur de tagits och fixats. Han berättade om en bild som tagits dolt och med seriebildtagning och det är ju även det en teknik idag där man exv. med en A9:a ljudlöst kan ta 20 bilder/sek, även om han hade något annat förmodligen mindre snabbt. För min del så är det ju som om man skulle dra igång en slumpgenerator. 20 bilder/sek. är ju verkligen en helgardering. Alltid är det väl något som blir hyfsat och då tycker i alla fall jag att en del av den prestationens skimmer fördunklas en hel del.

Vem var den gatufotografen, Sten-Åke? Lite nyfiken.
Mvh
Fredrik
 
............Skall man fota något uppdrag eller svårare saker som sport, så skall man självklart använda bra moderna saker som lättast uppnår det tekniska resultat man söker. Inget snack om det.

Men skall man fota för nöjes skull, och där hela processen av fotograferandet är viktigt, så kan faktiskt just olika former av begränsningar skapa kreativitet. Gäller inte bara foto. De gånger som jag känner att jag presterat bäst estetiskt och "konstnärligt" (utan att bli allt för pretto) är just när jag haft en massa begränsningar som varit kul och spännande att försöka "går runt" för att ändå kunna få ett intressant resultat. Begränsningar kan alltså vara oerhört både tillfredsställande och kreativa.

Sedan kan man ju skapa dessa begränsningar på olika sätt. Gällande foto så kan det vara allt från mentala begränsningar (skall bara fota på detta sätt nu), konfigurationsbegränsningar (nu stänger jag av all automatik i kameran), utrustningsbegränsningar (nu fotar jag enbart med min manuella kamera), osv...…….

.

Min första tanke när jag läste TS inlägg var nog som jag skrev i mitt förra inlägg att han riskerade att kasta ut hela barnet med badvattnet och det var därför jag lyfte diskussionen om att man då bör fundera ett varv till kanske över vad det är man kastar ut mer.

Är man ute efter känslan som "slow foto" kan ge så tycker jag nog att man kan få mycket av den även med kisel istället för film. Vi är nog rätt överens om det du och jag åtminstone med TS för han funderade ju faktiskt också på att köpa en digital Fuji.

Mörkrumsarbete och arbete med film och kopieringspapper gillar en del och inget fel i det problemet är bara om det inte stannar vid det som du också kommenterat ovan är ju att man då hamnat i två processer istället för en.

Jag kan tillägga en annan sak också och det är vad jag noterat när jag jobbat med mina inskannade dian när jag då gått från analogt till digitalt:

Min viktigaste poäng här är att de som gjort som jag inte heller ska bli förvånade om de vid efterbehandlingen av reprofotade analoga bilder inte kan hantera dessa riktigt på samma sätt som man kan med digitala bilder:

- Det jag noterat är att den RAW-konverterare jag använt (DxO) är ytterst känslig för Microcontrast. Den kontrastvarianten är rena döden för diabildernas himlar och ger massor av brus och kleggigt korn. Med digitala bilder däremot är det ett väldigt viktigt verktyg som kan göra mycket nytta. Jag talar här alltså om RAW-filer från reprofotade diaorginal. Men om jag helt drar Microcontrast i botten mot - sidan så kan jag rädda vilken taskig kleggig reprofotad diabildshimmel som helst.

- Inte heller funkar skärpningsverktygen som de brukar. I mitt fall har jag inte kunnat testa "Lens correction"- skärpningen eftersom den endast är tillgänglig med objektiv man har DxO-profiler för. Oskarp mask är helt värdelöst och lämnar bilden i princip opåverkad. För att skärpa mina reprofotade analoga diabilder och mina skannade Tri-X så tvingas jag istället till en work around och använda rätt hög "Fine Contrast istället".

- Inte heller funkar den avancerade "Prime denoise" som är fantastisk på höga ISO med digitala bilder som tagits i mörker.

Jag talar alltså om begränsningar man kan stöta på när man vill ta sina analoga bilder till det digitala vilket är en ganska vanlig och rimlig önskan. Det här jag skriver är tillämpligt på DxO Photolab och det är inte alls osannolikt att andra kommer se liknande problem både i Capture One och LR. Problem som alltså saknar kvalitetsförluster som ingen vill ha mer av särskilt när det gäller dian med taskigt korn eller dålig DR. Det verkar helt enkelt som att min RAW-konverterare inte riktigt trivs med strukturen på RAW-filerna när man reprofotat dian åtminstone och det trots att filen är en i övrigt vanlig RAW från A7 III.

Det här ska alltså läggas ovanpå alla begränsningar den gamla tekniken ger i jämförelse med det som numera finns i många de flesta tillverkares moderna kamerahus - dock begränsningar som kan vara väldigt bra i många fall rent kreativt. Men det jag kommit fram till är att när jag kopplar på manuella objektiv för slow foto, så måste jag också vara införstådd med att jag faktiskt kommer att missa en del bilder som jag aldrig hade missat med min digiala konfiguration och AF-objektiven jag har.

Jag testade att köra ut en av mina Marockobilder på ISO 8000 (bländare 4,5 på 1/20) i två varianter. Den första utan att använda denoise överhuvudtaget och den andra med den erkänt effektiva "Prime"- denoise. Skillnaden mellan bilderna var mycket tydlig i 4K JPEG. Bilden blev förvånande skarp i 4K variant men den såg inte alls lika trevlig ut utan "Prime"-denoise.

Bilderna är i 800 pixlar för mer går inte få med FS och den första är utan denoise och den andra med. Främst i ansiktet kan man även se skillnaden i ansiktet om man kollar lite noga.

De som ondgör sig över att vi diskuterar hela processen här, även om man utgår från det strikt analoga bör alltså försöka att lyfta blicken en aning för det finns för många ofta inte en ren analog process längre. En hel del analogt födda bilder kommer även de förr eller senare att hamna på Internet och då kommer dessa fotografer säkert möta en hel del av de problem jag försökt beskriva här.
 

Bilagor

  • SAS04233_1.jpg
    SAS04233_1.jpg
    123.6 KB · Visningar: 14
  • SAS04233ND_1.jpg
    SAS04233ND_1.jpg
    110.7 KB · Visningar: 12
Senast ändrad:
Tråden rör sig inom tre grenar:
- filmen som medium. Dess begränsningar och uttryck. Till skillnad mot det digitalas jakt på oändlig pixelperfektion.
- kameror som förr var ”enkla” redskap med självklara inställningsvred. Det finns nya kameror med samma ”taktila” känsla.
- den gamla tidens långsamma process och avgränsning i antalet bilder som ger en långsamhet och eftertanke som några saknar

En målande konstnär har olika medium att välja på som ger helt olika uttryck. En pennteckning. En akvarell. En olja. Och så vidare.
Nu kan vi fotografer skapa många olika uttryck i efterbehandlingen. Men visst är det ändå något speciellt med en svartvit förstoring på ljuskänsligt papper?

För mig tog det ganska lång tid att ”glömma” de invanda greppen för tid, bländare och skärpa som var lika på alla analoga systemkameror jag haft före EOS. Efter avvänjningen sitter det mesta jag behöver i ryggmärgen nu. Men reglagen har olika funktion olika lägen, så ibland gör jag fel. Kan absolut på så vis längta tillbaka till när ”en spade var en spade”.

Långsamheten i processen längtar jag dock inte tillbaka en sekund. Visst var det lite spännande att gå och vänta på färgkorten sedan man lämnat in rullen på labb. Men nej, jag gillar möjligheterna som snabbheten ger mig. Och jag gillar att jag kan rassla iväg betydligt fler bilder på en dag än jag förr gjorde på ett helt år.
 
För mig tog det ganska lång tid att ”glömma” de invanda greppen för tid, bländare och skärpa som var lika på alla analoga systemkameror jag haft före EOS. Efter avvänjningen sitter det mesta jag behöver i ryggmärgen nu. Men reglagen har olika funktion olika lägen, så ibland gör jag fel. Kan absolut på så vis längta tillbaka till när ”en spade var en spade”.
Det är dock cirka 35 år sen kameratillverkarna började överge traditionella reglage på spegelreflexkameror, så du har haft gott om tid att vänja dig. :)
 
Det är dock cirka 35 år sen kameratillverkarna började överge traditionella reglage på spegelreflexkameror, så du har haft gott om tid att vänja dig. :)

Japp! :)

Min första EOS köpte jag tidigt 90-tal. (Den hade inte tumhjul). Men som sagt - att reglagen har olika innebörd i olika lägen gör det svårt att få in rörelserna i ryggmärgen. Eller om de råkar fastna i ryggmärgen så blir det fel i ett annat läge.

I ”manuella” lägen styr jag bländaren med tummen. I vissa automatiklägen styrs bländaren med pekfingret, medan tummen då istället sköter kompensation. I ”manuellt med auto-iso” så måsta man gå någon bakväg för kompensation som jag inte ens kommer ihåg i huvudet just nu.

I tråden om analog fotografi kan jag inte annat än att lite grann sakna just det där gamla att reglagen bara hade en enda funktion hela tiden.
 
Långsamheten i processen längtar jag dock inte tillbaka en sekund. Visst var det lite spännande att gå och vänta på färgkorten sedan man lämnat in rullen på labb. Men nej, jag gillar möjligheterna som snabbheten ger mig. Och jag gillar att jag kan rassla iväg betydligt fler bilder på en dag än jag förr gjorde på ett helt år.[/QUOTE] Petter Norrman.

hehe, ja herregud hur det var i bland, efter dom första tafatta försöken kom rådet att man nog skulle ta 2-3 bilder på släktgruppen, för dom blundade och gäspade, vred bort huvudet och gud vet allt, det blev lite kostsamt för när man lämnat in filmen på konsum och väntat en vecka, hade man en ny rulle i kameran, och dom man hämtade ut hade hälften likadana bilder, svårt för att sortera bort dyra bilder även också Dia-bilderna så fick dom hänga med i fotoalbumen och kassetterna ( har nog ett 10-tal album )

Men det var enkelt på sätt och vis en gång i tiden, idag är man inne på 4-5 datorn, krångliga skrivare med odryga patroner, hårddiskar över allt, minneskort liggandes och tusentals bilder som man inte vet vad man skall göra med dom, och många riktigt dåliga bilder, ingen annan intresserad än en själv, ja pust, pust hur skall det bli.

Kompisar som skall visa bilden från telefonen tar 5 minuter att hitta om det går över huvud taget, ja du kan visa en annan dag får man säga.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar