Analog fotografering.

[martinot]

Nä, det menar jag förstås inte. Men det är väl lite på samma sätt som en del har engelska veteranbilar som socialt kitt. Jag snackar gärna om Toyota Prius också, men tja, man kommer inte så mycket längre än att konstatera att de är väldigt bra och effektiva, ungefär som en digitalkamera.

Finns alltid en massa "nördar" även gällande moderna prylar.

Gällande bilar så kan jag tipsa om Tesla.

Som Teslaägare så har du en enormt stark "community" och gemenskap, med allt från extremt livaktiga fora, tills träffar i verkligheten. Även så fort man möter Teslaägare på parkeringar och annat så brukar det bli lite snack, eller mycket!

Motsvarigheten av community gällande digitalkameror är väldigt stor om du träffar andra Fujiägare eller Leicaägare. Upplever även där ett väldigt stort brinnande egangemang, med ofta mycket snack och gemenskap som uppstår.

Så engagerat "nörderi" och gemenskap kring teknik/prylar/saker är inte begränsat till enbart gamla föremål, är väl ungefär det som jag ville påpeka.

 

[martinot]

Lev I din värld.

Absolut något jag försöker med varje dag.

Även om jag trivs mycket med den, så trivs jag normalt inte med att dubbla/trippla arbetet utan att få väsentligt bättre resultat/lycka. För mig personligen så är själva fotograferandet det största nöjet, medans efterarbetet lite mer av nödvändigt arbete som jag oftast försöker minimera.

Skulle jag gå över till kemisk film som jag behövde arbeta med att först framkalla med en massa kemikalier, och sedan dessutom lägga tid på att arbeta med att digitalisera alla bilder, och sedan ändå behöva lägga tid på att jobba i datorn med redigering/justering av alla dessa digitaliserade bilder - så har jag plötsligen dubblat-tripplat mängden efterarbete och tid - som jag normalt vill minimera.

En sak som jag verkligen uppskattar och gillar med ett mer långsamt och eftertänksamt manuellt fotograferande, är just att det leder till att jag oftast tar färre bilder, och därmed har en mindre mängd jobbigt och (oftast) i mitt tycke lite tråkigare efterarbete.

Men det är helt OK att vi alla tycker olika. Vore trist om vi alla vore kloner/kopior av varandra.

 

[Sten-Åke Sändh]

Du ger mig faktiskt en god idé. Har länge funderat på att gå med i en fotoklubb, och det skulle faktiskt vara en mycket bra förslag att ta upp isf. Med dagens kraftfulla bärbara datorer så är det ju superlätt att ta med de och träffas i grupp och jobba tillsammans eller parallellt i kombination. Tror att det faktiskt kan vara en bra inspirerande idé!

Även om vi inte arbetade med några bilder så tycker jag att det var både roligt och givande att delta i den seans som Fotografiska ordnade på öppningsdagen av "Photo Market" första året. "Portfolio Review" hade de kallat det och det var en del av "Tech Talks". Trots det namnet hade man uppmanat deltagarna att ta med två bilder, men det var det ingen som brytt sig om utan i de flesta fall handlade det om portfolios istället. De som höll i de gjorde ett fint och inspirerande jobb.

Det du och jag talar om borde ju kunna funka i en fotoklubb - inte i stormöten men i en "intressegrupp". Jag tror det bildas sådana i de flesta klubbar som är lite större där det finns tillräckligt momentum för att få ihop en lagom stor grupp som skulle kunna fokusera på detta och lära lite av varann.

Ibland i sina bästa stunder så är det fotografer i min klubb som verkligen försöker beskriva hur de tänkt och hur de gjort rent praktiskt för att åstadkomma bilderna man visar och då när man visar en bildserie som beskriver processen, i den bästa av alla för mig tänkbara stunder, så sker samma sak i mitt huvud som när jag studerar mina fotoböcker från 1X.com - "Fotografernas bästa bilder …. och hur de kom till".

Där får varje bild ett uppslag: bilden på ena sidan med info om utrustning och använda inställningar. På den andra sidan en presentation av fotografen, hur han tänkt kring skapandet av bilden och hur han gått till väga för att åstadkomma kompositionen. Efterbehandlingen beskrivs i detalj och ibland finns även tips från fotografen. Jag har svårt att få något riktigt utbyte av enstaka bilder utan en bildbakgrund. Jag vill veta vad en fotograf velat uppnå med sina bilder och hur han/hon gått till väga för att uppnå det för att kunna förhålla mig till vad jag faktiskt ser och upplever själv. Dagens enorma bildflöde är i stort sett annars bara ointressant brus eller visuell nedsmutsning för mig.

 

[Sten-Åke Sändh]

…..För mig personligen så är själva fotograferandet det största nöjet, medans efterarbetet lite mer av nödvändigt arbete som jag oftast försöker minimera.

Skulle jag gå över till kemisk film som jag behövde arbeta med att först framkalla med en massa kemikalier, och sedan dessutom lägga tid på att arbeta med att digitalisera alla bilder, och sedan ändå behöva lägga tid på att jobba i datorn med redigering/justering av alla dessa digitaliserade bilder - så har jag plötsligen dubblat-tripplat mängden efterarbete och tid - som jag normalt vill minimera.

En sak som jag verkligen uppskattar och gillar med ett mer långsamt och eftertänksamt manuellt fotograferande, är just att det leder till att jag oftast tar färre bilder, och därmed har en mindre mängd jobbigt och (oftast) i mitt tycke lite tråkigare efterarbete.....

Det här kan man nästan inte säga som jag nu ska säga: Numera har jag svårt att gå igång på mitt eget fotograferande (det finns flera trådar om det på FS så det är inte bara jag som drabbats av den känslan) . Det krävs nästan att jag hamnar i någon miljö jag aldrig varit i innan för att jag ska "vakna upp". Med mina nyare kamerahus så är jag farligt nära "sikta och klicka" (för så bra funkar det numera) och hur kul är det? Tekniken håller kanske nästan på att mörda fotoglädjen.

Nu väntar jag mig nästan kommentarer om att jag borde gå över till Fuji eller Leica

De flesta vill nog ha tekniskt bra bilder om man får välja men nu när vi nått dit så är vi ofta ändå inte riktigt nöjda med vägen dit och en del börjar kolla i backspegeln och undra om vi tappat något på vägen, som de som återupptäcker analogt foto.

Jag vet numera att jag inte behöver ta mer än en eller två bilder för att det ska sitta och även jag har massor med relativt nytagna bilder som jag inte hunnit ta hand om. Förr tog jag sällan mer än en bild av ett motiv av rena kostnadsskäl och för att jag exv. på långresor hade begränsat med film och ingen fanns att köpa och nu tar jag inte fler av gammal fotovana eller för att jag vet att jag faktiskt inte behöver och att det bara genererar merarbete. Finns få saker som är mer frustrerande för mig än att gallra mellan nära identiska bilder.

I och med att jag börjat gå igenom mina gamla bilder sedan 40-50 år tillbaka också och digitalisera en del av dessa så har faktiskt efterbehandlingen blivit allt viktigare för mig och jag tror även här att jag inte är ensam om detta. Jag tillhör ju dessutom de som faktiskt tycker det är en ren njutning att se vad man kan göra numera i efterbehandlingen, vare sig det gäller reprofotade gamla dian eller nytagna digitalt födda bilder.

Är det något jag tycker är fantastiskt så är det konverterare som Capture One och DxO Photolab men en sak jag undrar är varför kameratillverkarna aldrig verkar riktigt komma ikapp en del av mjukvarutillverkarnas funktioner. Det är exv. fortfarande så att det går att göra en hel del med bilderna i jämförelse med vad som kommer ur dem i form av färdiga JPEG. Det går tydligen också fortfarande att sälja brusreduceringsmjukvara trots att de som finns i konverterarna ofta är mycket bättre än det som finns i kamerorna.

 

[Abe Normal]

En aspekt gällande digitalt vs analogt. Under den analoga eran var kunskapen och grejerna så exklusivt.

Man var tvungen att gå med i en fotoklubb, gå på fotoskola eller jobba som assistent hos en professionell fotograf om man ville få tillgång till bra utrustning och kunskap. Många hade kameror men fick oftast nöja sig med att ”knäppa” bilder.

Med digitalkameran kom också internet och därmed flyttade väldigt mycket av lärandet ut på nätet. För egen del kan jag dra ett tydligt streck mellan före och efter analogt. Jag tycker den digitala eran har varit en enorm kick, vem som helst har kunnat frossa i möjligheter och det har sammantaget blivit väldigt billigt att hålla på med digital fotografering, om man ser till hela kedjan från fototillfället till färdig bild.

Vill man hålla på med analogt foto idag, då skulle jag försöka sära på det och göra det analoga så unikt det bara går. Att inte blanda in digitalt överhuvudtaget. Å andra sidan kan man få digitalt foto att se analogt ut.

 

[MattiasL]

Finns alltid en massa "nördar" även gällande moderna prylar.

Gällande bilar så kan jag tipsa om Tesla.

Som Teslaägare så har du en enormt stark "community" och gemenskap, med allt från extremt livaktiga fora, tills träffar i verkligheten. Även så fort man möter Teslaägare på parkeringar och annat så brukar det bli lite snack, eller mycket!

Motsvarigheten av community gällande digitalkameror är väldigt stor om du träffar andra Fujiägare eller Leicaägare. Upplever även där ett väldigt stort brinnande egangemang, med ofta mycket snack och gemenskap som uppstår.

Så engagerat "nörderi" och gemenskap kring teknik/prylar/saker är inte begränsat till enbart gamla föremål, är väl ungefär det som jag ville påpeka.

Förstår, och du har såklart rätt. Men jag tror likväl att det analoga, eller snarare det som innebär ett påtagligt hantverk samlar folk till en viss typ av gemenskap. Strax ska jag till exempel gå och göra några fotopolymer-tryck. Plåtarna är gjorda från digitala filer utskrivna på bläckstråle, och exponerade i min kompis ombyggda ansiktssolarium.

 

[martinot]

Ibland i sina bästa stunder så är det fotografer i min klubb som verkligen försöker beskriva hur de tänkt och hur de gjort rent praktiskt för att åstadkomma bilderna man visar och då när man visar en bildserie som beskriver processen, i den bästa av alla för mig tänkbara stunder, så sker samma sak i mitt huvud som när jag studerar mina fotoböcker från 1X.com - "Fotografernas bästa bilder …. och hur de kom till".

Där får varje bild ett uppslag: bilden på ena sidan med info om utrustning och använda inställningar. På den andra sidan en presentation av fotografen, hur han tänkt kring skapandet av bilden och hur han gått till väga för att åstadkomma kompositionen. Efterbehandlingen beskrivs i detalj och ibland finns även tips från fotografen. Jag har svårt att få något riktigt utbyte av enstaka bilder utan en bildbakgrund. Jag vill veta vad en fotograf velat uppnå med sina bilder och hur han/hon gått till väga för att uppnå det för att kunna förhålla mig till vad jag faktiskt ser och upplever själv. Dagens enorma bildflöde är i stort sett annars bara ointressant brus eller visuell nedsmutsning för mig.

Håller med om att en bra bakgrund och information nästan alltid ger ett intressantare sammanhang till de flesta verk (fotografiska verk, tavlor, annan konst, arkitektur, etc.) som även jag uppskattar. En orsak att faktiskt försöka hinna med vernissage där konstnären/artisten själv presenterar sina verk och tankar (eller där de presenteras av en kunnig och väl insatt kurator).

 

[martinot]

Sen är det en fröjd att plåta med 35mm:s kameror med stora ljusa sökare.

Nyfiken; varför skulle sökaren automatiskt bli mindre ljus bara för att det sitter en sensor bakom spegeln istället för en bit kemisk film?

Var inte riktigt med på den.

 

[fotobollfoto]

Nyfiken; varför skulle sökaren automatiskt bli mindre ljus bara för att det sitter en sensor bakom spegeln istället för en bit kemisk film?

Var inte riktigt med på den.

Sist jag plockade fram min gamla Minolta SRT 101 blev jag synnerligen överraskad över hur ljus sökaren var. En av orsakerna kanske är att spegeln inte är halvgenomskinlig som i mina EOS-kameror. Den har ju ingen AF-sensor bakom/under huvudspegeln som måste få sitt ljus. Ren spekulation alltså. Men ljus är den!

Edit. En annan orsak kan ju vara att den fasta 50 mm som sitter på Minoltan har lite större bländare än mina EF-objektiv med f/2.8

 

[martinot]

Sist jag plockade fram min gamla Minolta SRT 101 blev jag synnerligen överraskad över hur ljus sökaren var. En av orsakerna kanske är att spegeln inte är halvgenomskinlig som i mina EOS-kameror. Den har ju ingen AF-sensor bakom/under huvudspegeln som måste få sitt ljus. Ren spekulation alltså. Men ljus är den!

Edit. En annan orsak kan ju vara att den fasta 50 mm som sitter på Minoltan har lite större bländare än mina EF-objektiv med f/2.8

Ok, men då har det ju med AF-tekniken i sig att göra (som infördes decennium innan digitaliseringen av kamerorna), och inte för att man gått från kemisk film till sensor bakom spegeln.

Jo, det senare kan nog troligen bidra mest.

 

[Bengf]

Sist jag plockade fram min gamla Minolta SRT 101 blev jag synnerligen överraskad över hur ljus sökaren var. En av orsakerna kanske är att spegeln inte är halvgenomskinlig som i mina EOS-kameror. Den har ju ingen AF-sensor bakom/under huvudspegeln som måste få sitt ljus. Ren spekulation alltså. Men ljus är den!

Edit. En annan orsak kan ju vara att den fasta 50 mm som sitter på Minoltan har lite större bländare än mina EF-objektiv med f/2.8

Jo men man pratade en tids period om just hur ljusa och fina sökarna var hos ett antal Minolta kameror, man hörde det bland fotoklubbar, det liksom spred sig som ett understatement, om det sedan höll i sig när nya modeller kom vet jag inte riktigt nu, min Minolta 7000i från 1995 hade väl mera normal bra sökare, Konica/Minolta D5D från 2005 hade otydliga siffror i sökaren, skruvade på diopter i tid och otid för att försöka få till det.

 

[PMD]

Nyfiken; varför skulle sökaren automatiskt bli mindre ljus bara för att det sitter en sensor bakom spegeln istället för en bit kemisk film?

Många är vana vid digitala spegelreflexkameror med mindre sensor än småbild. Då blir sökarbilden också mindre (om man inte har ett mer komplicerat okular som förstorar).

Hur ljus sökaren är kan bero på vilken slags mattskiva som sitter under prismat, och på om prismat är ett riktigt prisma eller är gjort av speglar.

(AF tror jag inte har så stor roll i det hela. Hela spegeln brukar inte vara halvgenomskinlig på de kameror som har AF-sensorerna i botten av spgelhuset. Bara en fläck i mitten av spegeln).

Sökarbildens storlek skiljer sig också mellan olika modeller av film-ESR:er. Jämför t.ex. en Olympus OM-1 med en Nikon F2.

 

[martinot]

Många är vana vid digitala spegelreflexkameror med mindre sensor än småbild. Då blir sökarbilden också mindre (om man inte har ett mer komplicerat okular som förstorar).

Hur ljus sökaren är kan bero på vilken slags mattskiva som sitter under prismat, och på om prismat är ett riktigt prisma eller är gjort av speglar.

(AF tror jag inte har så stor roll i det hela. Hela spegeln brukar inte vara halvgenomskinlig på de kameror som har AF-sensorerna i botten av spgelhuset. Bara en fläck i mitten av spegeln).

Jo, jag var också inne på tanken att denna felaktiga missuppfattning kan bero på att folk utan att tänka på det och av misstag jämfört kameror med helt olika sensorformat. Tex. en kamera med APS-C och en annan kamera med småbild/FF. Viket naturligtvis då blir lite knasigt (dvs. helt fel).

Om något, så borde ju icke-AF-kameror, med tex. mattskivor, om något kunna försämra ljusinsläppet, även om jag inte tror det är avgörande (men det har ju som sagt med AF vs MF att göra, och inte heller med film vs sensor att göra).

 

[martinot]

[ snip ]

Sen får vi händerna på digitala kameror med massor av egen "intelligens", därtill gratis exponeringar och och omedelbar kontroll av bilden. Klart det är lätt att bli lite mer sorglös över det tekniska, men det beror ju knappast på upptagningstekniken i sig, utan på kamerans "utspökning" med funktioner man aldrig hade förr.

Själv hade jag analoga Leicor i åratal innan jag började med digitalt. De första diggisarna var just funktionsspäckade (för sin tid) grejor, vars gränssnitt gjorde det extra svårt att styra dem manuellt. Men sen, för tio år sen kom Leica M9, som fungerade precis som min gamla M2 (jo, tidsautomatik hade tillkommit, men det var ju ingen stor grej; lätt att koppla från). Köpte en, efter stor vånda över priset, men den är vad jag använder än i dag (kompletterad med en av de första Monochromerna), ofta med gamla objektiv från M2-tiden.

Och inte upplever jag att det är mer "slarvigt" att jobba med dem bara för att det är kisel i stället för silver som registrerar ljuset jag låter den släppa in. Förvisso gör jag lite fler exponeringar "för säkerhets skull" än med film, men aldrig utan att verkligen ha försökt hitta rätt exponering (ingen gaffling för mig!).

Sympatiserar och håller med i mycket av vad du skriver ovan.

Jag tycker denna video om en som fotar professionellt (!) med en sju år gammal Leica är intressant. Inte ens för sju år sedan när M240 kom så var nog sensorn i den i paritet med vad de som satt i den tidens Nikon, Sony eller Canon presterade.

Han sammanfattar både plus och minus på ett mycket bra och ärligt sätt, som jag även kan känna igen mig i (fotar med en nyutgivning av denna gamla kamera):

LEICA M240 Review & Sample Photos | Good enough in 2020?!

https://www.youtube.com/watch?v=8XRK-ZL74Jg

Tycker den knyter väl an till mycket av vad som sagts i tråden.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jo men man pratade en tids period om just hur ljusa och fina sökarna var hos ett antal Minolta kameror, man hörde det bland fotoklubbar, det liksom spred sig som ett understatement, om det sedan höll i sig när nya modeller kom vet jag inte riktigt nu, min Minolta 7000i från 1995 hade väl mera normal bra sökare, Konica/Minolta D5D från 2005 hade otydliga siffror i sökaren, skruvade på diopter i tid och otid för att försöka få till det.

Bengt KM D7D och D5D var APS-C -kameror med mycket mindre ljusgång och speglar än de gamla SLR:erna - precis som Per redan så bra beskrivit ovan. Jag får samma känsla som de andra här vittnat om när jag kollar i min gamla Pentax ME. Att kolla i en OVF i dessa KM-kameror var ju som att kolla i en tunnel i jämförelse med min Pentax, inte kul alls. Av det skälet kan det också ge en bättre upplevelse att använda en modern spegellös APS-C med EVF istället.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jo, jag var också inne på tanken att denna felaktiga missuppfattning kan bero på att folk utan att tänka på det och av misstag jämfört kameror med helt olika sensorformat. Tex. en kamera med APS-C och en annan kamera med småbild/FF. Viket naturligtvis då blir lite knasigt (dvs. helt fel).

Om något, så borde ju icke-AF-kameror, med tex. mattskivor, om något kunna försämra ljusinsläppet, även om jag inte tror det är avgörande (men det har ju som sagt med AF vs MF att göra, och inte heller med film vs sensor att göra).

Tycker också mattskivan i sig påverkar klarheten men det är ofta bildvinkeln som jag kan upp leva som stor i jämförelse med exv. dessa dåliga APS-C DSLR:er jag haft.

Men är inte ändå den stora grejen skillnaden mellan att ha AF eller inte. En annan viktig sak är att använda objektiv med fast brännvidd i stället för zoomar. Jag använder ju zoomar ibland själv men tycker ändå att de sabbar en del av känslan man får med fast optik. När jag fotade analogt så använde jag under nära 30 år nästan enbart en 40mm pannkaka på min lilla Pentax och med 40mm finns ingen återvändo. Då MÅSTE man våga gå nära om det ska bli något överhuvudtaget.

Jag kan sakna detta idag ibland och det är nog därför jag sätter på mina gamla manuella på mina digitala hus idag. Jag tror verkligen zoomar riskerar att göra folk slöa i både huvud och ben om man inte ser upp. Jag tror även att man riskerar att missa "närhet" i de bilder man tar. Så jag kan verkligen fatta din kärlek till din Leica för den ger ju inga öppningar vare sig till slappt AF- och zoom-fotande. Jag tror att en enklare mer manuell utrustning ofta tenderar att skärpa folk i det praktiska fotograferandet och det kan bara vara bra.

Nackdelen dock är att man måste vara beredd att faktiskt missa en del bilder man aldrig hade missat med modernare teknik. Det priset vill en del analoga fotografer inte alltid kännas vid. Det kan jag tycka är lite begränsande i en ärlig och öppen diskussion kring detta.

 

[Sten-Åke Sändh]

Finns alltid en massa "nördar" även gällande moderna prylar.

Gällande bilar så kan jag tipsa om Tesla.

Som Teslaägare så har du en enormt stark "community" och gemenskap, med allt från extremt livaktiga fora, tills träffar i verkligheten. Även så fort man möter Teslaägare på parkeringar och annat så brukar det bli lite snack, eller mycket!

Motsvarigheten av community gällande digitalkameror är väldigt stor om du träffar andra Fujiägare eller Leicaägare. Upplever även där ett väldigt stort brinnande egangemang, med ofta mycket snack och gemenskap som uppstår.

Så engagerat "nörderi" och gemenskap kring teknik/prylar/saker är inte begränsat till enbart gamla föremål, är väl ungefär det som jag ville påpeka.

Ja många förenas i sina märkesprylar men det händer sällan eller aldrig mig numera på en parkeringsplats eller annan allmän plats i alla fall. Har ju aldrig ens haft bil för när jag var ung var jag bara sporadiskt i Sverige och där jag bor tycker jag det är viktigare att ha en pålitlig båt som ingen vill stjäla.

Därför har jag numera en båt där både båt och utombordare är närmare 50 år. Funkar perfekt efter min genomgång förra våren. Jag tänkte att jag behövde nedgradera mig från min förra som stals förr förra året, trots att de grejorna var 40 år gamla och som även de skaffats främst för att inte vara stöldbegärliga. Man tror att så korkade tjuvar inte finns men det gjorde det bevisligen. Jag vägrar uppgradera förrän polisen stoppar utförseln av skärgårdsbornas, värdesaker, verktyg, vitvaror och utombordare som nu pågår 24-7-365 via Talinn-färjorna från Kappelskär.

Är det någon som stannar efter Vaxholmskajen och ger en kommentar är det för att klaga på att motorn ryker nåt alldeles …. vid kallstart eller att de är helt förbluffade över att någon fortfarande har en snurrebåt med en så antikverad typ av vajerstyrning (borde förmodligen K-märkas) som jag har. Det är dock ett väl skralt underlag för att bygga en jättestark och livaktig "community" a la Tesla kring.

Har f.ö. aldrig mött den typen av brinnande kameraintresse som Fuji- och Leica-ägare tydligen odlar. Snacka om fan-boys! Det enda jag har varit med om har varit när jag hade min skitdåliga KonicaMinolta D7D som hade alla den kameran "kunde ha". Då hände det några gånger att helt främmande människor antastade mig och började fråga mig om jag hade haft samma skitfel som dom d.v.s. upprepade antiskak-haverier, först black frame-frysningar av hela kameran som gjorde hela kameran död. Sönderfallande kitobjektiv samt fram- och bakfokus omväxlande med samtliga objektiv jag hade, utom möjligen det man skickat med till Sony Sevice för att de skulle kunna justera AF med. De andra sex-sju var alla en katastrof och på den tiden var inte mikrojustering uppfunnet än. Man slet sitt hår och funderade starkt på att helt lägga ner foto.

Sedan jag skaffade Sony spegellöst har jag inte haft några fel överhuvudtaget så den typen av spontana märkesmöten finns tyvärr inte nu och eftersom mina moderna spegellösa Sony-kameror (NEX 7, A7r, A7 II, A6300 och A7 III) aldrig haft några som helst fel (tråkigt nog i det avseendet, för det blir ju lite ensamt och osocialt) så har jag inget att prata om med andra Sony spegellöst-användare. Det är ju faktiskt objektivt uttryckt rent ut sagt skittråkigt med Sony-grejor. Med all smart hierarkisk AF så är det ju bara att sikta och trycka av numera så inte bara grejorna är karaktärslösa utan det är ju faktiskt skittråkigt att fotografera också. Jag behöver inte lära mig ett skit mer om fotografering och kamerateknik, för det har ju japanerna som byggde kameran redan tagit hand om.

Det bästa med allt detta är nog trots allt att man fått lite lägre blodtryck. Nästan alla 70-åringar jag känner annars äter ju blodtrycksmedicin och en massa andra mediciner. Jag lägger inte en spänn på sånt, så jag har råd att köpa precis hur mycket bensin och olja jag vill till min osexiga gamla skitbåt, så jag är numera helt indifferent till världens oljeprisutveckling. Skulle någon dåligt skolad idiot ändå stjäla den, så är det inte utan att jag skulle känna viss ömhet inför den personens handikapp, för den tjuven behöver ju uppenbarligen någon form av hjälp och vägledning här i livet. Dessutom skulle han ju nästan göra mig en tjänst. Då skulle jag själv slippa ta beslutet att lägga ner båtverksamheten helt och jag skulle tjäna 3-4000 per år för mina bryggavgifter.

 

[martinot]

Därför har jag numera en båt där både båt och utombordare är närmare 50 år. Funkar perfekt efter min genomgång förra våren. Jag tänkte att jag behövde nedgradera mig från min förra som stals förr förra året, trots att de grejorna var 40 år gamla och som även de skaffats främst för att inte vara stöldbegärliga. Man tror att så korkade tjuvar inte finns men det gjorde det bevisligen. Jag vägrar uppgradera förrän polisen stoppar utförseln av skärgårdsbornas, värdesaker, verktyg, vitvaror och utombordare som nu pågår 24-7-365 via Talinn-färjorna från Kappelskär.

[ OT-varning i mitt svar ]

Trist att höra! Kan 100% sympatisera med dig. De lagmedel och praktiska insatser som samhället erbjuder för att skydda våra ägodelar från massexport av stöldligor är löjeväckande svaga.

 

[Bengf]

Bengt KM D7D och D5D var APS-C -kameror med mycket mindre ljusgång och speglar än de gamla SLR:erna - precis som Per redan så bra beskrivit ovan. Jag får samma känsla som de andra här vittnat om när jag kollar i min gamla Pentax ME. Att kolla i en OVF i dessa KM-kameror var ju som att kolla i en tunnel i jämförelse med min Pentax, inte kul alls. Av det skälet kan det också ge en bättre upplevelse att använda en modern spegellös APS-C med EVF istället.

Sökarbilden var nog inte så liten i D5D, men den var inte ljusstark, lite också beroende på om det var ett ljussvagare objektiv så blev det sämre, första kompakten en Sony W 5mp kommer inte ihåg hela beteckningen nu, den hade sugrörs sökare, men fungerade så där, man fick kompensera vad man fick med. Sony W5 var digital, analoga kompakter har jag haft flera genom åren, Pentax 115 kompakt analog, valde jag till en av mycket få utomlands resor 1997 till Australien, valde den istället för stora Minolta kameran, Pentaxen med 115mm zoom var smidig och lite småtjock, bilderna blev mycket bra, tog tror det var nu 8 rullar, mycket Fujifilm dom hade rullar 24+3 som var prisvärda, även några 36 rullare, ljuset var tacksamt där i Australien, tyckte det var bra med fast optik, behändigt, en liten kikare var också med förstås.

 

[fotobollfoto]

[...] Jag tror verkligen zoomar riskerar att göra folk slöa i både huvud och ben om man inte ser upp.
[...]
Jag tror att en enklare mer manuell utrustning ofta tenderar att skärpa folk i det praktiska fotograferandet och det kan bara vara bra.[...].

Det kanske är dags att vi tar oss tillbaka till tiden när bildkonst skapades på berghällar?
Enkel, manuell, utrustning.
Ingen risk för slöhet.


Diskussionen börjar bli lika fånig som när min dotters kompisar år 2020 diskuterar ifall ett körkort begränsat till ”automat” är ett ”riktigt” körkort eller inte. Som om bilkörning i allt väsentligt skulle handla om att trampa ner kopplingen och rycka i växelspaken.