Annons

Allmäna spånerier om Sony och annat

Produkter
(logga in för att koppla)
Fast 10 Mpixel på den lilla sensorn ska väl i så fall jämföras med de runt 10 som väl A7s-modellerna haft om vi pratar pixelstorlek och i pixeltråden menade ju ett vanligt argument att även DR var kopplat till pixlarnas storlek. Personligen så drabbade detta argument mig då jag köpte en A350 med 13 Mpixel drygt och A300 var ju exakt samma kamera med en sensor på 10. Så både brus och DR sades då vara kopplade till antalet pixlar per ytenhet och då sågs det som en naturlag att båda försämrades med fler och mindre pixlar per ytenhet.

A7r III klarar sig ju rätt bra mot A7sII trots att den förra har mer än tre ggr fler pixlar så är den bättre på alla bildkvalitetsparametrar DxO mäter.

Ska bli kul att se vad de faktiskt gjort med denna G5s. Det här är ju verkligt bra nyheter så här långt för det gör ju att Sony fattar att de snart måste släppa en ny och vassare A7s III. Men a7r III är ju så pass bra att en del undrar vad de ska med en A7s III till.


Grabbarna från Camera Store har en länk med en gäst som pratar om nya GH5s ena killen på Camera Store brukar prata/testa video delen, han nämner speciell A6300/A6500 som utmärker sig med vara bra vid högre iso i samband med video, och dessa modeller har 24mp, precis som att det också är olika tekniska lösningar att förhindra brus vid stillbild kontra video, Fast Panasonic har tydligen tagit ett steg till mad tanke på den också mindre sensorn M4/3,
 
Det enda som framgår är att det är en ny sensor. Vem den kommer från och vad den kan har jag ingen aning om. Spelar det någon roll om den presterar likvärdig med Sony?


Spelar så klart ingen som helst roll, men är du inte åtminstone lite nyfiken över hur Panasonic gjort, du har ju rätt om det här med att kunna läsa ut hela sensorn och att A7S då stannade vid 12mp,Vid stillbild utmärker sig tex D5 och 1DXII och även A7R3/A7R2, det intressanta här tycker jag är att GH5s har en så pass liten sensor som den har det är ju det som är uppmärksammat nu och helt nya diskussioner kommer fram.
 
Nu har jag fotat en aning med Canon för några år sedan och då var det omöjligt att få samma resultat som med en hög DR-kamera. Lyfte man skuggor blev det fult brus och t o m bandning.

Redigerar du dina bilder? Det är skillnad, försök lyfta skuggorna två-tre steg på en canonbild tagen på ISO 800 och gör samma sak på tex en D800 eller en A7Rii.

Visst, redigerar man inte (eller felexponerar aldrig, hemska tanke) sina bilder så spelar det ingen roll. Men då kanske man lika gärna kan fota jpeg direkt.

Ja det var ju just de effekterna Riesedal verkligen visade upp när han jämförde 5D MK II och D7000. Det som chockade många Canon-fotografer var ju även det att 5D var FF med en över två ggr större sensoryta som trots det visade sig ha dessa klart manifesterade problem med bandning (jag har sett bilderna och de var inte snygga). Det här var ju första sensorerna med Sonys då nya sensorutläsning som kom med 16 Mpixelsensorerna i Sonys A580 och A55 (A560 som var en enklare modell kom aldrig att säljas i Sverige) samt senare med D7000.

Både du och jag har sett detta och du kan inte misstänka mig för att spela ner betydelsen av denna förbättrade DR. Det enda jag påstår är att det faktiskt finns en stor poäng i att man i färdig bild kanske bara använder 7-9 steg istället för drygt 14 som dagens nya FF-modeller klarar, precis som Kjellberg påpekade. Hade det inte gjort det så skulle Canon fått lägga ner för länge sedan för ingen hade velat ha deras kameror då. En majoritet av alla DSLR-fotografer har trots allt stannat hos Canon som väl idag har 2/3 av DSLR-marknaden. Canon har kontrat med annat, som att exv. ge bra JPEG-bilder direkt ur kameran och se till att fotograferna inte hamnar så fel i exponeringen att de behöver göra drastiska manövrer i efterbehandlingen för att "rädda" sina bilder.

.... och som sagt, när man efterbehandlar reprofotade gamla dian så får man bilder som man kunde tro har samma fina DR som en modern Sony-kamera kan ge, men det funkar faktiskt inte så får den bild man fångat har ändå i grunden alla dians inneboende begränsningar som exv. usel DR. De här syns inte minst i himlarna som ofta gör denna brist på dynamik övertydlig.

Annars tror jag att jag tänker ganska likt dig Ola. Jag föredrar alltid att försöka hålla mig så lågt det bara går på ISO-skalan just därför att man tappar valörer om man går för högt. Jag är dessutom skadad historiskt efter att ha varit hänvisad till dia med en ISO på mellan 50 och 100, så jag är hemma där. Säkert har många Canon-fotografer gjort likadant för att parera egenheterna de sett med sina egna sensorer.

Det här har länge varit en infekterad debatt Ola och du osäkrade din revolver direkt som ett svar på det jag skrev. Så infektionen har långtifrån läkt ut än. En del Canon-fotografer har trots det vi vet idag och har sett båda två (inte minst i Mickes experiment) sagt att de aldrig upplevt problemen och vem är jag att vifta bort det. För vi vet också att alla fotografer anpassar sig till sina utrustningars förutsättningar och gör man det medvetet eller omedvetet är det säkert fullt möjligt att känna att man lever i en fotovärld utan besvärande begränsningar. Canon har också jobbat med detta över tid. Det var bättre i 5D MK III men jag har sett skriverier även kring den modellen om DR-problem. Nu finns även MK IV som förhoppningsvis har än bättre DR. Ett tag såg det ut som om Canon var på väg men under den tiden har det även kommit bakbelysta Sony-sensorer (två generationer) och de senare är inte dramatiskt mycket bättre men de är bättre.

Kollar man en DxO-jämförelse så ser man att det hänt en del sedan Canon 5D MK II och det är hela tre stegs skillnad mellan Nikon D850 och MK II. Nya MK IV är fortfarande efter 1,2 steg.

https://www.dxomark.com/Cameras/Com...V-versus-Canon-EOS-5D-Mark-II___1177_1106_483
 
Senast ändrad:
Ja det var ju just de effekterna Riesedal verkligen visade upp när han jämförde 5D MK II och D7000. Det som chockade många Canon-fotografer var ju även det att 5D var FF med en över två ggr större sensoryta som trots det visade sig ha dessa klart manifesterade problem med bandning (jag har sett bilderna och de var inte snygga). Det här var ju första sensorerna med Sonys då nya sensorutläsning som kom med 16 Mpixelsensorerna i Sonys A580 och A55 (A560 som var en enklare modell kom aldrig att säljas i Sverige) samt senare med D7000.

Både du och jag har sett detta och du kan inte misstänka mig för att spela ner betydelsen av denna förbättrade DR. Det enda jag påstår är att det faktiskt finns en stor poäng i att man i färdig bild kanske bara använder 7-9 steg istället för drygt 14 som dagens nya FF-modeller klarar, precis som Kjellberg påpekade. Hade det inte gjort det så skulle Canon fått lägga ner för länge sedan för ingen hade velat ha deras kameror då. En majoritet av alla DSLR-fotografer har trots allt stannat hos Canon som väl idag har 2/3 av DSLR-marknaden. Canon har kontrat med annat, som att exv. ge bra JPEG-bilder direkt ur kameran och se till att fotograferna inte hamnar så fel i exponeringen att de behöver göra drastiska manövrer i efterbehandlingen för att "rädda" sina bilder.

.... och som sagt, när man efterbehandlar reprofotade gamla dian så får man bilder som man kunde tro har samma fina DR som en modern Sony-kamera kan ge, men det funkar faktiskt inte så får den bild man fångat har ändå i grunden alla dians inneboende begränsningar som exv. usel DR. De här syns inte minst i himlarna som ofta gör denna brist på dynamik övertydlig.

Annars tror jag att jag tänker ganska likt dig Ola. Jag föredrar alltid att försöka hålla mig så lågt det bara går på ISO-skalan just därför att man tappar valörer om man går för högt. Jag är dessutom skadad historiskt efter att ha varit hänvisad till dia med en ISO på mellan 50 och 100, så jag är hemma där. Säkert har många Canon-fotografer gjort likadant för att parera egenheterna de sett med sina egna sensorer.

Räddningen för canon är jämförelser av typen "vi skiver ut två välexponerade likadana bilder i A3 och det går inte se någon skillnad utan förstoringsglas".

Nej, ta två bilder från de kameror du vill jämföra, bilder som är underexponerade nåt steg, kör ISO 800 och lyft skuggorna två steg.

Då har du tappat kanske 6 steg och av de 13-14 du hade från början är det inte ens kvar för att fylla ut jpeg på 8.

Eller bilder som du gör lite mer kurvdrag i. Jag skulle inte tacka nej till DR 20.

Det enda jag påstår är att det faktiskt finns en stor poäng i att man i färdig bild kanske bara använder 7-9 steg istället för drygt 14 som dagens nya FF-modeller klarar
är felresonemang eller riktar sig till fotografer som inte gör något med sina bilder.

Det var f ö just 5D MkII jag fotade med.
 
Räddningen för canon är jämförelser av typen "vi skiver ut två välexponerade likadana bilder i A3 och det går inte se någon skillnad utan förstoringsglas".

Nej, ta två bilder från de kameror du vill jämföra, bilder som är underexponerade nåt steg, kör ISO 800 och lyft skuggorna två steg.

Då har du tappat kanske 6 steg och av de 13-14 du hade från början är det inte ens kvar för att fylla ut jpeg på 8.

Eller bilder som du gör lite mer kurvdrag i. Jag skulle inte tacka nej till DR 20.

är felresonemang eller riktar sig till fotografer som inte gör något med sina bilder.

Det var f ö just 5D MkII jag fotade med.

Du drar det lite väl hårt Ola. Kolla på bilder från DxO.

https://www.dxomark.com/Cameras/Com...V-versus-Canon-EOS-5D-Mark-II___1177_1106_483

Även en gammal MK II har 11 steg kvar vid ISO 800. Nästan bara ett stegs skillnad mellan D850 och MK II vid ISO 800 då Canons kurva är flackare än D850 kurvan. Om vi säger att färdig bild ligger mellan 7-8-9 så finns det ju några steg kvar trots allt. Det blir fyra steg från 7 rent teoretiskt men sedan beror det ju på hur det ser ut och det är nog mer det som är kruxet än skillnaden i uppmätt DR.

Det var du som valde ISO 800 som jämförelsepunkt och den gynnar inte din sak/vår sak. Både du och jag vet ju att den stora skillnaden finns att söka på verkligt låga ISO. I själva verket är ju kring ISO 800 en sweet spot för Canon-sensorn jämförelsevis. MK IV-sensorn däremot beter sig nästan identiskt med den i D850 över ISO 800/1600.
 

Bilagor

  • Skärmklipp.jpg
    Skärmklipp.jpg
    29.8 KB · Visningar: 28
Så, kvaliteten på bilder tagna med olika kameror bestäms utifrån dem som inte kan exponera?

Ja det var det den här jämförelsen ytterst handlade om när debatten startades. För där labbade man med s.k. ISO-lös fotografering (vilket jag tycker är ett konstigt begrepp) och den gick ut på att underexponera så mycket som kanske fyra hela steg helt medvetet och sedan lyfta bilden i efterbehandling lika mycket.

Rent praktiskt tror jag få vill använda sina kameror så för då kan man glömma att kolla hur bilden blev i Live View t.ex.

Det funkade med exv. D7000 men det funkade inte med MK II för den sensorn klarade inte att provoceras så mycket. Sen bröt helvetet ut i trådarna och det har inte lagt sig än kan jag se.
 
Det enda som framgår är att det är en ny sensor. Vem den kommer från och vad den kan har jag ingen aning om. Spelar det någon roll om den presterar likvärdig med Sony?

Ja det spelar väl roll. Det vore väl utmärkt om den inte är gjord av Sony. Det har ju skett en konsolidering på sensor-marknaden och Sony köpte bl.a. Toshibas sensortillverkning. Så om konkurrensen kan förbättras så gynnas nog även Sony-användarna på sikt då Sonys övriga kunder kan få andra alternativ om de vill.
 
Du drar det lite väl hårt Ola. Kolla på bilder från DxO.

https://www.dxomark.com/Cameras/Com...V-versus-Canon-EOS-5D-Mark-II___1177_1106_483

Även en gammal MK II har 11 steg kvar vid ISO 800. Nästan bara ett stegs skillnad mellan D850 och MK II vid ISO 800 då Canons kurva är flackare än D850 kurvan. Om vi säger att färdig bild ligger mellan 7-8-9 så finns det ju några steg kvar trots allt. Det blir fyra steg från 7 rent teoretiskt men sedan beror det ju på hur det ser ut och det är nog mer det som är kruxet än skillnaden i uppmätt DR.

Det var du som valde ISO 800 som jämförelsepunkt och den gynnar inte din sak/vår sak. Både du och jag vet ju att den stora skillnaden finns att söka på verkligt låga ISO. I själva verket är ju kring ISO 800 en sweet spot för Canon-sensorn jämförelsevis. MK IV-sensorn däremot beter sig nästan identiskt med den i D850 över ISO 800/1600.

Häng inte upp dig på exakta siffrorna, förstå principen i det jag sa.

Jag brukar fota på lägre, poängen var att synliggöra tumregeln att ett stegs ISO brukar vara ett stegs tapp i DR.

Vill man få ut max DR ur sin kamera ska man förstås fota på basiso som vad jag förstått både du och jag föredrar.
 
Så, kvaliteten på bilder tagna med olika kameror bestäms utifrån dem som inte kan exponera?

Nu läser du inlägg som fan läser bibeln. Du kanske underexponerar medvetet för att du har ett fint kyrkfönster i bild.

Vad det nu har med resonemanget att göra.

Poängen var att att om man vill lyfta skuggor, dra i kurvor, öka mättnad är man rätt glad att man började på 13 stegs DR. Vi här på fotosidan brukar ju fota RAW och efterbehandla i alla fall lite. Kollar man de bästa bilderna, dvs FS galleri...mycket.
 
Nu har jag fotat en aning med Canon för några år sedan och då var det omöjligt att få samma resultat som med en hög DR-kamera. Lyfte man skuggor blev det fult brus och t o m bandning.

Redigerar du dina bilder? Det är skillnad, försök lyfta skuggorna två-tre steg på en canonbild tagen på ISO 800 och gör samma sak på tex en D800 eller en A7Rii.

Visst, redigerar man inte (eller felexponerar aldrig, hemska tanke) sina bilder så spelar det ingen roll. Men då kanske man lika gärna kan fota jpeg direkt.

Jag använde ju Canon yrkesmässigt ett antal år. Hängde med ända upp till 5DMkIII. Jag måste ge dig helt rätt i det du skriver. Canon hade många bra egenskaper, men för mig är det ovedersägligt att hävda något annat än att lyftning av skuggor ett par steg ofta gav både brus och bandning.

5DMkII hade t o m ett ganska kraftigt grundbrus vid sitt basiso. Jämförde man den med exempelvis D800 eller en A7R (samma sensor i grunden för A7R och D800) och lyfte en skugga några steg blev slutresultatet ganska gräsligt från Canonkameran.

5DmkIII var aningen snällare men nådde inte alls upp till nämnda kameror från Nikon och Sony. Jag redigerar givetvis mina bilder och skugglyfter ofta. Jag kan inte svara för hur Canons senaste modeller presterar i praktiken men redovisar mina erfarenheter som läget var då när jag använde och jämförde dessa nämnda kameramodeller.

Så i det fallet fullt medhåll.
 
[ diskussion och fråga om stackade sensorer ]

Spelar så klart ingen som helst roll, men är du inte åtminstone lite nyfiken över hur Panasonic gjort, du har ju rätt om det här med att kunna läsa ut hela sensorn och att A7S då stannade vid 12mp,Vid stillbild utmärker sig tex D5 och 1DXII och även A7R3/A7R2, det intressanta här tycker jag är att GH5s har en så pass liten sensor som den har det är ju det som är uppmärksammat nu och helt nya diskussioner kommer fram.

Håller med AFE här. Det viktiga är ju det verkliga resultatet som levereras och hur väl det praktiskt fungerar för oss fotografer.

Jag själv är hyfsat insatt i både halvledartenik och digital signalbehandling (pga. jobb och utbildning, inte pga. att jag är amatörfotograf), även om inte någon specialist på området, men jag undrar seriöst hur många vanliga fotografer och deltagare i tråden verkligen själva förstår innebörden av allt "techno babble" som ibland radas/rapas upp i tid, och otid?
 
Det enda jag påstår är att det faktiskt finns en stor poäng i att man i färdig bild kanske bara använder 7-9 steg istället för drygt 14 som dagens nya FF-modeller klarar, precis som Kjellberg påpekade. Hade det inte gjort det så skulle Canon fått lägga ner för länge sedan för ingen hade velat ha deras kameror då. En majoritet av alla DSLR-fotografer har trots allt stannat hos Canon som väl idag har 2/3 av DSLR-marknaden.
Det är kanske inte så vanligt att hålla sig på bas-ISO hela tiden? Ju mer man höjer ISO desto mer utjämnas skillnaden mellan Canon och Sony (och Nikon). Jag använder bas-ISO i stort sett bara när jag fotograferar med blixt.
 
Det är kanske inte så vanligt att hålla sig på bas-ISO hela tiden? Ju mer man höjer ISO desto mer utjämnas skillnaden mellan Canon och Sony (och Nikon). Jag använder bas-ISO i stort sett bara när jag fotograferar med blixt.

Landskap, studio, starkt solsken, rörelseoskärpa. Vidvinkel. Stativ. Typ alltid när det går, det skapar som sagt större utrymme för redigering.

I vissa diskussioner pratas det om skillnaderna mellan kameror med DR på decimalnivå. Sen går samma fotograf och kör med ISO1600 slentrianmässigt.
 
Häng inte upp dig på exakta siffrorna, förstå principen i det jag sa.

Jag brukar fota på lägre, poängen var att synliggöra tumregeln att ett stegs ISO brukar vara ett stegs tapp i DR.

Vill man få ut max DR ur sin kamera ska man förstås fota på basiso som vad jag förstått både du och jag föredrar.

Visst, vi är inte oeniga om vare sig princip eller hur man bör hantera sin kamera om man vill ha så hög DR som möjligt.
 
Det är ju i så fall en ganska allvarlig brist i en "ISO-lös" kamera. Den borde ju ljusa upp bilden till normalnivå när man tittar på den.

Precis, så för att det ska funka måste kameran gå att ställa in så Live View förstärks motsvarande. Idag är det ingen särskilt praktisk tillämpning.

Jag skulle gärna se en sådan lösning. Skälet till det är att alla mina Sony-hus hittills har överexponerat mellan 0,7 och 1 steg så jag har alltid intecknat -0,7 till -1 steg i min exponeringskompensation bara för att kompensera det och varför ska man behöva ha det så egentligen? Det är nog rätt enkelt fixat. Vi kan ju redan idag styra ljusstyrkan manuellt för själva visningen i live view men egentligen är det ju exponeringsmätaren man borde kunna justera också
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar