För att få lite perspektiv på dina svingar så kom första kameran med autofokus 1985. För 24 år sen alltså och kameror har funnits i 150 år, objektiv i stort sett lika länge...
Har du inte sett en förbättring av af "i någon större utsträckning" under dessa 24 år så är du nog inte ens enögd. Du har ännu inte förstått vitsen med mikrojustering ser jag. För att använda mikrojustering så är det ju naturligtvis viktigt att objektiven är rätt justerade från början. I icke rätt justerade objektiv så ligger ju helt naturligt största delen av af-problemen oxå. Inte i kamerorna.I stort sett alla kameror idag är "riktigt hyfsat träffsäkra" från fabrik. De bommar i af som förekommer med fungerande grejor beror till i stort sett helt på felaktigt handhavande eller dålig motivkännedom.Har inte Sony någon kalibreringsservice? Återkoppling skulle inte förbättra något alls för då är det i stort sett bara kontrastfokus som gäller och med en lågupplöst af-sensor istället för sensorn så skulle nog af bli bara sämre. Än så länge är det en återvändsgränd.Jag skulle gärna vilja se några siffror på "gödslingen" och inte bara de fåtal som tar upp problemen i forumen, varav hälften beror på "skit bakom spakarna". Din hypotes inträffar ju ibland men inte med "berått mod" utan mer av att utvecklingen springer ifrån vissa tillverkare, som Konica t.ex. som var väldigt framgångsrik i slutet av 60-talet fram till slutet av 70-talet med spegelreflexkameror modell T.Jag tror nog mer på att AF "efter de principer" du skriver om ovan skulle bara ge en sämre funktion och ett ramaskri från majoriteten fotografer - för långsamt vid snabba skeenden och för osäkert i alla skeenden.
Sen verkar det ju vara så att våra "taskiga leverantörer" säljer kameror som aldrig förr och de två modeller som du skäller på mest är oxå de som köps mest inom sina resp segment.
I stort sett alla kameror fixar af i alla ljusförhållanden som af i kamerorna är byggda för och vid speciella förhållanden har vi idag mikrojustering att ta till...tack och lov.
LiveView är väldigt bra till mycket med kameran på stativ, bl.a. för att mikrojustera och makrofotografering mm, men även på fri hand i trånga lägen.
Vid makrofotografering på fri hand är även AF med AI-Servo mycket användbart.
www.mhohner.de har den kanske bästa förteckningen över Minolta/Sony-glas vid sidan av Dyxum. Där ser man vilken våldsam bredd Minolta hade i sin lansering av AF-objektiven och AF-systemet i SLR:er 1985. Alla objektiv från generation 1 är i princip från åren 1985-87. Jag har eller har haft 4 av dessa fortfarande väldigt bra och populära objektiv, så jag har tillika med många Minolta-användare rätt bra koll på när Minolta lanserade AF i sina DSLR:er. Vi kan historien. Det är vårt märkes historia.
Jag vidhåller att grunduppgiften är helt densamma som Minolta försökte lösa då som nu d.v.s. att fokusera på ett stilleben. Kan vi kanske vara överens om det? Problem nummer två är att fokusera på rörliga mål med motivföljande AF. Hela min poäng är att huvuddelen av alla tillverkare fortfarande inte ens fixar grunduppgiften efter 24 år. Jag tycker då att det finns en viss relevans i när jag säger att det faktiskt inte skett någon utveckling överhuvudtaget på det planet. Problemet kvarstår och vi är kvar på ruta ett efter 24 år. Jag vet inte om det var det du menade med perspektiv på historien och utvecklingen av AF.
Visst har vi fått hypersnabb fokusering med motor inbyggd i objektiven (ofta fort men fel), massor av fokuspunkter i en del modeller för att följa rörliga mål, speciella sensorer för ljusstarka objektiv, korslagda sådana också för de som vill ha det, samt mikrojustering på toppen av det. Vi har t.o.m. fått speciella fiffiga lösningar för AF ihop med Live View. Så nu har vi i de Sony-modeller som har Live View hela 4 strålgångar som ska vara i synk - mot sensorn, mot vanliga AF-sensorn, mot den speciella Live View-sensorn och mot mattskivan, så ska en kamera fungera korrekt så ska alla dessa stämma och det är mer än de flesta tillverkare klarar av som bara har tre av dessa att hålla reda på.
Du skriver att du tror att precisionen skulle bli sämre med återkopplade system och att hastigheten skulle bli sämre. Sony har väl visat med sina senaste modeller att det går att få dessa saker att samsas. Man har ju möjlighet att välja i A900 mellan precision och hastighet. Sony A550 klarar att ta 7 bilder/sek. och det gör den genom att kompromissa och bara fokusera på första rutan. Vill man vara noggrannare så sjunker hastigheten till 5 bilder/sek. Det finns mängder av sådana tricks och kompromisser där man medvetet väljer mellan precision och hastighet. Det är väl ingen hemlighet för någon här.
Du har rätt tycker jag när du skriver att sannolikheten att Canon-köpare ska få dåliga ex. är större än underförstått bl.a. Sony, eftersom Canon ju säljer många fler kameror. Trots det är faktiskt ganska väldigt tyst om fokusproblem i Sony-trådarna. En del modeller har tidigare haft problem och jag avstod själv från att köpa A700 när den kom för några år sedan då de ex. jag testade var sämre än min gamla Minolta 7D. De nya modellerna verkar faktiskt vara ganska bra vad gäller AF.
Om det finns specifika problem med en Minolta eller Sony-modell så kommer det upp till ytan även här, trots mindre volymer. Minolta 7D hade exv. problem med att bildstabiliseringen inte tålde stötar. Jag har själv lagat min 7D 2 ggr. Dessutom hade den modellen ett slutarproblem som gjorde att den hängde sig vid första bilden man tog (First Black Frame Syndrome). Trots att det såldes ganska få 7D i jämförelse med vad Canon och Nikon sålde av sina motsvarande modeller så flöt dessa upp ganska snart. Skulle det vara vanligt med fokusproblem med de nya Sony-modellerna så borde det givit avtryck vid det här laget men det finns inga sådana trådar vad jag har sett vare sig på Dyxum.com (som är den största Minolta/Sony-siten. De trådar som finns gäller främst Minolta-DSLR:erna och Sony A100 och A700, alla modeller som utgått ur sortimentet.
Det verkar faktiskt som om Sony idag i sina nya modeller faktiskt fixar att åtminstone lösa AF-systemets första uppgift. Personligen räcker det långt för mig. Jag skiter i om en kamera har 50 fokuspunkter om inte kameran kan fokusera korrekt på en enda av dessa. Jag är glad om tillverkarna lär sig krypa innan de får för sig att flyga. Det gör alltid ont att kraschlanda, inte minst för konsumenterna.
Till slut när det gäller microjusteringen, så är det ju så att alla som köper ett ny kamerahus och nya objektiv utgår från att dessa är grundjusterade enligt de toleranser man tillåter sig, allt annat vore väl en sensation, eller hur? Om kamera och objektiv vore korrekt grundjusterade, så borde väl folk fixa lite finlir med mikrojusteringen vid behov. Det är ju så det är tänkt eller hur om man får tro manualen som du citerat. Grejen är dock att jag läst flera som varit förvånade när de upptäcker att deras system ligger så långt ut i bakfokus eller att de har grava icke linjära zoom-fel, att de måste uppsöka verkstad. Har för mig att Mankans problem med AF (tror det var en Nikon) och mikrojustering var det ett av de första fallen som väckte mig i den frågan.
Sen kan man ju skilja på äldre mekaniska skruvdrivna objektiv och de med inbyggd motor. De med inbyggd motor måste ju vara mycket lättare att justera i en fabrikslinje. I de äldre finns inget att ställa in för en användare (har kollat med Werner på LP-Foto, min verkstad). Möjligen kan en verkstad med rätt utrustning dock shimsa objektiven men det är förmodligen en lite bökigare och mer tidskrävande metod än att programmera om några chip i de nya modellerna. Min erfarenhet är att inga av mina objektiv varit korrekt nollade mot gemensamma toleranser. Det var fullständigt omöjligt att ställa in mitt 7D-hus (ja jag gjorde det själv efter att jag tröttnat när verkstan misslyckats två ggr med att fixa problemet). Det enda som var möjligt var en kompromiss där jag helt enkelt fick bestämma vilka objektiv som var viktigast för mig. Det fanns inte en chans att få ihop detta med en "one size fits all"-lösning.
Har man dock ett system som inte bara gissar och snabbt bara ställer objektivet i det läge det tror är riktigt, utan som verkligen återkollar att det är i fokus innan det lägger av, så kan objektiv som inte är helt perfekta enligt toleranserna ändå fokusera rätt. Det kunde man aldrig uppnå med en kamera som min 7D eller A350 heller för den delen. Därför funkar mitt A550-hus nu med mitt tidigare notoriskt hopplöst bakfokuserande Tamron 24-135. På alla mina andra kameror: 7D och A350 samt testkameror av typ A700 har detta objektiv varit fullständigt oanvändbart med AF. Nu har jag bara ett enda objektiv som inte fokuserar schysst med A550 och det är mitt 90mm Tamron Makro och det skiter jag faktiskt i för med den Live View jag har nu så är det överhuvudtaget inget praktiskt problem. Makro är alltid manuellt för mig i alla fall. Det kan ju också bero på SBS eftersom jag aldrig varit vän med limit-switschen på den gluggen.
Jag tror att jag kommer ha kvar min A550 i många år. Tror faktiskt inte jag behöver så mycket mer kamera. Äntligen slipper jag hålla ordning på alla mina olika objektivs olika egenheter och kan koncentrera mig på att fotografera istället. Det var länge sedan...
AF är en av kamerans viktigaste funktioner för mig, för jag ser inte så bra i dunkel längre. Därför har taskiga AF-system varit en speciellt jobbig finne i häcken på mig personligen. Jag har förståelse för om andra inte är upplever samma problem som har friska ögon eller har FF-kameror med sökare som lämpar sig bättre för manuell fokusering än de flesta APS-C-baserade DSLR:er gör.
Jag har ingenting mer att tillägga i denna fråga.
Jag brukar också ta ett par sidor i sängen, gärna med kameran bredvid. Min katt är ett vanligt fokusmotiv - ja min sambo undrar om jag är riktigt friskt!
