Jag har lika rätt nu som då. Räkna själv här:
http://www.dofmaster.com/dofjs.html
100mm
f/5.6
2m avstånd till motivet ger på
5D:
Near limit 1.94 m
Far limit 2.07 m
Total 0.13 m
Och på 7D:
Near limit 1.96 m
Far limit 2.04 m
Total 0.08 m
Ett vanligt misstag många gör är att blanda ihop
orsaken till ett fenomen och den
mätbara effekten av fenomenet. Orsak och verkan så att säga. Det händer ibland även mycket duktiga fysiker så det är inget att skämmas för i sig. Så är också fallet med hur några formelfundamentalister hanterar det så kallade skärpedjupet. Här kan man använda sig av en beräkningsmodell för att förenkla mätningen av fenomenet, men som uppenbarligen missförstås av vissa personer.
Som Karl R redan konstaterat så finns ju egentligen inget skärpedjup i realiteten utan bara ett område framför och bakom ett plan som befinner sig i tillräckligt bra skärpa och som projiceras på en film eller sensor. Hur långt detta område är bestäms enbart av objektivet och dess inställning. Sensorns eller filmens storlek har ingen som helst inverkan på detta. Filmen eller sensorns signaler kan man dock använda efter exponeringen för att
mäta hur långt detta område är, genom att ställa upp en matematisk modell.
Processen hur man kommer fram till ett mätvärde beror bl a på hur mycket den projicerade bilden förstoras efter exponeringen och är avgörande för hur mätresultatet blir. Hur mycket den projicerade bilden skall förstoras för att få ett enhetligt mätvärde kan man enas om i en konvention. Som fysiker kan man tycka att det mest rättvisande och logiska vore att enas om att man förstorar den projicerade bilden lika mycket varje gång, t ex 10 ggr eller så. Nu har vissa istället valt att göra bildens yttermått som lämplig parameter som säkert har praktiska skäl, men är mättekniskt olyckligt eftersom man blandar in en irrelevant parameter i mätstorheten ”skärpedjup” och som då ger en falsk korrelation mot filmens eller sensorns yttermått. Inte desto mindre är fenomenet skärpedjup oberoende av sensorns storlek utan beror enbart av objektivets inställning, som påpekats tidigare. Hur man sedan
mäter skärpedjupet beror på hur stor förstoringsgrad man använder i modellen.
Istället för konventionen ”samma yttermått på bilden” så skulle man (mättekniskt) lika väl kunna enas om en konvention där man alltid använder sig av en förstoringsgrad som motsvarar antalet dagar i den månad man gör beräkningen. Då skulle Dumbo eller apersson850 (möjligen undantaget) eller andra formelfundamentalister genast benhårt hävda att det är antalet dagar i månaden som bestämmer skärpedjupet i en bild, på samma sätt som de idag hävdar att det är sensorns storlek som bestämmer skärpedjupet. Som de flesta förstår är det ju galet, men den felaktiga korrelationen är inte lika uppenbar för alla tydligen.
Detta är också skälet till varför vissa som inte befläckats med denna, i mina och andras ögon, ”felaktiga” konvention inte förstår hur sensorns storlek kommer in i bilden. Deras oförstörda förståelse är egentligen korrekt och helt naturlig till dess att någon försöker ”förklara” att sensorns storlek påverkar skärpedjupet.
mvh
Roger
