Med en kamera kan man skapa något som man själv och andra uppskattar och blir glada för, trotts att man varken kan sjunga, måla eller dansa
En kreativ fotograf kan jobba sig förbi begränsningar hos en kamera, ta en annan bild istället.
Men...
Jag vet minst tre köp/uppgraderingar som gjort stor påverkan på hur jag ser på foto. Ljusstarka gluggar gjorde underverk för mig. 5DmkII gjorde massor för mina bilder, och gav mig video. 24-70/2.8L gav mig rejält snabbare AF, jag är övertygad om att utan den hade jag missat en del actionbilder.
Kan man seriöst hävda att någon som vill/har råd inte skall uppgradera för att en bra fotograf klarar sig? Bättre grejer gör ju underverk för ens fotograferande. Skall man dra det till sin spets borde de duktigaste bara få använda hålkameror
Själv hade jag idag gärna köpt 5DmkIII för att den hade hjälpt mig massor med AF, video, fotande på mörka event. Perfekt köp för min del, förutom att priset är lite väl saftigt för min del just nu.
Jag undrar om du inte ser förbi frågeställningen i ingressen, den som finns i trådens rubriken, frågan om att "växa ur"?
Jag är helt klar över att det kan finnas rationella skäl till att välja en viss utrustning, och om man har budget som håller finns väl ingen orsak att avråda från att köpa bättre grejer. Men det är ju inte vad frågan om att ha "vuxit ur" vanligen handlar om. Den som säger sig ha "vuxit ur" sin kamera hävdar ofta att den inte skulle gå att utvecklas med, att det skulle behövas en bättre för att utvecklas, och det stämmer inte i något fall som jag har kommit i kontakt med. Ingen av de som hävdar att kameran håller tillbaka deras utveckling har nått någon nämnvärd nivå i utnyttjandet av befintliga resurser, och i de allra flesta fall kan de inte heller uttrycka vad som saknas eller vad de tror skulle kunna uppnås genom att skaffa en bättre. Mycket oftare finns en övertro på att en bättre kamera ska kunna ge bättre bilder mer eller mindre av sig själv, bara för att den är dyrare.
Det är där resonemanget om AF-punkter och ISO ofta kommer in; för femtio år sedan handlade det om kortaste slutartiden och största bländaröppningen, men mycket sällan handlar det om hur man skulle kunna förverkliga en bildidé. När man i verkligheten har mer nytta av bara en enda AF-punkt än femtioelva, är det då en fördel med fler? Om man inte kan utnyttja skärpa för mer än omkring sex megapixel, spelar det då någon roll om kameran har sexton eller tio? Att ISO kan skruvas upp till 6400, är det en fördel jämfört med en annan kamera som inte kan höjas till mer än 3200, om båda har samma dynamiska omfång i området upp till 3200? Behöver "snabb AF" och seriebildtagning vara argument för alla som fotograferar, och behöver man det för att utvecklas?
Självklart ska den som upplevar att han vill ha fler bilder per sekund skaffa sig en kamera som kan ta serier lite fortare om han har råd, eller kanske bara skaffa ett bättre minneskort om den kamera han har klarar att köra fortare utan en flaskhals där. Det kan finnas helt rationella motiv för att välja en kamera med dubbla processorer, och jag förstår absolut att en prismasökare är bättre än en med speglar, och att man hellre bör välja det om man vill ha en spegelreflexkamera och om man har råd. Men när frågan är att man har "vuxit ur" kameran kommer inte de argumenten upp, utan det är oftare just det där med att "utvecklas". Jag kan helt enkelt inte förstå vad det är som gör en dyrare kamera mer ägnad att utvecklas med än en som är billig, eller kanske till och med en nyare jämfört med en gammal.
Om man har slagit i taket när det gäller möjligheterna, då är det självklart ett gott motiv att se sig om efter något som är mer ägnat för det man vill göra, vare sig det är att ta sport med snabba sekvenser eller som i mitt fall, att kunna lägga skärpan efter ett annat plan än det som vanliga kameror klarar. Jag har provat att göra det med Nikons TS-objektiv tidigare, och jag är klar över att en EVF är överlägsen spegelreflexsökaren när man tiltar, eftersom man har möjlighet att kontrollera skärpan över större del av bildytan. Så jag har min pryl som jag gillar och jag kan använda den, och på något sätt kanske den hänger ihop med min utveckling som fotograf, och det finns ingen DSLR i rimligt prisläge som ger motsvarande möjlighet. Snabb AF och snabb serietagning är däremot grejer som jag inte alls har bruk för. När man vet vilka krav man har är det lättare att välja, och om man ska fråga andra är det ju bra att kunna uttrycka dem.
Att deklarera att man har "vuxit ur" en kameramodell är inte uttryck för vilka krav man har. Om man har ekonomi som tillåter att man skaffar något dyrare, så blandar jag mig inte i det, men att bara säga att man har vuxit ur en systemkamera och behöver en bättre för att kunna utvecklas är ganska lamt. Det säger inte ett dugg om vad som saknas, men det är en ganska tydlig vink om att den som fäller yttrandet är långt ifrån att ha uttömt möjligheterna med den befintliga utrustningen.
