Är Sony verkligen etta på FF-marknaden i Europa nu?

[Photocon]

Är ute på resa nu i helgen med min mellanlilla GX-80 och väldigt kompakta lätta m43-objektiv (mindre och lättare än de små smidiga för Fuji och Sony spegellöst).

Inte lika ljusstarkt och kort skärpedjup som småbildsoptik (eller ens APS-C), men hur smidigt och trevligt som helst att resa med!

Hög trevlighetsfaktor på dessa prylar. Sedan blir de ju "kritikfria" i så måtto att förväntningen uteblir att de prylarna ska användas tillsammans med enkilosklumpar till objektiv och däröver.

Precis som mina vänner tycker att min Fuji X-E1 med 18/2.0 är en rasande trevlig kamera av samma orsak förutom dess relativt höga IQ.

En Sony A7 tillsammans med "balanserat rätt objektiv" ger i stort sett samma trevlighetskänsla och en strålande IQ men har fått utökade förväntningar på sig.

En Sony RX1R med fast Zeiss 35/2.0 och därtill FF (434 gram inkl batteri o minneskort) ger för mig den största trevlighetskänslan om vi pratar ren IQ. Ingen förväntar sig att jag ska plåta action i 14 bps med den.

Jag tycker proportions-matchning är viktig. Ovan nämnda är bra matchade eller kan matchas bra. Vill man använda 300/2.8 och hög sekvens så gäller större kamerahus.

 

[martinot]

Kan tänka mig att RX1R är en grymt trevlig resekamrat, med hög(st) IQ/(vikt*storlek)!

Ja, håller helt med om vikten av balansen.

 

[Bengf]

Ja tänk vad mycket vi använder i dagliga livet som inte är optimalt konstruerat, folk fick sitta snett med benen när man körde gamla Saab V4 eller tvåtakt, efter några månader hade man vant sig med det. Första mini-Nexarna skapade långa trådar med huvudbry över balansen mellan kamera och objektiv, det var så väldigt konstigt avbräck mot hur en kamera skulle vara byggd. När KM5D äntligen kom till mindre än halva priset av KM7D, så var det kul så klart, mycket goda betyg över hur kameran var byggd, med en egen stilig ratt för att justera vitbalansen hade man kostat på, men inte passade greppet så där förfärligt väl precis för mig, man fick lägga lillfingret under greppet i bland, objektiven man hade var ändå billiga och lätta, 135f/2,8 Minolta är mycket litet och lätt, så man vande sig vid kameran, fans inget att välja på liksom.

Tror det blir stor skillnad på vilken fotograf man är också, jag personligen kanske tar 10-20 bilder i snitt ( I bland bara 3-5 bilder )- vid dom olika fototillfällena, mycket ovanligt att jag tar 50 bilder alla fall nu för tiden, förr kunde det bli mera. Så jag lider inte så mycket av bristande balansproblem och sämre grepp, Men värstingarna som drar i väg flera tusen bilder i månaden, där kan man förstå att det krävs annan utrustning.

//Bengt.

 

[Grevture]

Ja och det blir än märkligare när man betänker att en del yrkesfotografer har ytterst modesta krav på objektivsortimenten. De yrkesfotografer som var mina kompisar på museet jag jobbade på sist hade ofta en normalzoom med sig ut på stan och något vidvinkel för arkitektur. Ibland tog man en del porträtt också med porträttobjektiv. Någon hade i princip alltid samma objektiv på för där handlade det om att plåta historiska föremål i studio.

Där tror jag många entusiaster har mycket bredare krav.

Jag håller med om att de flesta yrkesfotografer inte behöver så många olika objektiv för att göra sitt jobb. Men jag tror samtidigt det argumentet lite missar poängen varför så många yrkesfotografer och entusiaster ändå gärna satsar på ett större system. Man väljer nog generellt inte ett större system för att skaffa många objektiv utan för att kunna hitta just den objektivkombination som passar en bäst. Ett stort system handlar om valmöjligheter. Och visst, när de gäller normalobjektiv så är Sonys spegelfria system helt föredömliga när det gäller valmöjligheter Men bortanför det är det fortfarande ganska tunt med olika alternativ.

Det här gäller sedan inte enbart objektivutbud utan också blixtutbud, batteripacksutbud och tillbehörsutbud i största allmänhet. Det var faktiskt först i våras som Sony presenterade en mer genomtänkt och mångsidig blixtlösning för sina spegelfria kameror, något som ändå är ganska fundamentalt för många yrkesfotografer.

Mycket av det här kopplar tillbaka till det jag nämnt tidigare, yrkesfotografer - och inte så få entusiaster - köper system som de känner sig trygga med. Trygghet handlar förstås till en del om att själva kamerorna håller och om det flera redan tagit upp, service. Men också om möjligheter att kunna låna grejer av kollegor. Möjligheter att kunna fråga kollegor om hjälp när något krånglar. Och inte minst möjligheter att ha så stor möjlighet som möjligt att välja just den kombination objektiv man vill ha.

 

[Bengf]

Sony kommer inte att bryta sig in på 1DXII och D5 området under dom närmaste 15 åren eller om det någonsin sker, om okänt antal år kommer C/N att ha stora spegellösa kameror dom med, för Canons del räcker det med en tunn lätt adapter så kör dom det mesta i objektivväg. Det blir deras alternativ till DSLR kamerorna. Sonykamerorna kommer att användas av nya frilansare för andra områden än DSLR-modellerna, hygglig service bör dom så klart rycka upp sig med, även till amatörerna.

 

[Michael f8]

Grevture
Om dina antaganen skulle stämma, hur i helskotta kunde Sony, med ett liten system, med frånvaro av något större serviceprogram samt begränsade blixlösningar, bli 1:a?

Är det närmaste åren Sonys år?
Om än de bara ökar ~10 på utbudet och där de brister nu.

Det du skriver betyder ju att enorma framgångar ligger framför Sony nu. Flera handikapp och ändå tar marknadsandelar.

Michael - Som inte vet vad han ska satsa på nu -

 

[Grevture]

Grevture
Om dina antaganen skulle stämma, hur i helskotta kunde Sony, med ett liten system, med frånvaro av något större serviceprogram samt begränsade blixlösningar, bli 1:a?

De är har sålt mest i några länder, under några månader ... Dels är länder olika, dels växlar det kraftigt med när modeller släpps från olika tillverkare och vem som säljer mest handlar ofta mycket om vem som just då har nyast och mest spännande modeller ute. Men ser man till systemkameraförsäljning på Europa-nivå eller globalt och på årsbasis är situationen hyfsat stabil: Canon är störst, Nikon näst störst och Sony trea. Det som förändrats där senaste tre åren är att Sony sakta men säkert ökar sin andel och har gjort det i stort sett sedan de första A7-modellerna presenterades.

Det jag resonerar om är vad som skulle krävas för att Sony skulle komma åt en större del av yrkesmarknaden där Canon och Nikon dominerar ännu kraftigare än på marknaden i stort.

Är det närmaste åren Sonys år?
Om än de bara ökar ~10 på utbudet och där de brister nu.

Det du skriver betyder ju att enorma framgångar ligger framför Sony nu. Flera handikapp och ändå tar marknadsandelar.

Jag tror (som jag nämnde i ett tidigare inlägg) att vi sakta men säkert kommer att komma tillbaka till en kameramarknad som är mer lik hur den såg ut 1980- och 1990-talet. Canon var störst då också, men inte alls så dominerande som de varit de senaste 15 åren, Nikon var på den tiden inte någon stor volymsäljare (däremot var de redan då stora bland yrkesfotografer), så vitt jag vet sålde i perioder Minolta fler kameror än de gjorde. Och Pentax och Olympus hade större andelar än idag.

Den här perioden vi hade 2002-2012 där Canon och Nikon under större delen av tiden hade sisådär runt 90 % av systemkameraförsäljningen och de övriga slogs om det som blev över tror inte jag var en lite speciell situation som vi knappast kommer att se igen. Fujifilm, Olympus, Panasonic, Pentax och Sony kommer att slåss hårt för att det inte skall upprepas

Så jo, jag tror att Sony kommer att fortsätta öka sin marknadsandel. Men den del av marknaden där det kommer att vara mest trögt att ta andelar är just bland yrkesfotografer, och det av de skäl jag nämnt tidigare.

 

[Photocon]

Mycket av det här kopplar tillbaka till det jag nämnt tidigare, yrkesfotografer - och inte så få entusiaster - köper system som de känner sig trygga med. Trygghet handlar förstås till en del om att själva kamerorna håller och om det flera redan tagit upp, service. Men också om möjligheter att kunna låna grejer av kollegor. Möjligheter att kunna fråga kollegor om hjälp när något krånglar. Och inte minst möjligheter att ha så stor möjlighet som möjligt att välja just den kombination objektiv man vill ha.

Exakt! Mycket bra att du tog upp den aspekten. Jag hade skam till sägandes glömt bort den.

På blaskan jag var anställd var vi 3 "fasta" fotografer och vi använde Nikon. Pratar vi slutet av 80-tal och 90-tal så hade var och en en "grundutrustning" baserad på F4s och ett extra kamerahus samt 35-70/2.8 och 70-200/2.8 alternativt 80-210/2.8 i zoomväg. Därtill en 50/1.4+85/2.0+24/2.8 samt 2 blixtar.

Sedan fanns i fotoskåpet en liten arsenal med längre ljusstarka telen, mer extrema vidvinklar, makrogluggar, TS-objektiv plus allehanda konvertrar. Därtill lite aldre Ai-objektiv som Noct-Nikkor med ljusstyrka f/1.2 och mycket mer. Kan inte räkna dem alla. Utrustningen var ju i grunden tidningens egendom. Där fanns också portabel studiobelysning.

Vi var ju sällan i tjänst samtidigt förutom några eftermiddagstimmar så det var mycket sällan slagsmål om "skåpobjektiven". Vi snackade och provade och delade varandras erfarenheter. Och gick något sönder eller fordrade underhållsservice kunde kvällsfotografen låna av dagfotografen. Annars hade vi ju väldigt snabb service.

När den digitala eran bröt in blev det först Nikon D1 och till den blev snabbt 17-35/2.8 "standardglugg". Alla andra objektiv behölls och tjänstgjorde länge.

Det provades en hel del innan nyinköp och vi märkte fort vad det var som höll eller inte. Med kort om tid till deadline och ofta ganska tuffa tidsramar (utgivningsområdet var stort och bilresorna många) fick bara inget mankera. Trygghetsaspekten är oerhört viktig när man jobbar under tidspress.

Varför jag glömt bort att tänka på det här begriper jag inte. Några år har ju passerat får jag ursäkta mig med. Men alltså grymt viktiga aspekter.

 

[larsborg]

Det är märkligt hur mycket som skrivs om olika kamera tillverkare, vilka som är 1:a eller 2:a eller 3:a, i denna tråd! Ja, visst, så är ämnet, bara följa efter, i framtidstron.

Men, verkligheten för icke fotoentusiaster är helt annorlunda, den skaran är mycket, mycket större än vi fotoentusiaster kanske har glömt.
Framtiden, inom fotografering, blir troligen inte, med en kamera från Canon, Nikon, Sony eller de övriga tillverkarna!

Världens nu mest sålda kamera sitter i en mobiltelefon!
I en Iphone, där kameran i Samsungs modeller kommer på 2:a plats.
Konsumentsektorn, vilket är den största marknaden, har lämnat sina kameror hemma på hyllan.
Ungdomar idag använder sin mobiltelefon, bl.a. till fotografering, viket har fört över även äldre fotografer till samma verktyg.

Jag har fotograferat många bröllop, genom åren, de senaste åren har nästan alla gäster till ett bröllop använt enbart sin mobiltelefon. Några få använder en avancerad kompakt kamera.
Ja, bilder från min FF kamera blir naturligtvis bäst, men den "vanliga" fotografen nöjer sig med en mobiltelefon.
Den "vanliga" fotografen är bekväm, tar vad man har i fickan, - snart vill man ha ännu bättre kamera i mobiltelefonen, bättre upplösning, det kommer, marknaden finns ...... !
DPREVIEW har redan anat framtiden, har därför ofta tester av mobiltelefoner.

 

[Grevture]

Det är märkligt hur mycket som skrivs om olika kamera tillverkare, vilka som ...

Nu är ju det här en tråd som handlar just om systemkameror, rent av systemkameror med småbildssensorer, och hur olika tillverkares andelar av systemkameramarknaden förändras. Då är det faktiskt inte så konstigt att den i huvudsak tar upp just tillverkare som håller på med systemkameror med småbildssensorer ...

Att mobilkameror påverkar kameramarknaden kraftigt är det nog ingen som ifrågasätter, men det är en helt annan diskussion än vad den här tråden handlar om (Sten-Åke får som trådskapare gärna korrigera mig om jag missförstått).

 

[FlyerOne]

Hehe, jag tror att risken för att du skulle ha missförstått tråden är tämligen obefintlig...

Svårt att se att tråden handlar om annat än:
1) Fullformat.
2) Marknadsandelar för de kameratillverkare som plaskar i just denna damm.
3) I vilken utsträckning pro-fotografer använder vilka kameramodeller / fabrikat.

Är nog inte alltför djärvt att förmoda att antalet pro-fotografer som skickas ut till en händelse med enbart en mobiltelefon med sig är tämligen mikroskopiskt. Inte osannolikt att antalet med sagda utrustning skulle kunna räknas på ena handens tumme, och då förmodligen få sagda tumme över...

 

[martinot]

Precis som mina vänner tycker att min Fuji X-E1 med 18/2.0 är en rasande trevlig kamera av samma orsak förutom dess relativt höga IQ.

Jo, jag övervägde om jag skulle ta med mig något ur mitt Fuji-system. Antingen just min X-E1 eller min X-T10. Framförallt X-T10:an är fysiskt och viktmässigt i samma klass som GX-80:an jag tog med. Så där så lutade ju valet till favör av Fuji X med sin bättre IQ över Pansonic m43.

Sedan började jag se över vilka objektiv jag skulle plocka med. Bestämde mig rätt tidigt för att ha ett superzoomobjektiv + en liten ljusstarkare fast vidvinklig/normal pannkaka. Ville denna gången resa lätt med få objektiv att släpa på och byta emellan.

När jag jämförde storlek och vikt på mitt superzoom Fujinon emot mit superzoom Lumix, så fick det till slut bli m43-systemet som följde med. Visserligen lite sämre IQ, relativ ljusstyrka och lite mindre möjligheter till kortare skärpedjup, men ändå vann m43 på de mindre lättare objektiven.

Tog inte heller med stativ, så såg en fördel i den grymma bildstabiliseringen som GX-80 levererar (toppklass, och kombinerar både IBIS och optik-IS för bästa resultat).

Det här gäller sedan inte enbart objektivutbud utan också blixtutbud, batteripacksutbud och tillbehörsutbud i största allmänhet. Det var faktiskt först i våras som Sony presenterade en mer genomtänkt och mångsidig blixtlösning för sina spegelfria kameror, något som ändå är ganska fundamentalt för många yrkesfotografer.

Ja, här en stor svaghet även hos andra system än Sony. Fuji har ett fantastiskt objektivutbud (för att vara spegellöst), men är riktigt kasst och uruselt på blixtsystemsidan. Kan inte konkurrera alls med mitt Nikon-system på denna punkten. Långt ifrån. Här har de en stor resa och förbättring att göra (riktigt dåligt och svagt av Fuji).

Håller annars, även ifrån ett entusiastperspektiv, helt med i allt du skriver. Mycket väl formulerat.

För mig är hela ekosystemet och dessa hela värde, viktigare än de enskilda komponenterna/produkterna som jag investerar i när jag köper in mig i ett nytt system.

Till skillnad ifrån tex "stand alone" kompaktkameror, och andra integrerade kameror, som är din egen "ö", så är just systemkameror, blixtar, objektiv, optiktillbehör, etc, del av just ett helt system. Värdet för mig sätts därför därefter.

 

[larsborg]

Närå, jag har full koll, på att tråden handlar om FF-marknaden och "Marknadsandelar för de kameratillverkare som plaskar i just denna damm".

Ändå är jag inte helt övertygad över framtidstron, så som det diskuteras.
Det är ju framtiden, som hela tiden läggs fram, för FF, eller hur?
Den tekniska utvecklingen har tidigare tagit framgångsrika sidospår, som ingen trodde, - innan det var ett faktum.

FF (även andra sensorformat) har kvar sina hängivna användare, men vad jag påpekade, är att konkurrensen från betydligt mindre sensorer/linser kommer att bli tuff.
Vill ni inte att det tas upp, utanför dammen händer mycket?
Det som säljs i stora mängder, alltså mycket populärt, där vill alla tillverkare vara med, - skulle inte forskning/utveckling öka där lavinartat?

Pro fotograferna/journalisterna använde i många år, på 70-80-talet, bandspelare av märket Uher och Nagra, driftsäkra verktyg, något tunga, jämfört med den Sony Walkman Professional WM-D6C, som då lanserades.
Den blev populär, liten/lätt, men kapabel för yrkesbruk, det trodde få, från början, bara ett exempel.

 

[Bengf]

Exakt! Mycket bra att du tog upp den aspekten. Jag hade skam till sägandes glömt bort den.

På blaskan jag var anställd var vi 3 "fasta" fotografer och vi använde Nikon. Pratar vi slutet av 80-tal och 90-tal så hade var och en en "grundutrustning" baserad på F4s och ett extra kamerahus samt 35-70/2.8 och 70-200/2.8 alternativt 80-210/2.8 i zoomväg. Därtill en 50/1.4+85/2.0+24/2.8 samt 2 blixtar.

Sedan fanns i fotoskåpet en liten arsenal med längre ljusstarka telen, mer extrema vidvinklar, makrogluggar, TS-objektiv plus allehanda konvertrar. Därtill lite aldre Ai-objektiv som Noct-Nikkor med ljusstyrka f/1.2 och mycket mer. Kan inte räkna dem alla. Utrustningen var ju i grunden tidningens egendom. Där fanns också portabel studiobelysning.

Vi var ju sällan i tjänst samtidigt förutom några eftermiddagstimmar så det var mycket sällan slagsmål om "skåpobjektiven". Vi snackade och provade och delade varandras erfarenheter. Och gick något sönder eller fordrade underhållsservice kunde kvällsfotografen låna av dagfotografen. Annars hade vi ju väldigt snabb service.

När den digitala eran bröt in blev det först Nikon D1 och till den blev snabbt 17-35/2.8 "standardglugg". Alla andra objektiv behölls och tjänstgjorde länge.

Det provades en hel del innan nyinköp och vi märkte fort vad det var som höll eller inte. Med kort om tid till deadline och ofta ganska tuffa tidsramar (utgivningsområdet var stort och bilresorna många) fick bara inget mankera. Trygghetsaspekten är oerhört viktig när man jobbar under tidspress.

Varför jag glömt bort att tänka på det här begriper jag inte. Några år har ju passerat får jag ursäkta mig med. Men alltså grymt viktiga aspekter.

Ja inte är det lätt för en privat amatör att handla om man suktar efter det senaste, såg om en ny 70-200f/2,8 med det senaste i stabilisering och AF-motor, var till Canon eller Nikon och gick lös på 31000 kr, bakom denna fins ett otal begagnade i bästa fall, Nikons nya 24-70f/2,8 ligger runt 25000kr, men har också äldre varianter att välja på.

Jag menar Sony har en jäkligt lång väg att gå, fins inget före deras nya 24-70f/2,8 23000kr som är första riktiga bra objektiv med just det brännviddsområdet. Först fylla objektivluckorna vilket tar några år till sedan vänta på att dom skall bli gamla och samtidigt också köpas av många så att det skapas en hygglig begmarknad, Hur i himmelens namn skall det gå till ( Fuji kan för APS-C men hjälper inte för Sony nu ) Jag menar C/N ligger 15 år före minst med objektiv urvalen enbart. en liten förhoppning att Canonadaptrar blir så pass bra att det går att finna lösningar där för Sony användare, inte ser jag så mycket ljus i mörkret om vi talar om riktigt stora framgångar om vi anser det som behövligt. Kan en tillverkare bara lita sig till entusiasterna köpvilja, måste inte den stora massan som fins under entusiasten lockas till köp.

 

[Grevture]

Ändå är jag inte helt övertygad över framtidstron, så som det diskuteras.

Det som har hänt på kameramarknaden senaste åren är nog mycket ett återvändande till en marknad som är mer lik den vi hade innan digitaliseringen. På den tiden fanns det grovt sett två kategorier av kameror: En massmarknad med billiga kompaktkameror (hela vägen "ned" till Instamatic, engåmgskameror osv) och så ett mycket mindre, mer entusiast- och yrkesinriktat segment med systemkameror (där småbild dominerade, men det fanns också mellanformat).

Det som nu hänt är mycket grovt och påtagligt förenklat att masskonsumtionsmarknaden har tagits över av mobilerna, och att systemkamerorna (och påkostade och ganska dyra "lyxkompakter") köps av entusiaster och yrkesfotografer.

Jag tror det är en inte helt orimlig bild av hur både nutiden och (den närmsta) framtiden kan se ut.

Det är ju framtiden, som hela tiden läggs fram, för FF, eller hur? Den tekniska utvecklingen har tidigare tagit framgångsrika sidospår, som ingen trodde, - innan det var ett faktum. FF (även andra sensorformat) har kvar sina hängivna användare, men vad jag påpekade, är att konkurrensen från betydligt mindre sensorer/linser kommer att bli tuff.

Jag håller inte med. Det är vanskligt att jämföra fotomarknaden med andra marknader, många gör paralleller med datormarknaden eller med telefonmarknaden och drar slutsatsen att "snart kommer det säkert en ny teknik som fullständligt slår undan fötterna på det vi gjort hittills". Kanske, men glöm inte att just kameror är udda i och med att vissa fysikaliska grundförutsättningar är väldigt svåra att komma runt - en större insamlingsyta kommer fortsätta ge mer prestanda än en mindre, och med tanke på ljusets egenskaper är det svårt att göra objektiv mindre (trenden där är ju om något snarare den motsatta, prestandajakten driver mot allt större objektiv).

Jag är inte alls övertygad om att entusiastsegmentet kommer att utvecklas mot mindre sensorer. Snarare tycker jag vi kan ana en närmast motsatt trend där vi ju bara i höst har två tillverkare som gör ambitiösa försök med digitalt mellanformat för entusiaster (Hasseblad och Fujifilm). Jag tror inte småbild är speciellt hotat som entusiast- eller yrkeskamera. I en värld med allt mer (och bättre) mobilfoto är det snarare de mindre sensorerna som kan sitta trång till, de som har svårare att visa upp skillnader i prestanda mot de allt bättre mobilerna. Fråga Nikon hur det går för deras 1-system eller Pentax hur det går med Q-systemet ...

 

[larsborg]

Det som har hänt på kameramarknaden senaste åren är nog mycket ett återvändande till en marknad som är mer lik den vi hade innan digitaliseringen. På den tiden fanns det grovt sett två kategorier av kameror: En massmarknad med billiga kompaktkameror (hela vägen "ned" till Instamatic, engåmgskameror osv) och så ett mycket mindre, mer entusiast- och yrkesinriktat segment med systemkameror (där småbild dominerade, men det fanns också mellanformat).

Det som nu hänt är mycket grovt och påtagligt förenklat att masskonsumtionsmarknaden har tagits över av mobilerna, och att systemkamerorna (och påkostade och ganska dyra "lyxkompakter") köps av entusiaster och yrkesfotografer.

Jag tror det är en inte helt orimlig bild av hur både nutiden och (den närmsta) framtiden kan se ut.



Jag håller inte med. Det är vanskligt att jämföra fotomarknaden med andra marknader, många gör paralleller med datormarknaden eller med telefonmarknaden och drar slutsatsen att "snart kommer det säkert en ny teknik som fullständligt slår undan fötterna på det vi gjort hittills". Kanske, men glöm inte att just kameror är udda i och med att vissa fysikaliska grundförutsättningar är väldigt svåra att komma runt - en större insamlingsyta kommer fortsätta ge mer prestanda än en mindre, och med tanke på ljusets egenskaper är det svårt att göra objektiv mindre (trenden där är ju om något snarare den motsatta, prestandajakten driver mot allt större objektiv).

Jag är inte alls övertygad om att entusiastsegmentet kommer att utvecklas mot mindre sensorer. Snarare tycker jag vi kan ana en närmast motsatt trend där vi ju bara i höst har två tillverkare som gör ambitiösa försök med digitalt mellanformat för entusiaster (Hasseblad och Fujifilm). Jag tror inte småbild är speciellt hotat som entusiast- eller yrkeskamera. I en värld med allt mer (och bättre) mobilfoto är det snarare de mindre sensorerna som kan sitta trång till, de som har svårare att visa upp skillnader i prestanda mot de allt bättre mobilerna. Fråga Nikon hur det går för deras 1-system eller Pentax hur det går med Q-systemet ...

Ja, kan hålla med dig, konsumentsidans fotografer (miljoner fotografer) har gått över till att använda mobilkameran, allt oftare, vilket jag också skrev tidigare.
De avancerade kompakt kamerorna ger fortfarande bättre bilder, även om jag har sett mycket bra bilder från en mobilkamera, då tagna i dagsljus.

Under närmaste åren kommer Sony, med sina framgångsrika FF, spegellösa, att inta 1:a platsen bland alla kameratillverkare, just inom FF-marknaden, - mitt stalltips.
Otroligt starkt avancerat framåt, sedan 2006, när de tog över Konica-Minolta, vem trodde det?

Digitalt mellanformat?
Nej, tror inte det ger betydligt bättre bilder, dessutom blir kamerahusen klumpiga.
FF formatet är redan bättre än gamla tiders analoga småbild (24x36 mm).
Utvecklingen går vidare, vi får se, vad som komma skall .....

 

[Klick-en]

I min värld är huvudanledningen till intresset för småbild/fullformat den stora tillgången på bra existerande objektiv, både i folks befintliga kameraväskor och på begagnatmarknaden.

Den fördelen kommer att minska över tid när det utvecklas nya, och bättre, objektiv för alla format. I den förlängningen är det inte lika självklart att småbild blir det dominerade formatet.
Avancerade amatörer klarar sig väldigt långt med APS-C, och yrkesfotograferna kommer att snegla mot mellanformat.

Men tillbaka till huvudtesen: det hänger mer på tillgängligheten av bra objektiv än på resp. formats egenskaper. Och såklart en tröghet genom den höga kostnaden att byta format.

 

[Grevture]

I min värld är huvudanledningen till intresset för småbild/fullformat den stora tillgången på bra existerande objektiv, både i folks befintliga kameraväskor och på begagnatmarknaden.

Och det stora utbudet har ju inte uppstått av en slump: småbildsformatet har historiskt varit en bra kompromiss mellan så stor insamlingsyta som möjligt utan att objektiven blir allt för stora. Och det förändras inte för att vi bytt film mot sensorer.

Den fördelen kommer att minska över tid när det utvecklas nya, och bättre, objektiv för alla format. I den förlängningen är det inte lika självklart att småbild blir det dominerade formatet.
Avancerade amatörer klarar sig väldigt långt med APS-C, och yrkesfotograferna kommer att snegla mot mellanformat.

Problemet är ju att skall du få samma bildegenskaper med en aps-c-kamera blir inte paketet nämnvärt mindre eftersom objektiven behöver vara (minst) ett steg ljusstarkare. Så incitamentet att ta fram specifika aps-c-objektiv för entusaister och proffs (som ju bryr sig om saker som DR/brus/skärpedjup) är ganska litet, det är mest med ljussvaga zoomar man vinner i storlek med mindre sensorformat och det är ju inte en typ av objektiv som entusiaster är ute efter.

Och mellanformat som generellt format för yrkesfotografer känns ytterst osannolikt. För vissa kategorier av fotografer ja, men för samma grundsannining som gällde på filmtiden gäller än idag - småbildsormatet råkar precis som jag nämnde inledningsvis vara en väldigt trevlig kompromiss mellan olika motstridiga önskemål.

 

[Klick-en]

Och det stora utbudet har ju inte uppstått av en slump: småbildsformatet har historiskt varit en bra kompromiss mellan så stor insamlingsyta som möjligt utan att objektiven blir allt för stora. Och det förändras inte för att vi bytt film mot sensorer.

Att vi upplever småbildformatet som den "perfekta kompromissen" beror nog mer på vana (och objektivutbud) än på de fysiska egenskaperna. Det är ju trots allt en återanvändning av ett filmformat, inte framtaget i första hand för sina perfekta egenskaper.

Hur många avancerade amatörer och de yrkesfotografer som jobbar med snabba situationer (t.ex. pressfotografer) behöver *verkligen* småbild?
För väldigt många inom denna kategori är den mindre storleken, och den lägre kostnaden, hos APS-C att föredra framför den något bättre bildkvaliteten hos småbild. APS-C är eller kommer att bli tillräckligt bra.

Det kommer alltid att finnas yrkesfotografer i mer långsam situationer (t.ex. produktfoto) där extra bra bildkvalitet är värt att betala för (vikt, storlek, pris) och de kommer antagligen att välja mellanformat om utbudet finns.

 

[larsborg]

FF formatet har sina fördelar, det har klart framgått i tråden, men har ni kvar en normaloptik från en A-SLR, 60-70-talet?
Jag har mina kvar, inte förvånad över bildkvalitén, tillsammans med en Sony A7.

Läs denna intressanta jämförelse, mellan en Minolta-optik från 70-talet och en modern Zeiss-optik.
Mycket stor skillnad i pris, mellan de två, - men inte i bildkvalitén!

http://phillipreeve.net/blog/test-20-minolta-mc-1-755-vs-1000-zeiss-1-855/