Är ju fotonybörjare, men har läst tråden med stort intresse. Har sett liknelserna med musik, och eftersom det är mitt gebit tänkte jag bara vädra mina egna synpunkter och erfarenheter:
Det finns ju s.a.s. ett standardiserat tonsystem med 12 halvtoner/oktav, men t.ex. vår egna svenska folkmusik har ju betydligt fler toner, med kvartstoner osv. Regelbrytare finns redan inomskärs alltså! ;-)
Pythagoras var först med att dela in tonerna som vi känner dom: durskala (jonisk). Genom att sen börja på olika toner i durskalan får man fram de sk. kyrkotonarterna, som i princip all västerländsk musik bygger på (jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk, aeolisk, locrisk - och ja, dom användes på olika ställen i den grekisk/romerska övärlden med omnejd - därav namnen!).
Som ni förstår finns det TONVIS med harmoniska regler inom alla musikstilar - för att som kompositör få något att låta som något annat inom den stilen kan man alltså med hjälp av ett enkelt, och ofta oskrivet regelverk få ett stycke musik att passa in.
T.ex: En schlager är oftast inte atonal (saknar bestämd tonart).
Vad f*n vill jag nu säga med det här? Jo...
Alla regler, GS eller andra, inom alla konstarter, används för att ge struktur, ordna, leda, styra, bromsa, och allt möjligt annat för att tvinga utövaren att tänka till! Att vara helt fri är faktiskt det svåraste av allt, eftersom det kräver så oerhört mycket kunskap och erfarenhet, om man nu inte är dadaist eller naivist... Har man inte blivit lärd några regler skapar man raskt sina egna: "Så här har jag gjort förut..." etc etc.
Du kan som kompositör ha gett dig tusan på att bara använda en enda skala i en hel komposition, nu har du en mycket snäv ram - du har låst dig nåt oerhört! Å andra sidan behöver du inte fundera på tonerna, för nu har du bara 7 stycken att bolla med. Detta kan vara oerhört låsande och begränsande, samtidigt som det kan tvinga dig att komma på fraser du aldrig skulle gjort om du inte hade begränsat dig från första början.
Fördelen med att ha en massa "regler" i huvudet är ju som tydligast när man inte har någon inspiration alls, istället för att stå med en tom skalle har man kanske hundratals sätt att börja på. För min egen del så är det just det "reglerna" jag lärt mig är - Igångsättare!
När man väl kommit igång kanske regeln man följt skrotas till förmån för något annat, konsten är ju fri, och här kommer vi till pudelns kärna i mitt alldeles för långa inlägg:
När man säger regler låter det ju som om man talar om stadgar för nån internatskola, och att man kan bli bestraffad för brott emot dessa! Men se det kan man inte! Se "reglerna" som tips, hints, mallar, ramar, inspiration.
Typiskt nog finns det människor som lyckas vara stora konstnärer utan allt detta! Talang är svårslaget, för oss andra gäller bara hårt arbete om vi ska komma någonstans med vårt uttryck.
PS: Gyllene snittet har använts oerhört mycket inom den klassiska musiken, och används fortfarande.
DS
