Lite för att återgå till ämnet. Efter att ha läst alla inlägg så vill även jag bidraga till denna tråd.
Även foto är psykologiskt och vad som är bäst för vem är inte bara vad som faktiskt är bäst utan det ligger mycket psykologi bakom.
Jag själv har bytt kamera ett antal gånger, det gör mig inte till en bättre fotograf men tycker det är kul att testa nya saker. För ett bra tag sen så hade jag i min hand en 450D som jag gillade mycket. Dock var begäret efter en "bättre" kamera för stort. Jag införskaffade mig en D200 som jag är otroligt nöjd med egentligen. Jag har ett 50 1,8 och ett 28-200 till min Nikon för övrigt medans jag till den gamla 450D hade ett slött sigma APO 70-300 och kitgluggen, batterigrepp samt en Kenko 1,5 konverter.
Suget efter min 450D har varit så stort sedan jag sålde den, att jag nyligen gick och införskaffade mig en klart sämre 400D med kitglugg, 50 mm 1,8 samt ett slött Tamron 70-300, till det självklart en konverter. Med konverter på kan Tamronet knappt hitta fokus i bra ljus och det är så man spyr på det. Men ändå så står jag i valet och kvalet där det handlar om huruvida jag skall välja 400D med grepp och stort, tungt ochslött objektiv eller om jag skall fortsätta använda min finfina 200D med ok gluggar och allt vad det innebär. Lotten kommer förmodligen falla på D200, som säkerligen inte gör mig till en bättre fotograf, men frågan är ju egentligen vilken jag får ut mest av? En 400D med batterigrepp och stort objektiv som ser "proffsigt" ut för en som inte kan nåt, eller en D200 med funktioner upp över öronen och smidiga objektiv som håller klasser högre än mitt 400D paket.
Psykologiskt menar jag alltså att det är inte säkert att jag får ut mer av min D200 än av min 400D och det gör valet väldigt svårt. Visst jag jämför dem på alla parametrar och kommer fram till att D200 är bättre på i princip allt, ändå står jag där och väljer, är det inte konstigt?
Vilken kamera jag än kommer välja så älskar jag den till döden (självklart i slutändan mindre än min flickvän) och det finns ju självklart ingen kamera som är bättre än den jag har, vare sig det är Canon 400D eller en Nikon D200.
Det finns så många aspekter och så mycket att tillägga men jag väljer att lugna mig för denna gången och kanske återkommer med fler aspekter senare när jag fått lite mer inspiration utifrån alla föregående talare.
PS! Ni har säkerligen märkt att jag är en högst medioker fotograf som ens står i detta val, men oavsett min fotografiska bakgrund så gäller ju än dock psykologins "regler" och detta kan säkert tillämpas även på fotografer som fotar dag ut, dag in.
