Annons

Sony A6300 och 3 objektiv släppta!

Produkter
(logga in för att koppla)
Så sant Martin men likväl undrar man ju över evolutionen ibland när man ser den senaste generationens skapelser varför man inte gjort så redan från början. Tycker det ofta är så faktiskt och i en del fall är det säkert marknads betingat. Man släpper lite i taget för att kunna ha något nytta att komma med senare också. Särskilt om konkurrensen är svag.

Jag trodde det skulle komma en BSI-sensor i denna modell och självklart IBIS men så blev det inte. Som sagt, man ska väl ha lite det att suga på till nästa generation.

Nu är jag kanske på väg lite off-topic (igen), men jag hoppas vår lilla teknikdiskussion ändå kan kännas lite relevant i en tråd om en ny kamera som har lite (hyfsat) ny sensorteknik :)

Visst doserar man ut funktioner, det är riktigt. och visst, ibland handlar det om rent kommersiella hänsynstaganden där det som du är inne på gäller att ha något kvar i gottepåsen till nästa produktgeneration. Men det kan också vara en lite farlig strategi om det senare visar sig att det lät en konkurrent hinna före. Glöm inte heller att en hel del av doserandet har helt vardagliga orsaker som vanlig normal resursbrist - man kan ju bara införa så mycket i taget om man också skall hinna med och testa och verifiera ordentligt. Och det vill man göra (efter bästa förmåga) eftersom det är så sjukt dyrt att introducera en ofärdig funktion. En läxa alla företag lär sig, påfallande ofta den smärtsamma vägen ... :)

När det gäller den underliggande tekniken i systemkamerasensorer skulle jag nog hävda att implementationskostnaden nog är den största bromsen. Det tål att upprepas: stora (då syftar jag på sisådär en tum och uppåt) sensorer tillverkas i mycket små serier jämfört med andra elektroniska komponenter. Det är nog den enskilt största orsaken att systemkamerasensorer (och andra komponenter som tillverkas i små serier) byggs med så förhållandevis gammal kretsteknik. Ser du till exempel på packningsgraden, alltså hur tätt packade transistorer vi jobbar med, så ligger även våra mest högupplösta sensorer på en tekniknivå typ som processorer från millennieskiftet ungefär.

Om vi tar de här med kopparbaserade kretsar så hade jag för mig att de dök upp för runt tio år sedan, men när jag googlade lite så visade det sig faktiskt vara ännu tidigare:
http://www-03.ibm.com/ibm/history/ibm100/us/en/icons/copperchip
Man kan nog säga att det är ganska symptomatiskt att en teknik som dök upp i processorer i slutet av 1990-talet började användas i sensorer sisådär 15 år senare (Samsung NX1, 2014). Det tar helt enkelt lång tid innan ny teknik blivit så billig att man har råd att använda den även i småskalig produktion.
 
Hur tänker du då? Ett 70-200/2,8 på APS-c motsvarar i bildvinkel, skärpedjup och ljusinsläpp ungefär 105-300/4 på småbild. Jag ser inte hur de är en "nedgradering".

Jag menar att du får en mindre ljussvag optik.

Däremot så är det ju helt riktigt att att man får en annan bildvinkel (som delvis kan uppväga det i vissa fall). Det här missade jag helt riktigt i resonemanget ovan - bra att du påpekade.

Dock släpar du ändå på 50% mer onödigt glas. Många ljusstrålar som passerar igenom optiken som aldrig träffar sensorn.

Har du däremot APS-C-optik, som ifrån början är gjort för att användas med APS-C-sensor, så släpar du aldrig på onödigt glas.

Jag har alltså inget alls emot APS-C-formatet i sig. Tycker snarare att det passar perfekt på lite kompaktare spegellösa system.

Hade Sony haft Fujis objektivutbud i E-format så hade jag mycket troligen gått för A6000, eller denna nya A6300 (är inte helt förtjust och övertygad om Fujis speciella X-trans-CFA, och att Sony ofta har cutting-edge-teknologi i sina kamerahus).
 
@Martin A. Håller med helt.

Tror inte att kameratillverkarna, som har en stor konkurrens, medvetet släpar fötterna efter sig (är skillnad om du har nära monopol, eller kartellbildning, då är incitamenten att "ta det lugnare" större).

Det kostar ju mycket i FoU att ligga helt i framkant med ny teknologi, och även att köra på senaste produktionstekniker.

Kan ju vara detta som bidragit till att sänka Samsung och deras kameradivision. De kanske satsade för aggressivt på att ligga i absoluta tekniska framkanten (har inget bevis för detta, utan är bara ett personligt antagande). Kan ju ha bidragit till att de gick med förlust med väldigt hög FoU, och högre produktionskostnader (tar som du riktigt påpekat tid och mycket finjusterande att få ekonomi och effektivitet i nya produktionsmetoder) - samtidigt som de inte tog så mycket marknadsandelar som de hoppats på för att motivera denna subventionerade tillverkning (också ett eget antagande, utan bevis).
 
@ Sten-Åke:

Håller med helt om att situationen med fokus på FF/småbildsobjektiv hos Sony spegellöst är exakt den samma som hos Canon och Nikon DSLR:er.

Därav att jag anser att det vettigaste (om man har budget) är att köra på FF/småbild även där. Det är det som objektiven är tillverkade och optimerade för - iaf de flesta bättre kvalitetsobjektiven. Skulle alltså personligen inte skaffa ett Canon eller Nikon APS-C-hus just därför (om jag inte var en renodlad fågelskådare eller liknande).

Så helt riktigt att "problemet" (om man ser det så drastiskt, vilket det klart inte är) är inte alls begränsat till Sony eller unikt för FE-objektiv. Långt därifrån.
 
@Martin A. Håller med helt.

Tror inte att kameratillverkarna, som har en stor konkurrens, medvetet släpar fötterna efter sig (är skillnad om du har nära monopol, eller kartellbildning, då är incitamenten att "ta det lugnare" större).

Jag tror det är lite blandat. Mycket drivs man nog av en ambition att vara först med ny teknik - det är trots allt a och o i marknadsföring att ha ett (som en känd biltillverkare gärna säger) "vorsprung durch technik". Men samtidigt finns det nog en kommersiell impuls att i vissa lägen så att säga inte bränna av allt sitt krut för snabbt heller. Upplever man att man är hyfsat ensam om en ny teknik eller en ny funktion så är det nog lite lockande att portionera ut den i lugnt tempo så man kan dra maximal nytta av den.

Plus som sagt helt vardagliga problem som att man som sagt helt enkelt inte hinner/orkar införa för många saker i taget. Systemkameror är trots allt en ganska liten marknad och man kan inte lägga ned hur mycket resurser som helst på en modell som - hur framgångsrik den än blir inom sin marknad - trots allt säljer i rätt små volymer/år.

Det kostar ju mycket i FoU att ligga helt i framkant med ny teknologi, och även att köra på senaste produktionstekniker.

Kan ju vara detta som bidragit till att sänka Samsung och deras kameradivision. De kanske satsade för aggressivt på att ligga i absoluta tekniska framkanten (har inget bevis för detta, utan är bara ett personligt antagande). Kan ju ha bidragit till att de gick med förlust med väldigt hög FoU, och högre produktionskostnader (tar som du riktigt påpekat tid och mycket finjusterande att få ekonomi och effektivitet i nya produktionsmetoder) - samtidigt som de inte tog så mycket marknadsandelar som de hoppats på för att motivera denna subventionerade tillverkning (också ett eget antagande, utan bevis).

Om jag spekulerar helt fritt så skulle jag kunna se ett scenario som ser ut ungefär så här:

De som driver kameradivisionen hos Samsung kan i många år ha argumenterat att "får vi bara rejält med resurser en period och får utnyttja en del av den teknik vi ändå har i huset (Samsung hade ju redan teknik som bsi i mobiler och kopparbaserade kretsar i en massa sammanhang) så kan vi nog ta rejält med marknadsandelar". Så för några år sedan fick de den chansen, men fick sedan kanske bara ett eller kanske två år på sig att bevisa att deras tanke håller. Sagt och gjort, man plöjde ned pengar i NX1, NX500 (och kanske en hel rad andra modeller som skulle rullas ut ifall de första verkade sälja bra) och tog fram vad som nog får sägas vara en ganska nyskapande sensor med både kopparbaserad kretsar och bsi, en avancerad autofokus, de gav kameran operativsystemet Tizen (som man ändå utvecklat i andra sammanhang), man designade några nya objektiv (zoomarna som lanserades samtidigt + 300/2,8 som aldrig riktigt dykt upp) osv, osv.

Visst fick NX1 en del uppmärksamhet, men varken den eller NX500 verkar ha sålt speciellt bra och efter ett år så kanske satsningen lite stilla har lagts ned. Inte för att den här satsningen ur Samsungs synvikel är så fruktansvärt dyr, inte i relation till annat de gör. Men att de fått intrycket att det kommer ta för lång tid att tjäna tillbaka pengarna en mer uthållig satsning skulle kosta. Annorlunda uttryckt: kameraavdelningen fick sitt försök, men lyckades inte visa på att de tog tydliga marknadsadelar ens efter en ganska ambitiös satsning. (Här kan man säga att de haft otur, hade de satsat några år tidigare, innan hela kameramarknaden fick punktering så hade det kunnat gå bättre.)

Jämför detta med Sony som av allt att döma haft en mycket långsiktig satsning både på sensorteknik i allmänhet (ett segment där de också blivit väldigt stora) och på egna kameror. Där Samsungs kameraavdelning kanske fick ett år eller två på sig har Sony envist stretat på med sina systemkameror, trots en del tidiga motgångar (säljmässigt blev ju varken DSLR eller SLT några succéer även fast kamerorna för det mesta varit bra) och efter lite trial and error har de hittat produkter som säljer hyfsat (dvs inte sämre än någon annan på den krympande kameramarknaden :) och som de får bra kundrespons på. Resultat? De fortsätter med nya modeller som nu senast A6300 och en som det verkar ambitiös satsning på det som de fått mest kritik för hittills, objektivutbudet.

Det här är som sagt mest spekulation, men om jag säger så här: Jag skulle nog påstå att det är mycket högre sannolikhet att vi ser fler Sony-modeller (A5200? A9?) i år än att vi ser fler NX-modeller från Samsung ...
 
Skall dock bli väldigt intressant att jämföra A6300 emot Fuji X-Pro2.

Speciellt gällande att se på hur väl förbättringarna av AF fungerar i praktiken.

Fujifilm jobbar med en kamera som är ännu snabbare än X-Pro2 och som har 4K video. Sensorn i X-Pro2 har kapacitet för mer. "Please expect", som Fujifilms europachef sa.
 
A6300 vs A7II

Hade väntat på uppföljaren till A6000 i ett halvår och nu när man vet spec m.m. ( dock inga tester än) så vet man väl att den kommer att ligga på runt 11-12 000 kr. Men sony verkar ju inte intresserade av APS-C objektiv så det är väl lika bra att satsa på A7II istället antar jag?? för 2-3 000 mer, då får jag ju FF kamera samt kan köra alla möjliga objektiv med olika adaptrar???
 
Utifrån de som vanligt hypade ryktena kring denna kamera är väl specsen lite av en besvikelse (samma antal MP, ingen IBIS eller BSI, ingen pekskärm, samma dåliga batteri). Skall ändå bli intressant att läsa om den nya AF:en ("fastest in the world" - har vi hört förr) och hög-ISO-egenskaper. De nya objektiven ger mig uppfattningen att Sony inte riktigt vågar satsa på sport-/ action-/ naturfotografi iaf inte för sina spegellösa kameror och på A-mountsidan händer ingenting. Canikon regerar fortfarande på den långtelesidan. Sony vågar väl inte riktigt lita på sin on-sensor AF här. Olympus verkar köra om Sony med sitt nya 300 mm f4 Pro.
 
Utifrån de som vanligt hypade ryktena kring denna kamera är väl specsen lite av en besvikelse (samma antal MP, ingen IBIS eller BSI, ingen pekskärm, samma dåliga batteri).

Det finns väl en tendens bland oss entusiaster att tänka "men nästa modell, den får nog allt-på-en-gång-och-lite-till ... Vilket också gör att vi ständigt blir lite besvikna "Va, ingen inbyggd kaffekokare nu heller?" :)

Skall ändå bli intressant att läsa om den nya AF:en ("fastest in the world" - har vi hört förr) och hög-ISO-egenskaper. De nya objektiven ger mig uppfattningen att Sony inte riktigt vågar satsa på sport-/ action-/ naturfotografi iaf inte för sina spegellösa kameror och på A-mountsidan händer ingenting. Canikon regerar fortfarande på den långtelesidan. Sony vågar väl inte riktigt lita på sin on-sensor AF här.

Jo, jag upplever det som om Sony - klokt nog - satsar mest där de upplever att de har bäst chans att ta marknadsandelar, dvs inom de marknadssegment där deras tekniklösning ger fördelar, inte nackdelar.

Olympus verkar köra om Sony med sitt nya 300 mm f4 Pro.

Jo, och det är ju på tiden efter att de (och Panasonic) i fem-sex år använt räckvidd som argument för sina mindre sensorer, utan att ha haft några bra telen för att utnyttja den saken :)
 
Kaffekokare och stegräknare vore inte dumt. :)
Fixar Zuiko Olympus en motsv FF 600 mm glugg till spegellöst och vad jag förstår bra AF boorde väl Sony göra det också. Kan nån, kan väl Sony? Telekonvertrar är inte så kul och som Sten-Åke var inne får man samma om inte bättre effekt genom att croppa bilder från mega-MP-kamerorna (A7R & A7RII). Men det är klart 300 mm till mikro-4/3 är i en helt annan viktklass (och säkert marknadsandelar!) än ett 600 till FF.
 
Fujifilm jobbar med en kamera som är ännu snabbare än X-Pro2 och som har 4K video. Sensorn i X-Pro2 har kapacitet för mer. "Please expect", som Fujifilms europachef sa.

Väldigt intressant. Gav de någon vikning om någon ungefärlig tidsrymd?

Hade väntat på uppföljaren till A6000 i ett halvår och nu när man vet spec m.m. ( dock inga tester än) så vet man väl att den kommer att ligga på runt 11-12 000 kr. Men sony verkar ju inte intresserade av APS-C objektiv så det är väl lika bra att satsa på A7II istället antar jag?? för 2-3 000 mer, då får jag ju FF kamera samt kan köra alla möjliga objektiv med olika adaptrar???

Jo, väntade själv på denna A6000-uppföljare i höstas när jag kikade på ett kompakt men ändå hyfsat ljusstarkt spegellöst system att komplettera mina DSLR:er med. Kikade då naturligt även på Sonys A7-serie. Tycker A7II ligger faktiskt väldigt bra till i pris med tanke på hur mycket både kvalitet och teknik man får där. Körs också på väldigt förmånliga kampanjer emellan varven (håll utkik på tex hos Cyberphoto, men även de andra leverantörerna).

En eventuell nackdelen kan vara att de nya A7II-husen är lite större. A6000 är ju faktiskt en grymt smidig kamera i förhållande till sin bildkvalitet (en väldigt lyckad modell rent generellt, och var ett tag inne att slå till på den och inte vänta på denna uppföljare). Fördelen med att gå upp på A7-serien är ju precis som du själv säger, och som diskuterats av mig och andra innan, att man då får en väldigt fint anpassad objektivserie till den.

Dock eftersom A6300 snart är ute i butik och till försäljning, så skulle jag nog ändå vänta lite och se om den kanske ändå har några fördelar gentemot tex A7II som uppväger de andra nackdelarna. Hade jag inte haft jättebråttom att köpa ett nytt system så hade jag nog därför avvaktat lite. Tror nog ändå att A6300-huset ser ut att kunna ha potential, speciellt med sin nya uppgraderade AF-teknik, att bli en fin uppgradering av A6000-huset.

Men, som med allt, så är det inte bara kamerahuset man endast skall titta på och endast satsa alla pengar på, det är ju det hela kompletta systemet och lösningen som är avgörande för hur väl det fungerar samman. Oftast lever man ju även med samma system för ett tag (sedan om det är litet eller stort kan ju variera).

Så avvakta tills du kan lästa tester av A6300 och själv jämföra med tex A7II är mitt råd (om du inte har bråttom).

Tills dess så kan du även börja att kika på vilka typer av objektiv, brännvidder, ljusstyrka, etc, som du tror att du kommer att vilja kunna fotografera med (både nu, och även lite längre fram).

Speciellt om du vill kunna filma med kameran så har Sony kanske de allra bästa kamerorna och mycket bra objektiv som är väl anpassade för det. Nu filmar jag inte mycket (väldigt sällan snarare, och använder mobilen då), men hade jag gjort det så hade jag med säkerhet satsat på Sonys spegellösa system (fast förmodligen A7-serien då). Grymt fina på det.
 
Väldigt intressant. Gav de någon vikning om någon ungefärlig tidsrymd?



Jo, väntade själv på denna A6000-uppföljare i höstas när jag kikade på ett kompakt men ändå hyfsat ljusstarkt spegellöst system att komplettera mina DSLR:er med. Kikade då naturligt även på Sonys A7-serie. Tycker A7II ligger faktiskt väldigt bra till i pris med tanke på hur mycket både kvalitet och teknik man får där. Körs också på väldigt förmånliga kampanjer emellan varven (håll utkik på tex hos Cyberphoto, men även de andra leverantörerna).

En eventuell nackdelen kan vara att de nya A7II-husen är lite större. A6000 är ju faktiskt en grymt smidig kamera i förhållande till sin bildkvalitet (en väldigt lyckad modell rent generellt, och var ett tag inne att slå till på den och inte vänta på denna uppföljare). Fördelen med att gå upp på A7-serien är ju precis som du själv säger, och som diskuterats av mig och andra innan, att man då får en väldigt fint anpassad objektivserie till den.

Dock eftersom A6300 snart är ute i butik och till försäljning, så skulle jag nog ändå vänta lite och se om den kanske ändå har några fördelar gentemot tex A7II som uppväger de andra nackdelarna. Hade jag inte haft jättebråttom att köpa ett nytt system så hade jag nog därför avvaktat lite. Tror nog ändå att A6300-huset ser ut att kunna ha potential, speciellt med sin nya uppgraderade AF-teknik, att bli en fin uppgradering av A6000-huset.

Men, som med allt, så är det inte bara kamerahuset man endast skall titta på och endast satsa alla pengar på, det är ju det hela kompletta systemet och lösningen som är avgörande för hur väl det fungerar samman. Oftast lever man ju även med samma system för ett tag (sedan om det är litet eller stort kan ju variera).

Så avvakta tills du kan lästa tester av A6300 och själv jämföra med tex A7II är mitt råd (om du inte har bråttom).

Tills dess så kan du även börja att kika på vilka typer av objektiv, brännvidder, ljusstyrka, etc, som du tror att du kommer att vilja kunna fotografera med (både nu, och även lite längre fram).

Speciellt om du vill kunna filma med kameran så har Sony kanske de allra bästa kamerorna och mycket bra objektiv som är väl anpassade för det. Nu filmar jag inte mycket (väldigt sällan snarare, och använder mobilen då), men hade jag gjort det så hade jag med säkerhet satsat på Sonys spegellösa system (fast förmodligen A7-serien då). Grymt fina på det.






Bra skrivet. Jag ska absolut avvakta och läsa recensioner, tester osv. Har inte såå värst bråttom så kan allt stå ut till slutet av mars
 
Jag tror inte alls det är många som har både och, utom i nördsammanhang som här. A6000 är en av de mest sålda kamerorna förra året, och jag tror att de flesta som köpt den bara har APS-c. Jag tror också att de många (om inte nödvändigtvis de flesta) som köpt A7-serien gjort det som komplement till en annan kamera och inte alls är intresserade av APS-c.

Jag har bara A6000 och skulle helst nöja mig med APS-c-

Om du hade haft en Sony som huvudkamera, så hade det säkert varit en A7II:a av något slag och då hade du varit i precis den situationen jag pratar om. Det är väl inte så ovanligt att proffsfotografer som kör Canon har en 7D eller 7D II också parallellt med en 5D MK II eller III eller något ännu tyngre. Köper de APS-C -anpassade objektiv? Jag har svårt att tro det. Låter rätt opraktiskt.

Vad man nöjer sig med beror på så mycket. Det är trots allt skillnad i detalj på vad en A6000 ger och en A7r II ger med 46 MP. 24 MP räcker långt men 46 MP ger en helt annan frihet i efterbehandling och har man 46MP så kan man ju köra i APS-C med den också eller hur? Har man några APS-C -objektiv så funkar ju det fin fint om de är E-mountobjektiv speciellt. Då behöver man ju inte ens tänka på det utan det sköter sig ju helt själv. Det är ju det som är så bra med A7rII. Det enda negativa i det sammanhanget är väl priset. Man får ju rätt många A6000 för en A7rII. Sex sju stycken ungefär.

Jag tror att vi framöver kommer få se många konstiga/oortodoxa kombinationer av system, där en Sony APS-C kombinerat med en Sony A7:a av något slag kanske kommer att vara något av det minst konstiga man kommer träffa på. Så är det ju redan.
 
Jag har kört Sony som huvudkamera i snart fyra år (Nex-7 och A6000), så jag vet i alla fall vad jag pratar om :)
 
Jag har kört Sony som huvudkamera i snart fyra år (Nex-7 och A6000), så jag vet i alla fall vad jag pratar om :)

Ja det blir gärna så att stora tunga DSLR:er blir dyra för tidigt pensionerade bokstöd hur bra de än är i vissa avseenden när man skaffat sig något smidigare. Du hade väl en Nikon tjockis också eller hur, om du inte lyckats sälja den med stor förlust?

Men varför skulle det vara så konstigt om någon exv. sitter med första generationens A7:eek:r med kontrast AF och vill komplettera med en A6300 som lovar skitbra AF och dessutom filmning i 4K. Tycker det låter som ett väldigt troligt scenario framöver. Jättebra kombo! Genom det kanske de slipper alltför stor kapitalförstöring när de kan ha kvar sin gamla A7:a istället för att köpa en A7r II. A6300 har förmodligen bättre AF än t.o.m. A7r II har och det till en blygsam summa i det sammanhanget.
 
Det är väl inte så ovanligt att proffsfotografer som kör Canon har en 7D eller 7D II också parallellt med en 5D MK II eller III eller något ännu tyngre.

Nu har jag ingen tillförlitlig statistik att luta mig emot, men min erfarenhet är att nästan alla av dagens proffsfotografer kör med fullformatshus på både Canon-sidan och Nikon-sidan.

Dags/kvällstidningsfotografer och professionella vilt/fågel-fotografer är väl de typiska undantagen, men annars för de flesta yrkesfotografer så tycker jag att det är vanligare att man, när de har två kamerahus, ser två stycken som bägge är småbild/fullformat. Dvs det är idag normalt betydligt vanligare att se kombinationen med tex D4S & D810, än kombinationen med tex D4S & D300.

Om vi håller oss till Nikonsidan så har ju visserligen D500 äntligen kommit som en efterträdare till D300 (efter en extremt lång tid - vilket kanske säger lite om marknaden), men det är nog även fortsättningsvis väldigt mycket av en nischkamera ibland proffsfotografer, och de flesta normala proffs kommer nog att även fortsättningsvis att köra på D4S, D810 och kommande D5.

Tror att de flesta som har en blandad miljö av DSLR:er med både APS-C och småbild/FF snarare har det av historiska själ, än av någon rationellt medveten tanke och köpt det relativt samtidigt och relativt nyligen.

Undantag finns garanterat till detta (tex de som både plåtar mycket fåglar med APS-C och även andra motiv med småbild/fullformat som motiverar det aktiva valet att mixa husen). Dock så har de flesta amatörfotografer som jag känner, som har en mixad miljö av DSLR-hus med olika sensorstorlekar, det mest pga att de startade med APS-C DSLR, och har sedan kompletterat med småbild/fullformat DSLR när de började komma ner i pris som passade privatpersoners plånbok lite bättre.

Så även om undantag givetvis finnes (säker många här som kan komma upp med det), så hör det nog ändå mer till ovanligheten att man i modern tid medvetet nyanskaffar en sådan mixad sensorkombo till samma kameratyp och objektivserie.
 
Ja det blir gärna så att stora tunga DSLR:er blir dyra för tidigt pensionerade bokstöd hur bra de än är i vissa avseenden när man skaffat sig något smidigare.

Ibland låter det dels som om en genomsnittlig DSLR skulle väga 10-15 kilo och som om det ligger drivor av övergivna DSLR-kameror slängda överallt eftersom de bytts ut mot spegefritt :)

Faktum är att relationen mellan spegelfritt och DSLR bara mycket sakta förskjuts. DSLR säljer fortfarande i betydligt större antal än spegelfritt. På sikt kommer spegelfritt ta över (det anser även folk från Canon och Nikon om du undrar :) men det går långsammare än de flesta trott.

Jag pratade i början av förra sommaren (under visningen av A7R II, RX10 II och RX100 IV) med en Sony-representant. Han menade att det både bland entusiaster och, vilket han erkände, bland tillverkarna själva av och till funnits ett överdrivet fokus på det här med kamerahusens storlek, att minskad storlek på kamerahuset lite slentrianmässigt setts som huvudorsaken att bygga spegelfria kameror. Han sa vidare att det helt klart finns en grupp som övergett DSLR och bytt till spegelfritt i huvudsak för att få mindre kameror. Men att de ändå är en begränsad målgrupp som man redan täcker rätt bra.

Han framhöll att det finns en ännu större grupp, och som de räknar med kommer att växa ytterligare, som bryr sig mindre om storlek utan snarare tycker spegelfritt helt enkelt är en smartare och bättre lösning - de föredrar EVF med de fördelar en sådan ger, de tycker de är smidigare som hybridkameror för video/stillbild, de gillar att spegelfria kameror kan vara tystare osv. Och många i den här gruppen frågar efter bättre grepp, fler och bättre utformade yttre reglage ... Kort sagt spegelfria kameror som - i synnerhet med objektiv monterat - faktiskt varken är lättare eller mindre än motsvarade DSLR. Däremot bättre. Sony-killen menade - inte helt utan orsak, och nya A6300 förstärker ju hans argument ytterligare - att spegelfria redan idag har en exaktare och mer användbar autofokus för de flesta vardagssituationer och att de inom några år kommer vara ikapp även för actionfoto och annat (där tror jag det tar längre tid än han trodde, men det är min åsikt :)

Visst kommer det fortsätta finnas små och lätta spegelfria modeller - det är en av deras fördelar. Men det är faktiskt inte den enda, eller ens den största, orsaken att en allt större andel av systemkamerautbudet framöver kommer att bestå av spegelfria modeller. Det handlar om att spegelfria är enklare att bygga och att de gradvis kommer kunna vara snabbare, tystare, fokusera bättre, vara bättre videokameror, erbjuda en bättre sökarupplevelse osv, osv. Det är nog ingen slump att de tre nya objektiven som presenterats snarare verkar ha utformats för att ha bra prestanda än för att vara små - av vad jag har sett är de lika stora som motsvarande DSLR-objektiv.

Tänk en A6300 med den nya 70-200/2,8 monterad. Vad jag kan se kommer den varken vara speciellt mycket mindre eller så mycket lättare än en Eos 70D eller D7200 med sina respektive 70-200/2,8. Däremot verkar den till liknande pris kunna ge både snabbare serietagning och rent av lika bra eller bättre autofokus. Och tack vare sin EVF kan den ge sökarförstoring, peaking, zebra, live-histogram och massa annat smidigt.
 
Nu har jag ingen tillförlitlig statistik att luta mig emot, men min erfarenhet är att nästan alla av dagens proffsfotografer kör med fullformatshus på både Canon-sidan och Nikon-sidan.

Dags/kvällstidningsfotografer och professionella vilt/fågel-fotografer är väl de typiska undantagen, men annars för de flesta yrkesfotografer så tycker jag att det är vanligare att man, när de har två kamerahus, ser två stycken som bägge är småbild/fullformat. Dvs det är idag normalt betydligt vanligare att se kombinationen med tex D4S & D810, än kombinationen med tex D4S & D300.

Om vi håller oss till Nikonsidan så har ju visserligen D500 äntligen kommit som en efterträdare till D300 (efter en extremt lång tid - vilket kanske säger lite om marknaden), men det är nog även fortsättningsvis väldigt mycket av en nischkamera ibland proffsfotografer, och de flesta normala proffs kommer nog att även fortsättningsvis att köra på D4S, D810 och kommande D5.

Tror att de flesta som har en blandad miljö av DSLR:er med både APS-C och småbild/FF snarare har det av historiska själ, än av någon rationellt medveten tanke och köpt det relativt samtidigt och relativt nyligen.

Undantag finns garanterat till detta (tex de som både plåtar mycket fåglar med APS-C och även andra motiv med småbild/fullformat som motiverar det aktiva valet att mixa husen). Dock så har de flesta amatörfotografer som jag känner, som har en mixad miljö av DSLR-hus med olika sensorstorlekar, det mest pga att de startade med APS-C DSLR, och har sedan kompletterat med småbild/fullformat DSLR när de började komma ner i pris som passade privatpersoners plånbok lite bättre.

Så även om undantag givetvis finnes (säker många här som kan komma upp med det), så hör det nog ändå mer till ovanligheten att man i modern tid medvetet nyanskaffar en sådan mixad sensorkombo till samma kameratyp och objektivserie.

Poängen är väl att om man nu sysslar med exv. naturfotografering så kan man ju både ha användning för ett FF hus med hög upplösning och idag kanske en Canon-fotograf skulle välja en 5Ds med 50 MP och ha en 7D MK II för exv. kunna dra nytta av förlängningsfaktorn vid behov. Då kommer man sannolikt välja objektiv man kan sätta på både kamerorna. Att det sedan finns folk som aldrig tar i en APS-C -kamera av olika skäl är väl inget som motsäger att har man hus med samma fattning och olika stora sensorer, så gör man förmodligen klokt i att välja objektiv som kan användas på båda typerna av hus om man inte ska dra på sig en onödig massa dubblerade varianter av objektiv.

Är det verkligen en kontroversiell tanke?? När jag läser vad Anders skriver ovan så undrar jag om jag missförstått det inlägget. Så är det väl vilket kameramärke man än har skulle jag tro utan att för den skull veta hur andra tänker. Det är bara ren logik. Att det sedan finns fotografer som bara använder APS-C (rena konsumentmodeller) som Anders lyft, motsäger väl heller inte att man behöver fundera över det jag säger om man nu som jag och många andra faktiskt har kameror med olika stora sensorer och samma fattning. I mitt tycke är en sådan kommentar näst intill OT. Ingen har väl ifrågasatt att man kan vara glad och nöjd med en billigare och enklare APS-C -kamera. Inte heller att dessa fotografer förmodligen är i stor majoritet. Men att de är i majoritet och inte har våra överväganden att göra innebär väl inte att det är så särskilt konstigt att vi måste göra våra.
 
Ibland låter det dels som om en genomsnittlig DSLR skulle väga 10-15 kilo och som om det ligger drivor av övergivna DSLR-kameror slängda överallt eftersom de bytts ut mot spegefritt :)

Faktum är att relationen mellan spegelfritt och DSLR bara mycket sakta förskjuts. DSLR säljer fortfarande i betydligt större antal än spegelfritt. På sikt kommer spegelfritt ta över (det anser även folk från Canon och Nikon om du undrar :) men det går långsammare än de flesta trott.

Jag pratade i början av förra sommaren (under visningen av A7R II, RX10 II och RX100 IV) med en Sony-representant. Han menade att det både bland entusiaster och, vilket han erkände, bland tillverkarna själva av och till funnits ett överdrivet fokus på det här med kamerahusens storlek, att minskad storlek på kamerahuset lite slentrianmässigt setts som huvudorsaken att bygga spegelfria kameror. Han sa vidare att det helt klart finns en grupp som övergett DSLR och bytt till spegelfritt i huvudsak för att få mindre kameror. Men att de ändå är en begränsad målgrupp som man redan täcker rätt bra.

Han framhöll att det finns en ännu större grupp, och som de räknar med kommer att växa ytterligare, som bryr sig mindre om storlek utan snarare tycker spegelfritt helt enkelt är en smartare och bättre lösning - de föredrar EVF med de fördelar en sådan ger, de tycker de är smidigare som hybridkameror för video/stillbild, de gillar att spegelfria kameror kan vara tystare osv. Och många i den här gruppen frågar efter bättre grepp, fler och bättre utformade yttre reglage ... Kort sagt spegelfria kameror som - i synnerhet med objektiv monterat - faktiskt varken är lättare eller mindre än motsvarade DSLR. Däremot bättre. Sony-killen menade - inte helt utan orsak, och nya A6300 förstärker ju hans argument ytterligare - att spegelfria redan idag har en exaktare och mer användbar autofokus för de flesta vardagssituationer och att de inom några år kommer vara ikapp även för actionfoto och annat (där tror jag det tar längre tid än han trodde, men det är min åsikt :)

Visst kommer det fortsätta finnas små och lätta spegelfria modeller - det är en av deras fördelar. Men det är faktiskt inte den enda, eller ens den största, orsaken att en allt större andel av systemkamerautbudet framöver kommer att bestå av spegelfria modeller. Det handlar om att spegelfria är enklare att bygga och att de gradvis kommer kunna vara snabbare, tystare, fokusera bättre, vara bättre videokameror, erbjuda en bättre sökarupplevelse osv, osv. Det är nog ingen slump att de tre nya objektiven som presenterats snarare verkar ha utformats för att ha bra prestanda än för att vara små - av vad jag har sett är de lika stora som motsvarande DSLR-objektiv.

Tänk en A6300 med den nya 70-200/2,8 monterad. Vad jag kan se kommer den varken vara speciellt mycket mindre eller så mycket lättare än en Eos 70D eller D7200 med sina respektive 70-200/2,8. Däremot verkar den till liknande pris kunna ge både snabbare serietagning och rent av lika bra eller bättre autofokus. Och tack vare sin EVF kan den ge sökarförstoring, peaking, zebra, live-histogram och massa annat smidigt.

Det var inte jag som skrev i en test om Nikons D3 eller om det vad D4 att det kändes som att ha en motorsåg runt halsen. :)

Det är inte bara jag som har drivor av gamla tjockkameror jag aldrig använder längre. Det har eller hade även Anders som ju nu säger att hans A6000 numera är hans huvudkamera. Men de större kamerahusen så blir de ofta liggande på hyllan eftersom man inte bara har dem med överallt av praktiska skäl.

Det handlar heller inte om att ett spegelöst Sony-hus inte skulle bli nästintill lika skrymmande med dessa nya ljusstarka Sony G Master-objektiv. Behöver man dessa så behöver man dem och då är det så och storleken blir det den blir och inte sällan otympligt, skrymmande och tungt. Min A7II med Sonys FE 70-200mm är inget man går omkring med runt halsen.

Men du vet ju också att dessa tjockkameror (inte sällan med inflexibla inbyggda "batterigrepp") är gigantiska vid sidan av en A6000 eller NEX 7 och även vid sidan av en marginellt större A7:a. Men dessa kameror kan bli verkligt smidiga med exv. manuella små Hexanon. Leica, Zuiko eller mina egna favoriter Pentax SMC från 70-talet. Både 50mm/1,7 och inte minst pannkakaan 40mm/2,8 är pyttesmå i jämförelse med det mesta inklusive adapter!

Så jag skulle hellre säga flexibiliteten. Ett sådant litet ekipage kan man alltid ha med sig och det är dessutom en betydligt bättre "avkastning" på den investering ett kameraköp är än att låta den ligga oanvänd på någon hylla. Jag har alltid mitt Zeiss FE 35mm/2,8 med på något av mina hus eller några av mina Pentax. Jag tänker inte ens på det längre för den tar ingen plats och väger nästan ingenting.

Om jag jämför exv. mitt 100mm/2,8 Samyang makro så är ju det gigantiskt i jämförelse med mitt kanske vassaste objektiv mitt Pentax SMC-M 100/2,8 från 70-talet. Jag har svårt att ta in att moderna objektiv ska vara så galet stora i en jämförelse. Observera att de har exakt samma ljustyrka båda två och de är manuella båda två. Pentax objektivet är betydligt mindre trots att man måste ha en adapter emellan dessutom.

När det är sagt så tror jag att du har helt rätt för de fotografer som nu i en del fall väljer exv. A7rII och kommer från stora promodeller från Canon och Nikon är nog ofta ute efter helt andra saker som exv. den bästa bildkvaliteten man idag kan få för pengar om man köper ett digitalt småbildshus-hus och är de det så kommer de också helt bortse från att de bästa FE-objektiven kommer väga lika mycket som konkurrerande objektiv från andra tillverkare. Men det finns även andra röster som väljer spegellösa Sony för just storlek och vikt. De används i drönare och exv. bergsklättrare verkar älska dem för hög bildkvalitet, liten vikt inte minst och litet format bara för att ta ett par udda användningsområden. En övrig stor nische är gatufoto där nu helt tysta slutare kan vara av stort värde om man tar bilder i känsliga miljöer där man inte vill störa. Även A6300 verkar ju få den möjligheten, vilket en del säkert kommer gilla.
 
Dåliga proportioner

Som A7R-användare (komplement till mina Nikon) granskade jag med intresse de här nya gluggarna. Sannolikt bra grejor.

Har bara en invändning: Proportionerna.

Jag har ett extra batterigrepp till A7R och med det monterat och en enkilosklump till objektiv känns ekipaget i mina händer obekvämare att hantera IRL och olika situationer än en D8x0 med motsvarande objektiv.

Aven A7II känns för flat i näven med ett batterigrepp (som har vä'sentligt bredare bas än kameran).

Klumpigt ekipage helt enkelt även om IQ blir bra.

Här har Samsung NX1 och Fuji XT-1 en fördel. De är lite mindre än en konventionell dslr men känslan är ungefär lika stor och stabil, trots låg vikt. Bättre balans.

Bara min åsikt.

//Lennart
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar