Efter att ha insett att många brudpar frågar efter att få CD med "högupplösta" bilder...utan att alls förstå vad de egentligen begär, så tänkte jag att det är på sin plats att diskutera detta och höra lite vad ni som plåtar bröllop har för åsikter här och hur ni ställer er till frågan.

Som jag ser det så kan jag alltså ge kunden en bild på 300x200 pixlar och hävda att den är "högupplöst".....så länge man skriver ut den 25x17 mm.

Ni som alltid slänger till kunden en CD/DVD med alla bilder "direkt ur kameran" och tycker det är självklart behöver inte tala om det här eftersom det troligen är många.
Jag är själv ute efter att plåta med kvalitet och inte kvantitet. Därför är det också det jag erbjuder.

jag brukar erbjuda JPEG som kunden kan använda för att printa upp till 13x19cm med full kvalitet. Där sätter jag gränsen och sedan är de välkomna att beställa större kopior av mig.

Problemet verkar vara att kunden inte är beredd att slanta upp för redigerade filer i originalstorlek. När man förklarar att de kan printa upp till 13x19 så verkar dock många inse att det är ganska ok i alla fall.

Ni som inte säljer era bilder i originalstorlek eller kanske höjer prislappen rejält, berätta gärna lite om er filosofi.

Säg att du gärna, istället för högupplösta bilder på CD, säljer högupplösta papperskopior. Argumentet du kan använda är att eftersom du är konstnär, så vill du ha kontroll över hur bilden skrivs ut. Dessutom är fotografierna dina skapelser och därmed har du rätten att ha kontroll över hur utskrifterna görs.

Som ett extra argument föreslår jag att du skriver ut två versioner av samma bild, en direkt ur kameran och utan färgkontroll i skrivaren, på billigt papper. Samt en som efterbehandlats och skrivits ut under kontrollerade former på lite exklusivare material. Blir nog inte svårt att övertyga även den mest snikna om fördelen att låta dig själv som fotograf skriva ut/framkalla bilderna.

Eeros, mycket bra förslag att visa en plain enkel utskrift mot en kvalitetsutskrift!
Vad jag inte skrev var att jag även erbjuder förstoringar av de bilder de själva väljer.

Vem vill ha massvis med högupplösta bilder på papper? Inte jag i alla fall, vad ska man med dom till, tapetsera väggarna, tända kaminen, på dass?

David G sa:

Vem vill ha massvis med högupplösta bilder på papper? Inte jag i alla fall, vad ska man med dom till, tapetsera väggarna, tända kaminen, på dass?

Klicka för att se resterande...

Vad ska de då med högupplösta bilder på CD till? Vill de ha högupplösta på CD, så betyder det att de vill göra papperskopior av dem. Om de bara vill ha bilderna elektroniskt, då duger det lika bra med lågupplösta bilder.

Hmm, så var det det där mer "högupplösta och "lågupplösta" igen då...

Jag är inte någon yrkesfotograf, men jag har lite koll på affärer...det här kanske kan tyckas som ett tråkigt förslag, men ska man tjäna pengar på foto så gäller samma regler som i alla branscher; man får helt enkelt göra en bedömning på vad som lönar sig.

Alltså:
Försök att ställa upp, i pengar, en budget över vad du beräknar förlora (i form av förlorade uppdrag) på att inte skicka med högupplösta bilder.

Ställ sedan det mot vad du tror dig kunna tjäna mer på försäljning av prints om du inte skickar med högupplösta bilder.

Kanske inte helt lätt att förutspå, men om man i alla fall gör den bästa gissning man kan, så har man svaret på vad som troligtvis är det affärsmässigt bästa draget.

Jag vet att många fotografer har en väldigt känslomässig koppling till sina bilder, men mitt råd är ändå att försöka göra en affärsmässig bedömning.

I bedomningen som mannbro pratar om, boer du ta med att om du ger kunden mojligheten att sjalv printa bilder, sa berakna risken for hur manga kunder du forlorar da de far se taskiga utskrifter av dina bilder:
-Aha, fotar han inte battre an sa dar? Ja ja, vi hittar sakert en annan fotograf, en vilkens bilder ser professionella ut.

Daer har du orsaken till att manga fotografer ar "kaensliga" av sig, vad det galler att laata kunden sjalv skapa utskriften. Den andra orsaken ar naturligtvis att om kunden sjalv skriver ut, da tjanar fotografen inget pa det. A andra sidan tjanar fotografen en hacka om hon/han saljer bilderna hogupplosta pa CD till ett "paketpris". En bedomningsfraga, precis som du sager.

Sjalv har jag gjort bedomningen att studiobilder laater jag aldrig kunden fa hogupplosta pa CD, eftersom jag vill ha kontroll over hur mina mer avancerade bilder ser ut pa folks vaggar och bokhyllor. Snapshotbilder daremot fran exemplevis en fest, brollop eller resa, kan de fa hogupplosta.




P.S. Varfor fungerar inte skanderna helt plotsligt for mig?

Förslagsvis så avtalar man detta före uppdraget, om kunderna vill ha högupplösta bilder på CD, så innebär det förmodligen att man inte får någon försäljning av bilder/album. Om man har ett paketpris på foto + album/bilder så kan man ju fortfarande ta detta pris, + lite extra då man ger bort sina "orginal". Jag ser inget fel i att ge bort högupplösta bilder, men då får kunderna betala för det oxå. De ska ju fortfarande redigeras och iordningställas. Det är ett jobb, räkna på det och sen är det inte mer med det. Det funkar ju lite så med vanliga fotouppdrag oxå.

Jesper, du får det att låta så enkelt
Det är kul att se att det finns olika sätt att se på det.

Det är klart att om man kan höja priset och lämna med originalfilerna så är ju det bra.

Fortfarande ingen som har kommenterat uttrycket "högupplöst"
Vad innebär det egentligen för dig?

Jag skriver ut kontaktkartor till mina kunder och utifrån dem kan de beställa. Skriver ut själv upp till A3+
/Annika

Jag tjänar inga pengar som fotograf, men skulle fundera mycket och länge innan jag släppte iväg bilder elektroniskt till kunder. Anledningen är att om jag som fotograf gjort vad jag kan göra för att få till perfekta bilder så vill jag inte att kunden skall kunna gnälla på mitt arbete bara för att hon/hon skickat 'mina' bildfiler till det billigaste tjänsten de hittat på nätet för att få dem på papper.

När jag lagt ner tid på att redigera bilder så att de ser bra ut när jag får dem utskrivna på ett företag jag litar på, och vars system jag kan ta hänsyn till, kan kunden be grannen skriva ut bilderna på sin billiga färglaser. Bilderna kommer då med stor sannolikhet inte att bli bra (eller åtminstone inte så bra de kunde vara). Kunden kommer dock troligen inte att inse att den dåliga kvalitén beror på kunden själv, utan kommer att skylla bristerna på mig, trots att jag inte har något med dem att göra.

Detta resonemeng bygger dock på att avtalet gäller att jag skall leverera bilder på papper, inget annat. Om kunden endast vill ha digitala bilder blir läget lite annorlunda. Jag skulle nog försöka få in något i kontraktet att den slutliga kvaliten på bilderna (när de väl kommit på papper) beror lika mycket på utskriften som på fotografens arbete, och använda formuleringen som ett sätt att friskriva mig själv från ansvar om de väljer ett billigt (läs dåligt) ställe att få bilderna på papper.

Nu jobbar inte jag med bilder så jag kan ju ha helt fel. Men jag känner ändå lite att ni oroar er helt i onödan. Iallafall med avseende på det här med hur bildern blir om kunden väljer "fel" lab. Jag tror att om kunden är så gniden/snål/ekonomisk så de skickar sina bröllopsbilder till grannens laserskrivare så har de heller inte högre kvalitetskrav än att era bilder upplevs som FANTASTISKA redan i datorn. Om kunden däremot är mer kräsen så tror jag inte heller kunden skickar bilderna till grannens laser. För övrigt tycker jag Oscar uttryckte det bra lite längre upp. Gör det inte svårare än det behöver vara?

Mvh
Jerry

Kanske inte riktigt svar på frågan men termen "högupplösning /högupplösta börja man använda med VGA upplösning i dator sammanhang och den lägsta VGS upplösningen är 640x480. Därför så är jag inte säker på att jag skulle svälja 300x200 som högupplösta oavsett hur stort man skriver ut.

Det som jag tror är anledningen till att det vill ha högupplösta bilder på CD är att då är det lätt att bara stoppad skivan i dvd spelaren och visa bilderna på sin nya fina plasma så flera kan se på samma gång...

En bild i 300x200 ser hemsk ut i de sammanhangen.

Jag blir alltid lika häpen när denna diskussion kommer upp...

Ok, börjar med att klargöra att jag inte lever på mitt fotograferande även om jag bedriver det 100 % kommersiellt. Men jag tror inte att detta påverkar hur jag ställer mig till denna fråga.

När vi pratar om kunder på detta sätt så får man ju förutsätta att det handlar om uppdragsfotografering, inga arkivbilder. Typiskt barnfotograferingar, bröllop, företagsporträtt eller produktfotograferingar.

En sak som jag tycker verkar skilja mellan mig och många andra är att jag litar på mina kunder, min grundinställning är att vi vill varandra väl. Många kallar mig naiv, men jag tror att jag har ganska bra känsla för folk...

Kunderna vänder sig till mig som fotograf för att de vill ha så bra bilder som möjligt, å de vill ha en sjyst deal.
Mitt normaluppdrag mor privatpersoner är bröllopsfotograferingar. I år har jag faktiskt krupit till korset och faktiskt satt ihop ett "paket pris", normalt tar jag annars betalt per timme. Man får väll kalla det en marknadsanpassning.

Mitt bröllopspaket innehåller 8 timmars fotografering, normalt från 10:00 - 19:00 med paus för lunch. Det blir en hel del bilder på en sådan dag, jag väljer ut kanske 100 bilder som jag piffar till lite snabbt på Lightroom, tar kanske 1-2 timmar, samtidigt markerar jag bilderna som ingen annan skall få se... helst vill jag inte se dem igen heller ;-) Dessa bilder får kunden bläddra igenom på webben.

Sedan gör jag en grundlayout till en bok med de bilder jag tycker är bäst, jag lägger in lite bakgrundsbilder och gör stommen, normalt är boken 90 % klar efter detta. Kunden (aka brudparet) återkommer till mig med sina favoriter från de 100 på webben, jag ser till att jag har med alla detta i boken. Nu går jag igenom boken igen och gör eventuell extra retusch (tack Adobe för smart objects) sedan skickas boken på tryck.

Nu ungefär kommer det som skiljer mig från många fotografer, speciellt bröllopsfotografer... kunden får alla bilderna högupplöst, retuscherade och klara i 17 megapixel (JPEG med Adobe RGB i bröllopsfallet). De får även bilderna i ett webb/e-post vänligt format (JPEG med längsta sidan 800pixlar och sRGB). De får även tips om var de lämpligen skickar sina bilder för att framställa tackkorten och en uppmaning att ange mitt namn i samband med tidningspublicering.

Med företagskunder varierar det lite mer beroende på uppdragets karaktär, typiska företagsporträtt väljer jag ut 1-2 bilder/person och gör klart till tryck, internbruk och webb. Extremfallet åt andra hållet är de som får RAW filerna direkt som en DVD dagen efter fotograferingen, typexemplet katalogproduktion där en reklambyrå jobbar eller kompetensen finns inhouse.

Jag har ännu inte stött på någon kund som har lyckats göra något som påverkat mitt rykte negativt, normalfallet är att en kund ger två nya.

Vad gäller priserna så brukar jag försöka hålla mig runt branchlistorna, spannet just nu för mina företagskunder är 800-925:-/timme + moms (lojalitet, uppdragstyp och några andra faktorer styr timpriset inom spannet). För bröllopsfotograferingen tar jag 16000:- inkl moms.

MWPhoto sa:

Ni som inte säljer era bilder i originalstorlek eller kanske höjer prislappen rejält, berätta gärna lite om er filosofi.

Klicka för att se resterande...

Jag nekade länge printfiler på skiva av två orsaker.

1. Jag vill ha efterbeställningar
2. Jag vill att de som ser bilderna ska få se bra kopior (och det ger ju faktiskt inte vilket labb som helst)

Men sedan en tid tillbaks så har jag känt mig tvungen att vika mig eftersom alla andra delar ut printfiler.. Dock har jag bara vikit mig till jpg-filer i storlek för 10x15 i print och kopior på dessa ligger då dessutom redan med i prispaketet liksom tackkort och två förstoringar.

Jag får efterbeställningar fortfarande, men främst på extra tackkort och fotoböcker om paret inte valt ett paket med sådan i redan från början. Kopior i övrigt fick jag dock inte mycket beställningar på tidigare heller då mycket ju ingår i paketpriset. Och paketpriset har jag naturligtvis lagt upp utifrån innehåll. Jag säljer aldrig "bara" min tid till bröllop utan de som vill ha mig har bara paket som alternativ och iom paketets innehåll tvivlar jag på att värst många eg. nyttjar printfilerna ändå..

David G sa:

Vem vill ha massvis med högupplösta bilder på papper? Inte jag i alla fall, vad ska man med dom till, tapetsera väggarna, tända kaminen, på dass?

Klicka för att se resterande...

Själv så misstänker jag att de har en bunt vänner de vill lämna bilder till...

Personligen är jag inte alls i bröllopssvängen, men för att hämta en liknelse från ett annat område upplever jag diskussionen som att en äppelodlare inte bara nöjer sig med att sälja frukten av sin odling, han säljer trädet också för att inte stöta sig med kunderna...

Om Niklas Wikman känner sig nöjd med sitt "system" för kundrelationer kan ju ingen ha några synpunkter på det. Men jag uppfattar också skillnaden mot andras fotografer som att problemet med utskrift av professionella bilder på icke-professionellt papper/skrivare är löst genom att kunderna får några råd på vägen om hur de hanterar bilderna bäst.

Vet ju heller inte vilken prisnivå bröllopsfotograferna i tråden ligger på, men för 16 000 kronor gör det kanske inte så ont att eventuellt missa en del merförsäljning av större kopior?

Det verkar finnas två olika filosofier bland bröllopsfotograferna.
1. De som säljer fotografier.
2. De som säljer en tjänst.

Jag ramlar in bland de som säljer en tjänst och därmed överlämnar mitt färdiga jobb på en DVD vilket är ofta är önskemålet från brudparen.
Även om det bara är en del av bilderna som jag lägger ned ordentlig redigeringstid på så ser jag till att alla bilder på DVDn är färdiga för utskrift.
Vad jag sett hittils så vill det mycket till om även det billigaste fotolabben ska klanta till bilderna så att jag inte kan stå för mitt arbete.

Sedan är det ju alltid lämpligt att förklara för kunden både muntligt och skriftligt att för absolut bästa resultat bör fotona framkallas på det sätt jag förbehandlat dem för ( jag kalibrerar alla bilder för det lab jag alltid anlitar).
Skapar man ett förtroende hos kunden och är ärlig i alla lägen hoppas och tror jag att de kommer tillbaks för att få hjälp med de utskriftsjobb de vill ha i högsta kvalitet.
10x15-bilder till familjealbumet hamnar inte i denna kategori.

Kanske jag är naiv, man 3år gamla bröllopsbilder på Bert&Berit har inget större kommersiellt värde för mig då de är svåra att sälja till någon annan.

Att försöka diskutera vad som är en vad en icke fotointresserad person anser vara högupplöst bild är för att uttrycka det milt, fjantigt och arrogant.

Vilka fick traditonelt bilderna förut, innan allt blev digitalt?
Gav man bort bilder till vänner och släkt? Och vad gör dom med bilderna i så fall? Det borde ju bli rätt mycke bilder under åren.

Eeros sa:

Vill de ha högupplösta på CD, så betyder det att de vill göra papperskopior av dem. Om de bara vill ha bilderna elektroniskt, då duger det lika bra med lågupplösta bilder.

Klicka för att se resterande...

Öhh. Sämsta gissningen idag. Personligen så har jag inte mycket till övers för papperskopior. Väldigt sällan jag har sånna. Däremot så vill jag ha bilderna elektroniskt i hög kvalite.

Men jag tror att detta handlar om ett generationsskifte också. Fler och fler vill enkelt kunna visa upp sina bilder genom facebook, skicka på msn, ha bilden som bakgrund på datorn etc. Vanliga klassiska fotoalbum kommer förmodligen bli mer och mer sällsynt att folk har.