FS Profilen

Det spelar ingen roll för Ronnie Bergström var han möter djuren så länge han får chansen att fotografera dem. Han hittar motiv både i den egna trädgården såväl som längst uppe i norra Norge.

En av Ronnie Bergströms favoritbilder är den av igelkotten som han fotograferade hemma i sin egen trädgård en julikväll förra året. Han har en liten förkärlek för just igelkottar.
– De är ju söta förstås, och roliga att fota. Rätt som det är dyker de bara upp.

När Ronnie fotograferar djur försöker han att hitta de annorlunda poserna och minerna för att varje bild ska vara unik. När de vilda djuren inte självmant söker upp honom reser han till dem. Varje år reser Ronnie till Norge en eller två gånger.
– Jag är extra förtjust i vadarfåglar och det finns det gott om i Varanger som ligger allra längst uppe i norr i Norge. Det är en resväg på drygt 200 mil, men när man kommer fram finns det mycket att titta på.

Ronnie hittade dit efter att ha inspirerats av andra fotografer. Några av dem han han kommit i kontakt med via Fotosidan.se, andra via fotoklubbar. Att resa i sällskap är numer ganska vanligt, men Ronnie åker alltid i väg på egen hand.
– Jag hyr en stuga i Norge och lever enkelt. Sedan är jag ute och upplever så mycket jag hinner under veckan jag är där. Jag går ut tidigt på morgonen och fotograferar tills ljuset inte fungerar längre. Då är det skönt att inte behöva ta hänsyn till ett resesällskap.

Innan Ronnie åkte till Varanger första gången läste han på om resmålet. Utanför nationalparken ligger Halvöya, och där är det gott om sjöfåglar. Vill man fotografera dem tar man en speedboat över havet. Om vädret är bra vill säga. Annars ställs turerna in. Då brukar Ronnie köra runt med bilen och se vart han hamnar.
– Mitt på dagen sover jag, eftersom jag går upp före gryningen för att fotografera. Annars fotograferar jag det som dyker upp.

För att kunna identifiera fåglarna som han fångar på bild har Ronnie köpt en norsk fågelskådarbibel: A birdwatcher’s guide to Norway. I boken står också att läsa var det är störst chans att se vilka arter.

Precis som av fågelskådarna krävs det tålamod av fågelfotograferna.
– Det är en del väntan bakom de flesta bilderna. Men man kan öka chanserna att få fina bilder genom att fotografera i fint ljus. Så länge ljuset är vackert kan man alltid hitta något. Fast man ska inte nöja sig med skräp. Hellre en bra bild på en vanlig mås än en dålig bild på en ovanlig fågel.

En enda gång har Ronnie haft otur med en resa. Det var när han för några år sedan hade rest till Lofoten, och hela veckan regnade bort.
– Ljuset var inte alls bra, så jag kunde knappt fotografera alls under de dagarna. Men det var den enda gången jag har råkat ut för något sådant.

Ronnie fotograferar mycket. Han är något av en bildsamlare och fyller hårddisk efter hårddisk med minnen. Bara ibland gör han ett ryck och fixar i ordning en bild som han publicerar på nätet.
– Bilderna växer när de fått vila. En som jag har avfärdat vid fototillfället kan efter ett tag visa sig vara riktigt bra.

Att visa bilder på bland annat Fotosidan.se räcker för Ronnies del.
– Jag har inga ambitioner alls att göra till exempel en fotobok. Men en del bilder förstorar jag upp och ger bort till släkt och vänner i julklappar. Det brukar vara uppskattat.

Aldrig nöjd

Fotografier skapas av ljus. Ronnies favoritljus är grynings- och skymningsljuset, de där nästan guldskimrande strålarna som ger långa skuggor på marken. Tiden kan han passa in, men för att få in en fågel i miljön måste han förlita sig på turen. Som när han av en slump upptäckte dimmans lek över Knuthöjdsmossen och bestämde sig för att stanna. Hur solens strålar sedan bröt igenom dimman och hur en smålom som på beställning simmade förbi i exakt rätt ögonblick. Det är ögonblick som aldrig glöms bort.
– Jag ställer höga krav på mina bilder, och det kanske är förklaringen till att jag samlar på dem. Jag vet precis hur en bra bild ska vara.

– Är det ett porträtt ska skärpan ligga på ögat. Hamnar skärpan på till exempel näbben blir det inte alls samma kontakt i bilden. Och om det är en närbild vill jag kunna se dunen och fjädrarna.
Vilket är lättare sagt än gjort. Vilda djur är i regel skygga och snabba på att ta till flykten om de blir oroade.

– Jag var ute och fotograferade i juni. Under tiden jag väntade på lappugglan blev jag uppäten av knott och mygg. Lappugglan är ljudlösa och dyker bara upp. Då har man ungefär en sekund på sig att fotografera dem innan de försvinner igen.

Oftast känner Ronnie av när bilden sitter. Det kan dock alltid bli bättre, så efter en förmiddags fotograferande brukar Ronnie
ta en paus för att sedan gå tillbaka lite senare på eftermiddagen.

Det är mycket tid som går åt att jaga fåglar och andra djur, även som amatörfotograf.
– Jag jobbar inom industrin och arbetar skift. Det gör att jag ofta är långledig, vilket passar mig perfekt. Jag och min familj gillar att resa.

Familjen består av Ronnie, hans sambo och parets två döttrar. Under hösten reste de till Barcelona. Under familjeresorna låter Ronnie bli att leta efter fåglar att fotografera.
– Då riktar jag in mig på gatufotografering och arkitektur i stället. Det är roligt att bryta av med något omväxlande ibland.

Behöver variation

Ronnies bildintresse startade julen 2007. Då köpte han en kamera med tanken att fotografera familjen. Därefter köpte han ett teleobjektiv.
– Sedan dess är det naturbilder som gäller, och särskilt fåglar. Jag var fascinerad av dem långt innan jag började att fotografera dem.
Med min kamerautrustning kan jag studera dem på närmare håll än jag kunde innan.

Även fyrfota djur får också en del av uppmärksamheten. Ibland tycker Ronnie att hans fotograferande går till överdrift.
– Jag kan ta alldeles för många exponeringar på ett motiv för att vara säker på att det ska bli bra. Är det inte fåglar är det grävling, rävar och älgar. Allt för att få vara ute. Det är ett så bra sätt att stressa av på.

När han har tid åker Ronnie också iväg på kortare resor inom Sverige. Öland är ett av favoritresmålen.
– Det är så skönt att ligga vid stränderna och vänta på att något ska hända. Jag är oftast den som lämnar stranden sist av alla – de flesta packar ihop och åker iväg när bilderna blir som bäst. Jag åker inte hem förrän det är helt mörkt.

Kustpipare på Öland. Vågorna sköljer över stenarna där kustpiparen letar efter något att äta.

Trädgården är hans räddning när tiden inte räcker till för en längre utflykt. Där finns alltid någonting att fotografera. Är det inte igelkottar kan det vara domherrar. Och så finns det återkommande utflyktsmålen Orsa rovdjurspark och Nordens ark.
– Dit åker jag på dagsutflykter för att hämta inspiration. Jag kommer på morgonen och tillbringar hela dagen fram till stängning utanför burarna. Det är en bra träning att lära sig förhålla sig till givna förutsättningar.

Ibland kan Ronnie känna att han har tagit en bild förut.
– Ta till exempel nötväckan. Jag har fotograferat nötväckor vid jag vet inte hur många tillfällen, och det är lätt att känna att alla bilder redan är gjorda. Samtidigt har jag svårt att känna mig nöjd, så jag ser varje chans att fotografera nötväcka som en chans att ta den där perfekta bilden. Det är kluvet det där. Å ena sidan hade det varit skönt att få känna sig nöjd. Å andra sidan är det ju jakten på en ännu bättre bild som driver mig vidare.

Trots att Ronnie har hållit ett högt tempo i åtta år ser han inga tecken på att fotolusten är på väg att ge med sig.
– Intresset hålls vid liv genom att jag håller på med olika projekt. Jag tror att just omväxlingen är nyckeln. Jag brinner lika mycket för fotograferingen nu som jag gjorde när jag började för åtta år sedan.

Av Amy Lagerman

Publicerad 2015-12-26.

Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 7/2015

FS Profilen

Känsla framför perfektion

Fotosidan testar

TEST: Nikons nya 500 och 600 mm supertelen

FS Profilen