FS Profilen

Han ser landskap i staden och vet att inspiration är en fråga om att se. Fotosidan-medlemmen Mikael Sundberg väljer att fotografera landskap när han behöver ladda själen och jagar då motiv med mycket känsla.

För Mikael Sundberg är det oerhört viktigt att landskapsbilder väcker känslor hos åskådaren. Helst ska det kännas som att man själv är på plats och upplever den magiskt vackra naturen.
– Landskapet finns överallt. Vi befinner oss mitt i landskapet utan att vi tänker på det. Också när vi är mitt i staden bland alla byggnader står vi ju mitt i ett landskap.

Att låta djur, människor och just byggnader få plats i bilderna kan även tillföra en extra dimension till landskapet. De är symboler för människans närvaro.
– Men en tekniskt perfekt bild som inte framkallar någon slags känsla ger mig ingenting. Därför fokuserar jag själv främst på just känslor och skippar till stora delar den tekniska biten när jag fotar.

Ett exempel på det är att skärpan inte alltid behöver vara perfekt.
– Ibland kan till och med oskärpan göra bilden bättre. Samma bild med knivskärpa hade varit tråkig och redovisande.

Ett annat exempel är när det ösregnar, eller snöar. De flesta i den lokala publiken vet redan hur det ser ut då. Då är det bättre att fokusera på hur vädret upplevs.
– Här är skärpa helt onödig. Tvärtom blir det mer intressant att fånga känslan av vädret, till exempel hur det känns när regndropparna kommer in i ögon eller hur det ser ut när snöflingorna smälter på glasögonen.

Inspirationskällor råder det aldrig brist på. Det finns många bilder på nätet samt i tidningar och böcker som Mikael får idéer ifrån.
– I dagens samhälle finns det hur mycket inspiration som helst att hämta bara man tar sig tiden att se. Jag upplever till exempel att min kreativa förmåga sjunker när jag har för mycket att göra, men att den sedan exploderar så fort jag får andrum. Därför är det bra att kontinuerligt samla inspiration så att det bara är att ta tag i kameran när tiden infinner sig igen.

Mikael själv lämnar gärna staden när han får tid över, och rekommenderar varmt alla att följa hans exempel.
– Som landskapsfotograf tillbringar man mycket tid ute i naturen vilket är bra mot stress. Att vara utomhus utanför stadsmyllret är också ett väldigt bra sätt att ladda själen. Miljön skulle också tjäna på att fler intresserade sig för landskapsfotografering: ju fler som fotograferar landskap desto fler blir det som vill bevara naturen. Vi människor skulle alltså göra oss själva en tjänst.

Dämpa kraven

Det bästa tipset för att komma igång med landskapsfotografering är enligt Mikael att ta det lugnt. Börja med att gå runt och experimentera med din kamerautrustning.
– Ha inte för höga krav på dig själv och absolut inga krav på att komma hem med pangbilder. Då blir man bara deprimerad. Se pangbilderna som en bonus istället. Som att hitta en skatt. Med åren samlar man skatterna på hög och får i slutändan ihop ett fint bildarkiv, men det måste få ta tid.

Landskapsfotografen spenderar ofta den tiden i gryningen eftersom det är dagens första strålar som faller som vackrast över världen.
– Själv jobbar jag på två olika sätt. Det ena är lite spontant då jag letar efter nya ställen och upptäcker nya världar. Det andra är mer planerande, även om det aldrig går att detaljstyra till hundra procent. Vädret går inte att påverka. Men hur jag än jobbar är det oftast i gryningen.

Mikael har inga egentliga måsten eller tabun när det kommer till sitt bildskapande. Det mesta är tillåtet så länge det redovisas öppet och ärligt.
– Om man till exempel manipulerar en bild så bör man vara ärlig om det om någon frågar. Jag har sett många duktiga fotografer manipulera sina bilder och vara öppna om det. De är till och med kända. Men det beror ju så klart på vad man vill uppnå med sin bild.
– Om syftet är att visa naturen som den är bör man givetvis inte manipulera bilden. Men det handlar också om hur vi definierar bildmanipulation. För mig är det att lägga till något efterhand eller att ta bort något som funnit på plats. Att klona bort damm som fastnat på sensorn räknar jag inte. Inte heller att justera exponering, ljus eller färger.

Låt det ta tid

Mikael började med fotografering 2006 som en hobby.
– Jag är född döv så en del media, som till exempel musik, ger mig ingenting. I stället brinner jag för att jobba med det visuella.

När han tog plats bakom kameran i början var nästan allting värt att fotografera. Efter ett tag blev han mer och mer återhållsam med exponeringarna.
– Jag tar färre och färre bilder för varje år i takt med att jag utvecklas. I början tänkte jag inte så mycket utan tog bara bilder som jag såg och trodde skulle bli bra. Sedan lärde jag mig att se med ”kamera-ögonen”. Först därefter är det möjligt att utvecklas, och då följer en säkerhet om vad som fungerar och vad som inte gör det.

Mikaels erfarenhet är att det inte finns någon genväg till de bästa bilderna. Det går inte att kliva in i målet direkt. Det bästa och enda sättet är att ha tålamod.
– Under tiden bör man experimentera för att lära sig hantera sin kamerautrustning. Jag började med Canon 350D och kit-objektivet. Redan från början hade jag med mig att det inte är kameran som gör bilden utan fotografen bakom kameran. Det är viktigt att ha med sig tycker jag.

Under vinterhalvåret erbjuds flera tillfällen att lära sig hantera kameran.
– När det är klart väder vill jag tipsa om att åka långt ut från stan, bort från all belysning, och njuta av stjärnhimlen. Den är otroligt vacker under Sveriges mörka och kalla månader. Då får du uppleva hur det känns att vara i landskapet som du vanligtvis inte ser.

2005 gick Mikael med på Fotosidan.se. Han har inte bara fått kontakt med skickliga fotografer via sidan. Han hittade också sin fru där.
– Den 1 januari 2006 valde jag mellan en Canon- och Nikonkamera. Det blev Canon. Min fru hade samtidigt bestämt sig för att också köpa en kamera och såg att jag hade köpt samma modell som hon funderade på. Hon tog kontakt med mig och frågade om kameran och nu har vi snart varit tillsammans i tio år. Behöver jag säga att jag är glad att jag valde rätt märke?

2009 började Mikael få beställningar på fotojobb och startade sitt företag som yrkesfotograf. I dag är han utöver fotograf också delägare till kombinerat fotograf- och datakonsultföretag.
– Jag och min barndomsvän bestämde oss för att kombinera fotografering, multimedia och systemutveckling till ett och samma företag, så det är för det mesta där jag jobbar som fotograf. På sin fritid är Mikael dessutom involverad i projektet ”Fotamig” där han arbetar med en fotobok. Och nyligen blev han vald till styrelseordförande på Europeiskt teckenspråkscenter där han även fotograferar under konferensresorna till andra länder. Det är fullt upp, men han är van.

– Före 2006 jobbade jag som lärare inom dator, teknik, multimedia och spreadthesign.com, som är ett EU-projekt för teckenspråk. Innan jag började fotografera sysslade jag mycket med filmskapande och filmeffekter men kände att det krävdes mycket ljud för att resultatet skulle bli riktigt bra.

– Då bytte jag spår från film till foto istället: det krävs inte ljud på stillbilder. Där fastnade jag.

Drömmen är att sälja massor av printar av magiska landskap, men Mikael är medveten om att fotobranschen är otrolig tuff med hård konkurrens.
– Fast ingenting är omöjligt. Jag har redan kommit väldigt långt och är mycket nöjd med det jag har lyckats med. Man ska aldrig sluta drömma och alltid ha ett mål att sträva mot. Slutar man drömma blir livet tråkigt.

Av Amy Lagerman

Publicerad 2015-12-08.

Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 7/2015

FS Profilen