Fotoskola: Lär dig mer om optik
Foto: Studiocasper/Istockphoto
Typer av optik
De tre mest grundläggande typerna av objektiv är vidvinklar, normalobjektiv och teleobjektiv. Vidvinklar ger som namnet säger breda eller vida bildvinklar. Teleobjektiv ger smala bildvinklar, de väljer ut en liten bit av verkligheten framför fotografen. Normalobjektiv kan sägas vara de objektiv som varken är vidvinklar eller teleobjektiv.
En mer teknisk definition är att normalobjektiv har en brännvidd som är ungefär lika med sensorns diagonal. Vilket blir 43 mm för en småbildskamera, 28 mm för en APS-C-kamera, 22 mm för en Four Thirds-kamera eller 16 mm för en kamera med entumssensor. I praktiken är normalobjektiv ofta lite längre än sensordiagonalen, som 50-55 mm för småbild, 35 mm för APS-C och så vidare. Rent praktiskt är normalobjektiv de man enklast kan bygga med både bra ljusstyrka och bra optiska prestanda utan att vare sig storlek eller pris sticker iväg.
Fördelen med teleobjektiv. Här hjälper objektivet till att verkligen lyfta fram huvudmotivet trots en ganska rörig bakgrund och trots att vi använt en relativt liten bländare. Dels tack vare en smal bildvinkel, bilden är tagen med ett 300 mm teleobjektiv, som gör att det bara är ett litet utsnitt av bakgrunden som är med. Sedan har det här objektivet en snygg oskärpeteckning mjukar upp kontrasten mellan klippor, grönt gräs och gulnade växter bakom fågeln. Bilddata: Småbildskamera (fullformat) med Nikon AF-S 300 mm f/2,8 II vid f/8, 1/3200, ISO 640.
Utöver objektiv med en enda bildvinkel, det vi kallar fasta objektiv, har vi objektiv med variabel bildvinkel, zoomar. Skall man vara petig är många av de objektiv vi lite löst kallar zoomar egentligen varifokalobjektiv. Skillnaden är att i en äkta zoom förändras inte fokus alls när du ändrar bildvinkel. I en varifokal däremot förskjuts fokus. Fördelen med varifokaler är att de är enklare att bygga och objektiven i kompaktkameror är ofta varifokaler eftersom sådana går att bygga kompaktare och lättare. Man kan säga att sedan vi fick autofokus har varifokaler blivit mer acceptabla som alternativ till äkta zoomar.
Vi har även specialobjektiv av olika slag, ett av de vanligaste vi stöter på är närbildsobjektiv, eller i dagligt tal, makroobjektiv. En mer strikt definition av makroobjektiv är att det kan ge en förstoringsgrad på 1:1 eller större, något långt ifrån alla objektiv med beteckningen ”makro” klarar. Men poängen är att sådana här objektiv kan ta närbilder av motiv så att de i den färdiga bilden visas upp större än de är i verkligheten.
Ett sätt att komma riktigt nära motivet och få rejäl förstoring är att flytta ut objektivet från kameran. Den vanligaste metoden är med mellanringar som du sätter mellan objektivet och kamerahuset. Mellanringar kan ge ett vanligt objektiv närbildsegenskaper eller kan förstärka de egenskaperna hos ett närbildsobjektiv.
Förstärkt närbild. Den här bilden av en gammal processor till en dator är tagen med ett hyfsat billigt närbildsobjektiv och en mellanring. Mer avancerad utrustning än så behöver man inte för att få helt ok närbilder. Mellanringar och telezoomar är faktiskt en vanlig kombination för professionella produktfotografer. Smidigt och ger bra resultat. Bilddata: APS-C-kamera med Canon EF 50 mm f/2,5 Macro + 12 mm mellanring vid f/13, 1/250, ISO 200.
Ett annat omtyckt specialobjektiv är fisheyeobjektiv. Det här är kraftiga vidvinklar där man helt låter bli att korrigera för distorsion, att linjer utåt bildens kanter kröker sig. Det ger en intressant bildeffekt.
Bryr vi oss för mycket? Ibland blir diskussioner om optiska fel lite oproportinerliga. Även rätt små optiska fel kan orsaka mycket debatt. Men kika på den här bilden, den har uppenbart en del distorsion, se till exempel på husen ute i kanterna. Men hur mycket stör den distorsionen egentligen? Saken är att bilden är tagen med ett fisheye-objektiv, som ju har enorm distorsion. Bilddata: APS-C-kamera med Nikon AF DX 10,5 mm f/2,8G vid f/5,6, 1/1500, ISO 200.
En tredje typ av specialobjektiv är så kallade tilt-/skift-objektiv. Konkret innebär det att objektivet dels kan skiftas, alltså förskjutas i sid- eller höjdled, dels att det kan tiltas, alltså vinklas i sid- eller höjdled. Poängen med att förskjuta objektivet är att du kan påverka perspektivet, till exempel att räta fallande linjer när du fotograferar ett hus lite snett nedifrån. Poängen med att tilta objektivet är att du kan få ett skärpeplan som inte är parallellt med sensorn. Det kan vara oerhört hjälpsamt i närbildsfotografi där du ofta har problem att få skärpedjupet att räcka till. På ett mer lekfullt sätt kan det användas för att skapa så kallade miniatyrbilder där ett verkligt landskap ser ut som ett modellandskap.
Tiltat objektiv. Nikons nya tilt-/skift-objektiv PC 19/4E ED.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 5/2016
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
26 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det kan ju vara värt att upprepa: artikeln innehåller en del förenklingar som kan få någon genuint optikkunnig person att skruva lite besvärat på sig :)
Den som vill kan få texterna som pdf, genom att meddela sin e-postadress genom Fotosidan.
Jag skulle dock vilja veta lite mer i detalj hur man resonerar kring en linskonstruktion vid utveckling, och varför vissa linsgrupper ser ut som de gör, med exempel.
Exakt hur fungerar ett vanligt fast normalobjektiv? Det är ju ändå mer än en lins, exempelvis, fastän ögat bara har en lins och inget problem med ex. kromatiska fel, vad jag vet.
"Optiskskolan del 2 - nu nördar vi vi till det" :)
Men vi vet helt enkelt inte hur stor gruppen är som vill gräva sig vidare och mer i detalj.
- - -
Angående ögat så är det vanskligt att jämför det med objektiv - vår mänskliga syn är oerhört komplex och består till att börja med bara delvis av information från ögonen - för det mesta hämtas minst lika mycket från minnet. Och sedan har vi en hel mängd bearbetning (bildmanipilation!) av det som ögonen rent fysiskt ser, där vi gör allt från kompensera för optiska fel till att kasta bort information som bedöms oviktig. Sist men inte minst har människors syn helt klart kromatiska fel - de finns knappt två människor som uppfattar färg exakt likadant :)
Givet! Släpp loss!
Kanske går att göra flera olika för olika nördighet.
1 Lätt nördig = för alla
2 mellan nördig = för vetgiriga.
3 Super nördiga = för de som behöver veta mer än nödvändigt.
;-)
Hur intresserad man än är av denna kunskap och teknik i övrigt så påverkar den ju resultatet av bilderna och valet av objektiv vid rätt tillfälle ;)
Jag tog emot erat råd för ett antal år sedan och använde ett objektiv i taget på olika motiv/uppdrag/ställen och prövade att ta ut gränserna.. vilket lärt mig vad som skall med i "trunken" inför olika uppdrag nu.
Tack igen för en mycket bra genomgång.
https://petapixel.com/2013/08/05/zeiss-f0-7-you-can-now-rent-two-of-the-largest-aperture-lenses-ever-made/
Bara en liten notering på det praktiska planet. Rent formellt borde det var lätt att korrigera plus och minusdistorsion i det digitala mörkrummet - tyvärr är det många gånger inte så. I den verkliga fotografin plåtar man sällan från ett rakt plan till ett annat rakt plan, man håller kameran i alla möjliga plan gentemot motivet. Det får som följd att om man digitalt i efterhand korrigerar en besvärande plusdistorsion i den ena delen av bilden, så får man ofta en oskön minusdistorsion i en annan del av bilden. Som i så många andra fall blir det bäst om det är så rätt som möjligt från början - låg distorsion hos objektivet.
Vad som förvånar mig en aning är hur bra en del billig massproducerad optik kan vara.
Väldigt ofta håller dagens objektiv tillräckligt hög kvalititet "good enough" utan att kosta skjortan.
Kanske finns det en tumregel som säger att man bör tänka sig för innan man köper en billig zoom med väldigt stort zoomomfång. Även om dagens superzoomar blir bättre och bättre.