TEST: 10 Premiumkompakter
Kompaktkameran är död. Leve premiumkompakten. Kameror med entums-sensorer har blivit populära som andrakamera bland fotoentusiaster eftersom bildkvaliteten är relativt hög. Vi tar ett grepp om marknaden och testar 10 modeller, några kompakta och några med krafigt zoomobjektiv.
Sony var pionjären med sådana här kameror och framför allt RX100 blev en mycket stor framgång. Panasonic har hängt på och Canon har satsat rejält med fyra olika modeller. Någon gång i framtiden kommer tre modeller från Nikon och fler lär det bli. Entumskompakter är här för att stanna.
Alla deltagarna har 20-megapixels entumssensorer med likartade prestanda. Några, Canon G7 X II , Sony RX10 II, III och RX100 IV har nya snabbare sensorer, men sett till bildkvalitet är de alla ganska lika. Alla deltagare är överlägsna traditionella kompakter med små 1/2,3- eller 1/1,7-tums sensorer. Entumssensorerna ger bättre dynamiskt omfång och de är märkbart bättre i svagt ljus med bra prestanda upp till runt iso 1600. Med ljusstark optik kan de ge bakgrundsoskärpa även på vanliga porträttavstånd.
Ett sätt att få grepp om de här kamerorna är att dela upp dem i tre grupper:
Canon G3 X, Panasonic FZ1000 och de två Sony RX10-modellerna är de stora klumparna som du inte stoppar ned i någon ficka.
Canon G7 X II, G9 X och Sonys bägge RX100-modeller är de superkompakta som går ned i en byxficka.
Canon G5 X och Panasonic TZ100 är fortfarande är kompakta, men tillåts vara lite större, de är lite bökigare att stoppa i fickan, men du vinner i hantering och zoomomfång.
Vilken skall välja vad?
De här rekommendationerna är bara förslag och ett sätt att peka på starka och svaga sidor med de olika modellerna. Det finns en entumskompakt för varje smak.
Jorden runt-resenären: G7 X II, G9 X eller TZ100. G7 X II har ljusstark och skarp optik med bra omfång, men saknar sökare. G9 X är pytteliten, lätt och förhållandevis billig. Största minuset är frånvaron av sökare, det måttliga zoomomfånget och att den är så långsam med råformat. TZ100 är lite större, men superkompakt i relation till det härliga zoomomfånget. Den har sökare, är snabb och filmar i 4k. Största minuset är det hala greppet och att objektivet inte är så ljusstarkt.
Fotoentusiasten: G5 X eller någon av de två RX100-modellerna. G5 X har startfältets bästa hantering och ergonomi plus ett ljusstarkt och bra objektiv. Största bristen är hur seg den blir med råformat. RX100-modellerna är lite kompaktare, snabbare och med mycket skarp och fin optik. RX100 IV har extremt bra videofunktioner. Bristerna är främst det lite hala greppet och frånvaron av hjälpsam pekskärm.
Videoentusiasten: I första hand någon av RX10-modellerna, men även Panasonic FZ1000. Med RX10-modellerna har du underbar videokvalitet, 4K, mängder med format- och hastighetsalternativ och bägge har mycket bra optik. Minus för frånvaron av hjälpsam pekskärm och för RX10 III att den saknar ND-filter. FZ1000 ger underbar videokvalitet, har 4k och är oerhört prisvärd. Men den är lite klumpigare än Sony-kamerorna, har färre videoalternativ och optiken är inte riktigt lika skarp.
Naturfotografen: G3 X, FZ1000 eller RX10 III. Alla tre har rejält med räckvidd. Alla tre är relativt stora och klumpiga, ingen av dem fokuserar speciellt snabbt i teleänden av zoomomfånget. G3 X och RX10 III är vädertätade. Till G3 X bör du verkligen köpa till sökaren EVF-DC1 som kostar 2 400 kr. RX10 III har det både skarpaste och ljusstarkaste objektivet. FZ1000 är äldst i startfältet, vilket märks, men den är prisvärd och håller ännu.
Kompakter för alla situationer. Alla bilderna du ser ovan har vi tagit medan vi testat de här kompaktkamerorna. Totalt har det blivit närmare 6 000 bilder med de tio kamerorna. Bildkvaliteten är genomgående bra, ett märkbart steg från en traditionell kompaktkamera. De stora skillnaderna handlar om vilken format och vikt du kan tänka dig. Eller hur mycket reglage du vill ha. Eller zoomomfång.
Fotnot: Brännvidderna i faktatabellerna motsvarar småbildsformatet och är inte den faktiska brännvidden.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 5/2016
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
32 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Men många uppskattar smidigheten med de här kamerorna, inte sällan som komplement till en systemkamera misstänker jag.
När det står att kamerorna har "Elektronisk slutare: Nej"
Innebär det att de endast har en mekanisk slutare utan möjlighet till elektronisk slutarfunktion?
Funderar själv just nu på en Lumix LX15. Har för närvarande en Sony RX IV.
Den verkar intressant men med vissa problem, brännvidden vid 4k. Den läser inte ut hela sensorn vilket ger typ 36mm vid 4k istället för 24. Den verkar också sakna bildstabilisering vid 4k, det verkar endast finnas vid 1080.
Det ger mig huvudbry.
Utan stabilisering i 4K så går det inte att filma utan stativ.
(Jag bytte bort min FZ 1000 pga. detta, annars är det en mycket bra 1-tumare)
Frågan är hur illa det blir utan stabilisering? Om det är så att stativ behövs så blir ju kameran rätt värdelös. Varför har den inte stabilisering i 4k? Vad är problemet?
Panasonic hade chansen att göra en suverän kamera, synd att de inte tog den.
Jag hittar heller inga vettiga alternativ, förutom Sony då, men de är för dyra, jag letar kamera till min syster. Och att köpa en kamera snart 2017 utan 4k är ju inte ett alternativ heller, det är ju trots allt en hel del pengar. Och att betala för 4k som inte går att använda vore ju dumt det med. Sedan vill man ju helst ha touchskärm, saknas tyvärr på min sony.
Önskar Nikon kunde få tummen ur och släppa sina DL-kameror. Då kameran är till en resa så måste jag bestämma mig snart. Jag är faktiskt ganska besviken på utbudet just nu.
Blir det så kass alltså? Låter oroväckande.....
Handhållet och 4K med Lumic FZ 1000 blir skakigt. Även med ett enbensstativ blir det ganska darrigt i alla fall inte stabilt.
Beskärning av sensorn i 4K kan man leva med om man är förberedd och vet om det. Men om man behöver en ordentligt vidvinkel så är det kört kan man säga.
Om jag inte minns fel så krymper vidvinkeln från 25mm till ca. 37mm.
(Nu filmar jag med en dedikerad videokamera och även med Lumix systemkamera i stället.)
"Maxbländare/brännvidd : f/2,8 hela vägen till 200 mm".
Detta är ju inte sant, objektivet motsvarar inte ett 24-200/2.8. Man måste multiplicera även bländaren med cropfaktorn, inte bara brännvidden.
På Sonys hemsida står följande: "RX10 II med 24–200 mm f2,8-objektiv", vilket alltså är ren lögn.
Tony Northrup har gjort ett par bra videor om detta:
https://www.youtube.com/watch?v=f5zN6NVx-hY
https://www.youtube.com/watch?v=DtDotqLx6nA
Att kalla objektivet på Sonykameran för ett24-200/2.8 är alltså falsk marknadsföring. Jag tycker man ska vara väldigt tydlig med detta i tester, och ange de rätta värdena. (Cropfaktorn borde väl vara ca 2.7 med dessa sensorer?!)
Vi tror att de flesta har kolla på detta. Beskärningsfaktorn är mycket riktigt 2,7 gånger.
Man får inte motsvarande ljusstyrka 2.8 på Sonykameran för att ta ett exempel ur artikeln. Multiplicera bländarvärdet med 2.7 så har du en korrekt siffra! Det blir inte lika imponerande!
Tror inte alls att alla har koll på detta, jag tror många låter sig luras.
Kolla Northrups videor om jag uttryckt mej otydligt.
Det blir för krångligt att ange ekvivalent bländare i alla lägen. Här har vi valt att att ange den faktiska bländaren vid vissa utsnitt. Eftersom tillverkarna själva anger utsnitten vid motsvarande småbildsbrännvidd ägör vi det också i det här testet där vi riktar oss till en bredare publik än t ex med test av proffskameror.
Jag håller med om att vissa tillverkare glider på sanningen när det direkt jämfört objektiv för olika format, och det kommer vi avhandla grundligt när vi skriver om ekvivalens.
I sak håller jag i stort sett med dig, det är lite inkonsekvent av tillverkarna att bara uppge ena sidan av ekvivalens, men här valde vi att ändå följa "standarden" för kompaktkameror. Vi bedömde att det hade blivit rörigt att uppge både faktiska bländarvärden och de ekvivalenta.
Som Magnus säger så planerar vi att skriva en artikel om det här med ekvivalens eftersom det fortfarande är lite av en nördgrej, som många inte helt och hållet har grepp om.
Jag tycker snarare att det är dumt att släta över sådant som anses vara krångligt.
Att skriva ut den korrekta ekvivalenta bländaren tar inte större plats än att skriva ut den icke jämförbara bländaren.
Bländaren ovan släpper genom lika mycket ljus som f/2.8 på ett "fullformat"-objektiv eller för den sakens skull ett mellanformatsobjektiv med f/2.8.
https://en.wikipedia.org/wiki/Aperture#Aperture_area
Att det därefter innebär ett större skärpedjup eller att mediet du exponerar på är mindre ljuskänsligt (sämre hög ISO-prestanda på mindre sensor) är irrelevant för uträkningen av bländare. Som jag förstått det iaf.
En kamera med ljuskänslighet X och bländare Y skall alltid ge slutartid Z. Skulle man som du menar börja märka upp objektiv annorlunda faller detta rätt hårt.
Det där med brännvidden på objektivet håller jag dock helt med om! Där spelar dock avbildningsarean roll och borde inte alls märkas ut såsom de gör. Möjligtvis med "equiv: 28-200" eller nåt inom parentes. På själva kameran verkar märkningen vara korrekt dock, 8,8-73,3mm
Egentligen handlar väl ekvivalens om tre förhållanden bildvinkel (eller utsnitt), bländare och känslighet (ISO). Eftersom både sensorn och optiken påverkar bildens utseende och kvalitet (brus t.ex)
Tydligast är väl om man anger både de faktiska värdena och de ekvivalenta när man jämför optiken hos kameror med olika format på sensorerna.
Risken med att endast jämföra brännvidden utan att ta hänsyn till bländare är att läsare tror att det går mycket bra att få ett kort skärpedjup med kameran. Senare kanske de upptäcker att det är jättesvårt eller omöjligt att frilägga motiv mot en diffus bakgrund. Risk för besvikelse, kanske efter att ha inhandlat en dyr kamera.
Det är vid sådana jämförelser som ekvivalenta bländare och brännvidder är ett enkelt och ganska elegant sätt att jämföra vilka egenskaper man får. Faktisk brännvidd och bländare är vad de är, men deras fotografiska effekt varierar med sensorstorleken. Ekvivalensvärdena är bara ett sätt att beskriva den effekten.
Om vi tar objektivet på RX100 III och IV som exempel så är det ett 8,8-25,7 mm f/1,8-2,8. Men det ger fotografiska egenskaper som om du haft ett 24-70 mm f/4,9-7,6 på en småbildskamera. Det beskriver på ett begripligt sätt både vilka bildvinklar du kan förvänta dig och vilka skärpedjup det kan ge. Och ungefär hur brusiga bilder du får i svagt ljus.
Jag är med dig hela vägen, mitt inlägg var ett svar till Lars orginalinlägg, men blev visst inte så tydligt därefter i hur de ritades upp på hemsidan :) I sak håller jag med honom, man skall inte blanda faktisk bländare med en uppskattad motsvarighet i brännvidd.
Men för mig är den faktiska brännvidden och den faktiska bländaren det jag anser är viktigast, därefter gärna med en kort förklarande text om vad de kan motsvara i bildvinkel och skärpedjup (helst INTE i mm och f-stopp, utan i faktisk bildvinkel och avstånd men jag förstår tanken). Blandning fungerar inte alls och endast ekvivalenta värden krånglar till mer än de hjälper.
Exponeringsvärden håller helt plötsligt inte alls om man skall gå efter ekvivalent bländare i jämförelse med faktisk. Tanken om brusförhållanden håller bara om man jämför sensorer ur samma generation och teknik (en modern m43-sensor presterar bättre än gamla 5D Classic på höga isovärden etc.). Istället för att förenkla har man snarare tillfört mer otydlighet och krångel för en användare att hålla koll på. Är tanken att hålla koll på detta skall vara enklare än att komma ihåg att mindre sensor innebär längre skärpedjup och göra en snabb höftning i huvudet?
Faktisk bländare X med slutartid Y och känslighet Z ger en viss exponering, det är en gammal regel som inte går att blanda in ekvivalens i och själv tycker jag den är viktigare.
Men ja, förstår tanken. Blanda känns dock helgalet :) Annars grym recension! Sånt här och stämningen på sidan som får mig att komma tillbaka hit gång på gång.
www.dpreview.com/articles/2666934640/what-is-equivalence-and-why-should-i-care
Men vad kommer sen?
Men på sikt kanske vi kan få saker som möjlighet att kunna ta fullupplösta stillbilder (råfiler) under videofilmning, kanske rent av multipla utläsningar under en exponering som både kan möjliggöra "HDR on the fly" eller att man fokusstackar flera utläsningar och på så sätt adderar skärpedjup (eller ger möjlighet att justera fokus efter exponering).
Extremt snabb utläsning och bearbetning kan ge en hel del intressanta möjligheter, och där vi lär se det först är i kameror med relativt små sensorer.
Den svenska texten ser ut, att vara direkt översatt från den engelska texten, från DPREVIEW.
161115
https://www.dpreview.com/reviews/2016-roundup-enthusiast-long-zoom-cameras
161123
https://www.dpreview.com/reviews/2016-roundup-compact-enthusiast-zoom-cameras
Eller möjligen "fools seldom differ" :-)
"Välgrundade åsikter lika, vem det än är, som skriver" :-)
Nä, alla kameror fungerar inte så.
Det är ju värt att notera att en stor nyhet i de tre kameror som Sony lanserat nu under hösten (A99 II, A6500 och RX100 V) just är att man har fått bort det här med att kamerorna inte svarar på tilltal medan bufferten töms.