Ing-Marie Sjödins sagolika bildmontage uppskattas både på Fotosidan och av konstpubliken hon möter när hon ställer ut. Det finns en liten detalj som hela bildserien har gemensam – den lilla musen som Ing-Marie mötte i Gysinge.

Ing-Marie Sjödin går mycket handgripligt till väga när hon fotograferar. Hennes favoritmotiv är de små och gömda bilderna som visar sig först när hon riktar sitt objektiv mot dem.
– Jag skulle kalla mig för en naturfotograf som har en förkärlek åt det lite abstrakta hållet. Många gånger tycker jag att motivet inte är det viktiga. Det som är avgörande för motivet är för- eller bakgrunden. Jag brukar säga att jag fotograferar genom naturens eget filter. 

Därför spelar det ingen större roll för Ing-Marie var hon befinner sig med kameran, eller om hon riktar den mot en prunkande ros eller ett spretigt grässtrå. Ledorden hon alltid jobbar efter är ”förgrund, bakgrund och ljus”. På så sätt skapar hon intressanta helheter med lite bling-bling och lite skuggor. Rena avbildande närbilder engagerar inte Ing-Marie. Hon föredrar det milt röriga.
– Mina bilder kräver ett visst väder, gärna med ett fräscht daggtäcke över världen. Det får gärna vara en tidig morgon, eller så skyndar jag mig ut direkt efter regn. Jag blir inte bortskämd med det perfekta fotovädret varje dag.

– Vintertid fotograferar jag gärna fåglar tillsammans med en kompis och då brukar jag komponera bilden så att jag fotograferar fågeln i sin miljö snarare än att zooma in djuret till ett porträtt. 

Det började 2012. Då hörde en jobbarkompis av sig och berättade att det stod en mängd fotografer på hennes åker.
– Hon tyckte att jag borde ta med mig kameran och komma över, för tydligen hade några lappugglor landat som var helt orädda. Jag åkte dit, och fastnade. 

Därefter började Ing-Marie att mata fåglar hemma, och fick stöd och information från kompisen. Med de nya kunskaperna stärktes intresset, och på den vägen är det.

Fastnade för vattendroppar

Makro-fotograferande började Ing-Marie med redan 2009. Objektivet, ett Nikkor 18-105mm f/3.5-5.6, hade följt med den nya kamerahuset, och när det inte längre räckte till fick ett makroobjektiv följa med hem från affären.
– Jag hade fotograferat makro med min analoga kamera redan innan jag gick över till en digital. En kompis som tittade i mitt album från den tiden undrade faktiskt var alla männi-skor var, men jag hade ju knappt fotat några.

Den största fördelen med en digital kamera framför den analoga var de oändliga möjligheterna att experimentera. Ing-Marie började att söka efter mer inspiration och information och hamnade på fotosidan.se våren 2010.
– Det första jag fastnade för på Fotosidan var bilderna av vattendropparna. Man kunde ta hundra bilder och radera alla som inte blev bra – det var underbart! Med filmrullen var man ju tvungen att vara säker på bilden från början. 

Den digitala kameran möjliggjorde ett utforskande av detaljer och makroobjektivet gav henne mötena med motiven.
– Man kan alltid fota med makro, om man så bara smiter runt husknuten. Jag hade verkligen roligt med makroobjektivet och fotograferade varenda dag i början. 

När Ing-Marie var ny på Fotosidan var det begränsat för hur många bilder man fick skicka upp per dag. Sedan kom grupperna. 

– Därigenom kunde man lära känna olika människor, och så fick man gott om feedback på sina bilder och en massa nya idéer att testa. Kommer ihåg att jag var ängslig i början, men så gav jag en kommentar på en bild och fick så positiv feedback tillbaka. Det var en skön känsla.

I dag är Ing-Marie inte längre så aktiv i grupperna. I stället har hon en populär blogg.
– När jag har varit ute och fotograferat skriver jag om mina upplevelser och visar några av bilderna som jag har fått med mig hem. De där samtalen jag hade i grupperna förut har mer och mer flyttat över till Facebook.

Idag har Ing-Marie mer eller mindre lagt makroobjektivet åt sidan till förmån för ett tele-zoom. Oftast fotograferar hon med maximal brännvidd och den största bländaren. 

– Det är riktigt spännande, för man ser inte motiven med blotta ögat. Jag sitter eller ligger ner i rätt ljus, och letar sedan upp bilden direkt i sökaren. Ibland ser man något nytt och ibland blir det ingenting. Vilket som är helt okej.

I början var fotograferingen mer som ett begär för Ing-Marie. När ljuset försvann under vintermånaderna visste hon inte riktigt vad hon skulle ta sig till.

– Nu har begäret sjunkit undan något, även om jag fortfarande kan längta ut med kameran när dagarna är vackert daggiga under hösten och jag måste åka till jobbet. Nu för tiden fotograferar jag  några gånger i veckan, även om det oftast inte blir några längre turer. Jag måste ju fortfarande få utlopp får kreativiteten. 

I första hand försöker Ing-Marie att fånga rätt slags ljus, för då kommer färgerna automatiskt. Det är en evig jakt efter stunden, och det kan gå månader emellan när ljuset är exakt som hon vill ha det.

Genom att hålla koll på väderleksprognoserna vet Ing-Marie när hon ska ställa klockan under sina lediga dagar.
– Jag är morgontrött, men vet jag att jag ska ut och fotografera brukar jag komma upp utan några större problem. Bara någon mil ifrån mitt hem ligger Högbo bruk, och där hittar jag alltid något att fotografera. När jag är på plats letar jag upp ställe där det är lagom rörigt och letar efter något spännande motiv. 

Vanligtvis tar en fotografering runt fyra timmar och brukar resultera i ungefär 400 bilder. Därefter flyttar Ing-Marie över dem till datorn, raderar alla som hon inte vill ha och går sedan igenom de kvarvarande bilderna i Lightroom.
– Ibland blir jag ivrig och börjar framkalla de bästa bilderna, men generellt mår bilder bra av att få ligga till sig. Och det är så lätt att köpa externa diskar. 

I dag har fotosidan.se blivit ett minnesstöd för Ing-Marie. De publicerade bilderna hjälper henne att komma ihåg i vilka arkiv hon ska hitta materialet hon söker efter. 

En del bilder skriver hon ut hon på papper, och några av dem har mottagits med stor entusiasm.
– Jag började jobba med montage och det resulterade i en serie som jag kallade för sagobilder. Jag ställde ut dem i Wij trädgårdar i Ockelbo sommaren 2015, och de blev väldigt populära. 

Alla bildlager i montagen är Ing-Maries egna, och det finns en liten speciell detalj som alltid är med.
– Det är en liten mus som jag fotograferade när jag satt i ett vindskydd i Gysinge vintern 2014. Den kom fram och åt av brödet som jag hade kastat ut för att locka till mig fåglar, och jag passade på att fotografera den. 

I efterhand tyckte hon inte att bilderna var särskilt roliga – det lilla djuret var ju bara inramad av trist vit snö. Det var då hon började att lyfta in musen i sina sagobilder. Tekniken, att sudda fram detaljer, har hon lärt sig själv, liksom hon lärde sig själv att fotografera. 

Vad händer framöver?

– Jag ska vara med i Säterdalens fotoutställning som är den sista helgen i juli. Då tror jag att jag kommer att visa flera sagobilder, även om det inte är helt bestämt än. 

Av Amy Lagerman

Publicerad 2016-10-25.

Läs mer om

naturfoto

Läs mer

Nyheter

Peter Hanneberg är årets naturfotograf

Tävling

Svensk vinnare i Sony World Photography Awards

Fotosidan Poddradio

Poddradio: Naturfotosnack