Varför bry sig? "Det är en gammal modell, görs inte längre..."

Varför i hela fridens namn bloggar jag?! Visst, det är sporadiskt, det är kanske inte alltid högkvalitativt, men varför? Och det där med att fotografera, vad är meningen med det? För det mesta blir det, rent krasst sett, ganska risigt resultat. Skit, brukar det nog kallas på ren svenska. Sitter här efter föreningens grillfest, möts av blogginlägg som Lenas och det går förstås att undra vad i hela fridens namn poängen är? Är det något sate som bryr sig? Bryr jag mig? Vet faktiskt inte, men något ska väl en stackars sate göra? Det här med att sälja kameror, utan ersättare, och att kasta bilder urskiljningslöst ligger inte för mig. Jag har prövat sådant med annat, till exempel medaljer av olika sorter. Det är ganska dumt! Sedan blir det bara skit och saknad. Vissa saker är materiella, medan andra har en vidare innebörd. De senare är de som man har nytta av att klamra sig fast vid. Om det gick hade jag behållt min Volvo jag har haft i tio år tills jag grävs ner sex fot under, hellre än en fräsig ny BMW. Det är skillnad, även om båda är bilar. Den ena är garanterat en bättre bil rent objektivt, men den andra har känsla, "feeling" alltså, medan den andra bara är "tysk världsklass". Jag vet en del om det här för att jag har att jämföra med, och mitt gamla härke är roligare att köra än både 5-serie och X6. Nej, den är inte bättre, men den är roligare. Personlighet, minnen, tidlöshet. Jag hade gärna haft en T-gul i toppskick, för den som vet vad det är. Jag lärde mig köra i en 850 och S80. Jag har åkt i en S70 i tio år. Nej, den är inte perfekt, men den har faktiskt personlighet. Traktor och 240 är också kul på sina sätt. En del förstår förmodligen inte vad jag gafflar om.

Samtidigt som jag tycker att de är galna så förstår jag vad Alfistis pratar om. Känsla och rationalitet är två helt olika saker. En japansk symaskin hade garanterat varit en billigare bekantskap det senaste decenniet, men mer känsla? Knappast! Märkligt hur materiella ting kan vara både en källan till sådan glädje, ilska och frustration samtidigt.

Äsch, jag tar en bira till, klämmer några chips, brallar på, men bara lite, med Totta. Den här gången "Bättre begagnat". Sjutton vet vart jag tagit vägen utan musik. Själv är jag usel, men jag blir tokig utan någorlunda kvalitativ återgivning. Det måste inte vara über-HiFi - nyckelordet är medryckande! Nu gungar det schysst! "Bra skit", heter det väl på modern svenska. Något annat som fascinerar mig; det svenska språket alltså. Att skriva är ju kul, kanske till och med nödvändigt om än så bara för att kivas lite. det kanske är där det sitter? Nej, fast jag är så dålig på det. Att provocera med bloggar är inte ett område jag är framgångsrik inom. Kanske lika bra förresten?! Att irritera folk är väl inte heller så bra? Mellanmjölken kanske vinner som vanligt?

Ska jag vara ärlig, så hade jag nog varit på drift jämt och ständigt om jag kunnat. Att bränna runt på vägarna, må så vara järnväg eller asfalt, jag struntar i det. Att flytta sig till en ny plats, om så bara tio meter bort, det kanske är "skiten". Varför inte på havet? Halsa på, mannen! Apropå järnvägen är jag tydligen för disträ för den, påstår i alla fall några tester, för sådana har jag faktiskt gjort. Alltid är det någon skit.

Möjligen dags att sluta gnälla och gå rätt på de däringa affärerna. Allt är ju inte bara skit, man vill ju inte låta som gubbsen. Erfarenheten säger att åtminstone bilderna betyder något. De här pladdret kanske lär få skatta åt förgängligheten däremot, men det kanske är sak samma. Pladdra kan man göra jämt, men bilderna förutsätter i viss mån ett motiv.

Rätt vad det är så ska hela rasket rivas, och då blir det svårt att avbilda det.

"Så var det då" hade jag en bok som hette när jag var liten. Det är nog en titel som kommer att vara ständigt aktuellt.

Vyer riskerar att förändras, folk förändras, eller var det något annat?

Tja, "du är alltid inom mig" - Stockholm - vad skit som än händer. Där man är född och uppvuxen sitter i själen. Alltid inom mig.

"Håll mig mellan vargtimme och gryning. Och värm mig, och vagga mig i nattens sista dyning. Håll mig alltid inom dig."

De sista raderna är delvis hämtade ur Totta Näslunds duett med Jenny Nilsson "Alltid inom mig", som är en översättning av "Always on my mind". Elvis är något som sitter i märgen, trots att jag har helt fel ålder i sammanhanget. Vem bryr sig.

2012-06-15 04:26   Turbo56

Snygga bilder, de gillar jag

Besvara

Svar från ztenlund 2012-06-15 08:42

Tack Stefan! :)

Svara

2012-06-15 07:16   Rhodos

Sköna bilder från en vandring mot småtimmarna, och texten doftar en aning "AMARONE" tycks det mig :))
Hälsn. Leif M

Besvara

Svar från ztenlund 2012-06-15 08:47

Tack Leif! Amarone, tja, kanske det... Det gäller väl att skriva något när inspirationen finns. ;)

Svara

2012-06-15 09:34   DanneWest

Fina bilder med bra känsla! mvh Dan

Besvara

Svar från ztenlund 2012-06-15 21:38

Tack Dan, kul att de "träffade" lite!

Svara

2012-06-15 16:11   janolof

Härlig promenad!
Snyggt jobbat.

Besvara

Svar från ztenlund 2012-06-15 21:40

Absolut, och det här är ju fortsättingen på inlägget innan bildmässigt. Fast jag ska medge att när jag passerade Marieberg var det lite segt i trästumparna nedtill. Tack J-O! :)

Svara