"Här står en annan och glöder, mitt bland trafikljusens barn"

En hederlig Pugh-låt om Stockholm skrålar ur högtalarna. Fina grejer, en av mina första CD-skivor: Femton sånger om Stockholm. Idag betyder låtarna något annat än vad de gjorde då på tidigt 90-tal. Texterna har en annan och djupare innebörd. Jag förstår på ett annat sätt vad det handlar om. Några spår är lite ytligare, medan andra har en lite djupare nivå under ytan. Fast nu var det kanske inte en skivrecension det här, utan ett inlägg med bilder från Stockholm. Det är resultatet av en promenad på över två mil i maj, men hela resultatet kommer inte i det här inlägget. Ni ser ju var jag började i alla fall:

Woken och blomsteraffären består, men Posten försvann för länge sedan. Den låg längst ner i huset närmast. Miljön är rätt kul kring torget i och med att husen är byggda för småaffärerna som fanns förr. Nu är det inte mjölk, kött och bröd, utan pizza, sushi och kaffe. Ur led är tiden.

Jag korsar ön och kommer bort till den sämre sidan. Sidan som har ett stort sår av betong som man aldrig hade kunnat bygga idag: Essingeleden. Tittar man på en flygbild så kan man se att man inte heller tog så lite av öarna som möjligt. Man tänker inte på det så mycket när man åker på den, men den svänger en bit in på Stora Essingen och Lilla Essingen går den rätt över. Det blev säkert enklare att bygga så.

Utsikten fungerar förstås ändå med en viss bro, fast jag tycker ju att den ligger efter Västerbron på listan över schyssta broar. Här står jag under Gamla Essinge broväg, som ersatte den gamla bron mellan "Storan och Lillan". Den minnesgode kanske kommer ihåg att det för några år sedan gick en dokumentär om olyckan där en av Stockholms spårvägars bussar störtade ner i Mälaren 1948.

Jag gick ned och följde gångbanan längs avfarten från Essingeleden, vilket gör att man kommer över till Gröndal. Jag vet inte vad jag ska tycka, men det är effektfullt i alla fall med de brutala betongbroarna.

Jag har här passerat hela Gröndal och stretat uppåt från Liljeholmskajen. På tal om brutalt så måste det här vara en modern variant av miljonprogrammets brutalistiska formspåk. Lite mer "ljust och fräsch", men fortfarande brutalt.

Nu kanske någon trodde att jag lagt av med tågen, men så är det inte. Pendeln sträcker sig lång över nya Årstabron i kvällsljuset. Stretar sig över för att dyka ned under Söder till Södra Station.

Turtätheten är god så det skottar på ordentligt med pendlar. Tacksamt.

Dags att streta över bron själv. Gamla Årstabron, ett statligt byggnadsminne, sticker upp bredvid.

Jag fortsatte längs Ringvägen, korsade Hornsgatan.

Solen kröp nedåt horisonten och kastade sina sista varma strålar över ett försomrigt Stockholm, smekte Münchenbryggeriets varma tegel. Några skrålade, drack öl, kysstes i solnedgången, spanade ut över staden på vattnet. Det här är Stockholms tid.

Rester av Krylbo(bild)smällen

Om man fotograferar inom något visst område, så har det ändå en tendens att bli en och annan bild på något helt annat. Därför följer här en salig röra efter smällen.

Det här är på något sätt en bild av ett svunnet och aktuellt Sverige på samma gång. En automatmack i en mindre kedja där det en gång legat en "riktig" bensinmack:

På tal som Sverige så är nog kommentarer överflödiga:

Här är vi nere vid Dalälven och solljuset silar ned på de efter regnskuren ännu fuktiga ormbunkarna:

Apropå älven:

Cirkulär balkong?

På tal om ett svunnet Sverige:

Jag vet inte om de som klagar på det bristande systematiska dokumenterandet skulle vara nöjda med ovanstående. Osystematiskt, utan vettigt tema och inte heller svartvitt, grovkornigt och suddigt. ;) Missförstå mig rätt nu; det finns förstås en plats för sådant, men att det bara skulle vara sådant som är intressant håller jag inte med om. Det systematiska där någon tar sig för att spegla någonting kommer sannolikt att vara vinklat, eftersom det är en enda person som gjort det. Bilden blir den som just den personen väljer att förmedla och den behöver inte nödvändigtvis vara sann. Kanske speglar en sådan bild snarare personen än det den har satt sig för att spegla.

Stora bildsmällen i Krylbo - andra halvlek

Efter paus för lite annat och inte minst ett besök på det namnriktiga Konditori Stinsen, så fortsätter bildsmällen. Första halvlek hittar du här om du missat den.

Nu hade både ljuset och objektivet grånat något. Det senare beroende på att jag bytte till en zoom med mer dubiös prestanda än det fasta som satt på innan, särskilt utåt kanterna på småbild. Fast det ska nog gå ändå. ;)

Avesta Krylbo måste ligga mycket högt på listan över kvoten mellan stationshusstorlek och befolkningsmängd. Så pass stort att det bara nästan räckte med 28 mm:

Gångbron kan komma väl till pass, men då är det en massa kontaktledningsbryggor ivägen, men pampigt är det allt:

I förra inlägget förekom ett Td-lok som växlade och det åkte faktiskt iväg tidigare, men var nu tillbaka:

Detta åtgärdes dock snart:

Jag hade sista tåget mot Stockholm bokat, men det skulle ju inte gå förrän 20:41 om jag minns rätt. Nu började den där lite döda känslan infinna sig. Det mystiska lugnet som egentligen är rätt skönt, men lite halvfrustrerande också när inget händer:

Bäst att gå in och titta istället för att stå och nöta på asfalten. Sedan började den där halvlitern kaffe göra sig påmind... Det har varit betydligt fler hål i väggarna från början, för järnvägsstationen var ju dåtidens servicecentrum. Uppe i taket har det varit ett stort ljusinsläpp som tyvärr inte finns kvar. Det är dock rejäla fönster också, så mörkt är det inte:

Nu händer det något! Jag hör att bommarna börjar gå ned så jag går ut och glömmer givetvis kameran på ISO-tal långt över det nödvändiga utomhus. Det blev en bild ändå:

Och en till, vilket borde ha varit den andra GM-dieseln för dagen. Jag missade en TMZ-lok tidigare med ungefär 15 sekunder. Lite retligt eftersom dessa inte är något som rullar omkring i Stockholmsområdet direkt. Det dök dock upp en annan NOHAB-tillverkad diesel, så jag blev i alla fall inte helt utan:

Mera vänta... ;)

Jag började gå bort till änden av plattformen och lägligt nog så dök det upp lite gods:

Det främre tåget ovan fick kör, medan det andra fick stopp i signalen:

Smart som jag är så högg jag av slutsignalen på loket, vilket stör mig något kopiöst:

Så blev det kör i signalen till slut...

...och tåget rullar iväg:

Sedan blev det inte några fler tåg, för nästa tåg i grafen var SJ InterCity, tåg 689, mot Stockholm. Det har ju blivit populärt å det senaste med rester, så jag tänkte nog knåpa ihop ett inlägg med rester av Avesta Krylbo. Kanske inte överblivet, men väl sådant som inte har något med järnväg att göra. Lite blandat kan det kanske bli... :)

Stora bildsmällen i Krylbo - första halvlek

Nyligen åtnjöt jag det ärofyllda nöjet att färdas i järnvägsfordon för personbefordran till Avesta Krylbo. Vad gör någon som inte har ett friskt förhållande till det där med tåg och kameror? Ja, ni ser ju själva...

Om man kommer från Storvikshållet, vilket jag i och för sig inte gjorde, så ser det ut så här. För den som inte vet vad Storvik är så är det ett ställe där järnvägen delar sig, varav ena delen går mot Gävle och den andra till den numera famösa orten Ockelbo.

Den här vyn tror jag en viss Claes har visat förut:

Då har jag för mig att det var stendött och otroligt varmt, men nu var det ganska lagom, när väl den första regnskuren hade lagt sig. Dött var inte inte heller, åtminstone inte än. Här pågår växling med Green Cargos ombyggda Td, som är en rejält moderniserad T44:

Avesta Krylbo är ju en järnvägsknut modell fyrvägskorsning, ungefär. Här lämnar ett godståg "Avky" i riktning mot Borlänge:

Spåret åt vänster är ett industrispår:

Även persontåg förekommer i några arter. Här Tågkompaniets Regina:

SJ kör bland annat "brödrost" eller mer officiellt X40:

När det inte kommer något roligt tåg så kan man börja studera detaljer med patina:

En skylt som förefaller lika aktuell många år senare. Jag kan inte påminna mig att jag sett den tidigare, men med tanke på att det står 90 000 på den, så kan minnet ha bleknat betänkligt:

Om man går mot infarten från Storvik, som den första bilden föreställer, kommer man till två broar. Från början har järnvägen och vägen gått bredvid varandra på gemensamma fundament, men järnvägen har numera en nyare bro lite uppströms:

Det vattendrag som ses är Dalälven och så här fint blir det med ett tåg på bron:

Fast det är inte så dumt utan tåg heller...

Efter att ha gått en bit hamnade jag här, vid järnvägen mot Borlänge:

I och med att det blev avbrott i bildtagandet, så blir det också ett naturligt avbrott här, men fortsättning följer i andra halvlek.

Dagny, kom hit och spill - fotofika

Efter att ha missat flera Dagnys och gjort premiär på Twang, så var det dags att återställa ordningen. Jag kom ungefär samtidigt som Lena, men missade Rauni helt. Så här brukar det väl se ut ungefär:

:)

Lenas tröja var oerhört ovänlig mot digitala färgfotograferingsapparater med stort färgomfång. Jag har använt justeringspenseln på tröjan och sänkt exponeringen -0,25 steg och färgmättnaden med -40. Ändå ser det inte helt bra ut, men bättre än vad det gjorde från början då allt bara var en vild överstyrd massa. Det behövs ProPhotoRGB för att få plats med den någorlunda... Jag tänkte på att den nog skulle bli knepig, men det var värre än väntat.

Äsch, lite mer har ingen dött av såvitt känt:

Och lite så här:

Äsch, vi tar en till:

Sedan hade vi ju dalmasen "Engman himself" på besök:

Det var någon som publicerade en bild på något som liknade en fotograferande orangutang, eller åtminstone en nära släkting till en dylik. ;) Så här kan det bli då:

En lite kort rapport sådär. Någon bild på Christer blev det inte och Rauni hade jag tydligen missat med min lite senare ankomst. Förresten kan jag tala om var de som inte var på fikat gömt sig: Gränby Centrums parkering! Jag kom, jag tittade, jag suckade och åkte därifrån. ;)