Fotografiska rökringar
Klappa björnungar på Skansen, är det farligt?
Ja, inte vet jag, men jag lever i alla fall. :)
Jag kom att tänka på en bild när jag läste Lenas blogg om en dag på Djurgården.
I min kommentar skrev jag att det fanns en bild på mig när jag var liten ihop med en björnunge, och att detta nog inte skulle inträffa idag. Detta fick mig att börja leta efter bilden och med gott resultat dessutom:
Förstora gärna bilden, dock får jag ursäkta den taskiga kvaliteten. Eftersom jag inte har varken kortläsare för CF, kamerakabel eller skanner här så fick jag nöja mig med mobilkameran.
Jag är alltså den där lilla knodden i mössa. Noterbart är att det här är medan Skansen fortfarande hade elefanterna kvar.
Någon fler som pratat med en björnunge? :)
Tåg, tåg, vartän jag såg ett tåg. ;)
Ja, som du som läsare med inte obefintlig sannolikhet räknat ut så handlar det här inlägget om tåg. Du vet sådana där som går på räls, i alla fall enligt ordspråket. Hur det står till med den saken i dessa tider kan kanske diskuteras. Jag hörde om ett flertal förseningar i högtalarna när jag drev runt med kameran i högsta hugg... Fast först ska jag erkänna att jag avverkade en wrap köpt på Pressbyrån för att stilla det akuta underskottet på kalorier efter att ha vandrat runt i Stockholm och Nacka sedan mitt på dagen.
Just det, tåg var det ja... Alla bilder är tagna med Nikon D700 och AF-S 50/1,8G och är förstoringsbara som vanligt.
Åhej, ett av SL:s X60 mot Västerhaninge ankommer Stockholm C:
Hmm, nu får det räcka med att stå på samma ställe och nöta på asfalten. Ett X2, eller X2000 som marknadsföringsnamnet är står inne för förmodad städning eller fournering. Säkerligen inte obefogat. Samma X2:a som syns i bakgrunden på de föregående bilderna.
Äsch, jag kan inte låta bli. En panorering på ett avgående X60 på väg norrut kan ju vara kul. Om ni som läsare tycker den är bra vet jag inte, men jag är rätt nöjd med den här faktiskt.
Jag bytte plattform och hittade ett exemplar av SJ:s dubbeldäckare X40. Om jag inte minns fel är modellen av franskättad.
Nu började jag bli ganska trött i benen, men det dök upp en lite mer udda fågel som inkom söderifrån. "På kopplet" satt ett antal vagnar från Veolia. Med tanke på deras utseende (ålderdomligt...) förmodar jag att det var avdankade vagnar från SJ.
Det är faktiskt en ganska udda fågel inte bara i Sverige utan överhuvudtaget då det är ett prototyplok tillverkat i tre exemplar för ÖBB (Österrikes SJ, typ). Dessa såldes sedermera till Hector Rail som kallar det för Class 141. ÖBB kallade dem för Class 1012. Om jag minns rätt var det här loket som döpts till 001 Ripley.
Nu kanske det räcker med tåg för ett inlägg, men jag kan inte lova att det inte blir mer vid ett senare tillfälle. ;)
PS. Du ser rätt, jag har justerat bloggens rubrik till något jag tycker känns lite mer genomtänkt. DS.
Bilder per km (och två bilder med Nikkor AF-S 50/1,8G)
En del ser ett värde i att ta få bilder på rätt motiv, medan andra "filmar" omgivningen. En blogg som någon lade in för ett tag sedan handlade om hur många bilder han/hon tagit under en promenad på en viss sträcka fick mig att fundera lite. Jag räknade ut antalet bilder som denne tagit per längdenhet. Jag har för mig att det var en bild var tionde meter eller hundra bilder per km. Detta stod i stark kontrast till vad jag gjort senast jag varit ute med kameran, vid det tillfället. Det rörde sig snarare om en bild per km!
Liten förbrukning per km ;) :
Nikon D700 + AF-S 50/1,8G @ f/2,8
Visst, jag hade tagit något fler, men några rensade jag bort direkt i kameran. Missförstå mig rätt nu, det händer att jag tar fler bilder än så per längdenhet. Storleksordningen står dock i bjärt kontrast till hur en del fotograferar. Kanske beror mitt beteende på att jag är uppvuxen med långa ljuskänsliga remsor och att lämna in rullen för att få tillbaka en hög med papperskopior. Alternativt är det så att jag tycker att det är värdelöst att komma hem med 200 bilder varav jag bara är nöjd med några stycken. Vad ska jag ha alla de där andra bilderna till? Visst, de är ju lätta att ta bort men det tar ju tid att gå igenom och fundera över om de är något att ha.
Sedan är det nog viktigt i sammanhanget att veta att jag ibland går ganska långa sträckor. Det gäller att passa på när man väl kommer ut genom dörren och skyarna inte öppnar sig (alltför mycket i alla fall). Bilden nedan tog jag på en promenad om ca 15 km och jag tror t o m att jag tog färre än en bild per km eftersom ljuset tröt.
Ja, frågan är ju vad som är rätt antal bilder? Inte vet jag, men det där med att bara filma passar inte mig i alla fall. Att ta fler bilder samma dag än man gjorde på en hel semesterresa på en månad förr framstår inte som vettigt för mig. Nu beror det förstås på vad man fotograferar, för en del genrer har ju underlättats enormt av att det går att dra iväg en hel hög med bilder. Inte tu tal om det, men till dessa genrer räknar jag inte riktigt saker som inte rör på sig. ;)
För att hålla vad rubriken lovar så får jag lägga in en bild till i slutet från 50.an:
Spaningsrapport: levande trädgårdsdekorationer
Ja, det är ju viktigt att hålla koll på myllan där man står för tillfället så i enlighet med detta förefaller det lämpligt att avlägga en spaningsrapport. Även i tämligen tätbebyggda områden frodas diverse djur och nyligen har två av de riktigt stora trädgårdsmarodörerna i däggdjursformat påträffats i Stockholm. Dessa arter må se fredliga ut, men de kan utlösa stora mängder svordomar och allmän irritation hos odlare av en del särskilt smaskiga växtsorter. Aptiten på saftiga utslagsfärdiga knoppar brukar vara god. Någon väsentlig nytta som gräsklippare eller ogräsrensare har dock inte noterats.
Det här var en harig (!) gynnare som inte var helt villig att bli fotograferad. För den som tittar noga, och eventuellt förstorar, kan noteras frambenen som är i förberett läge för att göra en tjurrusning in på granntomten. Parabolerna (läs öronen) är inställda i spannet kring några hundra till tusentals hertz och riktade mot ett köksfönster där det hänger en tok med stor svart slamrande apparat. En koltrast viskade i mitt öra att den där med långa öron tyckte att det var märkligt att man inte skulle få vara ifred från sådana där paparazzis!
Något senare uppenbarade sig den här synen:
Aha! Tagen på bar gärning! Vad är det här för någon filur?
- Öhh! Hörru! Lägg av va!
- Ja, vad vill du? Får man inte äta middag ifred så här på kvällskvisten?
- Ja, oj då, ursäkta att man stör, men nu får du väl ta det lite lugnt ändå...
Äsch, den där token står bara och glor. Ingen idé att försöka krubba här inte. Jag prövar med lite kvällsgymnastik istället. Åheeeej!
Hmm... Imponerande måste jag säga. Notera den synnerligen graciösa benhanteringen! :)
Upp som en sol och ne... plums!
Vän av ordning undrar nu förstås vad i hela fridens namn som avses med rubriken, och med all rätt. Först och främst så kan jag lugna alla som mot förmodan kände en saknad efter mitt förra inlägg. Ikaros vingar har inte smält ännu, åtminstone helt. Sämre gick det dock för objektivlocket till min nya 50:a.
Så här ser en bild som kostar ca 130 kr ut:
För säkerhets skull så har jag inte beskurit, rätat upp den eller dylikt. Den nakna sanningen helt enkelt.
Vad hände då?
Jo, jag tog förstås av objektivlocket och tappade det på bryggan. Med sin eleganta inbyggda fjäder fick den fin studs och min skevdoja lyckades inte hindra det från att ta sig ett sommardopp. Gissa om bryggan är för hög för att man ska nå ned till vattnet? Locket flöt iväg in under för att sedan inte synas till. Jag satte mig och surfade på FS i telefonen. Även en glass slank ned. Förhoppningen att locket skulle flyta ut på något annat ställe då? Icke!
Apropå den här 50:an då? Ett Nikkor AF-S 50/1,8G...
Det är inte alls dumt och jag återkommer senare med lite bilder tagna med det. ;)
Jag kan bjuda på lite booookeehlicious (Kai/DigitalRevTV ;)) på närgränsen och med vidöppen bländare:
En bra illustration av knäppen jag fått också. Fick nämligen för mig att köpa lite vanlig negativ färgfilm och stoppa i min gamla Canon-kompakt som en kul opretensiös grej. Jag var ändå tvungen att köpa ett batteri för att få ut filmen som satt i den så varför inte. Vill det sig illa så kanske jag budar in någon skum kamera på Tradera också. :o)