Kodachrome II

I förra bloggen visades bilder tagna med gamla Kodachrome II. Här kommer en uppföljare på det temat:

Kodachrome lanserades av Kodak år 1935 och hade en känslighet runt ISO 10. Filmen hette bara Kodachrome. Det skulle dröja till 1962 innan efterföljaren Kodachrome II kom på marknaden nu med känsligheten ISO 25. Utan tvekan ett lyft för användren - men fortfarande kräver ju en så låg känslighet en kunnig och motiverad fotograf.

Kodachrome II var en mycket bra färgfilm. Faktum är att mina erfarenheter tyder på att den i vissa ljusförhållanden var överlägsen efterföljaren Kodachrome 25. Framkallningen av Kodachromefilmerna var mycket komplicerad, och processen smutsade ner miljön rejält. Införandet av Kodachrome 25 år 1974 sägs ha varit ett försök att komma tillrätta med miljöproblematiken. Förändringarna hade alltså inte i första hand med filmens prestanda för användaren att göra. Känsligheten förblev den samma som tidigare.

Hur det nu än är med den saken, så var Kodachrome II en bra färgfilm. Här ett litet smakprov från ett besök på familjens sommarställe på Åland en strålande vårvinterdag i slutet av 1960-talet tillsammans med min far och yngre bror.

Bildena här är ett exempel på hur Kodachrome II kunde fånga vårvinterns flacka men fina ljus på ett sätt som är lite vassare än efterföljaren Kodachrome 25. Kan det egentligen bli så mycket bättre än så här - för denna svåra ljustyp?

Drygt halvsekelgamla färgbilder - ändå hävdar dom sig rätt väl.

Vårljus

Ibland kan våren vara intensiv. Lövsprickningens härlighet går väl fram även i svartvitt.
En vår för länge sedan - mina vänner på grönbete.

Unga, vackra och obekymrade kisar dom mot vårsolen. Det får mig att tänka på min gamla mormor som på äldre dagar brukade säga:

"Förr var jag ung och vacker - nu är jag bara vacker".

Ilford & Kodachrome

Rubriken syftar på mina favoritfilmer i gamla tider, och det är just bilder från gamla tider som skall luftas här. På den tiden var Ilford FP3 och senare FP4 basen i min svartvita fotografi, och den laddade jag själv på kassetter från 30,5–metersrulle. Det blev billigt, och jag kunde slösa på alternativexponeringarna.

I färg var det lite andra tongångar. Kodachrome II och senare Kodachrome 25 var marknadens finkornigaste och skarpaste färgfilm, överhuvudtaget uppvisade den filmen en överlägsen kvalitet – om den exponerades rätt vill säga. Men den var dyr. Här fick man tänka sig för med alternativtagningarna.

Att blogga sägs ju betyda att man loggar sina upplevelser och lägger ut till beskådan. Så blir det även här – men med lite annorlunda stuk. De senaste fem åren har jag ägnat mycket tid åt att digitalisera mitt enormt stora bildarkiv. Jag började fotografera 1965, och under 1970-talet var jag yrkesfotograf med egen medelstor fotoateljé. Det har alltså blivit en och annan ruta.

Sålunda har jag under mitt bildskannande och bildbehandlande umgåtts med mitt eget förflutna, och där har jag hittat material som kan utgöra en loggning av mina fotoaktiviteter från förr.