ILFORD & KODACHROME
Leva i en låtsasvärld?
Så ramlade det in nyheter från Fotosidan i inkorgen - alltid trevligt, men denna morgon fick jag som man säger kaffet i vrångstrupen.
Fotosidans testperson förtydligar sedan saken:
"Varje gång jag lyfter kameran till ögat gläds jag åt att det jag ser i sökaren faktiskt ser bättre ut jämfört med det mina ögon ser utanför kameran. Det är en otrolig känsla att dyka ner i den bildvärlden och det gör det ännu roligare och mer inspirerande att fotografera."
En sökare som förstärker verkligheten? Ursäkta - men är det inte verkligheten vi befinner oss i? Är det inte där vi lever våra liv, i den analoga verkligheten. Jag trodde därför att det var verkligheten en kameras sökare skall visa, Att det var verkligheten vi ville fotogrefera??
Visst kan man sedan visa olika aspekter av verkligheten, bilden är alltid subjektiv, och hela den diskussionen - men kamerans sökare skall väl så bra som möjligt visa utgångsläget - det vill säga verkligheten?
Vad blir det om vi mer och mer glider in i en digital låtsasvärld?
Trafikflygets vinthund
En ovanlig och långväga gäst på Bromma flygdagar i september 1998. Ett Lockheed Contstellation. När jag ser på bilderna börjar tonåringens hjärta klappa i den gamle mannens kropp.
Underbara Lockheed Constellation!
Byggd mellan 1943 och 1958 var den trafikflygets snabba, säkra, och riktigt lyxiga maskin. Den första med tryckkabin. Med sin tredelade stjärtfena, sin delfinformade flygkropp för lågt luftmotstånd och förstklassiga aerodynamiska egenskaper, var den en slags trafikflygets vinthund. Lägger man sedan till de fyra 18-cylindriga Wright R 3350 Duplex-Cyklones motorerna, har man ett trafikflygplan som närmar sig flygförmågan hos ett jaktplan från andra världskriget. Det visade man i luften den här soliga septemberdagen på Bromma flygfält - hisnande och nästan obegripligt.
Underbara Lockheed Constelation!
Den långväga besökaren är den militära varianten av den sista modellen; Lockheed Super Constellation.
Notera dom kraftfulla motorgondolerna, liksom de jaktplansformade vingarna
Uppvisningen i luften var spektakulär, men inte meningsfull att försöka fånga i stillbild. Man störtdök mot flygfältet, gjorde en halvlooping åtföljd av en rad rollmanövrar. Hade jag inte sett det med egna ögon, skulle jag inte ha trott att det var möjligt att göra med ett trafikflygplan. Det sägs att Lockheed Constellation kan göra en hellooping, men att faran för metallutmattning i den åldrande kvarvarande flygplansparken har lett fram till ett förbud för den sortens manövrar.
Med passagerare ombord kan man inte göra manövrar som ens närmar sig det som jag bevittnade. Planet besitter alltså ett enormt overkill när det gäller styrka och manövrering. Man kan fråga sig varför? Ett svar är att yrkesmän i gamla tider ville göra bra ifrån sig - och det fick kosta. Ett annat svar är att här förfogar man över teknik och kraft att möta svåra omständigheter som mycket dåligt väder och liknande. Den här maskinen tar man inte på sängen.
På 1940-talet och på 1950-talet var det så att stora delar av allmänheten tvekade att överhuvudtaget sätta sig i ett flygplan. De stora amerikanska bolagen som Pan Am, tryckte hårt i sin marknadsföring på att; ...med Lockheed Constellation flyger man mycket komfortabelt och absolut säkert.
AI eller AO?
Jag startar med en ingress som jag har lärt mig av Bengan: Bilden har inget med texten att göra.
_____________________
Även jag har gått över till Prince”, fick man veta av en cigarettreklam för länge sedan - och “...Även du min Brutus” stönade Julius Caesar när han dödligt sårad segnade ner.
Alltså - även jag har prövat på AI - minsann!
Jag har provanvänt AI som uppslagsverk och kunskapsgenerator, och jag är i huvudsak positiv. AI kan klara en hel del, och den kan nog bli ett nyttigt verktyg även för vanligt folk. Haken är som vanligt de egna kunskaperna. AI bjuder nämligen inte på så mycket kunskap, om man inte har någon egen sådan i botten. Man måste veta vad, och på vilket sätt man skall fråga AI.
Låt mig ta ett exempel. En gång i ungdomen läste jag AB 1:an i Historia vid Stockholms universitet. Det var en kurs på två terminer, och kurslitteraturen var på dryga 6000 sidor. Det här var på den gamla akademiska “frihetens” tid, och allt skulle redovisas i en gigantisk sluttenta. Man kunde få frågor på en fotnot!
Det är givet att man efter många år inte har mycket aktiv kunskap kvar av det av de 6000 sidorna - men man vet precis var man skall sätta fingret i bokhyllan. På samma sätt vet jag precis vad jag skall fråga AI i ämnet Historia, och på vilket sätt jag formulerar frågan - och AI gör sedan ett fantastiskt jobb blixtsnabbt. Jag får sammanfattningar och grundfakta som det skulle ta mig evigheter att samla själv ur min bokhylla och annorstädes. Hurra för AI alltså.
Sedan har vi svagheterna.
Dom fakta som AI jobbar efter, och som den då skall dra sina egna slutsatser utifrån - det är kunskaper som den fått från programmerarna och från öppna källor som exempelvis Wikipedia. Wikipedia i sin tur skrivs av användarna, och vanligt folk övervärderar ofta grovt sina insikter och kunskaper. Det märks när man är på Wikipedia.
Om nu AI har felaktiga ingångskunskaper som den sedan skall dra egna slutsatser av för att utveckla nya insikter, var landar det? Jo, i rena rappakaljan... :-)
Sedan skall man inte fråga AI om kontroversiella saker, då börjar den att svamla. Precis som människor med otillräckliga eller osäkra kunskaper börjar svamla när dom inte riktigt vet. AI förvandlas till AO, artificiell ointelligens - precis som det kan hända oss.