Lite magi så här efter jul

Nästan två veckor kvar innan det är dags att gå tillbaka till vardagen och det finns äntligen tid att göra precis vad jag vill. Barnen är vuxna (eller i alla fall nästan, den yngsta blir 18 om några veckor) och självgående så länge det finns mat i kylen. Och maken har fullt upp med sina projekt. Så i morse var hundarna och jag och tränade. En riktig lyx att kunna träna i inomhushall när vintervädret är av den lerigare sorten. Så nu är de nöjda och jag kan ägna mig åt mina foton. Igår fick Mizar vara fotomodell igen. Det är också en lyx att få ha honom som modell. Min trogna, tålmodiga vän. Han kommer glatt när jag öppnar dörren till mitt kombinerade hund/foto-rum. Han älskar att vara där oavsett vad vi gör. (Faktum är att jag får koppla honom utanför rummet om jag ska fota någon annan hund, annars sätter han sig också mitt framför kameran.) Jag kan flytta blixtar och greja utan att han tröttnar. Han sitter snällt där jag satt honom och man kan flytta honom precis som man vill. Så det fick bli lite magi så här efter jul. Kanske inte perfekt, var svårt att få honom att titta ned i boken och jag hade svårt att få till belysningen, men jag blev i alla fall hyfsat nöjd med resultatet. Ytterkanten av filtens högar sida skulle väl ha varit i skugga. Kanske jag ordnar till det senare. Har några fler idéer som jag hoppas hinna testa innan det är dags för vardag igen.

A little magic after Christmas

Almost two more weeks of vacation before it´s time to go back to work and finally there´s time to do exactly what I want. The children are grown up (or at least almost, the youngest turns 18 in a few weeks) and manages as long as there´s food in the fridge. And my husband has projects of his own. So this morning the dogs and practiced obedience. A real luxury to be able to practice indoors when the winter weather is of the muddy kind. So now they are satisfied and I can devote myself to my photos. Yesterday Mizar got to be a photo model again. It is a luxury to have him as a model. My faithful, patient friend. He is so happy when I open the door to my combined dog / photo-studio. He loves to be there no matter what we do. (In fact, I have to leash him if I shall photograph another dog, otherwise he'll sit in front of the camera.) I can move around the flashes and stuff without him getting tired. He sits nicely where I sat him and I can move him just as I want. So I decided to make some magic. It´s not perfect, it was hard to get him to look down at the book and I had a hard time placing the flashes, but I am pretty satisfied with the result. The outer edge of the blanket's right side should probably have been in shadow. Maybe I'll fix it later. I have a few more ideas that I hope to test within it's time for everyday life again.

2019-12-28 08:18   light

Det var bra gjort!