Försöker bli vän med 50 mm

Jag tycker att 50 mm är ett objektiv jag borde gilla, men det blir liksom aldrig naturligt att jag väljer det. Jag hamnar alltid på 70-200 när jag fotar ute, eller möjligen macrot. I inne/studio blir det normalt 16-85. Vet inte vad det beror på, kanske att jag känner mig begränsad när jag inte kan zooma. (Ofta får jag för mig att jag vill utnyttja så mycket som möjligt av bildytan utan att beskära, vilket egentligen är helt idiotiskt med tanke på att jag sedan ändå skalar med dem då de ytterst sällan ska visas på något större än datorskärmen.) Ibland får jag för mig att jag ska utmana mig själv och bara ta med 50 mm. Någon gång har jag till och med haft det som en målsättning för en sommar att jag ska bli kompis med den. Det brukar väl fungera ungefär lika länge som ett nyårslöfte av typen ”leva sundare”, i bästa fall varar det någon vecka…  Tänker att om jag lär mig hur det uppför sig, och ”kommer på” vilken typ av bilder som tilltalar mig som jag kan åstadkomma med det objektivet så ”ska det lossna”. Sen vet jag inte om det är bra eller dåligt att försöka tvinga sig att komma överens. Kanske är det bra att utmana sig, kanske borde man bara njuta av att göra vad man tycker om utan att fightas med något man inte automatiskt gillar? Är ju trotts allt bara ett objektiv. I går tog vi i alla fall en lång promenad på Järvafältet; jag, maken, hundarna och kameran med endast 50 mm. Blev hyfsat nöjd med bilderna men gissar att 70-200 åker med nästa gång.

Trying to make friends with 50 mm

I think 50 mm is an lens I should like, but it never seems natural that I choose it. I always end up with 70-200 when shooting outdoors, or possibly the macro. Indoor/in studio I normally end up with the 16-85. Don’t know why, maybe I feel limited when I can’t zoom. (I often get the idea that I want to make use of every single pixel, which is really stupid considering that I scale down the pictures in the post-processing since they’re rarely shown on something larger than the computer screen.) Sometimes I think I should challenge myself and only bring 50 mm. Occasionally I've even had as a goal for a summer that I should become friends with it. It usually works about as long as a New Year's promise like "living healthier", at best it lasts a week ... Thinking that if I learn how it behaves, and figure out what kind of photos I can achieve with that lens that appeal to me we will “become friends”. I don’t know if it’s good or bad to try to force myself to get on. Maybe it is good to challenge myself, maybe I should just enjoy doing what I like without having to fight a lens? After all, it’s just an object. Anyway, yesterday we took a long walk on Järvafältet; me, my husband, the dogs and the camera with just the 50 mm. Was pretty satisfied with the pictures but guess that I’ll take the 70-200 next time.

Ja, ni ser rätt. En bild utan hund på. :) / Yes, It´s a photo without a dog. :) 

Mizar

Spejja

Spejja igen (sen kan man ju fundera på varför man placerar ett träd rakt igenom hunden. :) / Another photo of Spejja. One can ponder why I placed a tree straight through the dog. :)

2020-01-01 17:16   pdahlen

Gillar bild 2 bäst, den i motljuset. Kan hålla med dig om behovet av en 50. Har också en som jag nästan aldrig använder. Jag hoppar istället från en fast 28:a till en 70-200.

2020-01-01 19:21   imse 59

Känner mycket bra igen mig i det du skriver. Inte ofta jag anv. mitt 50 mm.
Men det ger ju fina bilder med en härlig bokeh som du fick till jättefint här med din söta modell.
Mitt 70-200 2,8 är en stor favorit och jag har väldigt svårt att lämna det hemma.
ing-marie

2020-01-01 19:25   elgenper

Intressant läsning... Själv älskar jag numera 50 (på "fullformats"-Leica). Plåtar mycket hundar (i mer amatörmässig klass än du), och beskär ofta bilderna hårt, vilket Leicagrejorna tål. Alternativet är 90, men då får man ha lite mer distans till vovvarna.

AF har jag inte (mätsökare), men det gör i stället att exponeringen sker direkt när man trycker av, vilket är viktigt med spralliga vovvar...

Upplever dina bilder (som jag gillat mycket) som porträtt av dina egen hundar. Jag plåtar andras, och vill inte irritera folk med att "regissera", utan plåtar när det går, och tar resten som en förlustpost; därmed tror jag mig vara välkommen tillbaka... Visar bilderna i en Facebookgrupp för det lokala hundgänget, där de brukar uppskattas.

Skulle jag bara få använda en enda brännvidd, då bleve det utan tvekan 50. Och det har börjat återspegla sig i mitt övriga fotograferande också. Går jag ut med en kamera med zoom, då visar det sig att 50 -75 % av bilderna är tagna med 50-ekvivalenten.

Så, jobba vidare med 50! Och visa många fler bilder av dina trevliga vovvar!