The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 791 / Att titta på bilder som man själv tagit, visst e det intressant! Men för vem mer?
Va inne i min profilsida nyss och såg att nå'gon tittat på en bild som heter camping...
Camping..?
Har jag tagit en så'n bild..?
Kollar, jodå, visst har jag det, det va på hemväg från Lofoten förra sommaren.
Tittar en stund på bilden som såklart väcker upp minnen från den här campingen och resan.....
Börjar titta på några andra bilder, som också väcker upp minnen.
Det är väl så här det fungerar, mina bilder väcker upp mina minnen.
Men om jag visar bilden för andra, vad händer då?
Sannolikt så uppfattar inte en annan betraktare det jag gör..
Man tolkar bilder olika, sannolikt jämt!?
Inte så lätt att fota då va!? ;)
Här är i alla fall bilden från campingen... tja.. vad säger man, ödsligt just nu och rader av fantasilöst uppställda hus, kanske praktiskt....
Passar på att titta på fler äldre bilder....
Så den som vill får hänga på "resan"!
Äldre bilder än i går alltså! ;)
1960-tal, Stockholm, å här kan jag "höra ljudet" av skor från gatan när jag ser bilden, och höra röster... Låter allvarligt! Att höra röster menar jag! ;)
Men en annan betraktare av bilden upplever säkert annat..
Samma här, jag "hör" gnisslet i kurvan av spårvagnen, "känner" rörelsen i vagnen, ser bilarna, tänker på vart vi va på väg...
Ock dom här människorna...
Jag minns deras röster, tonfall, och ungefär vad dom talar om..
Å det här e bild från lumpen 1960, Waxholm, lätt robotbatteri, och vad som hände sedan med dom som sitter här, det har jag ingen aning om..
Det här är från Tumba torg, 1990-tal, nu är det här torget borta. Det är inbyggt i ett köpcentrum...
Och kvinnan..?
Spuntino på Söder, 2009.
Jag gillar den här bilden..
Jag kommer att tänka på den amerikanske målaren Hopper.
Å det här e nog bara en gatufotodokumentär...
Killen bygger en motorcykel på gatan.
Å så va det litet tur med texten på väggen :)
Här tycker jag också att det är litet Hopper-känsla, och ödslighet och man vet inte riktigt vad som händer.. C:a 1995..
Å det här saknar jag! Det är säkert fler än jag som upplevt det "riktiga Planket" i Vitabergsparken i Stockholm! Det här va en fotofolkfest under två dagar!!
Men det är bara att konstatera, det här kommer aldrig tillbaka!
Tyvärr!
Visst finns det fotoplank även nu, men det här va mycket, mycket större på alla sätt!
Här är Planket för en tre år sedan, det höll på att komma igång igen, men se'n åren efter, så blev det ett slags utegalleri för ett fåtal internt inbjudna.
Kungsgatan ja, 1960-tal, här gick man ett antal varv på lördagskvällen..
Alltid träffade man nån man kände.
Å så gick jag i Fotoskola på 1960-talet! Här en modell!
Så här såg jag ut när jag gick på Fotoskolan! :)
Och så här såg Systembolaget ut! Det va mer riskfritt att fnittra i kyrkan! ;)
Å så va vi och kollade boxning i Eriksdalshallen... och fotade såklart!
Och fotade roulette på Gröna Lund..
Och gick på Nalen och fotade..
Å Stadsbiblioteket va mitt fritids på sent 1940 och tidigt 1950-tal.
Fast det här e fotat för något år sedan, 2008 tror jag.
Skall sluta nu, mina bilder e nog mest mina bilder och mina upplevelser.
Men visst e det som en tidsmaskin på nå't sätt! :)
Ha en fin lördagskväll önskar Bengan! :)
Någon form av vätska är det i alla fall....
Tillägg: Och ja, det är menat som en pik. Kom igen! Du har säkert nya bilder som är lika bra:-)
Mycket fina tidsdokument.
Det som gör en bild värdefull tycker jag är dess förmåga att väcka känslor och tankar som är spännande eller upplyftande. Men vad som gör det är väl rätt individuellt. Dock finns säkert något universellt hos alla bilder som är något värda. Bilder som fått sitt värde genom fotografens personliga relation till dem. Även om den relationen kanske är mycket annorlunda än min egen relation till samma bild.
Verkligheten ändrar sig smygande och gradvis. Så en dag finner man att det mesta är förändrat. Det gamla är i stort sett borta.
/John-Erik
...ja tidsdokument, men också känslodokument (om det nu går att dokumentera).