The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 746 / Mera Gatufotofunderingar, bla om att beskära bilder och att ändra bilden med PS..
Bilden beskuren till höjdformat. (Två personer är nu borta från bilden)
Med dagens teknik så går det att fabulera ihop bilder på de mest fantastiska sätt!
Då kan man undra, vad är då kvar av "verkligheten" i en bild?
Nu har man såklart kunnat göra det här tidigare, men ofta på ett så'nt sätt att det gick att upptäcka.
Men med hjälp av den nya tekniken, så kan man göra/ändra i både bilder och filmer så att det är svårt att se vad som är dikt eller verklighet..
Jag känner att jag vill undvika att ändra i mina bilder. (Även om jag gör det på något sätt när jag tar bort damm och ändrar i nivåer och skärper bilden i PS).
Gatufotobilder ger ofta få möjligheter att ställa sig rätt som fotograf, utan det gäller ofta bara att hinna trycka av då bilden plötsligt dyker upp!
Men då står man där med en bild som kanske e tagen litet för långt ifrån,
eller att det ingår några bildelement i bilden som man gärna kunde varit utan..
Och då borde ju en gatufotobild också vinna på en ändring/beskärning!?
Så jag tog bilden som jag visat i förra bloggen och beskar, och tycker den blev "bättre"...
eller kanske litet mer koncentrerad!?
Är det någon annan som tycker nå't om det här?
Alltså, vad säger man om den här bilden?
Är den fabulerad?
Är det "fel" att göra så här? På ett gatufoto tex?
(Nu vet vi ju hur bilden såg ut från början, och kan jämföra)
Jag tycker det här är svår och knepigt fråga, om jag vill försöka visa en verklighet via bilder på ett någorlunda schysst sätt för en betraktare?
Å hur vet vi i framtiden vad som är verklighet eller dikt, när vi kanske bara har en papperskopia kvar...
/Bengan
"Obeskuren bild" (Men en liten del av bildkanten är redan borttagen)
Johan
Pratar man Dogma blir ju saken en annan.
Jag gillar första bilden också. Kanske rentav mer.
Och, om det ligger något egenvärde i att göra det i fotoögonblicket. Men det är en annan fråga.
-affe
Naturligtvis kan man aldrig lita på ett foto, lika lite som på en vittnesberättelse. Dokumentation av en historisk händelse kräver alltid flera oberoende källor för att ge någorlunda säkerhet om hur det var. Och det saknas alltid fakta, så man fyller ändå ut vad man ser eller hör med spekulation. Att eliminera denna osäkerhet är omöjligt, så man kan lika gärna glömma det. Det är bättre att man är medveten om svagheten i all slags historisk dokumentation och håller sig öppen för att det kanske ändå var annorlunda.
Själv tycker jag mest om den obeskurna bilden, men det är en ren smaksak och har inget att göra med bildens dokumentariska värde. Båda är bra.