The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 6899 // Fokusskifte på en digital M Leica?
När vi fotograferar med ett ljusstarkt objektiv via en M Leica kan fokusförskjutning ibland uppstå, vilket innebär att skärpan inte alltid ligger exakt där vi ställer den via mätsökaren! Vissa objektiv korrigerades därför vid leverans från fabrik, så att näravståndet skulle stämma vid till exempel bländare 2 eller 2.8! (Och för vissa ljustarka nya objektiv, där följer en liten justeringsmejsel med)
Detta med korrigering är dock mindre relevant för en analog M-kamera, eftersom filmen kan "svälja" för en del av dessa felinställningar! Fokusplanet är inte så exakt för film som för en sensor! Men på äldre digitala M Leicor, som exempelvis Leica M9, borde detta problem kunna uppstå, då den saknar "Live View!"
Ni som vet eller har en Leica M9, stämmer det?
Och nu, som sagt, med "Live View" på en digital M Leica, borde fokusförskjutningen inte märkas längre!
Och "Live View" fungerar väl också när man använder mätsökaren genom ögonmusslan på en nyare digital M Leica?
/Bengan
Ps. Här finns mer att läsa: https://www.47-degree.com/focus-shift/what-is-focus-shift
Om man sen använder objektivet på en kamera där man fokuserar på själva bilden (mattskiva av gamla sorten, inklusive enögd spegelreflex, eller Live view på en digitalkamera) och fokuserar vid ARBETSBLÄNDAREN, så blir det förstås rätt helt automatiskt. En spegelreflexkamera där man fokuserar med öppen bländare och sedan kameran bländar ner till valt värde just vid exponeringen blir det däremot inte rätt i det fallet.
Och en mätsökarkamera (ingen skillnad mellan analoga o digitala M-hus) eller en tvåögd spegelreflex blir det också fel med. Där får man helt enkelt välja en objektivtyp som inte har det här problemet, eller leva med det.
Tror inte så många SLR-fotografer har tänkt på det!
/B
När man hos Zeiss Ikon AG i Dresden i början av 1930-talet skulle välja viket ljusstarkt normalobjektiv man skulle välja för sin kommande kamera; Contax – så valde man mellan Willy Mertés Biotar 1,4/5 cm (1930), och Ludwig Berteles Sonnar 1,5/5 cm (1931).
Sonnaren hade många fördelar. Den var betydligt mer kompakt, och den uppvisade tydligt bättre transmissionsförhållanden (viktigt när man inte har AR).
Ett tredje skäl till Sonnarens fördel lär ha varit att denna sjulinsiga utvecklade triplett, har ett mindre fokusskifte än Biotarens Dubbel Gauss-uppbyggnad. Det är ju en viktig aspekt för en mätsökarkamera.
Det är vad jag har hört i oändliga Zeiss-diskussioner med gammalt folk i Tyskland... :-)
Du får göra prover Bengan! Du har väl ljusstarka normalobjektiv av båda sorterna?
Jag har i någon tidigare blogg givit exempel med ett objektiv (inte det heller Leitz) med ljusstyrka 1.1 där det heller inte var något problem.
Nu har jag inte gjort någon stor studie av det här. Fördelen med digitala kameror är ju att man kan se om skärpan sitter direkt när man kollar bilden efteråt. Gör den inte det får man väl ta en ny bild.. Min erfarenhet är att det oftast inte är mätsökaren som fallerat utan snarare fotografen.
/Tomas
Flavio skriver,
"More modern designs reduce the focus shift dramatically with better calculations, or in the case of the Voigtlander Nokton Classic 35mm II a different type of glass in a lens element seems to have done the trick. Have a look at the comparison between the first and second version: the difference is phenomenal! One lens that really impressed me for the lack of focus shift is the TTArtisan 50mm 0.95: it doesn’t get faster than that as lenses go and it’s an extreme design, but focus shift is negligible."
Finns bilder med den i min oktoberblogg om du är intresserad.
/Tomas
/T
Nu har man korrigerat det här skärpeflytet på många nya konstruktioner, tex på Voigländer 1.4/35 mm version II! Version 1 hade shift! Och vissa äldre objektiv har säkert ett fokusshiftet kvar beroende på konstruktionen bla.!
Nu märker nog inte alla av det här, och när man märket något, så tror man att det är en miss i den egna skärpeinställningen, missar som man gör ibland! ;)
/B
De spegellösa har i de flesta fall "löst" det genom att, förutom att ofta ha objektiv som inte lider av problemet från början, fokusera på arbetsbländare ned till någon punkt. Tyvärr saknas det typiskt sett inställning så att man kan välja, vilket hade varit bra. Nackdelen är ju att autofokusen fungerar sämre när ljuset tryter om man vill blända ned. Och inte bara den, rent krasst sett, utan hjälpmedel för manuell fokusering fungerar sämre också.
Notera dock att problemet inte är ett problem i sig. Det är en bieffekt av sfärisk aberration, som successivt minskar när man bländar ned och då får det synbara skärpeplanet att vandra bakåt. Sedan kan man förstås tycka att lite "drömskt" utseende är önskvärt, men det är en optisk brist.
Ett objektiv som har det här är Tamrons 24-70/2,8 (G1 och G2 då de optiskt i grunden är samma) för spegelreflex. Har man en kamera med färre pixlar märks det ibland inte så mycket, vet jag från andra objektiv på min gamla D700, men med ett hus med massor med megapixlar (36 MP) och inget lågpassfilter blev jag helt nipprig på 70 mm. På kortare brännvidder är det inget problem med det objektivet. En del har som sagt inte märkt det här och tycker att objektivet är utmärkt, men för mig åkte det tillbaka. Lite av en vattendelare då en del inte alls förstår vad jag och en del andra klagar på. :)
/B
https://youtu.be/kBLQvpgFcZY?si=KW_BfXLtCfy4A6tn
En kort och en litet partisk sammanfattning ;) så använd ett manuellt objektiv, blända ner och använd live view, så är det hela löst! ;)
/B