The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 5799 // Poesifoto! Och så Tårtan i morgon onsdag!
Eller för att elda på riktigt, behövs en allmänbildning för att kunna ta bra bilder? Eller finns det ingen koppling! Nu kanske nå'n säger, jag fotar så allmänmänskliga saker så folk fattar det ändå utan att vara belästa! Men ibland när jag ser bilder så känner jag något, "deja vu" som man säger, något som refererar till något som jag tidigare upplevt eller läst! Jag såg en tavla på Gnesta Konstrunda för några år sedan, och tänkte direkt på Rilke och Duinoelegierna!
Men någon som inte läst de här elegierna uppfattar sannolikt bilden helt annorlunda! Och kanske bättre! Så att läsa Rilke kan vara bortkastat! "De e bara att titta på bilderna", säger kanske nå'n! Ok, jag fattar! ;)
* Någonstans så har jag den här Rilkebilden, skall se om jag kan lägga ut med Rilkes text framöver!
Men, för att vara litet allvarlig, behövs det något i "bakgrunden", i huvudet alltså, för att kunna ta intressanta bilder eller för att uppskatta bilder? Att ta bilder som samspelar med andra människors bildsyn! På gott och ont! Fotoskola, bildskola eller något liknande? Man går ju tex. i skolan för att lära sig läsa!
Eller finns det här naturligt hos oss, en bra bilduppfattning alltså, liggande i generna liksom!
/Bengan
Ps. Och så va det Tårtan i morgon onsdag! Från 15.00 c:a! Väl mött!
När man tittar på/lyssnar på/läser något där man hittar anspelningar eller citat (i vid bemärkelse), så får man oftast ut mer av verket än om sådant saknas. Men det kräver ju att inte endast skaparen utan även mottagaren har en någorlunda gemensam referensram. Och det är väl den som kallas allmänbildning...
att förstå eller inte förstå - gemensam referensram
kan uppfattas som översitteri - jag har erfarenhet av detta - djävla överklasskärring har jag blivit kallad flera gånger bara av att tolka en bild eller ha synpunkter
då jag är konstnär och inte överklasskärring blir det lite humor
ibland direkt jobbigt
/inger
Jag kan inte svara på din fråga, men det är förmodligen det som är felet med mig. Jag har läst alldeles för lite poesi, något läste jag när jag var yngre, men det har förstås inte räckt. Kanske kan man/jag komma ikapp en del av det försummade, så att jag kan bli en bättre fotograf. För det vill jag gärna vara :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag har sett ditt utmärkta foto här förut.
Poesifoto behöver nödvändigtvis handla om ett poetiskt anslag i termer av versmått och liknande. Men att det finns något som binder samman bildens beståndsdelar och helheter med erfarenheter som läsaren tidigare gjort eller upplevt. En vacker solnedgång är naturligtvis vacker, men ofta stannar bildens påstående vid det. Kan bildskaparen då lägga till en eller flera dimensioner därutöver börjar det hända saker.
När jag fortfarande undervisade hade jag ibland en fotoövning där elever fick i uppdrag att utifrån en liten haikudikt fotografera en bild. Diskussion på det och ibland fick eleverna byta bilder och sedan skriva en strikt denotativ beskrivning av bilden, ibland skriva en ny liten dikt, ibland leta efter bildens "färg" eller melodi och därefter skapa en ny bild på det. En slags stafettlek.
Ofta rätt uppskattat.
Fin bild dessutom som nog startar min associationsapparat den också :-)
/Gunnar S
Fast det förstod nog alla. Utom mitt tangentbord till Ipaden.
/Gunnar S
det är väl trots allt det personliga uttrycket som gäller
inte det evt priset på bilden
/inger
Romantiska bilder med vackert ljus är fina.Väcker de frågor är det spännande. Är den utan färg kan jag fantisera mer. En fin bild är det.
Ha de gott.
Jerry