The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 551 / En av grundpelarna i den dynamiska småbildfotografin, den är nog den fasta 35 mm optiken.
35 mm optiken på en småbildskamera, och ofta på en mätsökarkamera, har varit en av favoriterna hos fotojournalister och även gatufotografer, men också hos en del familjefotografer, varför?
Den här moderata vidvinkeloptiken, på c:a 63 graders bildvinkel, fungerar utmärkt till spontan fotografering, som tex reportage och gatufoto men även till "dynamiska" familjereportage. Anledningen är att optiken ofta är kompakt, ofta ljusstark och ger naturliga proportioner och att utrustningen är lätt att ha med sig.
Och har man optiken som en allroundoptik, så lär man sig ganska snart bildutsnittet utan att behöva lyfta kameran till ögat för att kolla innan, och då går det ännu snabbare att fånga ögonblicket när man så vill.
Leica va ju en av de första kameratillverkarna som förstod det här med vidvinkel som "normaloptik", man hade lyssnat på yrkesfotograferna, och byggde sedan in en utmärkt sökare för 35 mm i Leica M2 1958, och sedan när Summicron 1:2/35 mm kom så var den här dynamiska utrustningen fulländad.
En M Leica med en Summicron 35:a blev sedan ett av de klassiska fotografiska verktygen!
Det här förstod snabbt även andra kameratillverkare, tex Canon och Nikon, och kom med liknade verktyg, som tex Canon VI-L och Nikon SP, båda också med ljusstarka 35:or. Men Leica hade ändå ett litet övertag med sin fina 35 mm ljusramssökare.
Sedan blandade många fotografer friskt, man satte ofta tex en Canon eller Nikon-optik på sin M Leica.
Men det här är ett av fotojournalismens klassiska verktyg, en mätsökarkamera med 35 mm optik! Och ofta med Tri-X! :)
En enkel och slitstark utrustning!
Nu är det andra tider, digitala tider, och för yrkesfotografer och amatörer finns det lättare vägar att gå än att fotografera analogt.
Men om man inte behöver leverera bilderna snabbt, och även gillar att hålla ett litet annat tempo, litet mer flanerande liksom, så tror jag att man kan ta både dynamiska och "konstnärliga" bilder med en sådan här liten utrustning!
Och man kan ju ha både en digitalkamera, och en så'n här "glidarkamera"! ;)
Och se'n finns ett viss känsla i att fotografera med den här kompakta, och historiska, analoga utrustningen, som nog både seniorer och nyfikna juniorer kan gilla!
En blandning av "Heavy Metal" och "Slow Photography" liksom! :)
/Bengan
Med tanke på att den verkliga normalen ligger på 42-43 mm kan man ju säga att både 35 och 50 är "normaler" med lite olika karaktär ;)
-affe
Jag är avundsjuk på dina fina kameror, har alltid velat ha en Leica M4 p och hade en gång en M2 men fick sälja den då jag behövde pengar, fick bara 2000 kr för den. var en optik som trycktes i i huset och tiderna behövde justeras. Men jag ska ha en Leica M när jag får råd någon gång.
mvh
Morgan Larm
Den icke-kommersiella ursprungsleican, och därmed den äldsta 35mm-kameran för stillbild, hade 42mm. Normen och distinktionen tycks vara satt på pytagoreiska grunder vilket i sig kan var välgrundat men inte vara i överensstämmelse med vi egentligen ser. Det vill säga sanningen.
Ervin Puts skriver så här i sin skrift Leica M-Lenses, Their soul and secrets; "The most popular explanation is the alleged correspondence between the angle of view of human vision and that of the 50/52 mm focal length: ±46º. Now the human eye has several angles of view, depending on several criteria. They range from 6ºto 150º and there is no compelling argument that the eye favors the 46º angle." (s.43) Hepp!
Det verkar det vara så att om man ofta använder en bränvidd blir den kognitiva visualiseringen innan kameran kommer emellan fotografen och motivet en adaption till det inlärda beteendet. Det kanske är därför vi (fastbränviddstalibaner) emellanåt favoriserar en brännvidd framför en annan. Den stämmer bättre överens med hur vi visualiserar motivet och då förutsätter vi också ibland att just det är en norm.
Jag har sett uppgifter att det finns en liten grupp 'optignostiker' som har fått en insikt om att seendets innersta hemlighet korresponderar med 90mm's brännvidd :)
Själv tillhör jag 35mm-gruppen men funderar på att konvertera till SA-truppernas 21mm-sekt. Oscillerar ambivalent mellan dem varje gång kameraväskan och mina M2:or är ute och går med mig ;)
Men nåja, det här "utseendet" är väl litet väl överdrivet...
Men det ser i alla fall litet häftigt ut... ;)
Tycker jag i alla fall! :)
Jag ser småbildsmätsökarkameran som en representant för den "nya bärbara kameran", en kamera som alltid kan vara med!
Å då blir det början på en "Dynamisk småbildsfotografi" (Och sedan när en del fotografer kommer in i bilden som tex Aleksandr Michajlovitj Rodtjenko, (Girl vith Leica) då börjar åkandet!) ;)
Se'n när man inser att 35 mm brännvidd blir en mer "Dynamisk brännvidd" till en "Dynamisk kamera" (Mätsökarkameran) så är man nog i en "Dynamisk småbildfotografi!" :)
Tycker jag alltså! :) ;)
/Peter Hennig
Snitsiga väskor är inte riktigt i min smak heller, brukar linda in kameran i en plastpåse och lägga överst i ryggan. Frågan är om man skulle våga göra det med en Leica. Jag håller mig nog till enklare varianter, även om det inte är samma klassiska känsla.
Damkläder har tyvärr oftast dåligt med fickor stora nog för kameratillbehör, mobiler etc.
Tidiga M Leicor hade sk "Svartlack" å då blev det så här efter några års användning, mässingen kom fram, och det är ett litet adelsmärka att ha en så'n här, tyvärr, å den här e inte min heller... :(
Sedan kom svarteleoxerade M Leicor, å visst blev det en mycket hållbarare yta, men tråkig yta! ;)
/Peter Hennig