Straight 5275 / Objektivtest i Järna! Sonnar 1,5/5 cm på Fuji!

Sonnar 1,5/5 cm från 1930-talet i motljus!

Jag tog bilder med ett icke antireflexbehandlat Sonnar 1,5 via Fuji X-E1 i dag! Nu är ju modernare objektiv litet mer lättarbetade såklart, och framför allt så är dom antireflexbehandlade! Men jag tycker det e både kul och intressant att fota med de här gamlingarna och inse att dom inte e så dåliga trots åldern! Det blir litet omväxling från det perfekta liksom! Och det kanske blir litet mer naturliga bilder! ;)

.

Och i medljus, och nedbländat, så blir alla objektiv bra!
.

Och skärpan e helt Ok för mig!

.

Men här ser man ett litet objektivfel! Linjen på husväggen längst till vänster i bilden är inte riktigt rak! Aningen kuddformig alltså! Men Sonnaren är inget tegelväggsobjektiv, det är ett reportage och porträttobjektiv! (Och skärpan lade jag en bit in på gräsmattan, skärpedjupet e litet kort här)

.

Här sitter Sonnaroptiken på Fuji X-E1 via en Amedeoadapter! Vackert 1930-tal möter ett praktiskt 2000-tal! :)
Och Sonnar 1,5:an, det är mycket, mycket mytos i den optiken! :)

/Bengan

Ps. Se'n kanske det ändå inte blir så stor skillnad med ett objektiv från 1930-talet och ett från 2000-talet! :)

2021-01-12 19:25   elgenper

Jo, nog fungerar den gluggen! Första bilden har den där "ljuskänslan" med öppna skuggor och överstrålning i högdagrarna. "The Leica glow" som man brukar säga...

Däremot är färgerna i andra bilden, på kulturhuset, riktigt skumma. Om man inte målat om sen sist, så är ju huset nästan klarblått, men här ser det på sin höjd "kallgrått" ut. (Och samma förbannade vita Audi parkerad där den inte borde vara, som varje gång jag varit där!).

Besvara

x-country 2021-01-12 20:33

Skärpan är i alla fall så bra att man ser att det är en BMW 😉

Svara

syntax 2021-01-13 08:44

Per.
Angående färgen så har Bengan ramlat på ett av den tidens stora problem, nämligen alla de metoder man fick ta till för att klara av att bygga ett ljusstarkt objektiv utan antireflexbehandling – en i dag nästan helt okänd problematik.
I detta fall har konstruktören låtit vissa hotande reflexer täcka hela bildytan. Då blir man visserligen av med den direkt synliga reflexen, men slöjan är ju kvar. Det betyder ett starkt försämrat tonomfång (dynamiskt omfång) och att just känsliga färgnyanser gärna drar åt något håll - just på grund av den försämrade förmågan att återge många toner.

Svara

elgenper 2021-01-13 15:45

Alltså samma fenomen som s a s lättar upp skuggpartierna när man plåtar svartvitt med dessa gamlingar; låter rimligt. Minns när man trixade med "förexponering" av filmen (mycket kort tid, genom en vit plastskiva) för att få den effekten med moderna, vassa Bladargluggar. Men att det slog så olika på färger, det visste jag inte. Här är ju den blå himlen rätt normal, medan fasaden (rejält blå, men säkerligen något "biodynamiskt" pigment...) har tappat det mesta.

Jörgen, beträffande bilen: troligen var det en BMW hela tiden, tittar inte så jättenoga på bilar. Vit brukar den vara (om inte Bengans glugg tagit färgen av den också...) och precis där brukar den stå i alla fall... Här är min egen senaste bild, från juli i fjol (en bit ner i bloggen):
https://www.fotosidan.se/blogs/elgfotobloggen/och-sa-var-det-dags-att.htm

Svara

2021-01-16 16:11   Stefan Åhbeck

Tänk att det i alla fall är samma sol du plåtat, som fanns där när gluggen skruvades ihop. Bara en sån sak!

Besvara