Alltså den där svarta Leican i länken ser verkligen välanvänd och får min gamla Pentax ME, som faktiskt varit med under drygt 25 år ute i världen under de mest skillda betingelser, att se ut som om den förvarats i vitrinskåp. Detta trots att jag faktiskt tappat den i marken flera gånger.

Jag är verkligen inget Leica-fan. Har själv aldrig övervägt en Leica ur M-serien ens när jag faktiskt haft pengarna i mogen ålder, med ett enda undantag och det är den digitala variant som dedikerats och optimerats helt för svartvitt som kom för något för sedan. Den känns ju rätt unik. Jag såg bilderna som var fantastiska och den verkar verkligen göra skillnad.

Dagens moderna kameror oavsett tillverkare är ju nästan löjligt mycket mer avancerade rent tekniskt. Sökarlösningen är ju bara så kryckig med sina ramar att den är kult bara av det skälet. ..... men bra idag, näää. Vilken fotograf idag kan på allvar hävda fördelarna med den lösningen när man kunnat få WYSIWYG - What you see is what you get - eller TTL från vilken annan tillverkare i många årtionden.

Men en sak är ju underbar med Leica och det är deras konsekventa minimalism. Det bara strålar "keep it clean and simple" om M-seriens design. De avskalade kamerahusen har jag nog aldrig riktigt förlikat mig med - för att de varit väl avskalade och lite tråkiga för min smak - men de äldre objektiven i ren metall är ju bara en dröm för en gammal mekaniker som jag (ja jag jobbade ett antal år med både flygplan och grafiska maskiner innan Sverige avindustrialiserades). Leicas finmekanik måste man ju bara älska.

Leica kör sitt eget race och om jag inte visste att det var tyskt , så skulle jag gissat på att de tillverkats i Gnosjö med Anders Tegnell som VD. Han har väl också kört sitt eget race utan att bry sig särskilt mycket om vad andra gör och tycker.