The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 4965 / Digitala frälsningsmöten och gatufoto! Och så Tårtan i morgon!
Det blir många frälsningsmöten på nätet varje gång en ny pryl dyker upp! I vårt fall så gäller det oftast kameror och objektiv! Men det är ju så här vår ekonomiska tillväxt fungerar! Att marknaden hjälper oss att aldrig vara nöjda med det vi har! Så marknaden jobbar såklart ständigt på den här onöjdheten! :)
Men det finns faktisk människor, jag har sett flera, som e hyffsat tillfreds med det dom har! Men det e såklart inget att marknadsföra! Hur skulle det se ut om Fuji, tex skrev, "Vår första modell, Fuji X100, räcker fortfarande alldeles utmärkt att fotografera med, även om modellen e över tio år gammal, så ni behöver inte köpa en senare modell! Men vi har i alla fall gjort några förändringar på de senare modellerna!"
.
För övrigt så surfade jag i går kväll runt om kollade på gatufotobilder! Inget upplyftande precis! ;) Jag tror internet skapar en monokultur också! Inget konstigt med det! Även ett monokulturellt tänkade och tyckande! Även om man kanske inte upplever det så själv! Men hittade i alla fall en udda, spännande och kul gatufotobild! Häftig bild Marcus!
Vad gäller kameran på bilden först här i bloggen, så e det optiken som e litet speciell! Den optiken både gillas och ogillas! Bla för den e speciell och ovanlig! Den följer inte normen liksom! Och så'nt oroar!
Så jag lägger Wetixen åt sidan ett tag tills jag får inspiration att justera den, och tar en Leica M4 några dagar med den här normlösa optiken! Och kör Sunny 16 såklart! Testade Sunny 16 via Weltixen, och det gick ju bra, så mitt självförtroende växte!
/Bengan
Ps. Vad gäller självförtroende, så fotade jag med Sunny 16 i dryga tjugo år, och det gick utmärkt! Men så e det nog med det mesta, osäkerheten ökar med hjälp av informationssamhället! Vem vågar fjällvandra på låglandsleder utan GPS, skalkläder och repsäkring idag! Och att cykla utan hjälm, handskar, armskydd, benskydd, knäskydd och stödhjul, snacka om livsfara! ;)
När Zeiss marknadsförde Contax på 1930-talet var det med ständiga hänvisningar till kamerans höga byggkvalité och förväntade mycket långa livslängd. Så sent som på 1970-talet marknadsförde Leitz Leica M4 med skrivningen: ”Vi skulle inte bli förvånade om dina barnbarn kommer att få glädje av den här kameran fram på 2000-talet” (och så blev det).
På senare tid har myndigheterna börjat återerinra sig om att det här med kvalité är något bra. Om prylarna håller länge och används längre, så spar det resurser och det stöder en inhemsk serviceverksamhet som genererar arbeten, med mera. Man har börjat tala om att även kapitalvaror skall tvingas ha en uppgift om förväntad livslängd, alltså någon slags bäst före datum.
Om vi får leva lite till Bengan, så kanske vi får höra helt andra tongångar än det som du beskriver. Det ligger nämligen i (den nya) tiden. Så skall det alltså se ut när Fuji marknadsför i framtiden.
Men jag håller inte med om att "internet" skapar en monokultur. Visst kan man väl med lite letande på nätet hitta ett enormt brett och skiftande utbud av alla sorters (gatu-)fotografi? Jag ser internet som en enorm tillgång när det gäller att hitta inspiration.
Marcus Johansson bild på kvinnan i högklackat på skatebord är arrangerad (enligt fotografens hemsida) och till salu i begränsad upplaga som "fotokonst". Fortfarande en kul bild om än lite stereotyp, men kanske inte så udda och spännande som om den vore tagen i förbifarten. I mitt tycke.
Mvh
Fredrik
Hälsn!
Nu är ju Marcus öppen med att bilden är arrangerad så det är inget problem för mig alls – det är en kul och bra bild. Problem uppkommer när nån hävdar att det är gatufoto när man känner till att det är arrangerat.
Nej, det är egentligen inte något problem för mig, i sak. Det jag reagerar på är just att det är den frågan som blir den viktiga, dvs VAD det är för en bild snarare än att bedöma bilden utifrån sin egen rätt. Kategoriseringen av bilden blir viktigare än bilden i sig. Diskussionen kring hur bilden kom till överskuggar resultatet. Och så blir den en benämnd fejkbild, dvs fusk. Det är där jag kommer bort och blir vilse. Fusk? Det är ju en bild.
Och det är det som jag tycker är problemet med gatufoto, och del andra genrer. Formen, och processen, blir viktigare än resultatet. Det tycker jag förminskar.
Jag kan också se behovet av, och fördelar med att klassificera bilder utifrån speciella särdrag eller omständigheter, men det är alltså när klassificeringen blir huvudsak och dominerar diskussionen som jag inte hänger med.
Så, den aktuella bilden är inte gatufoto! OK, men so what? Det är ju ändå inte "fusk"? Och att diskutera om bilden är "äkta" eller inte i relation en ganska godtycklig gruppering/klassificering förtar känslan för bilden i sig.
/ Bengt H.