Straight 458 / Ett recept för att fotografera obemärkt, eller att vara tillåten att fotografera obemärkt.

I lördags, som jag skrev i förra bloggen, så va jag i sta'n i några ärenden och träffade samtidigt Micke Borg och vi fick tillfälle att prata en del om fotografi. (När man promenerar så tycker jag det är lätt att prata om viktiga saker)

Vi pratade om olika fotografer, olika bildstilar, och bla så funderade vi på hur man kan bli accepterad i en grupp när man fotograferar för då blir det ofta bra bilder, och då menar vi inte en grupp på jobbet eller familjegrupp utan en grupp okända människor, tex som man träffar på sta'n.

Micke berättade bla om den där natten då han bla följde med "Sanslös", en av våra uteliggare, på en runda genom sta'n för att Sanslös måste fixa pengar för sitt behov. Och möten med de människor som ingick i olika grupperingar som Micke träffade under den här "resan".  Och att det fungerade bra för Micke att fotograferade okända människor mitt i Stockholmsnatten.

Nå, hur gör man så det fungerar då?

Det finns inget enkelt svar på det här, men ett svar kanske är att man måste skapa ett förtroende, uppvisa en en ärlighet, och att man också "kan föra" sig i gruppen. Och det går inte att "klä ut sig", här måste man bli accepterad som man är, annars blir man snart genomskådad och det kan sluta illa. 

 
Vi talade om Anders Petersen, som gick in på Café Lehmitz för att ta en öl, och där säkert många betraktare tänker/säger vid första ögonkastet då dom ser hans bilder, "Att fota på ett kafe, och fulla människor, va e de, de e v'äl inget speciellt?
Jo, det är speciellt, och svårt!
För du är ensam, nästan okänd på platsen, och du är väldigt nära dom du vill fota, men ändå så accepterar dom här människorna dig och att du se'n kan gå och fota mitt ibland dom.

Nu skall jag inte ge något recept, för det kan jag nog inte, utan bara ha några egna antaganden hur det kan fungera att fota okända, och tror då att det viktiga för en fotograf som vill fotografera så här,  så måste han/hon bli accepterad av dom han fotar!
Ganska enkelt va? ;)

Jag tror också att en viss livserfarenhet är en av grundstenarna till det mesta här i livet och även för så'n här fotografering. Jag menar social fotografering, eller hur man skall säga. Man måste kanske själv "ha skrapat knäna" några gånger för att ha medkänsla till andra som "skrapat knäna". (Annars blir det bara kort på fulla gubbar)
Tänker även på några ord ur en bok om frigörande pedagogik som jag läst: "Hur skall du kunna visa en människa hur man gör en saltomortal, och berätta hur man skall våga göra den, om du själv inte vågat göra saltomortalen eller vet hur det känns?"

*
Å vad gäller den praktiska delen av ett sån't här fotograferande, och det kanske många tänker på först  ;) :)  "Vilken kamera passar bäst" så kan jag väl säga några ord om det också, och personligt det här med  :)

Micke använder en svart M Leica med vidvinkel, jag har också erfarenhet av en så'n, Micke (och även jag) upplever att den accepteras nästan direkt då man fotograferar med den på "sta'n".  Den är liten, tyst, svart och ganska oansenlig!

Vi funderade även på hur en större kamera, typ SLR skulle uppfattas i ett liknande "nattfotosammanhang", där tror vi att den mer skulle uppfattas som en slags "tidningskamera" och då kanske det blev svårare att fotografera så här!?

Men som sagt, det här är personliga funderingar, inte så mycket till recept kanske!

/Bengan

Ps.
Vad gäller recept för fotograferande, så finns det faktiskt ett bra recept!
Kurt Bergengren har ett i sin bok "Fotografera är nödvändigt"!
Det heter "Dr Emersons recept". (Sidan 51 i boken)

Jag vill nog påstå att det här receptet är det enda en fotograf behöver! (Om man "vill tyda" receptet, och se'n ta det till sig)

Å så var'e Ellens bageri nu på onsdag kl 15.00!  :)

2009-10-19 10:36   Chasid

Sådana här samtal skulle jag också vilja föra :)

Du nuddade nog vid ett av svaren när du skrev om att ha livserfarenhet. Jag har som det heter på engelska: "Been There done That" och visar alltid ett stort intresse samt respekt mot dem jag fotar och skriver om. Det kan vara lite svårt att komma människor in på livet med bara en kamera, men med hjälp av ett anteckningsblock, en penna och ett stort äkta engagemang är det desto lättare :) Men jag tror inte att kameravalet har så stor betydelse i sammanhanget, förutom att man ska undvika allt för stora, tunga och iögonfallande manicker.

Vad gäller färdiga recept så tror jag att de är svåra att följa, en del är lämpade för reportagefoto andra inte, det handlar mycket om hur man är som människa och vad man själv har varit med om tror jag.
//Chasid
Ps: Micke´s foton från Stockholmsnatten är bland det bästa jag sett på länge :)

Besvara

Svar från Benganbus 2009-10-19 12:45

Samatal e viktiga, för vänskap, för relationer, och för tankens framåtskridande.. ;):)

Jag tror på kameravalet! ;)
Men det är bara mitt val, inget som någon annan bör härma utan att känna att det är riktigt!
/B

Svara

2009-10-19 13:41   Chasid

Ursäkta att jag svarar på Susannes inlägg i din blogg Bengt.

Med utrycket Been There done That menar jag inte att vara nedlåtande utan snarare empatisk! Jag tror det är betydligt lättare att beskriva och se människor vars vardag jag defakto har delat en gång i mitt liv. Framförallt har det gett mig en betydligt större ödmjukhet och förståelse för de minsta människorna i samhället! Ett äkta engagemang är ofta fött ur det man tidigare har gått igenom i livet, eller har sett andra gå igenom :)
//Chasid

Besvara

2009-10-19 16:45   alex.odman

Kan meddela att Panasonic GF1 också är tillräckligt diskret för att folk ska "acceptera" att man fotografera. Eller, jag uppfattade inget som tydde på motsatsen.

Känner att jag inte har tänkt på det här ämnet tillräckligt mycket för att delge några djupare tankar. Men jag tror jag fattar vad du är ute efter... eventuellt. Problematiken att inte, för motiven, få fotografera, eller att bli accepterad som du säger, har jag upplevt. Eller snarare att jag oftast själv inte är bekväm med att fotografera. Eller på vilket sätt menar du att man blir accepterad eller inte accepterad? Menar du att folka ska "spela med" och titta in i kameran?

Jag undrar nog vad du lägger i betydelsen "att bli accepterad". Vad händer när du INTE blir accepterad? Blir man inte alltid accpeterad? Eller är det så att jag aldrig har upplevt att jag blir accepterad, så att jag därför inte vet vad det innebär?

Om vi nu utgår från att jag vet vad du menar med accepterad så tro jag att ditt resonemang är vettigt.

/ Alex

Besvara

Svar från Benganbus 2009-10-19 21:44

"Man tager vad man haver sa Kajsa Varg", å jag tar en M Leica! ;)
Å vad gäller att bli accepterad, så tänker jag bla på mig själv när jag fotat människor under åren.
Ofta tar det några minuter att "gaffla in" varandra, eller "stämma av" var man står någonstans, eller kalla det en subtil presentation, se'n kan det bli litet snack om foto, och ta bilder, å då jag återkommer, då frågar dom själva, "skaru inte ta en bild!" :)

Även i Gatufoto, att ta en bild utan att fråga, där måste man också bli "accepterad", fast där sker det ofta utan ord eller teckan, annars går alla och tittar på en, eller så bli nå'n kanske sur, å då blir det inga bra bilder! :)

Vad gäller att spela med, det beror på vad man vill med sina bilder, ibland känns det fint att folk är medvetna att man fotar, ibland vill man fånga ett ögonblick, och då kan det bli ett höftskott! Men i vissa lägen, så passar det bäst att inte fota! Sån't känner man..
/Bengan

Svara

2009-10-19 21:20   Hedstrom

Intressant... Mickes bilder är de bästa jag sett av den typen på mycket länge! Han är grym helt enkelt...

En del erfarenheter jag har kan jag delge andra... Först och fämst måste man dock förstå att jag fotar i en helt annan omgivning, i en by där de flesta har en aning om vem jag är.

Men... Först och främst så ger jag aldrig tvetydig information, ska det fotas så ska det! Inget att hymla om, inget att smyga med. Människorna vet att det kommer att fotas, de accepterar detta förvånansvärt ofta!!!
Tror vi räknar in detta i avdelningen för förtroende va? De vet vad som gäller... Blir inte överraskade eller lurade. Människor tenderar dessutom att reagera som en grupp, retar man en hänger andra på. Gillar en att bli fotad kommer sannolikt även andra att stanna kvar framför gluggen...

Sedan... Jag visar resultatet! Det ligger alltid en mapp med bilder i bilen. Personerna får ofta en bild nästa gång jag stöter på dem. Jag kallar det investering för framtiden!

Och... Om någon inte vill vara med på bild så respekterar jag detta!

Igentligen handlar detta bara om förtroende... Sedan fungerar fotograferandet av sig själv.

Kameran i sig, jag använder mätsökare men tror det skulle fungera även med SLR. Huvudsaken är att kameran kan vara med ständigt!

En reflektion från min sida bara... //Hasse

Besvara

Svar från Benganbus 2009-10-20 07:36

Jag bor också i en "by" Hasse, Gnesta, och håller helt med dig vad gäller tydlig information och att se'n visa/dela ut kopior. Å vad gäller Gnesta så är jag med i Gnesta Konstrunda samt har varit i tidningen några gånger, så här gäller att vara välvårdad både till det yttre som det inre! :)

Det gäller även på vissa platser i Stockholm, tex i Slussen, där en del "bofasta" börjar känna igen mig.
Men sammantaget så handlar det om, som du säger Hasse, att inge förtoende så man kan få fortsätta att ta bilder på sina vänner.
/Bengan

Svara