The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 3061 / Test av Leicaobjektiv på en Fuji X-E1 och så en fråga om skärpedjup!
Det blir tio objektiv vi skall testa, men nu är inte alla Leicaobjektiv utan det blir några Zeiss och Voigtländerobjektiv också, från 28 mm till 50 mm! Men vi får se om vi hinner med alla idag!
Fick hjälp på Tårtan i går att testa Voigtländer 1,9/28 mm, och den verkade fungera bra på en så'n här litet mindre sensortyp!
Och en annan fråga! Vet någon om det blir skillnad på skärpedjup på samma objektiv vid användande av film respektive sensor? Gör den tunnare och planare sensorn att skärpedjupet blir mindre/kortare?
(Nu gäller det en sensorstorlek och filmrutestorlek på 24 x 36 mm)
Vad gäller testen, så kommer såklart en utförlig rapport efter bästa förmåga senare!
/Bengan
Ps. Blogg utan bilder! Här får fantasin spela fritt! Spännande va! Å kanske litet ovant! :)
Det vill säga att ett 28 mm blir alltså motsvarande 42 mm på fullformat.
Du får ungefär motsvarande 1 steg mer skärpedjup än om du använt ett 42 mm på en fullformatskamera.
Ja, men orsaken är en annan. Skärpedjup är egentligen accepterad oskärpa och vad vi accepterar beror på upplösning. De traditionella formlerna för skärpedjup bygger på filmens upplösningsförmåga. Det går att justera formeln för högre upplösning. En högupplöst småbildssensor ger alltså mindre skärpedjup än ett småbildsnegativ, men skalar du ner bilden ökar skärpedjupet. i en riktigt liten bild kan områden som är rätt oskarpa upplevas skarpa.
Sen har du det som Mats är inne på. Med en mindre sensor backar du bakåt för att få med lika mycket och då blir skärpedjupet större.
Även motivets art är en variabel, eftersom skärpedjupet är subjektivt - en definitionsfråga. I ett "plastiskt" motiv kan skärpedjupet upplevas som större.
Ett skojigt exempel är den mycket berömde objektivkonstruktören Paul Rudolph hos Zeiss vid förra sekelskiftet (Planar, Tessar), som på gamla dagar efter ett konsultuppdrag hos Meyer Optik i Görlitz presenterade ett objektiv under namnet Macro Plasmat, och hävdade att han hade utökat skärpedjupet motsvarande ett helt bländarsteg. Det optiska etablissemanget menade att nu har gubben blivit ålderssenil!!
Sanningen var att objektivet tecknade så plastiskt och vackert att det såg ut som ett utökat skärpedjup.
När det gäller skärpedjup har jag fått för mig att det här är en bra text. http://www.fotosidan.se/cldoc/skarpedjup-4.htm
Min punkt är att kravet på COF (enligt ovanstående länk) ökar när våra sensorer blir allt bättre. Gammal film med sin upplösning var mycket mer förlåtande. Markeringarna på många linser kommer från filmtiden och är egentligen inte speciellt funktionella idag. I mitt tycke är våra superskarpa sensorer ännu mindre förlåtande än film.
Sammanfattningsvis så går det att sätta samma värde COF för både film och sensor. Men i mitt tycke så borde kraven på COF vara mycket högre på en sensor. Sensorn är så mycket skarpare så vi är mindre förlåtande för oskarpa detaljer.
Har säkert missat hur det egentligen är för jag är en tvättäkta amatör men jag ser fram emot resultatet från dina tester.
Jag vill nog vända på steken.
OM vi framkallade en 10x15 cm kopia från film blev den skarp och fin. Om vi idag printar en bild från en kamera med 51 Mpix i samma storlek så kommer rörelse oskärpa och skärpedjup upplevas på samma sätt.
Ju större vi sedan skriver ut dato mer kommer man börja se bristerna i filmens upplösning och för båda kamerorna börja upptäcka rörelse oskärpa och gränsen för skärpedjupet.
Alltihop har väldigt mycket att göra med vad våra ögon kan urskilja.
Man behöver bara ställa en fråga, och se'n luta sig tillbaka!
Tack för de lektionerna! :)
/Bengan