Straight 1288 / Bokstavligt betyder tao, eller dào, "väg" eller att välja väg ;)

Detta görs inte utifrån en tro på att tao är en gudomlighet, men vägen är ändå ett objekt för djupa känslor, och denna vägen har ett antal steg.

Ett av stegen innebär bla. att man måste rena sig, och det måste ske eftersom tao i sig själv är beslöjad i vårt medvetande, eftersom vår civilisations mångfald har stört och beslöjat vårt sinne.
Taoisterna fördömer därför diskursiv kunskap eftersom de anser att den skapar en orolig mångfald i sinnet, och sinnet ska ju istället ägna sig åt att omfamna enheten dvs uppnå enhet med tao. Denna enhet bibehålls genom att bemästra sina sinnen och sina passioner på andra objekt.

Lao Zi beskriver dock inga särskilda steg man måste ta utan nöjer sig med att rekommendera de nyfikna, att helt enkelt leva på ett sådant sätt,
eller pröva att fotografera med en viss kamera, då kan man komma att "omfamna enheten"  :)

Ps. Obs, det här att pröva, det gäller bara för nyfikna! ;)

Straight 1287 / En Skånsk terrier i fjällen!? Hur funkar det? ;)

På spaning....

 "Dansk-svensk gårdshund är en hundras som ingår i rasgrupp 2 (raser av pinscher- och schnauzertyp, molosser samt sennenhundar).
Dansk-svensk gårdshund är en allroundhund med livligt temperament som fungerar väl som såväl vakthund, eftersökshund vid jakt och som sällskapshund. Den är lättlärd och passar därför väl för aktiviteter som agility, spårning, lydnad etc."
(Wikipedia, forts.)

"Rasen är en av Sveriges och Danmarks genuina lantraser. Dess ursprungliga utbredningsområde var Skåne och Danmark där rasen var mycket populär på gårdarna. Den fungerade bland annat som vakthund, sällskapshund och råttjägare."

"Det är oklart hur gammal rasen är. Vissa hävdar att den har anor ända tillbaka till vikingatiden....?"

"Rasen godkändes av Svenska Kennelklubben och Dansk Kennelklub 1987.
Innan dess gick den i Sverige under benämningen skånsk terrier, skåneterrier eller råttehund."

"Rasen har utvecklad vaktinstinkt och den är utpräglat signalkänslig".
Jotack, det vet jag! ;)

Och som sagt, Roffe är en mycket skicklig "råttfångare"!  Och han ger aldrig upp! ;)

Och Roffe är också en hjärtekompis i vått och torrt! Det är en förmån att få vara med honom!

Å vad gäller att ha en Skånsk Terrier i fjällen, så funkar det alldeles utmärkt. Det är fjärde gången Roffe "fjällvandrar" med mig. Han är uthållig, tål vind och kyla, och hittar ständigt intressanta saker att göra i fjällen! ;)

(Bilderna är från Grövelsjön den 13-16 oktober 2011)

/Bengan

Ps. Å varför kalla en hund för Roffe?
Gånge-Rolf (fornvästnordiska Gengu-Hrólfr), var en vikingahövding på 900-talet.  Danmark och Skåne gör anspråk på att ha varit hans hemland.
Rollo (eller Roffe) härjade runt Paris och fick sedan Normandie i förläning för att hålla sig lugn. Därför tyckte vi namnet Roffe (Rollo) skulle passa bra på en Dansk/Svensk Gårdshund!  :)  

Straight 1286 / Att fortsätta analogt! För känslan och/eller vadå?? ;)

Det här har jag skrivit om ett antal gånger redan, bloggvarning alltså! :)

Kom att tänka på det igen efter att ha läst den här bloggen,
http://www.fotosidan.se/blogs/joakimke/ska-jag-salja-min-jadrans-x100.htm

Alltså, det digitala har som de flesta vet, helt klart stora fördelar mot det analoga,
tex vad gäller snabb framkallning av bilden, mycket bra skärpa, nästan obegränsad "filmrulle", fina färger och att utrustningen är mycket lättanvänd för de flesta.

Å en digitalkamera har även en massa andra funktioner inbyggd i kameran, å då undrar man liksom, varför då fortsätta att fota analogt, och varför med en M Leica?

 
Jag har inte kunnat ge något bra svar på den här frågan tidigare, å kan det inte nu heller!

Jag har försökt hitta några bra argument, jag lovar ;) men hittar inget, utan det blir mest känsloargument som: "Det är en speciell känsla att fota med en M Leica, och att använda film är magi på nå't sätt..."  :)

Och jag misstänker att vi kommer att få leva med det här beteendet hos en mycket liten grupp fotografer även framöver, där det tekniska och perfekta inte är det viktigaste, utan det är nå't annat!  ;)

Här en tidigare blogg i samma ämne,
http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-1186-analog-m-leica-i.htm

/Bengan

Straight 1285 / Idag ett ärende in till den stora staden med en dubbelslagskamera! :)

En eller två dagar efter ett "fjälläventyr" så brukar jag vara litet seg, då passar det bra att läsa tidningarna som kommit då jag varit borta, handla, och ta det lugnt i största allmänhet. Jag e ju litet av en lyxlirare, jag jobbar ju inte på bestämda tider numera!  :)

Kollar runt litet på Fotosidan också, och hittar en del att titta på. Bla dokumentären om Annie Leibovitz, och filmen om gatufoto. Gatufotografen Nick Turpin som ligger bakom sajten In-public har gjort en 38 minuter lång dokumentärfilm.

Vad jag kan tycka vara litet konstigt, de e att det verkar vara en del äldre kameror i omlopp på gatan fortfarande!? Man matar ju fram filmen med dubbelslag!?  :)
Jag menar,
efter M3:an så behöver man ju inte göra så...?  ;)

Fast när jag tänker efter, så kör jag dubbelslag även på den här...

Å även på den här, fast det inte behövs....
Man skulle kunna kalla det gammal vana, men jag tycker det mera handlar om att det känns bra..

Och som sagt, passar på att ta en vända till sta'n i dag med en "dubbelslagskamera" och några rullar film!  ;)

/Bengan

Straight 1284 / Det här med Fujifilm X100 och en jättebild med superskärpa...

En av de få fotohandlare som finns kvar i Stockholm på söder har en bild liggande på disken i butiken. En jättestor färgbild!  En stor och skarp färgbild tagen med Fujifilm X100. Ett porträtt rättare sagt. Man ser små, små detaljer på huden i ansiktet. (Å jag behöver väl inte beskriva alla de små hudansiktsdetaljerna i detalj, för ni har väl fantasi liksom!)  
Men jag håller helt med fotohandlaren om att bilden är stor, och mycket, mycket skarp och tydlig! :)

Men nu vaknar (tyvärr) en del minnesbilder hos mig, för jag har under ett antal år hört de här orden, "Titta en så'n stor och skarp bild! Å vilken skärpa! Kolla!"

Nu kanske nå'n misstänksam läsare börjar undra vart jag e på väg, å det e bra!

För det här med skärpa, å superskärpa, tex vad gäller bilder, det har i alla fall för mig inte stått för nå't speciellt upplyftande inom den fototografi jag sett under de senaste femtio åren...
Ursäkta! ;)

Nu menar jag inte att suddiga bilder är alternativet, för alternativet är något annat,
det förstår den som vill.  För jag tror att fantasin, om det är den man är ute efter, inte behöver så mycket skärpa eller övertydlighet!
Jag tycker man kollar pormaskar med hjälp av fabrikanternas glada tillrop,  i stället för att lära sig se en mer spännande och kanske  intressantare helhet inom fotografin! ;) 

Jag tror att fantasin behöver ett alldeles eget spelrum, både i bilden och i rubriken!

Så allt inte e klappat och klart och färdigtprutat liksom! ;)

/Bengan

Ps. Måste nog ändå lägga till en sak, att visst är det bra med skärpa och övertydlighet i instruktionsböcker, självklart! Där måste man ju försöka hindra fantasin att rinna i väg åt fel håll!  :)