Straight 1255 / Va det bättre förr? På 1960-talet! Och nu kommer det flera tv-serier om bla 1960-talet!

 

 

 

Va det verkligen bättre förr?  ;) 

Läste i söndagens DN en artikel som hette "Checka in 60-talsstilen" och att vurmen för 1950 och tidigt 1960-tal fortsätter att växa i tv-rutan. Flera stora bolag har eller kommer att ha drama eller program om 1950 och 1960-talet.

Ett av föregångsprogrammen var ju bla "Mad Men"

 

 

Och Casino Cosmopol bjuder nästa vecka in till "Mad Men-fest". Då kan ju någon som inte va med på 1960-talet undra, vad är det för speciellt med 1960-talet då!

 

 

 

Jag skall försöka berätta! Om jag kommer ihåg rätt....!  ;)

 

 

 

 

Ok, men risken finns att minnet är för kort, och kanske, kanske även för positivt...  ;)

 

 

 

 

 

Börjar med fotograferandet, Det mesta va inte så storskaligt, inte så misstänksamt heller, och allt räknades inte i pengar, därför upplever jag det att det va lättare att fotografera överallt förr, omgivningen kändes mer generös liksom....

 

 

 

 

Och i samhället i övrigt då, så verkade det finnas  jobb överallt.

 

 

 

 

Nu kanske det delvis berodde på, i mitt fall, att jag tog en massa olika jobb.

Vet inte varför, men det bara blev så, hade väl ingen riktad yrkesutbildning eller några planer. Har under åren varit Brevbärare i några omgångar, mopedbud, sjöman, spårvagnkonduktör, filmsynare, lagerarbetare, guldsmed, (efter lärlingsutbildning) gick på fotoskola, jobbade som fotoassistent ett kort tag, haft några lagerarbeten till, se'n folkhögskola, se'n har jag haft olika lärarjobb, skidlärare bla, osv, osv in mot framtiden och pensionen! :)

 

 

 

Men vad va det som va så annorlunda på 1960-talet då egentligen?

 

 

 

 

En sak som jag tänker på, ganska ofta faktiskt, det är att jag tycker att det gick att leva mer spontant förr på nå't sätt.  Livet kändes mer fritt, konstigt nog...

Ta tex en så'n sak som att kunna gå på ett tåg, betala biljetten direkt hos konduktören, utan extra avgifter. Mao man behövde inte planera en spontanresa månader i förväg, eller som nu sitta och bevaka när billigaste priset kommer för att kanske göra en resa spontant...?  ;)

 

 

 

Och pensionen betalades in och "förvaltades" automatiskt, så man kunde jobba i lugn och ro utan att behöva välja sina pensionsfondförvaltare, eller själv sitta och chansa som aktieförvaltare, å nu också försöka välja skola åt barnen, välja husdoktor (om det finns kvar) välja utbildning, välja elbolag, välja mobilabbonemang, eller välja bland alla tv-program, osv, osv, osv, osv...!  ;)


 

 

 

Jag menar, att välja saker de e nog bra, men när det gäller att välja nästan allt, som både samhället och marknaden erbjuder och se'n sitta och bli osäker på om man väljer rätt eller fel, och kanske måste välja om, leta efter nya val, det tar ju sin tid liksom när man inte e aktieproffs på heltid.

Nu finns det säkert dom som gillar det här, i stället för att fota alltså, för man har ju olika intressen liksom! :)

(Å jag vet inte om det här i förlängningen är så väldigt kostnadseffektivt det här att alltid kunna välja, eller vad man nu är ute efter.  För jag misstänker att de eventuella  besparingspengarna som man tror man gör,  kanske till en viss del försvinner på vägen, eller blir kringvinster hos nå'n annan...?
Vad vet jag?
Och alla blir, som jag sagt tidigare, saliga på sin fason!)   ;)

 

 

 

Och för att försöka återgå till frågan om 1960-talet och om det va bättre förr, så va det i alla fall en speciell tid, och det kändes enklare att leva och även att fota!  Så 1960-talet va en säregen tid på flera sätt, och då menar jag inte bara ekonomin och Beatles å sån't!

Utan det kändes som om jag hade mer fritid, eller kalla det frihet förr, trots att jag ofta jobbade längre!  Konstigt va?

/Bengan

 

 

 

 

Straight 1254 / Testsammanfattning av en KMZ Jupiter-3 från 1956 på M Leica.

 

 

 

Jag har nu tagit fem rullar med det ryska objektivet Jupiter-3 från KMZ. Optiken är en Sonnar-replika tillverkad i Sovjet år 1956.  Jag är mycket nöjd med det resultat som det här objektivet ger. Den här optiken räcker mycket väl för mitt fotograferande även på 2000-talet!

Här är bilder, några bilder har jag visat tidigare.

 

 

 

 

Krister Kleréus fotograferad på Ellens för nå'n vecka sedan. Bländare 1,5 och en 1/125 del.  (Tri-X såklart)

 

 

 

 

Herr fotografen Borg fotograferad på fiket vid Ryssgården i Stockholm.

 

 

 

 

Maud Probst, konstnär, fotograferad inne i fd. bryggeriet i Gnesta.
Lätt motljus.

 

 

 

 

 

Lars berg, konstnär. (På ovanvåningen i bryggeriet)  Samma här, lätt motljus
och här var jag tvungen att ha full öppning, 1,5.

 

 

 

 

Ulrika Anderssons bevingade skulptur inne i utställningslokalen i gamla bryggeriet.

 

 

 

 

Motljus på Hornsgatan. Optiken funkar även här ganska bra tycker jag, för man skall tänka på att optiken är från 1950-talet och har en ganska enkel antireflexbehandling.

 

 

 

 

 

Delförstoring av bilden på Krister. Visst tappar bilden i skärpa när man använder full öppning, och Tri-X är väl inte den bästa filmen till det här testfotograferandet. (Förstora bilden så syns det bättre)

 

 

 

 

Här sitter KMZ-optiken från 1956 på M Leican från 1960-talet.  Och det går bra att fota utan exponeringmätare också, allt är en träningsak! ;)

Som sagt, jag tycker att den här ryska 1950-talsoptiken är bra! Den ger i alla fall mig tillräcklig skärpa på mina bilder, och så är det även litet utmanande att fota med en så'n här äldre optik.   :) 

/Bengan

 

 

Straight 1253 / Oj vad många som gillar min bild! Eller är det bättre om inte så många gör det?

 

 

 

Man kan väl tillspetsat säga att det är mängden som betyder det mesta numera, eller...? 

Tänker på olika varuförsäljningar, "väldigt många har köpt den här produkten", eller "den här produkten är omåttligt populär numera", eller alla tittar på det här tv-programmet, eller jättemånga läser den här bloggen, eller oj va många som det va på den här Pop-koncerten, eller som i vårt fall, oj vad många som har kommenterat den här bilden, och då så många gillar bilden, så måste den ju vara jättebra....eller...eller e den bara jättevanlig...?

Alltså, vad säger det här egentligen, att det är en ganska vanlig bild? Eller en vanlig men populär produkt? Och kanske även bra marknadsföring av fotografen för bilden? Eller att det är en bild från en mycket känd fotograf? Eller att alla har en liknande bildsmak?  Bra smak alltså!?  ;)

Och om de flesta tycker samma sak, hur skall då saker kunna utvecklas, eller att man börjar ifrågasätta det vardagliga och vanliga fotograferandet för att hitta nya spännande infall och alternativ?
Det kan vara som att pröva att gå litet utanför lederna vid en fjällvandring, och  kanske upptäcka en helt ny och spännande del av fjällen..!?  :)

Och vad gäller bilder, så kanske många tycker att "bra bilder" inte behöver utvecklas?  Dom e ju så jättebra redan!  Och inga nyheter kan vara bra och trygga nyheter!?   :)

Och vad gäller kommentarer på bilder, så undrar jag om det är mängden av trevliga kommentarer som är det viktiga? Men visst är det trevligt att få kommentarer, det tycker såklart jag med, men om man nu vill utvecklas alltså, e det då många kommentarer som gäller?  Populärt tagen bild det där!
Vacker som ett vykort...!  ;)

Nu kan man lätt komma in på ämnet bildkritik på Fotosidan, och att lägga ut en bild för kritik för att tro att man skall utvecklas som fotograf  utan att veta kompetensen på kommentorn/fotoläraren, de tycker jag i alla fall e en chansning, eller..!?
De e ungefär som att anställa en helt okänd bildlärare som jobbar på distans!  ;)  
Bara läraren är trevlig mot eleven så funkar det kanske..!?  ;)

Nåja, nu är Fotosidan inte så livsviktig, men Fotosidan e ofta väldigt trevlig! Och man är ju på Fotosidan av olika anledningar, så är det, och det måste man respektera!

Men för att ta upp min tråd i början, vad säger det egentligen att en bild får många kommentarer? Vem gillar inte en söt hundvalp eller en liten babies!?  Det gör jag i alla fall!

Dra nu inga växlar på mitt funderande, utan jag tänker bara litet högt,
och undrar som sagt om det är mängden av kommentarer som är det viktiga?
Eller finns det andra kriterier för att man skall kunna utvecklas som fotograf, även på Fotosidan?  (Om man nu e på Fotosidan för att utvecklas som fotograf alltså)


Lösningen kanske ändå är en "utvecklingsväg" som man själv måste fundera ut liksom, och se'n också ta tag,  men mycket av de tankar och ideér som har skapat några personliga fotografiska utvecklingsprojektet har nog uppstått här på Fotosidan, så upplever jag det i alla fall, å det är kul....

Men så'na här egna fotovägar, dom kommer ofta i skymundan och syns inte på "Första-löpet", men det behövs nog heller inte.

/Bengan

 

 

 

 

Straight 1252 / Vad säger att jag har rätt? Å vad ger mig rätt att kritisera andra för att dom tar "fel" bilder!?

 

 

 

Har funderat på det här någon dag. Ibland blir ens egna funderingar väckta av olika händelser. Och det är bra. Bra att bli väckt alltså, och få värdera eller kanske även omvärdera sitt eget tänkande och tyckande.
De e väl så man utvecklas, trots att man e äldre, jag hoppas det i alla fall! ;)

Jag kan väl också tycka om saker ibland, säga saker till någon nära vän,
som kanske inte skulle uppfattas så neutralt av någon utomstående,
men det är väl det här man har nära vänner till, att kunna fundera litet mera inofficiellt liksom...  ;)

Kom även att tänka på vad just en god vän sa till mig en gång, han har ett speciellt yrke, behöver inte nämna det här, men han sa nå't sån't här:
"Jag brukar gå in och titta på sån't här ibland, och tycker inte det passar mig, och jag går nog inte gå hit fler gånger, men jag tycker det är trevligt att andra kan gå hit och gilla det här!"

Det är väl det som fortfarande är ett kännetecken i vår del av världen, vi kan välja att ha olika intressen och även ha olika tro i olika saker, inte bara i religion alltså!  Och våga vara generösa mot varandra och andras tro och tyckanden, utan att nå'n (ursäkta mej vissa Arabländer) att nå'n säger,
"Vilken konstigt intresse. Det där gillar vi inte! Det där är underligt, det bör inte vara tillåtet här!"

En liten fredagsfundering alltså... ;)

Annars så är det fredag, som sagt, jag har luftat Roffe och handlat, och skall städa innan min yrkesverksamma fru kommer hem.

Å så tränar jag ett steg tillbaka när jag fotar med 50 mm! Har tränat flera gånger i dag! Nästa steg de e att försöka ställa mig rätt redan från början! ;)

Å förresten, en bekännelse i sammanhanget, jag har gått ur Gatufotopoolen för ett tag sedan. Varit med sedan 2005. Varför jag gått ut, det är min ensak! 

De va de om de, å ha en fin fredagskväll och en fin helg!

/Bengan

 

Ps. Jag testade en tidig Sonnar 1,5/5 cm nyss på min Leica.  Den här optiken är en sk. Nickel Sonnar från 1933. Aningen repig, inte en tillstymmelse till antireflexbehandling. (Antireflexbehandlingen va inte uppfunnen då)
Men skärpan ligger där jag ställer den. Har framkallat testnegativ.

Och här kommer är en totalt olämplig bild med en sådan optik! Rakt in i solen!  :)  Å det kanske e en olämplig film också, Tri-X!  :)

 

  

 

 

Straight 1251 / Att pröva en annan brännvidd, det kan väl inte vara så svårt!?

 

 

Helena Hildur, konstnär

 

Det bästa för en fotograf det är nog att lära sig en utrustning, eller använde den utrustning som man känner och behärskar till fullo, vare sig det gäller gatufoto eller ateljefoto, för att se'n fokusera på själva bildskapandet!
Låter som ett bra och praktiskt tänk va?

Jag har under åren fotat ganska mycket med brännvidden 35 mm,
nu prövar jag brännvidden 50 mm ett tag, ett ryskt objektiv från 1957.
Varför då, kanske någon undrar? 50 mm och ett gammalt ryskt objektiv!?
Tänk om alla frågor va lätta att svara på....

Jag har problem med att ständig vara litet för nära vid mitt nya fotande,
50 mm blir som ett kort tele för mig, jämfört med 35 mm...
Men jag ger inte upp!  Jag tränar vidare! :)

/Bengan

 

Ps. En tidigare träningsbild med 50 mm. Här började jag upptäcka att jag kom för nära hela tiden, så här blev att ta ett steg tillbaka innan jag tog bilden.

 

Pattrick Dallard, konstnär