Straight 1035 / Varför jag fotograferar och vad jag fotograferar, den frågan kom idag igen..

När man hållit på med en sak en lägre tid, som mitt fotograferande, så blir man ofta indragen i olika konstellationer, eller grupper, som tangerar de intressen man har. I det här fallet så är det Gnesta Konstrunda.  (Jag sitter även med i en planeringsgrupp för Konstrundan, som äger rum första helgen i September)

Och så'nt här genererar inte bara extrajobb med sammanträden, utan ger även kontakter. Ibland vet jag inte hur, men rätt som det är så ringer någon eller sänder ett e-mail, kan du...
Vill du..?

I dag på vårt planeringsmöte kom det en konstnär med en fråga om samarbete för gruppen med en större organisation. Och vis av erfarenhet, så brukar sådana saker inte vara till någon nackdel! :)

Och när vi sitter där efteråt och pratar om ditt och datt och även om vår egen konst, så får jag den där frågan igen, "Vad är det du fotograferar?"
"Och varför fotograferar du?"

Bra fråga igen liksom... ;)

Försökte svara på frågan, tyckte jag, men vad jag fotograferar blev jag själv litet undrande på..
De e bra att nå'n ställer frågor, frågor man normalt inte tänker på, då måste man fundera...

Nu tänker jag inte göra någon utläggning om mina svar här, eller vad det är för samarbete vi kanske skall gå in i, utan det här va det som hände! :)

Så jag sitter gärna med i vår planeringsgrupp för Konstrundan, dels för det är en mycket trevlig grupp,  dels för att det är intressant på flera andra sätt!

Informerade idag även Kommunen om Gnesta-Planket den 30 juli 2011.
Har redan talat med en tidning om fotoutställningen...

Och tror det är lättare att "synas" i en mindre stad/kommun faktisk, men det är ingen nackdel att det är nära Stockholm, för i Stockholm händer det också ganska mycket! :)

Skall hänga bilder i Kommunhuset om några månader i några månader, å de e också kul!

/Bengan

Ps. Tycker att det ofta är människor med i mina bilder....så e det nog också... :)

Straight 1034 / Att börja utbilda sig på nytt, det trodde jag aldrig jag skulle behöva som pensionär!

Som pensionär borde man ha möjligt att ta det lugnt, jobba med egna projekt, tex att fotografera, blogga och liknande. Om man nu inte har hus förståss!

Där ingår bla snöskottning, snickeriarbeten eller att sköta värmen i huset. Men det här e ju frivilligt liksom!  Men vad gäller värme, så hade vi olja tidigare, och det bara fungerade, men olja va inte miljövänligt, och så blev det dyrt de senaste åren.

Å då bytte vi till pellets, och det har funkat bra, men det har funnits en liten liten hake i det hela...
Ett litet tändelement i pelletsbrännaren som skall få pelletsen att börja att glöda så fläkten kan börja blåsa....
Tidigare tändelement har funkat bra, tills det plötsligt bara dör.

Och det kan man se på flera sätt, men det är ärligt på nå't sätt.
Antingen funkar det, eller så funkar det inte!

Här sitter det ärliga och äldre tändelementet!

Men kvaliten på det här tidigare elementet har varit litet ojämt,
så nu har det kommit en ny och mycket dyrare konstruktion som jag köpt och monterat.

Här står det nya fina och blanka tändelementet! Visst SER det förtroendeingivande ut? (Det gamla tändelementet ligger här framför)

Det är bara det att det här nya elementet e aningen tveksamt liksom...
(Pelletsmaskinen gör flera tändförsök, om det inte tänder på första tändförsöket)
Och det här nya elementet tänder ofta på andra försöket, och det känns aningen konstigt!?
Och dessutom har jag haft två drifstopp då det nya tändelementet inte tänt i brännaren alls.
Det tidigare tändelementet, det kändes mycket mer ärligt som sagt!

Kontaktar återförsäljaren av det nya tändröret. "Jo man måste försöka centrera tändelementet i det bakre större hålet i brännarröret"
Hade tidigare sett att det nya tändelementet satt någon millimeter snett...
Men det verkade inte finnas några enkla justeringsmöjligheter för det här sa jag till återförsäljaren...
"Man får ändå försöka på nå't sätt" blev svaret.

Ok, tänkte jag, då ringer jag såklart till tillverkaren, Ariterm AB i Kalmar, för bättre information!

Nu är det inte så lätt numera att få kontakt, trots telefon och internet!  ;)
"Denna telefon är endast till för våra återförsäljare, om du vill komma fram måste du slå ditt femsiffriga kundnummer nu!"

Så där står jag med några enkla justeringsråd från en återförsäljare...
Jag kan ju såklart be återförsäljaren att komma hem och fixa det här, men då blir det timkostnad!
Och att skruva isär brännaren och skruva fast ett nytt tändelement, det gör jag själv på tio minuter, det är inte där problemet ligger. 

Fast man måste låta brännaren kallna först! ;)

 

Problemet är som sagt inpassningen av det här nya tändelementet...

Så nu måste jag fundera på att justera in en grej i en grej som inte har några justeringsmöjligheter.

Det känns inte så väldigt genomtänkt av tillverkaren av pelletsbrännaren!

Därför håller jag på att utbilda mig som uppfinnare/servicetekniker!

Och är det nå'n här på Fotosidan som har en Ariterm PX21-brännare?
Eller känner någon som har en som monterat in den nya tändaren?

Undrar om man kan söka nå't bidrag för det här?
Nå't slags EU-uppfinnarbidrag! ;)

*
Nu går brännaren, å den startade på första kicken! Chimsade upp tändelementet baktill, så det lutar litet nedåt/framåt. Kan räcka.
Och det va det enda man kunde gör om man inte skulle börja konstruera om en del grejer i brännaren..
Å så va det aningen olika höjd på det gamla och det nya tändelementet...
Förstår inte riktigt vitsen då det är samma avstånd..!?
"Tänkte inte på det" kanske man sa på konstruktionsavdelningen! ;)

För övrigt, Carpe Diem!

/Bengan

Ps.
Senare skall jag besöka två utställningar nere i sta'n. Och tar kameran med så klart!

Straight 1033 / Att prata med människor man möter och ta en bild.

Försöker hålla ordning i röran av bilder i datorn. De e inte så lätt. De e som att försöka städa på vinden, man kommer igenstans för man hittar hela tiden intressanta grejer, eller bilder! :)

Och de flesta bilderna har en historia, en bakgrund alltså, som det är lätt att fastna i då man ser bilden igen. Och ofta när en bild har legat ett tag, så tycker jag den även har mognat på nå't sätt....

Jag hade varit nere på baksidan av gamla godsmagasinet i Gnesta för att mäta väggen  för vår utställning Gnesta-Planket alltså. Skulle mäta med en tumstock för att se hur mycket utrymme varje fotograf skulle få på utställningen.

Baksidan på godsmagasinet är verkligen en baksida, som gör att där kan man sitta utan att det syns från huvudgatan. Där brukar det sitta några män under dagarna. Så när jag kom dit så satt det några där, så jag morsade och berättade vad jag skulle göra! Vi pratade sedan om dagsläget liksom, å jag berättade mera om utställningen som vi skulle ha, och efter ett tag så frågade jag om jag kunde ta en bild. Jodå, det gick bra.

Här e bilden.

Så vare med det!

Godnatt, önskar Bengan

Ps.
Förvirrande kommetarer här nedan om analogt resp digitalt!  ;)  :)

Får väl förklara min "kärlek" till det digitala, det går fort att framkalla!
Nå't annat e det inte!
I allt annat e det analoga bäst! ;) :)

Straight 1032 / Att få som en tatuering i hjärnan...

Hundar har ett bra minne. Det är viktigt för deras överlevnad.
Olustiga eller farliga saker dom råkat ut för under sin uppväxt måste dom komma ihåg,  så dom inte går på samma sak igen.

När vi gick Unghundskursen med Roffe, vår hund, så sa Åsa Ahlbom, som höll i kursen, att skrämmande eller farliga saker som en hund råkar ut för,
sätter sig som en "tatuering i hjärnan på dom" och går aldrig bort!
Och det skall vara så!

"Jag e stor nu! Fyra år! Å snabb e jag också!"

Känner igen det där med tatuering...
När jag va liten så va jag hos tandläkaren på Eastmaninstitutet här i Stockholm. Alla barnen satt i en stor sal, och man såg och hörde de andra patienterna hela tiden. Barntandvården va inte så utvecklad på den tiden!  ;)

Av någon anledning skulle man dra ut en mjölktand på mig. (Jag hade ännu inte börjat skolan). Min mamma berättade senare att man kom och hämtade henne efter ett tag för jag hade svimmat. (Jag kommer inte ihåg något av det här)

Så vad gäller "tatuering i hjärnan", så förstår jag hur det funkar,
för i dag skall jag till tandläkaren, inget märkvärdigt tycker nog de flesta,
och skall bara kolla en kindtand, ev ta en röntgen-bild på den,
men för mig e det fortfarande mycket märkvärdigt!  ;)

Så vare med den tatueringen! :)

/Bengan

Straight 1031 / Vad är en Fotosida? Och vad är då Fotosidan? Fotosida eller Community? Eller båda?

Fotosidan har vuxit under åren, det har nog de flesta sett som varit med några år upplevt. Från nå't tusental fotografer från början till dagens kanske 150.000?

Man kanske skall fundera på om begreppet "fotograf" också har ändrats under de här åren? Min uppfattning är nog att vara fotograf förr var något tydligare!  ;)
Man hade en kamera, och fotade med kameran, och ville visa sina bilder och kanske även prata runt foto. Och en kamera krävde viss kunskap för att fota med... ;)

Numera, om man skall hårddra det hela, så är nog nästan hela svenska folket fotografer, då kameror har blivit tillgängliga i alla priser och i alla former!

Och här står vi, med en mycket större mängd fotograferer som såklart också tycker det är trevligt att vara med på en fotosida och få visa upp sina bilder....

Och det här med mera och många fotografer, det uppfattar de flesta av oss som bra såklart, och att många får vara med, men ett av problemen, om man nu ser det som ett problem, det är att det blir svårare att få en överblick över "bildproduktionen"! 
Eller hur hitta en spännade fotograf i den här stora gruppen!?  ;)

Och med att fotografibegreppet har vidgats, och att de flesta har en kamera, fast man kanske inte har foto som hobby, så speglar det nog också livet här på Fotosidan, som man kanske kan kalla en Community, med litet bildtänk,
i stället för en Fotosida!? ;)

Jag tänker bla på det här när jag läser Bloggarna, för här är spännvidden mycket stor!  ;) Allt från tragiska pågående livssituationer och pågående sjukdomar till religioner och kvantmekanik! ;)  Allt det här finns på en Fotosida! ;)

Så om man skall bedöma Fotosidan utifrån Bloggarna, tja...  ;)

Men nu är det så här, och för Fotosidans egen del så fungerar det här nog bra misstänker jag!?  ;)

Men för oss avvikare då, vi "riktiga" fotografer!?  ;)
Jag tycker det funkar bra även här! Fast överblicken är svårare att göra numera. Jag försöker titta igenom delar av Fotosidan för att hitta några bilder jag gillar, och det har blivit litet svårare, just genom mängden av bilder, och besök i bildpooler gör jag inte heller så ofta numera.... 

Det är samma sak med Bloggarna, jag hinner inte följa så många bloggar.

Så jag läser bara några få bloggar! I stort sett samma bloggar varje gång! Det spar tid liksom! ;)  Tittar nå'n gång på någon ny blogg, men inser ofta ganska snart att jag redan hittat de bloggar som intresserar mig!

Och jag brukar säga, Fotosidan har blivit som en Storstad, man hinner inte besöka alla platser, eller besöka alla "butiker", eller prata med alla människor i en storstad, å visst kan man missa saker, men det gör man hela tiden fast man inte vet om det!  ;)

Så jag har mina egna "fotohörn" på Fotosidan, som jag gillar och besöker! ;)
Annars blir det varken hackat eller malet! Tycker jag i alla fall!

Men alla blir nog saliga på sin egen fason!

/Bengan