Straight 162 / Sonnar i sitt rätta element!

Skrev om Leica-Sonnarer i förra Bloggen, och nu några ord om Sonnaren i sitt rätta element,
på mätsökarkameran Contax!

Sonnar 1,5 var nog litet väl häftig för en gäng-Leica, om man skall tala i klartext!
Jag menar då att avståndsmätaren på Leica hade litet för kort bas för att riktigt klara av en Sonnar på bländare 1,5!
Å Leica hade en egen grej, Summarex 1,5/8,5 cm för sina gäng-Leica! Å då blir'e ännu knepigare! ;)
Men det berättade aldrig Leica. Lika bra det! ;)

Tittar man på Contax II och dess långa mätbas, då förstår man saken bättre.
Contax II va byggd för att mäta avståndet exakt för Sonnar 1,5 på full öppning på nära håll!
Dom är byggda för varann kan man säga! :)

Kan också nämna några ord om det här "mekaniska underverket" som en Contax II är.
Modellen kom 1936, är byggd i pressad mässing som är förkromad, kameran har en tvärgående metallridåslutare, har bajonettfattning för objektiven, borttagbart bakstycket och MÄTSÖKARE!
Mao sökare och avståndsmätare i ett fönster!
I stort sett det som Leica kom med 1953 på sin Leica M3.

Och redan 1932 fanns ju Sonnar 1,5/5 cm. Här ovan är det en Sonnar 1,5:a från år 1938.

Å här är en "Gatufoto-Contax" från 1936! :)
Objektivet är en Biogon 1:2,8/3,5 cm, och så sitter en 3,5 cm sökare på kameran.
(Vidvinklar och teleobjektiv satte man på en yttre bajonett).

Och ett litet tips för er som vill känna på en nästan Contax, så finns det ju Kiev att tillgå!
Kiev kan man få till ett mycket bra pris numera, och Kiev är i stort sett en Contax,
just genom att zeiss-maskiner med pressverktygen och till en viss del personal från Zeiss fanns med vid kameratillverkningen i Kiev/Ukraina.

Det här är en Kiev II. Ni ser likheten va? Och i stort sett alla delar är utbytbara mellan en Contax II och en Kiev.
Har fotograferat ett antal rullar med en Kiev, mest svartvitt, och det är lika kul som att fota med en Kiev som med en Contax !
Tycker jag i alla fall! :)
Och som sagt, till ett mycket billigare pris! Och det finns bra rysk optik också! Också till billiga priser!
En gissning är att en hyffsad Kiev med 50 mm kostar mellan 500-1000:-

Å de e ingen plast-grej, utan de e stål, mässing och aluminium!!!
 

Å se'n när man tröttnar kan man ha den i bokhyllan, så snygg är den!
Den står perfekt med det lilla utfällbara stödet undertill!

/Bengan

Straight 161 / Leica-Sonnarer

Leica IIIc med en Zorki-Sonnar från 1949.

Ett av de mest mytomspunna objektiven i småbildformatet är Zeiss Sonnar 1,5/5 cm.

Objektivet räknades ut sent på 1920-tal, och kom i produktion på tidigt 30-tal för Zeiss mätsökarkamera Contax I/Contax II och III. På den tiden fanns det inte någon praktisk teknik för att antireflexbehandla optiska glasytor, utan konstruktören måste försöka lösa det på ett annat sätt. Det vanliga var att försöka ha så få linsgrupper i optiken som möjligt för att få ned antalet interna reflexer. Som tex i Tessar och i Elmar 1:3,5/5 cm med sina tre linsgrupper.
När man försökte bygga ljusstarkare objektiv, med fler linser, blev objektiven inte speciellt användbara då antalet internreflexer ökade markant.

Konstruktören av Sonnar 1,5:an, Ludwig Bertele, löste nästan helt problemet vad gäller antireflexbehandlingen genom sin konstruktion av Sonnar. En kombination av sju linser, lade han i tre grupper, en av linserna var för övrigt bara lufttutfyllnad så på så sätt gjorde han tre linsgrupper av fyra, samt gjorde en speciellt linsform på första linsen efter bländaren,det gav ett objektiv som kunde användas både på en solig badstrand och i skumt kvällsljus på tidigt 1930-tal!!
Ett universalobjektiv!
Fast många fotografer va mycket konservativa redan då, och undrande om det kunde fungera med en så ljusstark optik i dagsljus, därför såldes det mest Tessar till Contax de första åren... ;)

Och inget annat objektiv kom ens i närheten av Sonnar-konstruktionen på tjugo år!
När sedan Zeiss uppfann ett praktiskt sätt att antireflexbehandla objektiv på, då blev Sonnaren ännu bättre i motljus.
Vissa Sonnarer fick den nya T-behandlingen, som den kom att kallas, redan på 1930-talet, men det blev ett militärpatent, och kom inte på gemene mans kamera förrän på 1940-talet.


Och Leica hade inget motsvarande objektiv förrän Summicron utvecklades på tidigt 1950-tal!!
(Och en av anledningarna det var att Zeiss varit tvingade att släppa sitt T-patent till alla andra tillverkare).

Så det fanns efterfrågan redan på 1930-talet av Zeissobjektiv i Leica-fattning, som då tillverkades i små serier på beställning.

Men den största delen av de Zeiss-objektiv i Leica-fattning som finns, kom till först 1945-1946, då Sovjet lade beställningar på objektiv till sina FED-kameror. Men pga av ett missförstånd, då FED och Leica har ett litet annorlunda anslagsmått, fick de flesta objektiven "Leica-anslag" och såldes då istället på den öppna marknaden i Väst.
Zeiss tillverkades sedan ytterligare objektiv, som sattes i ryska fattningar ända fram till c:a 1952.
Men Zeiss-objektivhuvud i rysk fattning senare än 1952 det har jag aldrig sett eller läst om.

Här bild på några Leica-Sonnarer.  Till vänster en "original" Zeiss Sonnar, samt två st i ryska fattningar.
Alla objektivhuvuden är från samma serie, från samma "Karte"  hos Zeiss, "Fertig" år 1945 alltså.
Sedan sitter de i olika fattningar från olika år.
Zeiss-optiken till vänster, kom i den fattningen sannolikt redan1945, optiken i mitten som det står1948 på är sannolikt satt i fattning 1948 och Zorkin till höger som har nummer 49xxxx, har nog satts i sin fattning 1949. 

Ryssarna fortsatte att tillverka Sonnar 1,5:an, som replika kan man väl säga, men då heter den Jupiter-3, ända fram på 1980-talet. Den är ofta bra! Så en Jupiter-3 på en Leica går också bra!

Flera japanska objektiv/kameratillverkare, tex Nikon/Canon/Zunow mfl, kopierade Sonnarkonstruktionerna under sent 1940-tal och långt in på på 1950-talet, men ingen verkar ha upptäckt att Bertele fyllt ut en olämplig luftspalt med en "glasbit" i konstruktionen från 1930-talet, det verkar så i alla fall!? :)


Och hur vet man nu att det är Zeiss-optik som sitter i dom ryska objektiven/fattningarna?
Om man skruvar ur objektivhuvudet ur fattningen, så står zeiss tillverkningsnummer stansat, (Obs stansat, inte ristat) på den bakre linsfattningsringen. Se bilden. Sedan finns det andra kännetecken som tex färgen på antireflexbehandling, glasblåsor osv, osv.

Zeiss-numret syns här. Sedan kan man via en publikation "Fabrikationsbuch Photooptik. Carl Zeiss Jena", söka numret, och se att det här objektivhuvudet var "Ferdig" 04.12.45. (1945 alltså)
Och sedan ser man på det ryska objektivnumret utvändigt när objektivet sedan sattes i sin objektivfattning.

Och nu på 2000-talet tar Zeiss upp Sonnarkonstruktionen igen, i sitt mätsökarobjektiv C Sonnar 1,5/50 mm för ZeissIkon (och M Leica) och där finns ingen "glasbit" som utfyllnad längre!
Nu är linserna åter i fyra grupper!
Det är nu, c:a 70 år senare, som Berteles Sonnar-konstruktion, med hjälp av datorer och nya glassorter samt förfinad antireflexbehandling, kan användas som den en gång var uträknad!!
Fågel Fenix!!!!

Och för att äntligen komma till saken! ;)
Det är mycket spännande att ha en Sonnar 1,5:a på en Leica!
Vare sig det är den ursprungliga konstruktionen från 1930-talet, tillverkad 1945 eller den nya från 2007!!
Den är liten och kompakt, "tar mycket skarpa kort" och har som sagt, en spännande historia! :)
En optik för aficionados! ;)

Här sitter en Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T* tillverkad 1945 på en Leica M6.

/Bengan

Ps.
Måste nog lägga till några rader extra   :)
Är du en M Leicafotograf, och gillar normaloptik = 50 mm!
Titta då på en C Sonnar T * 1,5/50 ZM
"The excellent flare control inherent of the Sonnar lens design is further optimized with the ZEISS T* anti-reflection coating".

Här e linsuppsättningen i nya C Sonnar 1,5. Nu finns det ett mellanrum mellan andra och tredje linsen, samt några andra små justeringar som man kunnat göra med nya glassorter och datorberäkningar.
Där mellan andra och tredje linsen fanns på den tidiga Sonnaren en "glasbitsutfyllnad" för att minska antalet glas/luft ytor då man inte hade någon antireflexbehandling vid tillverkningen på 1930-talet.
Som jag sagt tidigare,
en optimal konstruktion beräknad på sent 1920-tal,  men som i sin ursprungliga beräkning inte kunde användas förrän det kom nya glassorter och datorer.
Å ni som sett en del optik i genomskärning, ni ser också att Sonnaren inte riktigt liknar nå't annat!

Det här är en udda och spännande optik för finsmakare,
för aficionados!! :)

Straight 160 / Runristaren Varin och Rökstenen...

Jag och min fru tillbringade ett antal vår och höstveckor i Falsterbo på 1980 och 1990-talet. Vi valde vår och höst för att det var lugnare där nera då.
Vi hade alltid cyklarna med, och fiket i Höllviken var en viktig rastpunkt.
Och på hösten, då kunde vi titta på termikflygande grupper av rovfåglar och trädgårdsjagande falkar! De e en upplevelse för stadsbor!

På resvägen till Falsterbonäset passerade vi, skriver passerade, för nu är det motorväg, Rökstenen vid Röks kyrka. Och "förr i världen" så tog vi första rasten vid Varins sten på vägen mot Näset.

Rökstenen är vår märkligaste text från forntiden. Sannolikt från 800-talet e Kr.
Den är ett enastående minnesmärke över en ung man. Det är den längsta runinskrift som vi känner till. Den är ristad delvis i svårtydd lönnskrift.
Där finns dunkla anspelningar på ett redan då förflutet....
Den gåtfulla och fascinerande ristningen har lockat många forskare till fantasifulla tolkningar....

Från Forskning & Framsteg
http://www.fof.se/?id=98516

"Efter diktavsnittet skriver Varin att "Gunns häst ser föda på slagfältet", och även här är vi nära skaldediktningen. Det rör sig om en poetisk omskrivning, en s k kenning: den häst som stridens valkyria Gunn rider på är en varg.
Det är alltså vargen som får föda på slagfältet. Hela Varins starkt stiliserade text har som klangbotten den avlägsna värld som vi möter i den gamla isländska litteraturen. Striderna spelar där en stor roll.
Vi befinner oss också i ett ättesamhälle där man räknade släktled bakåt,
man mindes Ingevaldsättlingarna och visste vem som var son till vem....."

Så här stod Rökstenen förr, nu står den mera inbyggd. Och det är nog bra.

Å vad gäller Falsterbo, så hittade jag en bild därifrån. Men mycket underlig!?
Det ser ut som jag använt blixt!! Ni ser till höger i bilden va!?
Folkminnet,
för att citera Varin,
känner inte till nå'n blixt på min M Leica...eller!?

Å här naturfoto från Falsterbo! Jag har "byggt en bild"! :) :)
Har lagt strandlinjen som start i nedre högra hörnet, en strandlinje som sedan går diagonalt upp mot horisonten,
horisonten som går tillbaka till bildens högersida...
Och har använt få färger, få bildkomponenter, sand, hav och himmel!
Imponerade snack va!?  ;) :)

Nåja, så märkvärdigt va det nu inte, men stod i alla fall och tittade i sökaren en stund, och flyttade mig, just för att få strandlinjen att starta i nedre högra hörnet! Men naturfoto är nog inte mitt stuk, men man måste prova! :)

Å även i Falsterbo finns det höjder med små hus på toppen! Vad kallas husen i Alperna, Refuge? Det ser nästan ut som snö!? Och fotspåren, spår av Yeti?  ;)

Ok, det va några bilder från mitt "arkiv" igen. Och har inte beskurit bilderna, när jag skannar blir det en svart ram, därför finns det en svart ram runt bilderna!  :)

Men som sagt, glöm inte att besöka Rökstenen om ni är i närheten! Det är vår historia, kanske litet dold av Varin, men ändå...
Och Tolkien, han visste säkert vem Varin var! ;) 

/Bengan

Ps. Och inga nyheter vad gäller fotoutrustningen! :)

Straight 159 / Varning! Forza i Italien!

Fortfarande varning, nu blir det semesterbilder! ;)

För någon blogg sedan skrev jag om cykling i Italien. Har hittat fler bilder därifrån! :)

Vi va där 1990, bodde i ett hus på en liten bergstopp, och hade bara racercyklar med som fortskaffningsmedel.

Och en av bilderna är nog "turistbildernas turistbild"!? :) :) :)

Har ni sett nå't liknande förut? ;) ;)

Om det är nå'n cykelfreak som läser det här,
så va min cykelram köpt hos Gösta Fåglum Pettersson i Vårgårda.
Ramen heter Somec, byggd i Columbus-rör. Hjulen byggde jag själv, och satte på Campagnolo Super Record-grejer runt om. 1990 så va det vassa grejer! :)

Vi hade ju bara våra cyklar, men det funkade bra, vi rörde oss lätt mellan närliggande städer/byar, trots att vissa vägar var hårt trafikerade, det gick ändå bra, och vi kunde ta med cyklarna till bordet när vi åt lunch!
Italienare kan cykel och är mycket trevliga! :)
Och när vi berättade att vi va från Sverige.. "Gosta Pettersson Giro D'Italia 1971!!"

Man kunde komma in på smågator i byarna dit man som vanligt turister ofta aldrig kommer.
Och försökte man bara prata den lilla Italienska man kunde,
då va det inga problem!

Här uppe på stadsmuren i Lucca. De va en 35-40 grader i juni då vi va där, då va det skönt i skuggan.

Och vi klarade oss fint med bara en styrväska på cyklarna.

Å så va det VM i fotboll det året i Italien!!!

Och vi bodde i en liten by i drygt fjorton dagar, vi va dom enda turisterna, vi cyklade, det gjorde att alla visste vilka vi var och var vi bodde redan andra dagen. Mycket trevligt!
Och att se'n åka ned till byn per cykel, sitta på ett café och titta på VM i fotboll med italienare,
DET va en upplevelse! Jag lovar!!
Men då vi tog en kaffe med några Averna till det gjorde att vi fick cykla försiktigt upp för den lilla serpentinvägen på hemvägen mitt i natten.
Inget gatljus, ingen cykelbelysning och en del gropar i vägen! :)

Och som en sammanfattning, en mycket trevlig livsupplevelse! :)

/Bengan

Ps. I styrväskan kunde jag ha plånbok, vindjacka och M leica med en vidvinkel och några rullar Kodachrome! :)

Straight 158 / Varning! Telemark, Cykel mm..

Som sagt,
jag varnar för att jag plockar fram äldre diabilder ur gömmorna...
Och visar dom! :)

Och i går sa min fru att jag har dålig ordning på mina bilder...
"Tycker du", sa jag, "dålig ordning!?"
(Tyvärr så har hon ofta rätt...)

Plockade fram en ask där det stod "Telemark" på.. (Telemarks-skidåkningsbilder)
Och hittade några bilder....

Och som jag sagt tidigare,
kanske inte så mycket till "konstnärlig fotografi" utan mera mina egna semesterbildsnoteringar! :)

Här är en telisbild från 1980-talet. Från Getryggen i Jämtland. Det här är min fru. Och den här bilden är litet speciell i känslan. Ni som åkt telis, eller slalom på liknande underlag, ni fattar! :)
När man gjort ett antal svängar, kanske en 30-60 stycken, och kommer ned, tittar upp på sina svängar, då räcker det ofta bara med ett leende, man behöver inte säga så mycket mer!
Eller man kanske inte orkar säga så mycket! ;)

Å det gäller att hitta rytmen i svängarna, komma in i en "tunnel" på nå't sätt, när man skall göra sväng på sväng och dom skall se snygga ut varenda en! Och inte spänna sig för då orkar man inte speciellt långt.
Det går att starta uppe till vänster på getryggen. Det syns inte här i bilden. Man kommer fram högst upp i hörnet till vänster i bilden, åker nästan tvärs där uppe, för att sedan svänga höger och komma ned hit....
Å då e man trött!!!
Hur som helst, det räcker med ett leende, vi andra som också gjort liknande repor, vi vet precis vad som menas! :)

Vissa år är det mycket snö i Storulvån i Maj. För några år sedan va det snöstorm,
och turister hade blivit insnöade på  fjällstationen. När vi kom till bommen ovanför Handöl så va den nedfälld, och en bandvagn med militärer va där. "Det går inte att ta sig fram med bil till stationen, tyvärr".
Ok, bandvagnen fanns kvar ett tag, se'n åkte dom, vi ringde till Kent i Undersåker för att kolla om någon ev. skulle låsa bommen på kväll/em.
Han kände låskillen, och om så va fallet, skulle Kent be honom att låsa litet senare. (Vi fick telefonnummer)
Och så körde vi in på vägen mot Getryggen.
Men visst va det mycket snö det året! Vi höll på att fastna med bilen flera gånger! :)

Mycket snö ja, här är vi på leden till Storsnasen bakom Getryggen. En bit av ledmärket syns här till höger i snön.
Hur högt är ett sånt här ledmärke?
Å skidorna, de e dom Atomic-byggda "Ulriken Utfor" som jag talade om i förra bloggen.
Tillverkad av Atomic på spec från Platou Sport i Bergen!

Och vädret i maj, det är ofta bra, men.... "Jaha, vad är det här för moln som kommer här då?"
(Dalen mellan Getryggen (till vänster) och Sönnertväråklumpen)

"Jaha, de va åskmoln och hagel å sån't!"  (Det kommer fort, men varar ofta bara nå'n timme)

Men ofta är det fint väder på våren, och just det här året som bilden visar, så va det ovanligt lite snö också. Vi klev på med skidorna på den snösträng man ser till vänster på andra sidan vägen. Å vi har satt på stighudar. Det är Getryggen som syns där borta. Se'n kan man välja vilken sida av Getryggen man vill gå på. 
Å när vi kommer tillbaka, så kan man sätta sig i björkskogen på sittunderlaget en stund! :)
De e ljust länge nu, nästan till 23.00!

Å det kanske ändå är som min fru säger, aningen oordning bland bilderna...!?

För här kommer nästa bild från asken som det står "Telemark" på! :)

Tror det är från Skåne...
Men inte är det Ale stenar...!? Det är för mycket buskar nära stenarna...

Men det här är Ale stenar!
Å den bilden låg också i asken!  :)

Å nästa bild....

"Muralmålningen" finns inne i ett Garage nära Johannes kyrka i Stockholm  :)
Å Garagedörren stod öppen, då tar man en bild såklart.

Och jag hittar också en cykelbild från Bornholm! Kul! :)
Jag har ju tävlingcyklat en gång i världen, och gillar att cykla, och har fått med min fru på en del cykelturer under åren, både i utlandet och i Sverige. Och bla så har vi cyklat på Bornholm. Det kan jag rekommendera!
Visst är det här en rätt hyffsad cykelväg vid havet va? :) 

Och världen är ibland bra liten! Under en av turerna på Bornholm tittade vi in på ett galleri. Glas, keramik och oljemålningar. Och vi upptäckte att det vara några av våra vänner som ställde ut, Jesper och Lena.
Dom besökte vi när vi cyklade i Danmark på 1980-talet. Dom hade då en glashytta på Fyn. 
Kul att mötas så här igen.

Å vad gäller cykel, och fina cykelvägar, så är Göta kanal trevligt att cykla längs med. Här är en del av vägen mellan Vättern och Vänern.
Startar man cykelturen vid Mem, utanför Söderköping, så har man bara en kort cykeltur in till Söderköping och glassrestaurangen "Smultronstället"! Där finns det glass!! Jag lovar!

Å så Öland. Också fint att cykla på. Det finns en gammal banvall där man kan cykla tvärs Öland, "Mörbylånga-leden" tror jag den heter, mellan Kastlösa och Skärlöv, och här har min fru fått in en rovfågel i kikaren.

Ok, får väl hålla med min fru en liten liten aaaning vad gäller oordning bland mina bilder..   ;)
(Det verkar även vara litet oreda med årtalen)
Men ändå en ganska kul blandning här va!?  :)

Och utrustningen för den här bildserien, som vanligt en M Leica med vidvinkel. 
Å just i den här bildserien, 15 och 35 mm med Kodak 100 ASA diafilm.

/Bengan