Makro i Lindesberg

Har sett att det ofta publiceras makrobilder här, och jag vill inte vara sämre. Har nyligen uppgraderat mig med en ny Nikon D7200 och jag har inte tagit så många bilder ännu, men här kommer ett par nytagna med ett gammalt Micro-Nikkor 60 mm. 1:2,8. Det objektivet saknar VR så det får kanske bli en framtida investering, men jag lyckades ändå att inte skaka så mycket att det märks.

 En Blomfluga ryttlar framför en Pelargon på altanen 

En Blomfluga ryttlar framför en Pelargon på altanen

Har även haft besök av några fjärilar så varför inte visa dem också.

En Pärlemorfjäril suger nektar från en Rudbeckia denna bilden är dock tagen med ett Nikkor 70-300 mm. Det går att ta "makro" med ett 70-300 mm. objektiv också inställt på 300 mm. 

Här har jag använt ett 18-200 mm. på en Nässelfjäril som har landat på en Rudbeckia i rabatten. Bilden är kraftigt beskuren det är ändå hyfsad skärpa men den kan inte mäta sig med ett riktigt makro förstås.

En utslagen Rudbeckia, Röd 'Starlight'- Echinacea purpurea tagen med Micro-Nikkor 60 mm.

Det gick bra att ta ett porträtt på Dennis med Micro-Nikkor också.

Det var några bilder tagna med min nya Nikon D7200 som jag hittills är mycket nöjd med, men den skiljer sig en del mot min gamla D90 som jag haft i 8 år nu, den är mycket snabbare, den har lite större bildskärm, en del knappar och reglage har ändrats, så det har tagit lite tid att hitta men med tiden så lär jag mig nog det också.

Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

Sista resan till Kebne

Sex år efter min första resa till Kebnekaise så blev det dags igen och denna gången med min svärson Thomas som är gift med min yngsta dotter Heléne.

Under våren var Thomas, Heléne och deras son Martin på besök hos mig och Lena, efter middagen så visade jag bilder från första resan till Kebne och Thomas blev intresserad och undrade om jag kunde tänka mig att resa igen till Kebne med honom. Det kunde jag naturligtvis, för Kebnekaises sydtopp och jag hade ett ouppklarat möte, så jag svarade ja. 

Eftersom det snart blir fulltecknat på Kebnekaises fjällstation så ringde jag och bokade in oss i början av juli. Sedan var det dags att se över utrustningen igen, och med tanke på mina ömtåliga fötter så tänkte jag investera i ett par kängor i stället, och Thomas hade en kompis som jobbade i en sportaffär på Kungsgatan i Stockholm så dit åkte vi och inhandlade ett par Salomon. Från början hade jag tänkt mig ett par Lundhags Kängor, men efter en diskussion med försäljaren så blev det Salomon, och kängorna kändes sköna i affären och jag provgick hemma med dem så det var nog OK.

     Salomon Känga                          Micro Nikkor 60 mm. 1: 2 8 

            Kodachrome 200                         Haglöv-ryggsäck 60 liter

För övrigt så blev det samma utrustning som resan 1991 med ett undantag jag hade skaffat mig ett  Makroobjektiv, Micro-Nikkor 60 mm. 1:2,8, några rullar Kodachrome, och min Haglöv-ryggsäck. Men kameran var laddad med Negativ film Fuji 24x36 HG 400 ASA så bilderna i början är skannade från Fujinegativ. En del är kanske inte vad jag hade hoppats på, men efter att ha suttit i en negativpärm i 19 år så får jag vara nöjd. Vad Kodachromefilmen beträffar så är jag inte säker på om det är 200 eller 400 ASA.

Den sista juni åkte vi igen från Stockholm till Kiruna med tåg och det var en lika trevlig resa som 1991.

Thomas som är en glad och utåtriktad kille var ett trevligt resesällskap, här sitter han i vår tågkupé på väg till Kiruna som på natten blev sovkupé. Men vi tillbringade större delen av kvällen och en bit in på natten i restaurangvagnen. Vi kom att dela kupé med en kille som skulle vandra i Sarek och han hade naturligtvis en del att berätta om sina tidigare besök i Sarek.

Thomas står framför Stadshuset i Kiruna som snart kanske är ett minne blott, jag vet inte vad som kommer att hända med byggnaden, kanske monterar man ned klocktornet för att återmontera det vid ett nytt Stadshus.

Thomas i busskön till Nikkaluokta

Framme i Nikkaluokta Thomas justerar remmarna på ryggsäcken

Nu så är vi på väg till Båtlänningen där skall vi åka med en båt på sjön Ladtjojaure c:a 6 km. så det sparar en del steg

Thomas går på bron över Tjeurajokka

Väntan på båten vid Ladtjojaure

 Här är båten som förde oss över Ladtjojaure och turen tog ungefär en halvtimme.

Leden till Kebnekaise Fjällstation och den var bitvis ganska stenig att gå.

Väl framme på Kebnekaise Fjällstation  så installerade vi oss på vårt rum, och efter middag på restaurangen så blev det dags att sova.

Efter en god nattsömn och frukost i restaurangen,  så blev det dags för lite rekognosering och vi laddade ryggsäckarna med  lunchmat och gav oss iväg i ett dimmigt landskap och man såg inte skymten av några fjälltoppar som vi gjorde dagen innan.

På förmiddagen så var det ett dimmigt landskap som mötte oss i Kebnekaise 

Thomas står på bron över Kittelbäcken och vi pratade med ett par som skulle vidare mot Singi

Vy över Ladtjovagge och molnen hängde lågt över dalen i Kebnekaise, vi fortsatte vår tur ned i dalen och hamnade nedanför Savotjåkka där en del stora stenblock hade rasat ned.

Här står Thomas i sprickan på ett jätteblock i Ladtjovagge som någon gång i det förflutna lossnat från bergväggen på fjället Savotjåkka.

Utsikt mot Savotjåkka från Kebnekaise fjällstation, och nu börjar man se topparna på bergen, man kan också se rasbranten med klippblock, och det pågår en ständig erosion genom vatten och kyla.

Nästa dag valde vi att ta en tur till Tarfala, och här har vi kommit fram till  Tarfalajåkka som brusar mäktigt på grund av mycket smältvatten. Kebnetjåkka lilltopp med sina 1531 m.ö.h  syns till vänster.

I början går vi genom ganska tät vide och här fanns det gott om mygg, men efter ett tag så blir vi av med både vide och mygg men möts av dimmorna som ligger lågt över Tarfaladalen.

Dimmorna börjar lätta i Tarfaladalen

Tarfalajaure är nästan täckt av is, för 6 år sedan så var sjön helt isfri,  vi träffade stugvärden på Tarfalastugan och han hade en annan uppfattning för han påstod att sjön aldrig var isfri någon gång. Det var inte lönt att diskutera med honom vidare, men bilderna jag tog 1991 visar att det inte fanns någon is på sjön. I bakgrunden syns Kaskasatjåkka 2076 m.ö.h. 

Det var dags för lite lunch vid Tarfalasjön och det blev något från Blå Bands delikatesser igen.

Isranunkel eller fjällsippa på Tarfala, jag tror att jag använde mitt makroobjektiv här för det blev en skaplig skärpa på blommorna, det har jag inte lyckats med tidigare.

Det var inte något stort utbud av djur och växter under vår vistelse på Kebnekaise men en liten fjäril av okänd art fångade jag på bild i alla fall. Efter lunchuppehållet så var det dags att vandra tillbaka till fjällstationen.

På väg ned från Tarfala

Plötsligt så var dimmor och moln borta och vi kunde se sydtoppen på Kebnekaise mot en knallblå himmel. Det är väl ganska typiskt hur vädret i fjällvärlden kan slå om från en minut till en annan.    

Av två bilder sammanfogade jag ett panorama över Kebnekaisemasivet som jag publicerade för 8 år sedan i mina landskapsbilder.

Efter att vi beundrat det vackra landskapet så fortsätter vi vår vandring nedför Tarfalavagge

Utsikten från vårt sovrumsfönster på Kebnekaise talade bara om att det var regnigt och disigt så vår planering att försöka ta oss upp på Kebnekaises sydtopp grusades, men om vi väntade ett tag så kanske  det blev bättre väder.

Tidsfördriv på Kebnekaise i väntan på bättre väder. Efter vår långa frukost så gjorde vi oss i ordning . Vi hade planerat att gå västra leden eftersom den östra inte var rekommenderad att gå utan ledare.

Men det går inte alltid som man planerar, vi gav oss iväg trots det dåliga vädret och det gick väl ganska bra till en början. Men vi måste ha läst kartan fel för vi klättrade upp för en rasbrant och jag insåg att vi hade hamnat totalt ur kurs, så vi stannade och kokade lite kaffe, och plötsligt försvann dimman och jag såg att vi befann oss rakt nedanför en glaciär, och där skulle vi inte vara

Då insåg jag att den här vägen var totalt fel så det var bara att retirera och ge upp försöket att nå sydtoppen den här gången, så vi började att gå tillbaka till fjällstationen, jag sade till Thomas att det blir fler tillfällen, men inte på den här resan för nästa dag skulle vi åka hem, och när vi kommit till baka så bokade jag en helikoptertransport till Nikkaluokta.

På kvällen åt vi middag på restaurangen och sedan var det dags för lite nattsömn. 

Efter frukost så var det dags att packa och göra oss klara för avfärd, här står Thomas utanför  "Gorni" som  vårt boende hette på Kebnekaise fjällstation 1997

En sista bild från vårt boende på Gorni mot Singi sedan promenad ner till helikoptern som flyger oss till Nikkaluokta  

Bilder från helikopterflygningen till Nikkaluokta 1997

Efter ankomst till Nikkaluokta så blev buss till Kiruna och där blev det en tids väntan på att tåget mot Stockholm skulle avgå så vi tog en tur på stan och nu kunde vi inte klaga på vädret.

 Annorlunda skyltar stöter man på ibland och här är en Parkeringsplats för sparkstöttingar i Kiruna. Så småningom blev det dags att kliva på tåget och det avgick säkert på utsatt tid och vi gick väl efter ett tag till restaurangvagnen när det var dags för middag, och vi gjorde kanske en liten sammanfattning av dagarna på Kebnekaise över ett par pilsner till sena natten.

Här står vi under ett strömavbrott på tågresan mot Stockholm 1997

När vi så småningom vaknade på morgonen så stod tåget stilla på en plats som heter Nyland i Ångermanland  och det hade det tydligen gjort en längre tid, för problemet var att det var strömlöst någonstans längre söder ut.

Men efter några timmar så fortsatte vi vår resa mot Stockholm. Thomas hade ringt sin far som har sommarställe i Hälsingland så Thomas klev av vid någon lämplig station så hans far kom och hämtade honom där.

Men jag fortsatte ensam mot Stockholm och Täby och var väl hemma några timmar senare än beräknat. Men vad gör det borta bra men det var skönt att komma hem igen.

Min Rubrik var "Sista resan till Kebne, och så blev det fast jag hade tankar på att göra någon mer resa till fjällvärlden t.ex. en vandring från Abisko till Kebnekaise eller något annat resmål. Men det kom annat emellan, min hustru ville att vi skulle börja spela golf igen, så småningom blev det så , då kom mina fjälldrömmar att hamna på undantag.

Utsikt över Golfbanan Parque de Floresta i Portugal från terrassen på mitt rum 

Det blev istället några golfresor till Portugal, Italien och Spanien, men de är dåligt bilddokumenterade, det är svårt att både spela och samtidigt ta bilder, jag har provat men det går inget vidare, så där har jag inte något att blogga om. 

Det var allt för den här gången

Ha det Gott

Stig