Tiden framför kameran 1936-1951

I mina tidigare bloggposter har det till övervägande delen bara innehållit bilder som jag har tagit själv. Men denna gången så handlar det om bilder där jag är foto-objektet, således som rubriken antyder att jag finns framför kameran och inte bakom. Bilderna är scannade och bara lätt retuscherade d.v.s. jag har tagit bort lite dammkorn och bara en lätt skärpning. Det hade gått att återställa bilderna så att de ser ut som nya, men jag tycker att den här patinan gör sig bättre. Sedan har jag tagit med en del länkar och bilder som har haft betydelse under  min uppväxt

Året när jag föddes var inte vilket år som helst, det var det året som "Fantomen" och "Biffen och Bananen" föddes.1936 introducerade journalisten och tecknaren Jan-Erik "Rit-Ola" Garland sin kanske mest kända kreation, den tecknade serien "Biffen och Bananen".  

Fantomen gjorde premiär på de amerikanska dagstidningarnas seriesidor den 17 februari 1936. men jag kom till världen i september, jag var kanske inte lika muskulös som han och jag  hade inte så snitsiga trikåer som han heller, men annars så var vi ganska lika eller.

Jag var nog ganska omedveten vad som hände utanför min lilla värld just då. det var ju olympiadår också och det gick väl hyfsat i friidrott men sämre i fotboll, det var några japaner,japaner, japaner som Sven Jerring utbrast och gjorde bort oss milt uttryckt.

Barbro Alvings "Dagbok från Berlinolympiaden 1936".  Här invigerAdolf Hitler de olympiska spelen i Berlin.  

                Foto Sydsvenskan 1936 

Första stället jag bodde på var på Gotlandsgatan 71 i en liten och halvmodern(det fanns bara kallvatten) lägenhet ett par trappor över gården. Några minnen där i från har jag inte, men min mamma har berättat att det var en väldigt liten lägenhet om ett rum och kök och en liten toalett.

Den här bilden är inte tidsenlig och jag tror inte att det finns några bilder från Gotlandsgatan i mitt arkiv. Den här bilden fick jag fram via Goggle när jag sökte på Gotlandsgatan, det är en flygbild i 3D-version, det var riktigt roligt att kunna vrida, vända och vinkla bilden som man ville. 

Den här bilden är inte heller tidsenlig för den har jag tagit med Olympus Camedia C-720 UZ  2003 och Gotlandsgatan 71 är i det mörkbruna huset.

Vi bodde där från 1936 till 1940 då vi flyttade ut till Hammarbyhöjden. Det tycks inte varit någon bostadsbrist då, för vi fick bo hyresfritt i tre månader har mamma berättat. Hammarbyhöjden kallades för den "Vita Staden", och det kanske berodde på att alla hus var vitkalkade eller i alla fall ganska ljusa. I en tidigare blogg nämnde jag en avhandling som var författad av Ulrika Sax och heter "Den vita Staden Hammarbyhöjden under femtio år". läs här

Sommaren 1939 bodde vi några månader på landet.  Det var på en liten lantgård som hette Vitsa Gård och den låg mellan Västerhaninge och Årsta Havsbad. Har kollat på Goggle om namnet Vitsa Gård, men jag fick en träff på Vitså.

Kartblad över omgivningarna kring Vitsa Gård det är den som benämns Vidså

Här är en bildsvit som är hämtad från ett fotoalbum som min mamma hade börjat på men det blev av någon anledning inte någon fortsättning. Här poserar jag på gräsplanen och i bakgrunden syns lite av en jordkällare och byggnaden ovanpå tror jag var ett magasin. Den lilla stugan bakom hästarna hade antagligen varit en drängstuga och det var den vi fick hyra.

Här följer fortsättningen på fotoalbumet, och här är  några bilder som min pappa eller någon annan tagit eftersom mamma tittar ut genom fönstret, och ett självporträtt av mig.  Den lilla stugan bestod av ett rum och kök och jag tror inte att det fanns någon elektricitet indragen, så det var nog fogenlampor och vedspis som gälde, men jag tror att vi hade det ganska trivsamt där ändå.

Sällskapet på bilden nedan är säkert bonden som jag tror hette Steen med familj och vad jag kommer ihåg så hade han två döttrar( detta har min mamma berättat) och den ena dottern hade en lanthandel i Fors som syns på kartan ovanför. Min mamma sitter längst till höger i bild.  

 1943 började jag skolan och jag gick i Hammarbyhöjdens Folkskola som var ganska nybygd då och det var inte mer än 5 min. promenad hemifrån. Det finns inte så mycket skolfoton från den tiden. Här är ett klassfoto från när jag gick i första klass och det är jag som står på knä framför lärarinnan.

Efter första skolåret så reste mamma, morfar och jag till Dalsland för att hälsa på min mammas halvsyster Greta.  Hon och hennes man hade ett ganska stort jordbruk och jag minns inte riktigt om gården hette Tengelsbo eller om det var närmaste tätort. Hur som halst så var det en upplevelse för en stadsgrabb som mig att få se ett riktigt lantbruk. 

Här är det bilder från ett annat album. Min Pappa kom dit efter oss och hade antagligen fått semester. Det är han som står tillsammans med vad jag tror är min mosters man Josef.

Här är det bilder på höbärgning och några badbilder

Under 40-talet så fanns det mycket barn i Hammarbyhöjden och i huset där vi bodde var inget undantag jag tror  att det fanns mellan 10 och 15 barn  och några av oss var bjudna på en maskerad som hölls i huset. Några av pojkarna och flickorna känner jag igen men en del har jag tyvär glömt namnen på. Men vad jag kan minnas så hade  vi alltid väldigt roligt tillsammans, det fanns ingen TV som höll oss inne utan vi var alltid ute och lekte.

Harry Dittmer som var god vän i familjen, kom hem och tog den här bilden. Mamma och Harrys fru Anna-Lisa var skolkamrater och hade gått i Johannes Folkskola på Roslagsgatan uppe vid Roslagstull. Mamma var hemmafru under i stort sätt under hela 40-talet.  

Åren mellan 1943 och 1946 tillbringade jag sommarloven på "Parkleken" vid Petrejusvägen i Hammarbyhöjden som anordnade badresor till Flatenbadet söder om Stockholm. Det var många ungar som åkte med dom gula badbussarna från Olaus Magnusväg tror jag, till Flatenbadet och där fick vi vara några timmar och alla blev bjudna på mjölk och bullar. På vintrarna blev det som jag skrev om i en tidigare blogg, mycket skidåkning och även kälkåkning som var ett kul nöje och där startade vi uppe på Boråsvägens topp och åkte ned mot Tidaholmsvägen och vidare nedför Alingsåsvägen ned till Ulrisehamnsvägen, där tog resan slut. Det var en resa genom nästan hela Västergötland, men roligt var det särskilt som det sällan sandades på gatorna, kanske berodde det på att det inte förkom så mycket biltrafik p.g.a. bensinransoneringen.

 Min pappa som var anställd i flottan hade fått tjänstgöring på Berga Örlogsskolor, och sommaren 1946 eller 1947 är vi tillbaka på Vitsa Gård , och vi får hyra den lilla drängstugan igen  utav Berga lantbruksskola, som numera ägde Vitsa Gård. I den stora mangårdabyggnaden bodde ett par som hette Bojan och Nils, och dom hade en liten grabb som hette Tord. 1946 var jag i 10-års åldern och den lilla grabben Thord var väl omkring 3-4 år så det var ju inte den ultimata lek-kamraten och man var ju lite utlämnad åt sig själv. Men mamma och jag cyklade ner till Årsta Havsbad och badade så ofta vi fick tillfälle, eller så cyklade vi till "Fiskarstugan" som låg inne på Berga Örlogsstation, och där fanns också ett utmärkt bad.

Andra cykelutflykter vi gjorde var bland annat att köpa mjölk på Berga Lantbruksskola och det handlades i "lösvikt" d.v.s. i en mjölkhämtare. I Fors låg en lanthandel där vi kunde handla specerier och vanligt livsmedel. Den lanthandeln drevs fortfarande av dottern till bonden Steen som jag skrev tidigare om. Apropå cykla så fick jag förtroendet att cykla till Flottans Plan i Årsta Havsbad att köpa tidningar och då passade jag på att  köpa  en tidning som hette Rekordmagasinet, och där kunde jag bland annat läsa om Per Stigmans Äventyr i Tivedenskogarna, en sorts svensk Robin Hood.

Min bror Lasse är 12 år yngre än mig och föddes alltså 1948, och det blev en stor omställning för mig att få en lillebror och det innebar att jag så småningom fick flytta ut i köket med en hopfällbar säng  och det blev ju lite trångt på mornarna när familjen skulle äta frukost.

 Men det hände andra saker detta år Vinter-OS i St. Moritz och där var vi framgångsrika på skidor och skridsko läs mer, sedan blev det Sommar-OS som gick i London och det gick ju fantastiskt bra för lilla Sverige framför allt i fotboll där "Vi vann Guld" men även i friidrotten gick det ganska bra. Radion var ett medium som fångade mitt intresse och det var förutom sportreportagen, jazzmusiken som vi kunde avnjuta från Radio Luxenburg.                            

I skolan var jag nog inte något ljus, jag var mera intresserad av gymnastik och idrott, så mycket tid tillbringade jag på idrottsplanen, men om sanningen skall fram så var jag nog ganska medelmåttig i de flesta grenar som vi tävlade i. Men det var bra mycket roligare än skolarbetet, och jag fick ändå ett ganska bra betyg i just  "Gymnastik med lek och idrott"  ett litet a, vilket i dag kanske motsvarar VG. En dag kom det en skolfotograf och förevigade oss, och jag hittade det här klassfotot här om dagen. "Äppelknyckarbrallor" var som synnes högsta mode. Det är jag som står till höger om vår magister Folke Lövgren. På kortet är vi 32 grabbar och tråkigt nog kommer jag inte ihåg namnen på mer än några stycken. Lite krast så undrar jag hur många som fortfarande är i livet, jag vet av egen erfarenhet att livet är ganska skört när vi har passerat 70-årsstrecket.

På våren 1950 åkte vi på skolresa till Danmark, och det var en spännande upplevelse för det var första gången jag var utomlands och det gällde nog de flesta av oss grabbar. Resan gick med tåg via Göteborg båt till Fredrikshamn, AAlborg, Blockhus på danska västkusten sedan till "Himmelsbjerget" vidare till Köpenhamn där vi besökte Zoo och Tivoli sedan blev det hemfärd med tåg från Malmö till Stockholm. Hur många dagar resan tog minns jag inte kanske en vecka. Finansieringen av resan hade gått till så att vi samlade tidningspapper, och papper var en bristvara i Sverige under efterkrigstiden så uppköparna betalade ganska bra. Vi höll på med detta under höstterminen och en bit in på vårterminen och vi lyckades fylla så gått som hela skolans garage som vi fick disponera.

Året är 1951 och jag slutar skolan, det blev inte några överbetyg men det var inte väntat heller. Men jag blev godkänd i alla ämnen från Stora A i ordning och uppförande till som lägst B och det var i matte. Men för övrigt så blev det en blandning av a, AB och Ba så jag kände mig relativt nöjd, det fanns de som hade betydligt sämre betyg än mig.

Sommaren kom och jag bodde med min familj på Vitsa Gård och det blev nog sista sommaren där också. På Konsum i Årsta Havsbad sökte de extra personal som springpojke, men även att hjälpa till att plocka undan tomglas och andra uppgifter. Det blev jobb hela sommaren och för pengarna köpte jag mig en cykel, en Crescent 1951 med tre växlar. Jag hade en cykel tidigare som jag fått överta efter min pappa det var en Rambler1931.

Sommaren gick och jag började mitt första jobb på ASEA som låg på Rosenlundsgatan i Stockholm. Det var ett jobb som elektrikerlärling med teoretisk utbildning i el. lära en dag i veckan. Från början bestod jobbet i att byta lampor och lysrör i verkstadshallarna och på kontoret, men det blev med tiden ganska enformigt. Men efter en tid fick jag lite mer kvalifiserade uppgifter. I drygt tre år stannade jag där och jag fick ett skapligt betyg från teoriutbildningen. På Elverkstaden hade jag som tur var tre arbetskamrater som var i samma ålder som mig och vi hade mycket kul ihop.En av dem, hette Hasse och vi träffades även på fritiden och vi brukade gå på "Vinterpalatset",  eller VP som det också kallades, och dansa, och ibland blev det "Nalen".

Här sitter vi och blir förevigade med min kamera som jag köpte av en annan arbetskamrat.,och jag har scannat in bilden från negativet . Det är Hasse Hellqvist, Lasse Lundin och jag.

Här är hela El. verkstaden församlad med verkmästaren och övermontören samt övriga montörer och vi grabbar på golvet framför. 

Nu har jag kommit till slutet på en 15 år lång tidsresa, som gick igenom ett världskrig som jag var ganska omedveten om för jag var ju ganska ung, men jag minns att det var mörkläggning på kvällarna och att mamma ibland måste delta i övningar med civilförsvaret. Min pappa såg jag inte till så ofta eftersom han låg ofta ute till sjöss och vaktade Sveriges gränser. Att det var ransonering på det mesta så mamma måste lämna kuponger på allt som skulle handlas, det märkte jag inte heller så mycket av. Även om det var en besvärlig tid så hade jag som barn det relativt  bra, och jag kan inte påminna mig att det saknades någonting, varken när det gäller kläder eller mat. Freden kom ju 1945 och då förändrades levnadsvillkoren och vi kunde börja handla igen utan ransoneringskort.

Så det är dags att sätta punkt här, men det finns mycket fler bilder som kanske skulle visas någon gång och så  finns det bilder som jag saknar, som kanske aldrig blev tagna, och det är lite synd för det hade varit roligt om det funnits fler bilder från min barndom.

Ha det gott

Stig