En fotoamatörs betraktelser om bilder och sånt

Ett år har gått

Tiden går och i dag den 21 mars har det gått ett år sedan livet tog slut för Lena, men hon lever vidare på något underligt vis, trots flytten till Lindesberg. Kanske är det inte så underlig ändå för hon finns ju med i mycket av vårt gemensamma bohag. Det går nog inte en dag utan att hon gör sig påmind på något vis. Men det är nog mindre smärtsamt nu än tidigare.

Här ett porträtt på en glad Lena i vårt kök, så som  jag vil minnas henne, för hon var oftast en glad person som hade nära till skratt. 

I ett och ett halvt år kämpade hon mot en övermäktig fiende, men trots alla försök med operation och cellgiftbehandling så kom sjukdomen ändå tillbaka.

Trots att det gått ett år så känns det fortfarande som det hände helt nyligen, men tiden har ju inte stått stilla, utan mycket har faktiskt hänt under året som gått.

Del av ån som flyter genom  Lindesberg

Våren har gjort några tappra försök, men vintern gjorde ett nytt besök i fredags igen med ett par decimeter snö. Nu kanske våren ändå är på väg , för i lördags  såg jag Sångsvanar, och det är väl kanske ett vårtecken.

Vägarna är för tillfället väldigt slaskiga och det är något som Doglas ogillar, han avskyr att bli blöt om fötterna, så promenaderna blir därför inte så långa. Men värmen tar ordentligt på snön nu så snart blir det säkert bättre promenadförhållanden. 

Kungsgatan i Lindesberg

För övrigt så forsätter jag med en del inredningsarbeten som att ställa iordning  sovrummen på övervåningen. I fredags så levererades två sängar, så nu kan jag snart ta emot gäster.

I källaren så har jag monterat hyllor och packat upp kartonger så att man kan röra sig där nere. Men ännu så återstår det en mängd kartonger att bestämma om jag skall låta vara tillsvidare.

Doglas och Stig poserar i soffan

Nu börjar den här dagen närma sig sitt slut, och i morgon kommer livet  att gå vidare ytterligare några år, och jag kommer säkert att ha mina tankar hos Lena som tidigare.

Ha det gott

Stig

 

Inlagt 2011-03-21 23:28 | Läst 9299 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Det är svårt när en käraste går bort, men minnen finns kvar och dom ska man vara rädd om och plocka fram dem då och då. Det känns bra.
MVH Anita
Svar från Stican 2011-03-22 00:10
Hej Maria och tack för din omtanke.
Under våra år tillsammans så finns det så många underbara minnen som dyker upp med jämna mellanrum och det är en stor tröst som gör att livet går vidare.
Hälsningar
Stig
´Hur du har det i din sorg kan jag inte förstå för ännu har jag min älskade livskamrat hos mig varje dag.

Ingen kan förstå det den inte själv upplevt.

Däremot är det snart ett år sedan jag miste mina absolut bästa kompis. Jag trodde inte att det möjligt att sakna någon som jag saknar henne.
Jag har suttit vid hennes gravsten och fällt så många tårar. Jag vill ha henne tillbaka igen.

Du skriver du har flyttat.. Jag hoppas du kommer trivas i Lindesberg. Dina bilder visar att det är ett småmysigt ställe.

Men din Lena kommer du längta efter ändå. När man har älskat varandra och levt ihop så dyker det hela tiden upp olika händelser. Det gör att du då blir påmind om er tid tillsammans.

Jag önskar dig allt gott och du nu skall orka gå vidare i livet.
Hälsningar Gun-Inger
Svar från Stican 2011-03-22 00:24
Tack Gun-Inger.
Jo det känns ganska bra nu men det har varit sämre. Jag flyttade hit till Lindesberg för snart fyra månader sedan, och det var en omställning i sig. Men det hade det goda med sig att jag fick mycket annat att tänka på.
Nu ser jag fram mot en ny vår och lite värme för vi har haft nog med vinter nu.
Sedan är det tur att jag har Doglas som får ut mig på dagar och kvällar i ur och skur,
Hälsningar
Stig
Så roligt att höra av dig igen, Stig! Jag tänker på dig oftare än du kanske tror. Så fint att du fortsätter att fotografera också. Att uttrycka sig är att leva. Du känner det som att Lena är med dig fortfarande, och tänk, jag är absolut säker på att hon är det. Visst finns det människor som blankt avvisar en sådan möjlighet -- varsågod, om de vill göra sitt liv fattigare på det sättet. Nej, ta emot den känslan och gör det till en visshet.

Och så närvarande hon känns i bilden, det är till och med för mig nästan som att se en gammal vän, fastän jag aldrig fick glädjen att känna henne.

Jag har själv upplevt att de som lämnat oss varit med mig en kortare eller längre tid, om än ingen som stått mig så nära som din Lena stod dig. Jag har aldrig tvivlat på att de fanns där, tvärt om kände jag att vi ännu hade något att säga varandra.

Så ser min egen sanning ut. Andra må ha sin.
Svar från Stican 2011-03-22 22:38
Hej Ernst Göran.
Det har blivit glest mellan mina bloggar på senare tid, och det beror kanske på att jag saknat inspiration att få till något att skriva om. Men jag började i januari att skissa på en berättelse om mitt liv med Lena under de trettiotvå åren som vi hade tillsammans. Det skulle bli en bildberättelse som började 1978 och slutade 2010. Men jag började tvivla på att det skulle vara av intresse för någon annan än mig själv, så det får bero tillsvidare.
Det blir några bilder ibland som du märker, men det skall bli mer så småningom för nu börjar det våras och snötäcket sjunker ihop mer och mer för varje dag nu.
Hälsningar
Stig
EGW 2011-03-23 00:22
Bildberättelsen om ditt liv med Lena kanske helt enkelt känns för personlig för att du skulle vilja publicera den? Annars är jag säker på att vi är många här som skulle följa den med intresse.
Trevligt att se dina bilder och läsa dina rader! Och att du landat väl i LIndesberg. Att Lena är med dig är ju inte konstigt, tvärtom, det vore i mina ögon konstigt. Så njut av goda minnen, blicka framåt och lev väl!
Se till att skapa nya och goda minnen.

Fin bild på Lena! Man känner en vilja, glädje och värme!! Vilket gör att jag kan förstå din känsla....

Allt gott! //Peter-L
Svar från Stican 2011-03-22 22:45
Hej Peter.
Roligt att du gillar mina bilder. Vi börjar komma iordning nu men som jag skrev i min blogg så återstår det många flyttkartonger att packa upp.
Varje dag blir mer eller mindre minnesvärda och jag skall försöka bli lite bättre på att dokumentera dem med kameran.
Hälsningar
Stig