Dagens rätt

Min mamma har berättat för mig att när jag växte upp i slutet av 30-talet och en bit in på 40-talet, så levde vi på 15 kronor kanske det var  i veckan, och jag googlade på det och 100 kr. skulle motsvara i dagens penningvärde c:a . 2500 kr. 1939-1940 flyttade vi från en halvmodern lägenhet på Söder i Stockholm till en ganska modern  2-rummare i Hammarbyhöjden och det blev naturligtvis högre hyra men pappa hade i och med krigsutbrottet fått sjökommendering och därmed högre lön. Min mamma liksom många andra kvinnor fick kanske vara lite av trollkonstnärer för att få både pengar och ransoneringskort att gå i hop.

Det är andra tider nu, i dag får jag en pension, som inte är särskilt hög men jämfört med vad mamma hade till sitt förfogande, så har jag betydligt mer, jag gör av med ett par tusen kronor i månaden på mat och övrigt som ingår i hushållet. Vi lever inget lyxliv Dennis och jag, men det är något dyrare att leva singel mot att vara två i hushållet. Det blir numera ganska enkelt med maten så jag lägger inte ned så mycket jobb på matlagningen, utan det får bli någorlunda snabbt.

Så här såg dagens middag ut "Kycklingklubba brynt och kokt i grönsaksbuljong med kokt potatis" och husets vin enkelt men skapligt gott

Dennis fick naturligt vis också kyckling men lite enklare

Det var allt för i dag

Ha det gott

Stig

2019-05-16 11:14   Khalad

Allt var verkligen annorlunda förr. Inte minst gjorde familjerna det mesta själv - förutom all matlagning och tvätt och sånt bakades bröd, stöptes ljus, la in sill och lutfisk, vedeldades i spisar, lösa innanfönster, värma vatten till bad......Och allt det där är bara en generation bort, näsan konstigt! Trevlig blogg med många minnen, hälsningar/ Björn T
PS Väldigt fin bild på din mamma!

Besvara

Svar från Stican 2019-05-16 12:30

Tack Björn för dina kommentarer. Det är ju mycket länge sedan och jag har nog inte så gott minne så jag kommer ihåg hur det var på 40-talet. Kriget var ju ganska påtagligt med just ransonering av nästan allt men jag tror inte att det gick någon nöd på oss.Vi får hoppas att den tiden inte kommer tillbaka.
Ha det gott /Stig

Svara