Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.

Promenad vid sjön

För ett par dagar sedan, i gråväder och 5 minusgrader, en oplogad promenad på stampade stigar, det känns fint. Parkerar och går ner till sjön, går lätt att gå då jag har lätta utrustningen idag, Panasonic GM1 med 12-32  och 35-100, köpte dem som reseutrustning, men reser inte mer direkt, så de har blivit liggande, varför inte använda dem? Ser mig om vid sjökanten, ser ut som om marken tränger upp ur isen som en rabarberknopp, men det är vattnet som har sjunkit

ser över sjön, bryggan har utsatts för påfrestningar, hyfsat tjock is, men inte överallt vilket är typiskt för sjön vid kanterna

men längre ut på sjön, där fanns det modiga grabbar, som man gjorde själv i den åldern, blev så glad för det var så många år sedan jag såg någon åka på isen

promenerade vidare, fick syn på detta och funderade på min hud

men det är rätt fint i sumpskogen, inslag av färg i det vita

och i det bruna fann jag figurer, som mörkemassen med mussepiggöron av snö

eller springande hund

kom bort till tornet, tänkte ta en bild över sjön, men tvekade, i tystnaden kunde plötsligt höras brak då och då, som en hagelbössa så jag studsade till, det var isflaken som föll - stora flak som hänger i träden- och båda sidor om tornet hade det brakat ned, det knakade när jag gick framåt

fallhöjden kunde vara ordentlig 

så det fick vara, tog en bild på koltrasten istället

såg på mönster i isen

redan på väg genom vintergatan i fantasin

tog en sista bild, måste bara ta en bild på denna, som om det skummade upp ur ett rör i isen

Inlagt 2024-01-13 15:29 | Läst 313 ggr. | Permalink
Du hittar alltid mycket på dina promenader, roligt för oss som läser dina bloggar! Säger som du, extra roligt att se grabbarna spela hockey på isen, även om det måste vara mer ovanligt nere hos dig än här. Det där med att sjöytan höjs och sänks är väl vanligare nu än tidigare om man vill få ut så mkt el som möjligt, och särskilt om det periodvis kommer extra mkt regn/snö. Sista bilden med hårisen är skoj, har aldrig sett det själv. Hälsningar/ björn
Svar från Vibybo 2024-01-14 10:43
Tack Björn, jag brukar bli förvånad själv över mängden bilder jag kommer hem med efter en runda. Har alltid haft fantasi, det hjälper att finna motiv. Just denna sjöyta kan höjas eller sänkas väldigt mycket av sig själv beroende på vädret, platt terräng och sumpmarker som får sitt vatten mest från småländska höglandet från ena hållet och vid stark östan kan havet tryckas upp från andra hållet, mötas de två behövs verkligen vallarna runt staden. Se svar till Peter härunder.
Underbara bilder, fantastiskt att se bilder på motiven som du hittar och du har verkligen en bra blick.
Svar från Vibybo 2024-01-14 10:44
Tack Morgan, jag har lite livlig fantasi, det underlättar vid fotografering.
Hej Stefan.
Som vanligt en väldigt varierad serie med många härliga motiv.
Din utrustning var mycket vanlig och är förmodligen fortfarande bland reportage- och nyhetsfotografer - 35-70 mm och en 70-200 mm. Jag ersatte dem med en 24-120mm f/4 VR som mötte mina behov.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Vibybo 2024-01-14 10:54
Hej Erik, man kommer långt med denna utrustning under promenader, det täcker i stort sett allt då utom myror och blåmesar. Mitt 12-60 objektiv är mycket mångsidigt, det följer alltid med när jag har ryggsäcken full med kameror. Tack för kommentaren!
Mycket äventyrligheter vid sjön - och kul bilder blir det!
Vet du hur sumpskogen har uppstått? Spontant gissar jag på något misslyckat sjösänkningsföretag i gamla tider.
Svar från Vibybo 2024-01-14 11:10
Ja du Peter, det är en lång historia. Om jag börjar med att ta bort människornas inverkan så är det i grunden Helge å det gäller, den får det mesta vattnet från småländska höglandet- en hel del med andra ord - och rinner efter Torsebro genom platta sumpmarker av sand och lera till Hanöbukten d.v.s. havet. Själva sjön är mycket grund fram mot augusti - 0,8 meter - men när det regnar under snösmältning och det blåser östan som trycker upp havet från andra hållet, ja då kan nivån stiga några meter och nå den s.k. hundraårsgränsen som stadens vallar är anpassade efter. Människor har påverkat genom att Christian IV grundlade staden i träsket ur försvarssynpunkt, sedan har det grävts vattenleder för transport och diken för avdikning.
syntax 2024-01-14 19:17
Tack för intressant svar Stefan.
Spännande med sån is där vattnet under isen har sjunkit, har varit med om det några gånger vid Långfärdsskridskoåkning, bl.a. vid sjön Runn uppe vid Falun där det överallt var lutande is neråt till den då aktuella vattennivån.. En sjö som tydligen är 'reglerad'.. Har hänt också när jag och en kamrat följde 'Husaån/Långhundraleden' norrut från Garnsviken, en gammal 'Vikingaled' med runstenar utefter leden, gick ända från Åkersberga till Uppsala på den vikingatiden, vi kom några kilometer norrut från Garnsvikens norra del tills vi till sist åkte i ett dike mitt i en större åker där isen till sist 'brakade', det var bara luft under den, utan vatten under så håller inte ens 1 dm. tjock is, så det var bara att vända, men kul var det! Minns konstigt nog att vi hade -18° den soliga men kalla dagen.. Har aldrig åkt i ett dike på en åker innan eller efter då, några kilometer dessutom!
Hälsn!
Svar från Vibybo 2024-01-14 11:16
Hej Jan, det finns säkert varierande vattenstånd på många platser, både naturligt och konstgjort. Vad gäller just denna plats, se svaret till Peter här ovan, som jag försökt skriva så kortfattat det går, för det är mycket att säga om det.
Häftigt med isflaket som sitter mellan träden. Jag hade aldrig förstått det enbart från din beskrivning. Näst sista bilden fastnar jag för en lång stund, likaså de bruna strukturerna med snö och visst skummar det på sista bilden :-) Är det där tornet i området där svarttärnorna håller till? Det ser bekant ut.
Hälsningar Lena
Svar från Vibybo 2024-01-15 10:31
Det är en normal isvinter här, vattenståndet kan variera någon meter som mest när isen ligger, och jag lovar att när ett stort flak på kanske 100 kvadrat faller i den tysta skogen intill mig så är det verkligen ett brak! Strukturer och linjer är alltid kul. På denna plats har jag aldrig sett eller hört om svarttärnor, de gillar dammar, fågeltornen har i princip samma konstruktion runt hela sjön och i hela kommunen. Tack Lena!
Intressanta bilder och blogg och visst känns det igen när vi spelade hockey på sjön hemmavid. Den lilla dinosaurien mot rödaktig bakgrund var snyggt gjort att hitta.
HaD/Gunte..
Svar från Vibybo 2024-01-15 10:34
Jo, hockey spelades det mycket, inga benskydd så mina smalben är lite knottriga. Det är nog dinosaur och inte hund, helt rätt, tack Gunte!