Näktergalen
Den kan driva en och annan galen, som har den utanför sovrumsfönstret och måste upp och jobba sen. Men inte mig. Min favoritsångare. Paradisets sång i mina öron. Tänk att gå i lummig terräng och ha dem runt sig.
De är ganska skygga. Och färgen smälter perfekt in. De sitter gärna i täta snår, i svår terräng. Jag har krupit bland nässlor genom nedfallna buskage i mängd, undvikande det blötaste på marken. Och blivit belönad. Tog mängder av bilder förra året. Och visar några nya här, från i går. Det gäller att inte röra sig och krypa ihop i det allra tätaste, sedan hoppas att jag valt rätt synfält.
Genom att i en särskild del av ett extra snårigt skogsparti visa mig försiktigt för en och samma näktergal nu i 2 år, har den vant sig lite. Så bilder var inte lika svårt att få i år. Det räckte med 2 timmars spanande. Och lite nedfallna grenar har jag flyttat på för att få en tunnel att komma fram i.
Hälsningar Lena
//Tommy
Hälsn!